Antikrundan 2013: Halmstad igen!

Torsdag och dags för veckans TV-höjdpunkt enligt mig: Antikrundan. Denna gång är rundan tillbaka i Halmstad där man har varit tidigare den här säsongen.

I kväll fick vi se en fin vinylsamling. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

De här prylarna i kvällens program tyckte jag var fina:

• En kvinna kom med en kartong med sex glas. Skorrande berättade hon om glasen som alla var olika. Troligen är glasen från 1830 – 1850 nån gång. Värdet sattes till cirka 300 styck.
• En kvinna kom med en guaschtavla av Esaias Thorén (medlem i Halmstadsgruppen). Den värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En karl kom med ett gäng serietidningar, bland annat 91:an. En av dem värderades till cirka 3 000 till 4 000 kronor.
• En man kom med en bonadsmålning som varit i hans familj sen 1800-talet. Bonaderna sätts upp till jul, berättade mannen. 125 000 –         150 000 kronor värderades bonaderna till – de är totalt fyra till antalet.
• En man kom med en Ming-gubbe som var rätt hiskelig. Gubben var en takryttare med uppdrag att skrämma bort fiender. Värdet sattes till ett par tusenlappar.
• Två kvinnor kom med en kanna. Kannan visade sig inte vara silver och värderades till endast 500 kronor.
• En kvinna kom med en stålrörsfåtölj och en golvlampa. Fåtöljen, ommålad, men med originalkuddar, beräknades vara värd 4 000 – 5 000 kronor. Lampan värderades till ungefär 7 000 – 8 000 kronor.
• En man kom med en tuberkelspottflaska. Äcklisch, tyckte Fästmön och jag. Flaskan värderades till ungefär en tusenlapp.
• En man kom med ett golvur med en gök. Klockan och verket var från 1700-talet. Uret värderades till 15 000 kronor.
• En kvinna kom med ett skåp med ett påmålat troll. Gustaf Tenggren är konstnärens namn. Han började med att ta över efter John Bauer, men hamnade så småningom hos Walt Disney. Skåpet, i jugendstil och troligen gjord till en barnkammare, värderades till 60 000 – 80 000 kronor, kanske 100 000, till och med.
• En man kom med en fin Severin Nilsson-målning av två barn som åker kälke. Tavlan värderades till ungefär 100 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle igen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland hemmets favoritprylar 5

Åter ett prov på min älskade morfars hantverk! Den här lilla röda kälken är fortfarande hel. Jag fick den nog när jag var en två, tre år och jag räddade den från att kastas i samband med mammas flytt.

Den här lilla röda kälken gjorde morfar åt mig och mamma eller pappa tvingades dra mig på trottoarerna i Tranås där vi bodde när jag var liten.

                                                                                                                                                              I vardagsrummet har jag arrangerat ett litet coffee table med en del favoritprylar, mest läsning, förstås.

Tusen svenska klassiker fick jag av mamma i julklapp. Den innehåller massor om böcker, musik, filmer, TV etc.  Under den ligger en bok om pinuppor i reklamen, en bok jag fick av Anna hösten 2008 när jag var bra deppo.

                                                                                                                                                                 På mitt coffetable finns också en diversehög med tidskrifter, tidningsklipp och så ett par konstböcker.

Antik & Auktion, en bokrecension och konstböcker om Eremitaget och Louvren ligger också på mitt coffe table.

                                                                                                                                                     Slutligen, favoritboken, nämligen Bajsboken, som jag fick av Anna.

Jag tror att mitt exemplar av Bajsboken är mer läst än Elias…

                                                                                                                                                            Och slutligen, så här i hösttider… En fin flaskljusstake som jag fick en gång av min gamla kompis MLK.

Den förgyller tillvaron främst på hösten och vintern – och lyser upp ett rätt mörkt hörn.

Read Full Post »

Saker från förr och nu

Att barndomshemmet är borta – så tillvida att det är sålt – känns mer än jag har kunnat skriva om. Liksom de vackra tavlorna med mera som gick på auktion i torsdags. Vi har ännu inte fått nån rapport från den, så vi vet inte hur det har gått, men ändå. Allt är borta.

Det var heller ingen höjdare att åka bort till huset i söndags med nycklarna och se hur de rev ut del efter del från min barndom… Jag trodde verkligen inte att det skulle kännas, för jag hade mammas bästa för ögonen. Men den som har fått för sig att jag är en känslokall typ känner mig inte alls. Det är bara det att jag inte alltid visar mina tårar.

Mamma hade gjort iordning en påse med saker till mig och man kan säga att de blev ett litet potpurri på min barn- och ungdom. Jag öppnade inte påsen förrän igår kväll. Först hittade jag en klänning!

Min smutsrosa dopklänning, snart 48 år men håller fortfarande ihop.

                                                                                                                                                     Mamma hade också räddat min lilla röda kälke – fast den låg inte i påsen – som min morfar snickaren gjorde till mig när jag var nånstans mellan tre och fem år, gissar jag. Den vilar numera överst på hyllan i min hall.

Fullt funktionsduglig med styrbar ratt är min lilla röda kälke! Till och med originalsnöret sitter kvar, det som mamma och pappa tvingades dra mig med.

                                                                                                                                                              I påsen hittade jag också bland annat ett par leksaksnallar, min konfirmationssjal och två Allers-romaner*. Och så låg min allra första tappade tand där, i en genomskinlig ask, sparad av min pappa. Lillans bok var rolig att bläddra i, men jag undrar varför alla mina teckningar till tomten låg inuti boken..?

Lillans bok – proppad med småbarnsinfo om Tofflan och med brev, böcker jag tillverkat och teckningar, många av dem till tomten. Konstigt…

                                                                                                                                                               Det blev en resa nerför Minnenas aveny…

Men att komma hem innebar också att se och känna att jag var efterlängtad här. Min Fästmö hade köpt en vacker ros och ett säkert svindyrt Amarone-vin och så hade hon tillverkat ett fint kort med ett rött hjärta på. Är hon bäst, eller?!.

Detta är Nu: en ros, ett vin och ett kort med kärleksord.

                                                                                                                                                           *Allers-romaner = en sorts tantsnuskböcker som gick som följetong i veckotidningar och sen gavs ut i pocket, billig kiosklitteratur

Read Full Post »

Söndagsaktiviteter

Vaknade redan klockan åtta i morse, men efter ett toabesök kunde jag faktiskt slumra en timma till. Sen blev jag väckt av… SOLEN vars strålar letade sig in mellan lamellerna i persiennerna. Härligt! Och solen har varit framme hela dagen idag, men särskilt varmt är det dessvärre inte.

Inledde förmiddagen med en behövlig dusch och hårtvätt. Jag känner mig otroligt slafsig, går omkring i min favvo-t-shirt som jag fick av Johan i födelsedagspresent förra året. Den är så härligt mjuk och lagom rymlig för alla Toffel-traktordäck, bröstvärn och annat som ryms på Tofflans front.

Renhårig och dubbelhakig, med något stirrig, blå blick. Tofflan idag på förmiddagen, iförd den gröna favvo-t-shirten.

                                                                                                                                                            Tog sen Den Upphittade Svarta Asken och begav mig med den till huset. Den berömda asken innehöll nämligen nycklar och mamma tyckte att det var SÅ pinsamt att hon hade förlagt asken… Hon ville INTE följa med till huset och det gjorde hon rätt i, för det blev jättejobbigt även för mig. När jag kom dit stod det massor av bilar utanför så Clark Kent* fick nästan inte plats. Sen när jag klev in i trädgården stod där en massa främlingar. Jag hälsade, men kände att de mest vände mig ryggen och drog sig undan. Jättemärklig stämning och känsla! Men sen kom köparkillen fram bakom knuten och vi pratade en stund och jag lämnade över nycklarna. På baksidan låg resterna av mammas TV-rum i källaren utrivna och en stund senare kom köpartjejen ut iförd munskydd och bärandes på min gamla bruna heltäckningsmatta. Det kändes mer ledsamt än jag trodde det skulle göra… Men killen tog i hand när jag skulle åka och sa att jag fick titta in i huset nu om jag ville och att vi var välkomna att hälsa på när som helst. Jag sa att det kändes jobbigt just nu, men att jag gärna tittar in när det gått ett tag, om några månader.

Så åkte jag hem och hämtade mamma och vi for på shoppingtur till Ö & B. Hon hittade en massa saker som stod på shoppinglistan, bland annat en jättefin microfleecepläd, en liten trappstege och en tidningskorg. Några balkongmöbler hittade vi dessvärre inte, men på ICA Maxi inhandlade vi en matta till mammas balle**, alltid något! Och så har hon ju tre enkla, vita plaststolar med dynor så hon kan ju faktiskt sitta på en sån tills vidare.

På ICA Maxi håller de fortfarande på att flytta runt på varor och avdelningar, så det är svårt att hitta nånting. Och jag vet inte om jag tycker att Ahlgrens bilar hör hemma bland charkvarorna. Vad tycker du..?

Godisbilar bland charkvarorna? Lite konstig ordning är det allt, tycker jag, i Metropolen Byhålans största livsmedelsbutik…

                                                                                                                                                          Väl hemma igen dukade vi upp jordens fika med bullar, kakor och kex. Chokladen sparar vi till kvällen. Jag sopade mammas balle och la på den nyinköpta mattan. Vi slängde på en maskin tvätt sen också. Efter fikat blev det en tur med mamma bort till soprummet och containern samt ner i källaren för att visa henne var hennes förråd finns. Hon kan omöjligt ta sig ner i källaren på egen hand, för jag fick lyfta rollatorn nerför en brant trappa. Men nu vet hon var hon har sitt förråd och kan berätta det för den vänliga själ (förhoppningsvis…) som hjälper henne att hämta upp nåt.

Vrålfika på söndagseftermiddagen hos mamma.

                                                                                                                                                             Jag tog upp min lilla röda kälke, som min morfar snickaren tillverkade åt mig när jag var runt fyra, fem år, samt en påse med diverse som mamma lagt undan till mig: min dopklänning, Lillans bok och lite annat smått och gott.

Väl uppe i lägenheten ringde jag Fästmön. Vi har pratat i telefonen varje kväll, men i morgon ses vi äntligen igen! Anna ska på en undersökning i morgon förmiddag inne i stan och tänkte mellanlanda i mitt hem innan hon åker och jobbar klockan 16. Själv vet jag inte riktigt när jag åker härifrån i morgon, gissar att det blir när posten har kommit med min lokalblaska.

Jag tror att det har varit bra att jag stannade de här dagarna efter flytten och uppackningen hos mamma, för hon har naturligtvis en tillvänjningsperiod. Det måste vara jättetufft att flytta ifrån huset, som har varit hennes hem i ganska precis 41 år, till en trerumslägenhet. Men lägenheten är toppenfin och som sagt helrenoverad, så jag tycker att hon inte kan få det bättre!

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil
**mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »

Duktig kicka

Duktig kicka har varit på IKEA och lyckats montera ihop tre stora förvaringslådor – utan annan hjälp än de egna fula orden.

Duktig kicka snodde ihop västerbottenpaj och sallad till oss innan Den Mest Älskade skulle till jobbet. (Fast det var Carolines kök som hade gjort pajen EGENTLIGEN!)

Duktig kicka skrev klart föregående inlägg på bloggen trots telefonsamtal samtidigt.

Het linje? Örat blev rätt hett i varje fall…

                                                                                                                                                        Duktig kicka lyssnade på sin mamma i 40 minuter. Barndomshemmet flyttas eller säljs ut, del för del. Men Duktig kicka ska spara två mindre tavlor, sin lilla röda kälke och farfars öronlappsfåtölj. Mitt hjärta gråter, men det känns ändå bra att mamma blir nöjd. Släktporträtten har ordnats förvar åt dessutom!

Duktig kicka skrubbade bort sina tårar i badrummet och i toa- och duschrummet. Använde så mycket starkt att ögonen sved, men inte längre bara av tårar.

Duktig kicka strök en mindre hög.

Duktig kicka åt ett äpple.

Duktig kicka sitter nu och bloggar och Spotifierar innan hon ska ut till containern och slänga en massa junk – på vägen till bilen som ska ta henne till Annas jobb för att hämta densamma (Anna, alltså).

Duktig kicka är varm och trött, men kanske blir det en Wallanderfilm i kväll?

Read Full Post »