Bucketlist

Ett inlägg om att göra det man vill innan man dör.

---

 

Inspirerad av vännen Jerry ville jag också skriva några ord om min bucketlist. Du vet, en sån där lista med saker man vill göra innan man sparkar till den där hinken och lämnar det jordiska. Tidigare har jag skrivit om min och Fästmöns 100-lista i ett lösenskyddat inlägg. Tanken var att det skulle bli nån sorts bucketlista. Fast vi kom bara till ett fåtal punkter… Vi har väl inte så stora önskningar… Här kommer sex av våra punkter:

1. Äta ostron. Det är nåt jag skulle vilja göra även om jag tycker att det verkar rätt vidrigt. Men jag kan ju inte veta att det är vidrigt innan jag har provat, eller hur?
2. Dansa med varandra. Vi brukar trams-dansa i armkrok här hemma och låtsas att vi har knätofsar på våra mysbyxor. Att dansa på riktigt vore kul!
3. 

   Venedig fotad av Oliver Bonjoch.

   Resa till Venedig. Tidigare gick min drömresa till Kairo, men efter alla oroligheter där har jag ändrat mig. Venedig låter romantiskt och bra och dit skulle jag vilja resa med Anna. Eller egentligen… jag skulle vilja resa utomlands nästan vart som helst med Anna – bara för att det är omöjligt i skrivande stund.

4. Fira jul tillsammans. Det har vi aldrig gjort trots att åtta jular har passerat sen vi träffades.
5. Bo tillsammans. Det är en dröm som kräver att vissa saker förändras först. Men bo tillsammans med Anna vill jag göra innan jag går hädan.
6. Ha en hund. Och om vi bor tillsammans skulle vi kunna ha en hund tillsammans. Jag längtar jättemycket efter ett fyrfota sällskap, men även det är tyvärr omöjligt just nu.

Och nu vill jag förstås veta om DU har en bucketlist! Blogga gärna om det och länka hit till min blogg.

Här kan du läsa om Jerrys bucketlist!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nominerad till Augustpriset 2014: Doktor Nasser har ingen bil

Ett inlägg om en bok.

---

 

Min drömresa gick länge till Egypten. Jag drömde om pyramider och folkmyller på marknader, precis så där som man ser i filmer baserade på Agatha Christie-deckare och liknande. Kanske var det därför jag sparade Tina Thunanders bok Doktor Nasser har ingen bil. Kairo i omvälvningens tid till sist av de de tre Augustnominerade böcker jag fick för recension. Doktor Nasser är nominerad i klassen Årets svenska fackbok.

Några pyramider ser jag inte tillstymmelse av i den här boken. Journalisten Tina Thunander har skrivit en bok om revolutionernas och krigens Kairo. Doktor Nasser blir hennes lärare i arabiska, ett extraknäck han har för att klara ekonomin. För trots att han har läkarpraktik har doktor Nasser inte de rätta kontakterna, nåt som bland annat gör att han inte äger en bil. Eftersom lärarens resor till språkstudenten tog två timmar enkel väg, beslutade Tina Thunander att de skulle träffas på andra ställen och ha lektion i stället. Just därför får hon följa med och se ställen hon annars inte skulle ha besökt. Boken börjar i december 2011 och epilogen är skriven i juni i år.

Eftersom jag inte har möjlighet att resa utanför Sveriges gränser är det alltid spännande att läsa böcker om andras resor. Men jag hade nog inte själv valt just den här boken. Det är ju inte nån turistguide, precis. I stället tas jag med på en resa in i en kultur som är väldigt främmande och annorlunda jämfört med den jag lever i här. Mot slutet av boken skriver författaren bland annat detta, som jag tycker visar på den största skillnaden mellan där och här:

[…] Även den som aldrig hört en bomb tidigare, känner igen ljudet när den detonerar. En kort hård knall, fönsterrutor som skallrar. Ända ner under täcket kände jag hur hela världen för ett kort ögonblick skakade, rusade sedan upp, drog undan gardinen och såg ett svampformat gråsvart mol som växte på himlen, bortom Tahrirtorget. […]

Hela boken handlar om krig, revolution och politik. Som en röd tråd är också bilen som doktor Nasser inte har. Bilen, som är en symbol för framgång och goda inkomster. På ett ställe i boken beskrivs en grupp unga män som på eget initiativ kontrollerar folks väskor så att de inte för in vapen på torget. Och så frågorna om vad den främmande besökaren tycker om revolutionen och islam. Det är verkligen inga trevliga och tillrättalagda turistbeskrivningar.

En del roligare passager finns emellertid också i boken, dess huvudteman till trots. Jag blir till exempel mycket förtjust i beskrivningen av hur städningen går till hos doktor Nassers moster och morbror och vad som händer om man en sån dag kommer oanmäld på besök. Intressanta är också kontrasterna mellan yttersta fattigdom och smartphonesurfade och Facebookande.

Boken är välskriven och ger initierade beskrivningar av ett Kairo som inte är turisternas. Den innehåller lite för många korrekturfel. Formgivningen är enkel, men snygg: det är mjuka pärmar med flikar för bokmärkning. Fast jag hade, som sagt, inte valt att läsa den själv.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Babel den 19 maj: Paul Auster, Sigmund Freud och så några kvinnor

En salig blandning på tapeten som vanligt. Och som vanligt snabbspolar jag förbi dokudiktstramset, denna vecka representerat av ingen mindre än Lars Gustafsson.

Paul Auster var första gäst i studion och presenterades som stjärnförfattare och vår tids Kafka. Samt make till författaren Siri Hustvedt. När programledaren tog över intervjun efter introreportaget blev det till att börja med en massa trams. Men man kom fram till tillfälligheter och sammanträffanden. Paul Auster läspade fram sina idéer om författarskap och klokskap med rökhes röst. Författarskap, menade han, är en sjukdom. Det är faktiskt illiterat av mig att inte ha läst honom… Jag menar, en man som började skriva böcker i tioårsåldern kan ju inte vara dålig…  Och böckernas värld är mycket bättre än vår värld, enligt Paul Auster, för den är

                                                                                                                                                                                                                                                                                 

   […] intressantare, mer levande… och inte så plågsam […]

Bland annat med anledning av att utgivningen av Sigmund Freuds samlade skrifter sker i vår var denne psykoanalysens fader nästa ämne. Författaren Maja Lundgren var nästa gäst i studion. Hon har bland annat recenserat flera verk av Freud. Maja Lundgren menade att Sigmund Freud KANSKE har influerat 1900-talets litteratur mest av alla. Diplomatiskt nog nämnde Maja Lundgren att flera författare nog har bidragit till influenserna, bland andra Fjodor Dostojevskij…

Nästa gäster i studion för att diskutera Freud var läkaren Clarence Crafoord, som bland annat jobbat med Freuds samlade skrifter, och Jenny Jägerfelt, författare och Augustprisvinnare.Clarence Crafoord menade att Freud var på rätt plats vid rätt tid för att bli så stor som han blev. Jenny Jägerfelt tror att det är en Freud revival på gång tack vare det nya intresset för psykoterapi som finns. Och Maja Lundgren ansåg att Freud är en mycket god stilist, visserligen svårläst, men i vissa delar lite rolig också. Jenny Jägerfelt skulle kunna tänka sig Muminmamman eller Gud som kund – Jenny Jägerfelt är psykolog också. Clarence Crafoord skulle kunna tänka sig att jobba med berättaren i Marcel Proust romansvit eller doktor Glas…

Nästa reportage behandlade biblioteken, vars vara eller icke vara har diskuterats ofta de senaste åren. Hur ser det ut utomlands? Efter krisen på Island ökade antalet låntagare och lån på biblioteken. I Storbritannien har staten gett MINDRE pengar till biblioteken. Och i Kairo, efter revolutionen, väntar det största bibiloteket på sin nya skylt…

                                                                                                                                                         Veckans boktips var böcker som man tror skulle ha intresserat Sigmund Freud:
Jenny Jägerfelt: Våtmarker av Charlotte Roche
Clarence Crafford: Den gamle och havet av Ernest Hemingway
Paul Auster: Revolution in mind av Georger Makari

Read Full Post »

Babel den 12 maj: Skrivbord, japanska Twitternoveller och Kairo

Ja, när jag läser rubriken har jag svårt att se den röda tråden i torsdagens Babel. Vi får se om jag finner nån!..

Veckans dokudiktare var en för mig helt okänd förmåga, Pamela Jaskoviak. Nåväl, som vanligt spolar jag snabbt förbi de inslag som handlar om dokutramset, så jag förblir väl ovetande om vem hon är. (Nejrå, jag har googlat!)

Första gäst i studion var den unga amerikanska författaren Nicole Krauss, vars senaste bok heter Det stora huset och i dess centrum befinner sig ett skrivbord. Nicole Krauss är förvånande nog uppskattad av såväl kritiker som läsare. Släktskap, arv, kärlek och förlust är teman i hennes böcker. Det judiska arvet och det egna barnafödandet har naturligtvis påverkat den här författaren! Diskussionen kom också in på författarskap/skrivande i motsats till barn – vad är viktigast? Går det att ”ha” båda parallellt?

                                                                                                                                                                                                  Nästa inslag handlade om noveller på Twitter. På japanska. De börjar och slutar på 140 tecken. Nyligen kom den första Twitternovellboken ut i Japan. Dess stora stjärna är Mica Naitoh. Redan på 1400-talet skrev man kort i Japan, så det är egentligen inget nytt. Haiku är ett exempel på kort diktning från 1600-talet. Naturligtvis får man in fler ord i ett japanskt tecken än i ett svenskt. Lättare att skriva kort i Japan, alltså!

Nawal el Saadawi var nästa gäst. Denna egyptiska författare och feminist som varit med om revolution helt nyligen, suttit i fängelse, tvingats att leva i exil. Det litterära genombrottet kom på 1970-talet – med en essäsamling. Förra året kom hennes senaste roman ut på svenska, Den stulna romanen. Författaren, som drömde om att bli dansare, som blev läkare, som blev… författare. Skälet? Författare kan rädda så många fler liv än läkare! Den här kvinnan är verkligen urhäftig! Vilken glöd!

Intervjun gled sen vidare i ett reportage i Kairo för att ta reda på vad som händer i litteraturen under i revolution. Bland annat intervjuades författaren och tandläkaren Alaa al-Aswany. Det har till exempel visat sig att den politiska revolutionen också har inneburit en litterär revolution. Tidigare var det hård censur av böcker. Idag är reglerna… oklara. Och böcker säljer som smör i Egypten!

Tillbaka i studion igen hade journalisten och förläggaren Svante Weyler anslutit sig. Bland annat diskuterade man de osynliga författarna. Svante Weyler pratade om Berlinmurens fall och de därefter uteblivna litterära verken – författarna hade inte skrivit under diktaturen. Och de stora författarna under Mubaraks diktatur vänder kappan efter vinden, menade Nawal el Saadawi.

                                                                                                                                                     Veckans boktips var böcker som den nya ledaren i Egypten borde läsa:
Svante Weyler: En tysk mans historia av Sebastian Haffner
Nawal el Saadawi: Den stulna romanen av Nawal el Saadawi

Read Full Post »