Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kalkonbrännare’

Ett inlägg om den lilla människans utsatthet, om bullar och om brännare.


Du ska veta att jag verkligen, verkligen
försöker hålla humöret uppe. Jag gör saker som är bra och vettiga för mig, men jag gör framför allt det jag måste och bör göra: söka jobb. Mitt mål är att söka minst tre jobb om dan, samtidigt ska det vara jobb som jag verkligen är intresserad av. Jag vill inte slösa nån bort varken min egen eller nån annans tid. Igår sökte jag därför tre spännande jobb, alla i Stockholm, idag tre lika spännande jobb i Uppsala. Fick ett urtrevligt mejlsvar, personligt ställt till mig (inget jävla autosvar) från ett företag i Stockholm, där kontaktpersonen är på semester, men uppenbarligen ändå läser både mejl och kollar in min profil på LinkedIn. Där har vissa företag och myndigheter ett och annat att lära…

Städningen tog min förmiddag. Därefter blev det ett besök på Tokerian för att inhandla förnödenheter. Hur det var med skåpen? Tja… så här såg det ut den 28 juli:

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Bilden är tagen den 28 juli.


Och så här såg det ut idag:

Trasiga skåp 6 augusti

Lika trasiga skåp idag den 6 augusti.


Det här blir garanterat
en spännande fortsättning, att se vad som händer, menar jag. Om det överhuvudtaget händer nåt. To be continued…

Jag slog en signal till mamma, för jag kände att hon nog var ganska ensam. Efter det messade jag Fästmön och erbjöd hämtning och hemskjutsning – allt för att få en puss. (Hann knappt få en…)

Sen ringde a-kassan…

För tredje gången var det en trevlig person i andra änden. Jag pratade ju med a-kassan ett antal gånger förra svängen jag var arbetssökande och tro mig: de flesta var så jäkla otrevliga. Som medlem känner man sig ganska liten och utsatt när man ringer…

Tjejen som ringde idag tackade för min ansökan och mina papper. MEN… hon hade inte fått nån signal från Arbetsförnedringen att jag var inskriven där! TACK SÅ JÄVLA MYCKET, ARBETSFÖRNEDRINGEN! Ytterligare dar åt skogen, utan ersättning. Ytterligare längre väntan på pengar, förutom de karensdagar som a-kassan har. Dessutom behövde jag komplettera med ett intyg om utbetalad ersättning från Försäkringskassan. Jag hade ju lite tumörer som opererades bort i vintras, remember? Enligt a-kassetjejen kunde jag ringa både AF kundtjänst och FK kundtjänst och be att de registrerade mig respektive skickade det intyg som erfordras. (Man får inte ha svårt med språket, har jag lärt mig.)

Jag ringde AF kundtjänst, som jag också har goda erfarenheter av. Min plats i telefonkön var… 111… Nåja, efter en kvart kom jag fram, framförde mitt ärende och fick hjälp. Tjejen som svarade där sa att de normalt inte gör såna anmälningar till a-kassan, men när hon gick in och läste såg hon ju att jag hade varit på Arbetsförnedringen den 1 augusti (min första arbetslösa dag). Dessutom stod det att Arbetsförnedringen hade meddelat min a-kassa. Det hade man INTE gjort! Så nu gjorde hon på AF kundtjänst det. Får vi hoppas!!!!

Klockan tickade på och jag skulle hämta Anna klockan 16. Men jag behövde ringa FK kundtjänst också och de stänger klockan 16. En halvtimme kvar… Nästa telefonkö. Jag blev nummer 77. Ytterligare en kvarts väntan. BÅDA mina öron kokade efteråt. Men även på FK kundtjänst fick jag hjälp och intyget bör vara hos mig om två dar. Sen ska jag skicka det vidare till a-kassan. Ytterligare fördröjning! Det hade ju varit bra om det stod nånting om att man måste skicka in intyg även från Försäkringskassan om man har varit sjukskriven en längre tid… Jag blev sjukskriven fyra veckor och trots att jag långt ifrån hade återhämtat mig började jag jobba heltid direkt. (Så otroligt duktigt! Nej, men jag ville jobba och jag behövde få en lön.)

TRO NU INTE ATT JAG TYCKER SYND OM MIG SJÄLV, FÖR DET GÖR JAG INTE, ÄR BÄST ATT SKRIVA HÄR!!!

Men det som gjorde mig riktigt förbannad är att Arbetsförnedringens miss att inte lyckas skicka in en bekräftelse till min a-kassa att jag hade varit där och skrivit in mig! Jag blir fullkomligt rasande, till och med! Det förutsätts att vi som söker hjälp via olika myndigheter, till exempel arbetssökande eller sjuka, enbart är ute efter att luras och sno åt oss pengar. HA! Om en sån som jag ens skulle försöka lura till mig en hundring lovar jag dig att det skulle bli påkommet och jag skulle få straff! Men när myndigheterna gör fel, vad händer då? INTE ETT JÄVLA SKIT!

(Dessutom tvingades jag, medan jag häckade i de två telefonköerna, lyssna till en viss unges skitsnack om en annan unge som sagda unge brukar leka med. Skulle ungen inte ha gjort, jag överväger starkt att rapportera till den omtalades mamma som är en vän till mig! Dumma, mobbiga unge!)

Tre minuter i fyra stod jag utanför Annas jobb. Prick klockan 16 kom hon ut. Vi åkte i sporrsträck (kan man göra det i en bil?) till ICA Solen. Där tittade vi på bullar, en aktivitet som är mycket lugnande för uppretade Toffelnerver. Men vi tittade bara och köpte inga.

Kanelbullar

Att titta på kanelbullar inverkar lugnande på uppretade Tofflor.


Däremot hittade jag kalkonbrännare
som jag inhandlade två paket av. Cayenne och chipotle, riktig dynamit, alltså! Dessa ska vi klämma nån kväll nästa vecka när Anna är här.

Kalkonbrännare cayenne o chipotle

Riktig dynamit köpte jag!


Till middag i kväll blir det också korv,
men kokt sådan. Jag tänkte tvinga i mig de två kvarvarande wienerkorvarna i paketet jag åt ur häromdan. De var inte goda, men nu har jag inte råd att vara knusslig. Sen floppar jag i fåtöljen med min bok på gång och försöker hålla mig vaken till klockan 22.50 när nionde delen av Bates Motel går på SvT 1.

Vad ska du göra i kväll??? Skriv gärna några rader och berätta! Om du har lust. Annars låter du bli.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi tog en liten tur in till stan, Fästmön och jag. Det var så skönt att slippa höra samla jävla dansbandsskiva en hel dag och ungar som är dumma mot varandra. Jaa, det är inte bara mina omkringboende som kan obete sig.

Hemma hos mig hämtade vi dagens lokalblaska, ett halsband och två öl. Vi skrattade lite tyst när vi hörde nån i trappuppgången prata om bajs, för sånt tycker i alla fall jag är roligt. Lite senare såg vi en sur rumpa vickandes en bit bort. Maj gadd, vad somliga är TRÅÅÅKIGA!!!

Det blev en tur in på ICA Solen också innan vi återvände till Himlen. Jag satt och läste på ballen* mest hela eftermiddagen. Min häl värkte idag och smärtan gör mig trött.

”Som ett vårdtecken…”


Anna utfordrade sina utsvultna
med KÖTT, själva åt vi korv och mos. Det var mitt förslag. Vi båda gillar potatismos, men ingen annan i familjen är överförtjust. Jag käkade kalkonbrännare som verkligen brände ända ner i magen. Och nu, kan jag meddela, bränner jag av saker från ett annat håll**…

Mina korvar var som vanligt groteskt stora.


Jag fick gudomlig vård
av Anna i form av försiktig fotmassage och därpå följande insmörjning med antiinflammatorisk gel. Nu är det dags för skräckfilm och snacks. Så jag inte biter ner mina naglar av rädsla, alltså…


*ballen = balkongen

** bränna av saker från ett annat håll = flatulens


Livet är kort.

Read Full Post »

Eller arg… Jag är väl snarare inte på nåt vidare humör… Det var INTE roligt att packa ihop ballen*, det var INTE roligt att få ytterligare ett nej på ett sökt jobb (namnet på den som fick det låter som en person som är högst 25 bast…) och det är INTE kul att Anna ska jobba HELA HELGEN.


Jag surade redan på Pride 2009. Anna tog bilden.

                                                                                                                                                         Anna sitter och går igenom gamla mejl och det är visst inte heller alltid nån glad läsning, hör jag från vardagsrummet. Jag borde också rensa lite i min mejlbox, men det känns alldeles för jobbigt just nu. Jag vill ägna mig åt roliga saker i stället.

I morse blev det lite roligt för då skar jag upp ett nytt bröd som var relativt färskt – i vart fall inte torrt. Det förra brödets påse visade sig nämligen vara perforerad med små, små hål vilket gjorde brödet torrt. Detta observerade förstås Anna – men inte förrän det bara vara en liten bit kvar. Och då spelade det ju liksom ingen roll…

Men ännu lite roligare är det att twittra, nåt som jag började med i onsdags kväll. Fick nåt ryck och reggade mig och snart var jag i full gång. Du kan antingen följa mig på Twitter om du är registrerad – eller också kan du läsa mitt twitter i högermarginalen här. Observera att ibland kommer det en länk till en bild också – när jag är ute i verkligeheten.

 Twitter är ju engelska för det ljud fåglar ger ifrån sig. Jag känner mig verkligen som en fågel som kvittrar och låter – inte alltid nån glad och snäll fågel, rätt ofta sur och elak. Älska mig ändå – eller stick!


Jag är nog mera en gam än en lärka, typ…

                                                                                                                                                     Morgondagens planeringsdag är en annan rolig sak att göra. Loppisen på Vaksala torg är nåt jag alltför sällan besöker – av nån anledning. Jag är ju inte en sån som måste handla saker, men att titta är gratis och gratis är ju gott.

Nu ska jag gå och kolla om Sötnosen känner sig sugen på en kalkonbrännare med bröd innan hon skjutsas till jobbet. Matlådan är annars iordninggjord med ost- och spenatfyllda färska pastakuddar, riven parmesan och körsbärstomater.

                                                                                                                                                      *ballen = balkongen

Read Full Post »

En mördande kväll… Jag åkte ut till Fästmön framåt seneftermiddagen och vi tog en sväng till ICA Solen för att inhandla middagsmat och nåt smaskens till det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med John Nettles i huvudrollen i afton på SvT 1. Till middag serverades makaroner och köttbullar, jag fick en kalkonbrännare i stället för de små runda, bruna. Anna och jag hade sparat en påse chilibågar och kidsen fick dela på två rör med Pringles. Lite lagom, inte för mycket, men liiite gottis till Morden.

Kvällens avsnitt var nog det bästa av de fyra som har visats i sommar. Det var spännande och hade lite spök-ingredienser.

Tyvärr hade jag svårt att njuta fullt ut, för lårkan är verkligen ond nu. Eländesskiten vill inte ge med sig och vad än doktorn säger så är jag orolig i denna stund. Du ser ju själv hur det ser ut.


Rödmarkeringen visar den inflammerade venen. Värst är det i en klump närmast knäet/knävecket, vid pilen. Området där är rejält rött och inflammerat. Svårt att se på bilden som är tagen utan blixt – annars blir lårkan bara kritvit.

                                                                                                                                                Så vad gör jag? Om det inte blir bättre kan jag ju inte vänta att doktor Anders ska komma tillbaka om en och en halv vecka. Till akuten vid Sjukstugan i Backen vill jag inte åka. Kanske tar bilen in i ett annat län i natt och uppsöker deras akut. För det gör riktigt ont nu igen, det spränger och bränner och jag är väldigt orolig.

För övrigt var inte knutan i nacken varken nån hjäran eller nån svullen lymfkörtel utan en hårsäcksinflammation, enligt doktorn. Men den är varken större eller mindre eller röd sen jag upptäckte den i lördags och jag kan knappt böja nacken varken framåt eller bakåt – det gör fruktansvärt ont. Kanske ska överväga amputation av huvet också – TÄNK vad somliga skulle njuta då.

Nu blir det strax tandborstning, sängen, lårksmörjning med stink-salva och lite läsning. Jag är aptrött idag… I morgon får jag nattgäster, för på torsdag går färden till Kolmården för vissa…

Read Full Post »