Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kaffebröd’

Ett varmt inlägg.


 

Pepparkaksbebis

Pepparkaksgubben Markus, något oskarp i konturerna på grund av farbror D.

Idag har jag fått värme på mitt nya kontor. Det blev verkligen ett hallelujah moment när Elefantma… Elementmannen kravlade fram under ett av mina bord. Jag har två små ynka element på mitt kontor och det som är närmast mig är för första gången sen jag flyttade in här varmt. Lagom tills det är dags att flytta igen. Snart. Kanske. Nåja, jag slipper sitta och undra varför jag plötsligt börjar hoppa framför datorskärmen och fingrarna liksom stelnar över tangentbordet på jobbet – av köld. Nu är det varmt!

Som grädde på moset fick jag finbesök också av en livs levande pepparkaksgubbe. En liten gubbe som nu äntligen har fått ett riktigt namn: Markus. Apostlanamn, minsann. Snyggt, tycker jag. Betydligt snyggare än Maskil. Markus själv tycks ta det med ro. Han reagerade inte nämnvärt när jag ropade hans namn för att få honom att titta på mig så jag kunde ta en bra bild. I stället glodde han på farbror D som verkade fasligt rolig. Detta gjorde Markus något oskarp i konturerna. Farbror D har för övrigt en liten docka hemma hos sig också, ungefär lika gammal som Mask… Markus, det vill säga snart elva veckor. Så söt och go gubbe, denne Markus, i alla fall, att tant Tofflan nästan kunde äta upp honom – ungefär som med Fästmöns katter. Eller nja. Jag äter ju inte kött, direkt, bara fågel.

Tiden springer på och jag har gjort klart alla översättningar jag har fått i uppdrag att göra. Jag ska titta på ett strategidokument och ett magasin härnäst, möjligen ta tag i en rapport. Det har varit väldigt tomt och tyst i eftermiddag på jobbet. Folk är på en föreläsning och efter det är det baluns på en nation. Jag tackade nej till att delta. Skyllde lite på mammas ankomst, men det handlar mest om att jag inte har kläder, faktiskt. Jag kan inte komma dit i blåjeans, svart luvatröja och gympadojor med orange snören, liksom. Kläder är ett bortprioriterat kapitel när en är arbetslös. Fråga Anna som ofta har sett mig i tischor med hål i… Sen är jag verkligen inte min mammas dotter i klädavseende. Mamma är alltid tip top kläd- och sminkmässigt. För mig är kläder ett nödvändigt ont och smink använder jag inte. Pappa var likadan, framför allt när det gäller sminket. Här nedan följer ett smakprov på min smaklöshet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

På hemmafronten är det mesta förberett för mammas ankomst på lördag. Jag försöker ta lite sovmorgon innan jag pinnar över till Tokerian och köper nåt kaffebröd. Middag införskaffar jag senare, när mamma har anlänt. På söndag ska jag försöka få tag i en liten gran som vi ska klä i färggranna kulor och glitter så att den lyser upp mitt vardagsrum. Men granen kläs inte förrän den 23:e i min familj! På måndag eller tisdag kväll efter jobbet åker jag ut till Anna med julklappar. Det blir några kassar…

Ja, julförberedelserna pågår, som synes. Jag försöker att inte tänka på det svarta utan hålla modet uppe och i stället försöka inse att jag faktiskt behövs. Inte är jag nån go gubbe som Markus, men jag är rätt varm och jag har nåt som är efterfrågat att erbjuda.

Hur långt har DU kommit i julförberedelserna??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Tänk att vi kunde sitta ute igår kväll! Inte ett dugg frös jag heller – tills jag klev av bussen hemmavid. Då kände jag hur kylan hade bitit sig fast i mig. Det är som om mitt inre termostat inte riktigt fungerar, för Lisa satt med jacka och två filtar på sig till sist igår kväll, jag tog på mig tröjan strax innan det var dags för hemfärd. Det är väl allt underhudsfett, när man är tjock fet har man rikligt med sånt. När jag kröp under täcket igår kväll var jag emellertid genomfrusen och så kall att det bara blev ett kapitel läst i Eld. Men det var nog bra, för jag släckte inte förrän vid midnatt, nånstans. Det var för många saker som snurrade i huvudet.

Jag borde ha tagit till filten jag också igår.


I morse vaknade jag varm om näsa och kropp,
men för den som är intresserad – andra kan ju skita i att läsa – nös jag fyra (4) gånger när jag satt på toa. Håller bestämt på att bli förkyld – och det var länge sen. Sist blev det ju bara nån töntförkylning. Vilken tur att jag tittar på ett paket ingefärskarameller! Jag tror nämligen på att dessa kan stoppa en förkylning, så jag får väl börja knapra. (Fast nu när jag sträckte mig efter paketet var det tomt… Varför sparar jag på tomma karamellaskar? Idiot!)

Funkar att mota förkylning med.


Det var fyra grader vid sex-tiden
när jag klev upp. Mötte H på väg till garaget och han skulle cykla som vanligt. Särskilt påpälsad var han inte, men han tyckte att det var kallt och höstlikt. Massor med bilar var det på väg till jobbet, vilket indikerade att jag var senare än vanligt. När jag anländer till jobbet har jag ett par saker som jag bara måste göra (annars går det dåligt för mig under dan…) och de sinkar mig ytterligare. MEN… i alla fall är en av dem guld värd. Jag måste

  1. gå in genom ”karusellen” i entrén, inte nån av dörrarna
  2. hälsa på åtminstone en av städarna

Naturligtvis är det hälsningsceremin som är viktig! Jag har uppfattningen att alltför många inte ser städarna. De är osynliga för vissa. Skulle tro att det beror på att somliga sätter sin näsa i vädret och ingenting annat. Vi har flera gäng städare som jobbar ett par veckor i taget på ett ställe, för att sen jobba på ett annat ställe på området. Det tror jag är bra både för dem och för oss kontorsråttor. Det skulle nog bli urtråkigt att städa samma kontor dag ut och dag in. Inte särskilt bra städat heller, tror jag. Nej, omväxling förnöjer! Men naturligtvis har jag ett favoritgäng, det som anförs av JJ, som brukar förse oss med hembakade bullar och karameller då och då. JJ påminner jättemycket om Margit, som städade på min första arbetsplats. Margit kunde också lämna påsar med kaffebröd åt oss. Sen fick hon cancer och gick bort – hastigt och alldeles för ung. Somliga älskar Gud så mycket att han hämtar hem dem tidigt. Och Margit var en av de vänligaste människor jag har mött!

Har jag ringt doktorn om hälen? Nej. Igår hade jag för mycket att göra, men kanske gör jag ett försök idag. Bara det att jag lär vara lite på språng idag och då är det svårt att prata med doktorn. Jag har fått OK och tack för sidorna på webben som jag gjorde igår, men nya väntar förstås. Sen har jag slängt ut en förfrågan om en intervju med en sektionsledare vars gäng har varit på planeringsdag. Det märks att det saknas ett kitt här i huset! Ett sånt kitt som den gamla personaltidningen var. Men jag kör stenhårt med intranätet och de flesta som kommer med tips på vad de skulle vilja läsa där får sina önskningar uppfyllda. Det är viktigt att känna att man hör ihop!

Roligast idag blir lunchen med ”Lisbeth”. Jag förväntar mig stora och många flatskratt (ja, det är jag som skrattar åt ”Lisbeths” roligheter) och skvaller. Efter jobbet ska jag göra en avstickare in i industriområdet och åka på stoljakt åt Fästmön. Det finns en historia bakom detta som jag GÄRNA hade velat visa upp i rörliga bilder, men det finns inga såna. Dessutom lovar jag att jag hade blivit huvudamputerad om jag hade visat detta på en blogg nära dig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen idag var vikt åt en mini-släktträff. Det är inte många släktingar jag gillar att träffa, men idag var det några av favoriterna! Först ut var mammakusinen Barbro med yngsta dotter Helena som kom tuffandes från söder om söder. Det var så roligt att Helena följde med – vi har inte setts på cirka 35 -40 år…

Barbro medförde alldeles för mycket smaskigt kaffebröd, allting hembakat, förstås. Tyvärr fick somliga lov att behärska sig vid fikabordet – vi skulle ju bort på lunch klockan 13…

Efter en stadig kaffetår, dårå, berättade Barbro om sin släktforskning på sin pappas sida. Barbros pappa och min morfar var bröder, så det är ju också min släkt. Hon har verkligen forskat och kommit långt och hittat en hel del lik levande i garderoben, bland annat en halvfaster i Småland.

Strax före 13 packade vi ut oss, mamma och den senares rollator som mest var besvärlig idag. Rollatorn, alltså, inte mamma. Efter anvisningar for vi till en parkering varifrån vi gick respektive rollade hem till Magnus och Eva-Lena. Åter fick jag sitta i deras supermysiga kök!!!

Damerna mitt emot mig, från vänster Eva-Lena, mamma, Barbro och Helena.

 

Magnus och Eva-Lena har ett fantastiskt härligt hem. Dessutom serveras där alltid så god mat! Risken är att jag snart börjar

råka komma förbi

vid middagsdags…


Värden grejar med sin kamera, ovanligt nog…

 

En suverän vegetarisk lunch med massor av spännande samtal om släkten gjorde att vi gärna hade blivit sittande. Men en av dagens utflykter gick till Magnus mamma som vilar på Gamla kyrkogården.


Vi tände marschall och lämnade tulpaner och videkvistar, tyvärr blev bilderna kassa eftersom det hade börjat skymma.

 

Så vände vi tillbaka till det mysiga hemmet och fick oss ånyo lite till livs, föregått av några spännande bilder från Magnus gömmor.

Värden med pannan i djupa veck. Bilden något Photshoppad vad gäller ”det konvexa”. Notera utmärkelsen på kylskåpsdörren bakom!

 

Fyra mätta tanter i varierande åldrar rullade sen mot sina två bilar. Mamma och jag skildes från Barbro och Helena på Tokerians parkering – med planer på återträff den 18 februari nästa år när Magnus pjäs har urpremiär på Uppsala Stadsteater! Det blir otroligt spännande!!!

Brandenburger Tor à la Jesper får symbolisera släktdörren som öppnats!

 

Och ja, Agneta! Jag kom ihåg att hälsa från dig till Eva-Lena! 😛

Read Full Post »

Födelsedagsbarnet firades lite till på eftermiddagen. Elias hade gjort en sån fin teckning till sin mamma.


Fin grattis-teckning med påskris och allt.

                                                                                                                                                      Tjejerna hade hittat ett jättegulligt kort med fåglar som cupcakes och två påsar te av olika sorter. Det doftade härligt!


Väldoftande från tjejerna.

                                                                                                                                                         Själv hade jag varit och knipsat köpt rosor till min älskade, det var väl ett halvt dussin, men jag fångade bara två på bild.


Rosor till min kära.

                                                                                                                             Födelsedagsmiddagen blev falukorv grillad kyckling, potatissallad, baguett och brieost. Fantasifullt när Tofflan ska ”laga” maten…

Framåt kvällningen dök Jerry upp och hade med sig två bokpaket i tjusigt papper. Anna fick två böcker av Kristina Ohlsson som nog är superbra!

Ytterligare lite senare dök Annas mamma med Lasse och Annas pappa upp. Stackars Lasse tvingades ner i cykelrummet för att smutsa ner sig om händerna med en trasig cykel. Tyvärr fick han inte ordning på skrället trots support från mig och min skiftnyckel, men han fick tvätta händerna med en BAJSBRUN tvål… (undras vad det var på tvålen… Moahahahahaaaaaa…)

Annas pappa Bosse är en riktigt busfarbror och till allas förtjusning stack han fingrarna i mina revben, bland alla valkar, så jag flög till väders, nästan. Jerry skrattade så han nästan kissade på sig och var tvungen att gå från bordet. Hmpffffff…. 😈


Från vänster: Bosse Bus, Lasse Cykelreparatör och Anna Födelsedagsbarn.

                                                                                                                                                       Tårtan hade jag bakat kom från Trianon och var en Carl Gustaf med arrak, maräng och persikor, inte riktigt nån barntårta. Elias trodde att jag hade lagt en smutsig strumpa inuti tårtan och det hade jag ju. Jag pyntade den med fina ljus, men Anna vägrade att blåsa ut dem och önska sig nåt.


44-tårta!

                                                                                                                                                 Annas snälla mamma hade bakat vetelängder och Anna själv och Linn hade gjort tre fyra sorters kakor igår – godast var chokladbollarna, tyckte både Elias och jag. Och så gillar jag såna där flugkakor, som vi säger i MIN familj. Det är kakor med russin i, alltså. Tyvärr finns inga bilder på härligheterna, för efter ett födelsedagskalas brukar det ju mest se ut så här:


Slafs!

                                                                                                                                                   Anna fick naturligtvis presenter av sina föräldrar, bland annat en chokladask som tyvärr är slut nu hon ska spara till påsk. Och så ringde den alltid så vänliga fru Hatt och grattade. Gratulanternas antal på Fejan och bloggen var enormt!

Jag hoppas att Anna hade en bra födelsedag! Nästa gång är det min tur, men det dröjer ett tag till! Tur det, för nu är i alla fall jag ganska proppad på kaffebröd och tårta… *rapar diskret arraksgrädde*

Read Full Post »

Förvånad blir man stundom – och inte bara en gång utan två gånger. Det kan handla om att en god vän ringer med intressanta medianyheter som man egentligen inte har tid att lyssna till/prata med för att man väntar på en gäst, men som man inte kan låta bli att lyssna till/prata med i en halvtimma. Eller som när man helt oskyldigt beger sig ut för att inhandla kaffebröd till den ankommande gästen idag.

På en affär i en rondell nära mig såldes denna ”sak”, vilket fick mig att undra om vissa Fästmän sadlat om till… gran. I glas. Med belysning. Notera dessutom den röda prislappen!


Gran i glas med belysning – Roger har sadlat om! Dessutom är han till extrapris.

                                                                                                                                                       Utanför affären bredvid stegade jag fram till ett hål i väggen. Och min förvåning var stor när det kom ut två prasslande lappar ur den när jag stuckit in en plastbit! Tjolahopp, kredit är great just nu! (Det enda braiga med att ha haft en hög lön är att man hade möjlighet att få höga krediter på sina plastkort också.)

Nåja, icke förvånande var emellertid att det slank ner en massa annat i varuvagnen och kassarna – dock inte en surkärring, för hon har flyttat – så slutnotan landade på 250 pix. MEN… Lussekatterna fick jag gratis – jag hade inte kunnat scanna dem inne i affären och varken jag eller h*n i kassan kom ihåg dess EAN-kod. (Hade nån av oss gjort det hade personen helt klart blivit klassificerad som mupp!) Så TACK, Bull-Fia/Bull-Plutt för lussekatterna! 😀

Mitt hem är dammsuget och våtutrymmen snabbstädade. Jag sitter och vänter på mamma som beräknas landa här om kanske en timma. Fästmön får jag inte hämta förrän klockan 16.

Read Full Post »