Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kaffemugg’

Ett inlägg om att hitta på nåt som är kul.


Jag vet att man inte ska hänga sig på nån.
Man ska inte vara klängig, klistrig eller limma. Men det finns en person i mitt liv som alltid får mig att skratta, även när det känns som rena natta. En person, som det är lätt att vara med. Alltid. I ur och skur. Det är min Fästmö! Anna är en fantastisk person! Hon är inte bara snäll och vacker, hon är väldigt, väldigt rolig att hänga med. Knäppkul!

Anna m lönnäsa

Man kan inte ha tråkigt med Anna.


Så igår behövde vi piggas upp båda två,
 jag efter en förskräcklig dag, Anna efter en hektisk dag på kontoret. På eftermiddagen förberedde jag därför en liten picknick hemma i köket.

Picknickförberedelser

Vad ska man ha med sig nu då på picknicken..?


Jag plockade fram kaffetermosen,
för kaffe vill man ju ha. Sen hittade jag plasttallrikar till maten och engångsbestick och engångsmuggar, en rulle hushållspapper och lilla kylväskan. Den fina vinväskan med öppnare och glas som jag fick av Annas snälla mamma och L i 50-års present var självskriven! Innehållet blev en flaska Husets vin.

vinväska

Den fina vinväskan! Verkligen användbar och passande present! Fast vinet är urdrucket för länge sen…


Men man kan ju inte bara ha dryck,
man måste ju ha nåt med substans till också. I kylen hittade jag några röda druvor, tomater och en gorgonzola som jag köpte för en billig penning häromdan (kort datum). Det åkte ner i kylväskan. I ett skåp hittade jag kexchoklad och små toblerone – perfekt till kaffet! Det enda jag behövde köpa var en grillad kyckling och en baguette.

När jag kom till Annas jobb för att hämta henne var hon inte klar. Åkte därför iväg och handlade maten först. Sen for vi hem och startade perkolatorn, packade det sista och bytte om till lättare kläder. Och så gav vi oss iväg.

Anna envisas med att säga 

utflykt.

Jag envisas med att säga

nicka pick.

Skit samma, vi tog med oss det goda utomhus, gick en lagom promenad, placerade en filt på marken, satte oss ner och dukade upp.

Husets vin

Idag drack vi Husets vin.


Kyckling och bröd
hade vi skurit upp hemma för att förenkla, men det blev ganska kladdigt ändå. Och jag avskyr verkligen att bli kladdig och kletig om händer och fingrar. Anna tog med våtservetter – en kvinna med resurser, sannerligen!

Mat på filten

Uppdukat på filten.


Filten blev väl rätt kletig den också,
men den går ju snabbt att köra i tvättmaskinen. Dessutom hade jag gett Anna en kaffemugg som läckte, så det kom lite brunt på vita linnet. Då blev hon lite trött, tror jag.

Trött Anna nickar pick

Trött Anna nickar pick/på utflykt. Notera den fyndiga vinglashållaren – en conversesko.


När vi hade länsat fat och flaska ätit och druckit klart
satt vi en stund och softade. Vi hade var sin bok med oss, men inget blev läst. Blåsten började tillta och vi packade ihop framåt kvällningen och strosade hemåt.

En enkel nickad pick är bättre än en onickad pick. 


Livet är kort. Enjoy it while U can.

Read Full Post »

På väg och framkomst

Ett inlägg om en resa, om musik, om prat och om mat.


Det blev en tur ut till Förorten idag också.
 För även om vi var ute igår tyckte jag att det blev för mycket att bära för min Käraste. En liten avvikelse från mitt körschema, alltså, men ett kärt besvär. Eller inget besvär alls! Jag fick ju träffa Prinskorven också och önska trevligt sommarlov och kommande resa.

Sen vände jag bilen söderut. Jag hade underbart sällskap i en och en halv timme av Sarah Dawn Finer, som sommarpratade idag. I direktsändning! Hon förklarade tidigt att det var ett strategiskt val. Spelar ingen roll, jag tyckte att det var skitmodigt! Två låtar rev hon av i studion också, en av dem var underbara Kärleksvisan. Men efter en inledning med George Michael, som gjorde mig nostalgisk, fortsatte hon med Over the rainbow och då rann mina tårar fritt. Om du missade dagens Sommar tycker jag att du ska lyssna på det här!! (Välj det lyssningssätt som passar dig bäst på Sarah Dawns sommarpratasida!)

Glashjärta
Kärleksvisan och Over the rainbow, sen flödade tårarna.


En halvtimme efter Sommar
svängde jag in på Vanliga stället, det vill säga Restaurang Brändåsen. Jag vet egentligen inte varför jag alltid stannar där, men kanske är det för att där finns hyfsat fräscha toaletter, en restaurang och kafeteria, bensin samt en affär där man kan köpa allt från godis till solbrillor. Och så finns där ett hamburgerställe, men det är nog typ tio år sen jag besökte, den gången med familjen från Stockholm.

Idag köpte jag kaffe och äggmacka med ansjovis samt en fantastiskt god chokladboll med pärlsocker på. Men jag var nära att strunta i att fika, för personalen var så otrolig skrikig och slamrig. Fast man kanske blir sån när man ska överrösta… gäster? varandra? nåt annat?

Äggmacka m ansjovis kaffe o chokladboll m socker
Ansjovisen var lite slak, men övrigt var suveränt gott! Chokladbollen serverades i en rolig grunka, som påminde om en äggkopp. Den var dock inte helt praktisk att äta ur utan sked…


Jag fikade ganska länge,
men vid 17-tiden rullade jag in på parkeringen hos mamma. Hon hade hunnit hem från frissan. Jag började med att packa upp och det första som åkte fram och på var det trådlösa bredbandet, därefter datorn. Det trådlösa funkade på typ tre sekunder, men datorn hade jag lite problem med. Hoppas att den håller de här dagarna som jag tänker vistas i Metropolen Byhålan!!!

Middag hämtades från Nattkröken, det ställe vi alltid hämtar mat ifrån den första kvällen jag kommer ner. Det gladde mig enormt att se den hårt arbetande unge mannen kämpa vidare med sitt företag! Dessutom verkar kunderna ha blivit flera, för det ringde flera gånger och bakom mig bildades en liten kö!

Nattkröken
Nattkröken har som längst öppet till 23, men är ett klassiskt gatukök och ett stamställe för mig. Som tonåring var jag hit mest… på nattkröken, när det var öppet till klockan två på natten.


Mamma och jag slafsade i oss
i Det Gula Köket, varpå hon lämnade mig för nån repris av en TV-serie som hon och pappa brukade titta på. Jag passade på att greja med min krånglande dator, samt kolla mejl och svara på kommentarer.

Sen tog vi en promenad nere vid sjön. Nån idiot stod och kastade bröd till fåglarna, vilket fick till följd att en skitande fiskmåskoloni förstörde lugnet. Till sist verkade det som om idioten fattade och slutade med sitt tilltag. Vi gick en bit och satte oss sen en stund på en bänk och lyssnade på levande musik som strömmade från stadskärnan. Nåt jävla jippo ska det vara, förstås. Själv passade jag på att ta en bild på den nya bron. Fin! Mamma berättade att den har som förlaga en berömd amerikansk bro – men hon kom inte ihåg vilken.

Bron
Den nya bron som nog inte är invigd och körklar än, tror jag.


Det jävla jippot i morgon
är SM i triathlon, vilket får till följd att hela stan är avstängd för biltrafik eftersom några galningar ska simma, cykla och kuta runt här. För oss innebär det att vi inte kan ta oss iväg varken för att storhandla eller besöka pappas grav, så vi får rolla över till Lilla ICA och köpa nån sorts middag. Nåja, vi lär inte svälta ihjäl.

Mamma har en fin lägenhet, en trea, väldigt nära sjön. Trots att jag aldrig har bott här – mamma flyttade hit på min födelsedag 2010 – trivs jag jättebra. Lägenheten är ljus och ballen* solig. Mamma själv är missnöjd med att det är så lätt för folk att glo in, men det är ju så det blir när man vill ha en lägenhet på nedre botten. Mamma åker nämligen inte hiss, men går med rollator. Och just tack vare att det är en lägenhet i markplan kan hon gå ut på egen hand utan att be nån om hjälp. Det är nog värt mycket om hon tänker efter!

Stråhatt
Jag känner mig som hemma.


Jag känner mig ovanligt hemma här.
Det är nära till stan och jag går på promenader med eller utan mamma så länge hälen pallar. Bäst av allt är kanske att jag har min egen gamla kaffemugg kvar, den jag fick som tonåring. Tänk, det är väl snart antikvärde på den…

Min mugg
Mugg med antikvärde?


Klockan är mycket
och jag ska strax lägga ut detta och lägga ner mig själv på madrassen på golvet. Jag har öppnat balledörren** för att få in frisk luft och ska försöka läsa en stund innan jag släcker ner och blundar. Har spelat lite Wordfeud med Anna och jag måste medge att Anna är vad jag saknar mest och mycket från Uppsala just nu. Allt annat skit orkar jag inte tänka på. Jag är här för att samla kraft. Hoppas jag. Vis av erfarenheten vet jag dock att jag brukar bli nipprig efter ett tag och trött på att leta efter saker som mamma har lagt på nåt bra ställe. Hittills idag har vi letat efter en blus, i morgon ska vi leta efter en handväska. Och så ska jag ner i källaren och se hur det ser ut efter ventilationsarbetena och så ska jag städa nån dag. Men inte i morgon. Nån annan dag.


*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett typiskt vardagsinlägg, signerat Tofflan.


Plötsligt blev det måndag igen.
Morgonen har tvekat vad gäller vädret. Jag har då tittat ut genom arbetsrumsfönstret hemma. När jag tittar på mobilappen visar den strålande sol. Nåja. Det var tufft i alla fall att kliva upp idag. Ett skäl till det är ju att Fästmön kunde ligga kvar – hennes semester har härmed inletts! Och om jag är ärlig skulle jag helst vilja stanna hemma med henne.  I morse var jag så trött och zombieaktig att jag hällde min Pro viva svartvinbär i senapsmuggen kaffemuggen – med kaffe i… Men jag får glädja mig åt att det är en kort arbetsvecka. På fredag är jag ju ledig eftersom det är midsommar.

Tänd midsommarstång
På fredag sätts den här fram på ballebordet*.


Vad gäller midsommar
har vi inga större planer. Vädret avgör en del, men vi har pratat om att nicka pick på dan och äta sill till kvällen. Det är väl till kvällen man behöver få en snaps i kroppen så att man inte fryser. Den svenska sommaren är här, men den är kort och kvällarna råa och myggiga.

Annars går jag mest och drömmer om semester. Jag är rejält trött och sliten efter ett tufft år med lilla c, operation, extremt kort sjukskrivning, korta besked om jobbförlängningar och jobbjobbjobb på minst heltid. Därutöver mamma, som var hos mig i påskas i tio dagar, men som jag ändå hela tiden har dåligt samvete för. Och för Anna, som jag vill tillbringa mer tid med. Och för Uppsalanyheter.se som jag vill skriva mer för. Jag har ett par nya artikelidéer, förresten. Skälet till att jag ligger lågt med dem är att jag måste fokusera på jobb som ger inkomst den här veckan. Idag ska jag ta mig i kragen och ringa för att höra om det finns nåt besked på ett ställe att få. Och i morgon får jag antingen en telefonsignal eller tystnad om jobbet jag intervjuades för i torsdags. Går jag vidare blir det intervju nu på torsdag. Kroppen är alltså på mer än högsta beredskap – högsta beredskap har den varit inställd på så länge att jag snart inte vet nåt annat läge.

oväder på gång
Oväder eller inte? Kroppen är på mer än högsta beredskap.


Jag tror att den här veckan
 blir antingen väldigt hektisk eller väldigt lugn på jobbet. Folk vill göra klart inför semestern och några har redan dragit. Ett besked om framtiden här på institutionerna har jag blivit utlovad före juni månads utgång. Det tror jag när jag hör! Och hör jag inget blir jag ju automatiskt förlängd en månad till eftersom arbetsgivaren har uppsägningstid. Var det nån som trodde att mitt liv var lätt och okomplicerat? För en planerare som jag själv är det tungt och svårt att inte kunna planera långsiktigt. Hittills har det handlat om att jag har kunnat planera en eller två månader framåt i tiden. Nu kan jag inte ens planera nästa vecka.

När har du semester, du avundsvärda, och vad ska du hitta på då???


*ballebordet = balkongbordet


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag var så himla slut igår kväll att jag inte orkade skriva några inlägg för tidsinställd publicering. Därför tar jag mina raster i anspråk till bloggande i stället. För det är liiite svårt att hämta kaffe när man går med två kryckor. Det känns inte bra att stoppa ner kaffemuggen med vätskeinnehåll i jobbväskan, nämligen. Att gå och äta lunch utan att först tvinga nån att agera assistent känner jag inte för idag. Det var ju så mycket folk och så rörigt igår och då kan det vara knepigt även för en assistent att ta sig fram med två brickor. Det skrivna ordet i stället för kaffe och mat, alltså! Men var lugn, jag svälter inte ihjäl! Magen ser ut som en öltunna just nu, eller som Obelix, ungefär…

Min mage är som Obelix, fast jeansen sitter inte i armhålorna utan nedanför magen. Hundens roll i sammanhanget är oklar, den är säkert bara en linslus.


Det har gått bra
att strutta omkring på kryckor, men det gör baske mig inte mindre ont. Sen är det, som sagt, lite opraktiskt också eftersom jag inte har bläckfiskarmar utan bara två ganska vanliga. Men vänta bara! Snart kommer ett gnäll-inlägg om blåsor i händerna! Jag känner mig själv…

Dagen började med ett gapflabb i badrummet åt morgonfrisyren. Alltså jag vet inte vad jag håller på med om nätterna! Snedseglat, såg det ut som… I morse vaknade jag för övrigt halv fem och det var inte roligt när harpan på Ajfånen inte trillrar igång förrän 6.10. Men jag låg och funderade lite, svarade på ett par kommentarer på bloggen och HEPP! så hörde jag att kaffet var klart. Det är helt suveränt med timer till perkolatorn på morgnarna, det har jag kört med sen 1980-talet!

Snedseglarfriysr med uppståndelse och platthet i… annorlunda kombination. Kort sagt: jag inte bara snackar skit, enligt nån, enligt mig själv ser jag ut som skit också.


När jag anlände till jobbet
hade skeppet kapsejsat och frisyren antagit ett mer neutralt utseende. Klockan åtta hade jag en utbildning och tekniken krånglade som 17. Det slutade med att eleven fick sitta vid min dator och jobba, allt medan jag i varannan mening skrek

Klicka inte på publicera! Klicka INTE på publicera!

Efter denna märkliga upplevelse (eleven såg mycket trött ut efter utbildningen, jag kan nu lägga till hes till min bank av åkommor) var det dags att svara på lite mejl kring bland annat projektsidor på webben. Jag försöker också köpa grafisk form av en mall, det ser mycket lovande, men dyrt ut. Kanske skulle jag kunna göra det själv, men nu ska jag ju inte jobba som varken grafiker eller formgivare, så…

I eftermiddag ska jag skriva lite nyheter med anledning av en helikopterleverans idag. Snälle C har lovat ta en bild eftersom det är lite knepigt att klara av rent praktiskt – två kryckor och en kamera, men bara två armar = omöjligt.

I morse var det mer än sju grader kallt. Enligt Ajfån-appen är det tre grader plus ute. Mellan wellpapprullarna i fönstret (man tager vad man haver så att man kan se vad som står på datorskärmen trots solljus) noterar jag att solen skiner för fullt. Det vore skönt med en promenad, men jag har alltför ont.

Efter jobbet ska jag handla på Tokerian och det blir en intressant upplevelse. Eller nej, det blir det inte. Kryckorna får stanna kvar i bilen och jag får göra som mamma när hon storhandlar – hänga på varuvagnen. Det slog mig alldeles nyss via min observanta Fästmö att jag blir mer och mer lik mamma:

  • jag hänger på varuvagnen
  • jag rapar och skyller på bråcket på matstrupen
  • jag pratar skit
  • jag är rätt ilsk rent generellt
  • jag är allmänt DAAAN!

Att vara daaan är en östgötsk företeelse som jag nog måste blogga om!

Den hjärtegoa L har jag haft mejlkontakt med under förmiddagen och L vill överraska oss kulinariskt i efterskott på förlovningsdagen. Tills vidare skjuter vi det på framtiden eftersom det är som det är med hälsan, men en lunch ska vi försöka få till snart. Vi jobbar ju inom samma fakultet, så det borde ju inte vara så knepigt. Om armarna räcker till, vill säga… I dagsläget är just armar en bristvara.

Nu ska jag ta en liten inomhuspromenad denna lunch. Jag ska gå på toa och där ska jag… inte berätta mer. Jag sparar nämligen en del av skitsnacket för en intern publik.

När jag har hämtat hem Anna från jobbet i kväll, nån gång runt 21.30, blir det ost, kex och rödvin. Vad blir det för fredagsmiddag hemma hos dig???


Livet är kort

Read Full Post »

Visst är det så. Att vi alla har sår och skador av endera slaget. En del syns, annat inte. Men det finns saker som gör ont, som har gjort ont, som har blivit till ärr. Ärr som svider när vi skrapar lite på dem… Jag tänker inte gå närmare in på detta, utan lämnar det upp till dig att fundera. Fast jag vill inte att du ältar och sätter på dig den där O-koftan. Ibland är det bara nyttigt att reflektera över varför man agerar och reagerar på vissa sätt. Det kan handla om gamla sår och skador. Vi måste vara lite lyhörda och försiktiga, inte bara mot oss själva utan gentemot andra. Inte bara såsom jag ofta gör, vräker ur mig att folk är

idioter

eller

puckon.

Det kanske finns vissa orsaker till det. *TAR MIG SJÄLV I ÖRAT*

 

Till och med Clark Kent har en skada, en skada som jag måste på igen för att försöka få till. 


Igår morse stod polisen med fartkamera
på en raktsträcka nära jobbet. En raksträcka där många ofta och gärna kör för fort – helt förståeligt. Jag blev varnad för denna sträcka och polisens täta kontroller här redan i september förra året. Men först igår fick jag se dem stå och filma. Och jag höll hastigheten – jag hade ju blivit varnad.

I morse hamnade jag bakom

en idiot

som uppenbarligen bara hade 38 på sin hastighetesmätare, oavsett om det var 30 eller 50 på sträckorna vi körde. Sånt kan göra mig fullkomligt galen, för jag gissar att föraren pratade i mobilen eller nåt. Och då tycker jag att det är berättigat att få kalla folk

idiot.

För det är faktiskt farligt. Man kör så okoncentrerat. Om jag pratar i mobilen ibland när jag kör, vilket händer en till två gånger om året, blir det genom blåtand. Då kan jag åtminstone använda båda händerna till bilkörningen.

Igår kväll var vi ute på tur för att göra några ärenden. På ett ställe hade nån ställt ut stora lådor med blommor i slutet på en gata, antagligen för att man inte ska köra för fort där. OK, jag tycker blommor är fint – utom som mönster på textil – men det är ganska idiotiskt att ställa stora blomlådor just där. Det går nämligen inte att köra fortare än 30 där eftersom det är en skarp kurva. Ska man samtidigt väja för sex blomlådor och köra slalom är det hur lätt som helst att antingen braka in i nån låda eller braka ner i diket.

I morse vaknade jag fem minuter före alarmet skulle gå på. Och det var tur eftersom nånting forsade ur mig. Det blev till att ställa sig i duschen genast. Jag hatar verkligen det här, jag är så trött, så trött. Redan igår kväll kände jag den där märkliga tröttheten sätta klorna i mig. Fast jag förstod inte vad det var – som vanligt. Nu ska jag försöka klara av den här arbetsdagen och i morgon, de två dagar som brukar vara värst i det här sammanhanget. En bra sak, emellertid, är de inlägg till mina hälar jag köpte! Nu har jag använt dem en hel dag och den onda hälen känns mindre ond!

Min vattenflaska på jobbet har också en skada och läcker. Tejpen var ett misslyckat försök att stoppa läckaget. I natt har flaskan stått i min kaffemugg och där finns nu cirka en centimeter vatten… Dags att köpa ny vattenflaska, alltså.


Idag blir det diverse jobb med startsidan
och lite småplock på intranätet. Intervjuerna, utom en som är inbokad nästa vecka, har jag lagt på is över sommaren. Alla som ska gå på semester snart hetsar, vi som ska vara kvar ett tag till börjar slå av på takten…


*Clark Kent = min sårade lille bilman

Read Full Post »

Understundom är jag bara fantastisk glömsk! Tidigare har jag skyllt på att det är en biverkning av mina dåliga värden – vilket är sant! Men sist jag tog prover var värdena i topp, så… Vad ska jag skylla på nu? Åldern? (Retorisk fråga, bäst att tillägga.)

Glömsk.


Varje kväll måste jag lägga fram morgondagens kläder.
Jag måste ladda perkolatorn med kaffe och sätta den i timern. Jag måste ställa fram en skål till morgonyoghurten, ett glas till Pro Vivan och en kaffemugg (före detta senapsmugg i Höganäs-design).

För morgnarna är värst! Om jag inte följer mina rutiner då kan det bli… fel. Ibland, när jag glömmer att Fästmön inte ligger och sover i sovrummet, kan jag glömma att bädda. Och det är katastrof i min värld! En säng som man har sovit i under natten ska bäddas – efter nogsam vädring minst en halvtimma sommartid av sovrummet. De morgnar Anna ligger och snusar kan jag självklart inte bädda. Då blir bäddningen Annas syssla.

Ibland låser jag in Anna också. Min ytterdörr har två lås och en låspigg. Om man låser med låspiggen nere måste man låsa upp dörren med nyckel. Även inifrån. Och har jag dessutom låst med båda låsen… Ja, man kan väl säga att det är skönt att Anna inte lider av klaustrofobi. Det gör däremot min mamma och henne har jag också låst in i rena farten. Sist låste jag in henne i bilen, varpå panik uppstod och släkting skickades in i affären där jag befann mig för att slita ut mig och låsa upp bilen.

Men tro mig. Jag menar inget illa. Jag är bara… glömsk.

Eh… vad var det nu jag glömde..?


I morse var jag visserligen ensam hemma.
Tror jag… Men förvirrningen var stor och jag glömde nästan att vakna. Jag brukar nämligen ALLTID vakna en kvart, 20 minuter innan larmet går klockan 6.10. Med en minut tillgodo hann jag stänga av larmet på mobilen klockan 6.09… Om jag inte skriver ner saker glömmer jag bort dem. Därför, enligt anteckningarna på min mobil, gjorde jag följande konstigheter idag på morgonen, samtliga prylar korrigerade i efterhand:

  • Jag glömde sätta på mig deo när jag hade tvättat mig.
  • Jag glömde sätta i linserna och undrade varför det var så dimmigt i badrummet.
  • Jag hällde yoghurt i Pro Viva-glaset.
  • Jag glömde stoppa en binda i trosan (ja, jag är inne på min fjortonde blödningsdag och börjar få skavsår du-vet-var).

Alltså, du kan ju bara föreställa dig vilket under det är att jag hittade till jobbet… (Detta inlägg är för övrigt skrivet på arbetstid eftersom jag inte får nån förmiddagsrast idag.)

En sak som jag emellertid kom ihåg att göra i morse var att vända blad i almanackan på anslagstavlan hemma. Nu skriver vi juni månad. Det är sommar! Fast termometern visade endast åtta grader i morse, så särskilt somrigt känns det ju inte. Bilden för juni i min almanacka hemma är en kopp med blå mönster och lila styvmorsvioler i. Passar ju mig, elak styvmor som jag på sätt och vis är. (Det kommer aldrig några protester, så jag gissar att jag har rätt i omdömet om mig själv.) Men jag tycker att just dessa blommor är vackra! Anna och jag är för resten Slotts-vakter från och med idag. Det känns ju liiite trist att det är så dåligt väder och kallt bara för det. Att kunna sitta utomhus omgärdad av blommor och grönt är man ju inte så ofta förunnad…

Read Full Post »

Halvdag? Vadå? Ja det är visst sånt som vissa byråkrater ägnar sig åt när det gäller jobb idag. Andra jobbar heldag. Och några *pekar med hela jävla handen på mig själv* är så dumma att de jobbar över.

Jag var på jobbet före halv åtta idag. Det blev inte nån direkt rast på förmiddagen. Lunch fick jag tack vare lunchdejten med L. Vid eftermiddagsfikat använde jag två tredjedelar av stunden att prata lite jobb med prefekten.

Men det var när jag skulle diska min kaffemugg som jag kollapsade av skratt! Inklämd mellan en glasvägg och en whiteboard på hjul stod en ytterst gravid kollega och skrev saker till tre personer som fascinerade tittade på genom andra sidan glasväggen.

Står du här alldeles inklämd?

sa jag dumt och skrattade så tårarna trillade. Människan nådde nämligen nästan inte fram till tavlan för att skriva – på grund av den trinda magen. Och när hon skrattade guppade den så roligt att vi skrattade ännu mer. Självklart bad jag att få fota, men det blir ingen bild för min blogg utan för vårt mycket interna internet! Vem sa att man måste ha tråkigt på jobbet bara för att man jobbar över?

Var väl hemma vid 18-tiden och satte genast igång med att skura badrum och duschrum/toa. Kvällsmat blev 20 centimeter pepparkakor från i julas. Jag är naturligtvis skithungrig nu, men tänker föreslå Fästmön att vi leker lite fredag idag och snaskar chilibågar. Chilibågar och en starköl är alldeles utmärkt till middag!

Å, så gott! 


Anna jobbar trekvart till.
Jag har suttit en stund vid datorn, men min arm gör skitont efter det där dörrhandtaget. Det är jordens bula på armen…

PLATS FÖR ATT TYCKA SYND OM MIG!

Nu ska jag ta ytterligare en flukt i kakburken, det finns säkert några smulor kvar. Jag är INTE mätt… Och en hungrig Toffla är inte att leka med… 👿

Även råttor hittar fram till pepparkaksburken!

Read Full Post »

Nyss uppstigen, eftersom det plogades utanför vid sjutiden, sitter jag och väntar på den där första muggen kaffe. Du vet den där dagens allra första som åtminstone inte jag kan vara utan. Perkolatorn snörvlar i köket och medan jag har fixat med diverse – disk och lite annat – hoppas jag att tiden går snabbt. Jag kan verkligen inte leva utan kaffe.


Det här är MIN kaffemugg. Bara MIN. Ingen annan får dricka ur den!

                                                                                                                                                           Jag blev förvånad igår kväll när Fästmön berättade att hon inte har druckit kaffe sen hon var här i nyår. Det har varit te som har gällt för hennes del. Och det är väl lite så jag tänker på te – te är nåt man dricker när man är sjuk. Med mjölk och honung. Och jag gillar verkligen INTE honung…

Trots året i England blev jag aldrig nån tedrickare av format. Jag inhandlade en kaffebryggare i en välsorterad elaffär vid Churchill square. Den var verkligen svindyr! Mitt kaffe köpte jag sen på en liten tvärgata. Nymalet Colombia… Den doften kan jag fortfarande drömma om…

Nåt som emellertid fick mig att ändra uppfattning och inse att te inte är nåt man dricker när man är sjuk var afternoon tea som jag och Inna intog  hos Lady Hamilton på valdagen förra året. Då fattade jag att te är nåt gott – och framför allt kan man äta en massa gott TILL teet. Anna och jag gjorde om tedrickningen hos Ladyn när vi firade tvåårig förlovning i början av november förra året. Och med lite tillbehör kan jag verkligen älska te, särskilt champagne-och-grädde-te – som jag också fick i ett av julklappspaketen från Anna!

Men på morgonen är det kaffe som gäller och NU har jag hällt upp de första dropparna i min gamla senapsmugg från Höganäs – funkar hur bra som helst för kaffe! Kaffet ska för övrigt drickas utan tillsatser av socker eller mjölk – det ska vara svart som natten så att hjärnan vaknar!

Read Full Post »

« Newer Posts