Brister, näthat och tankar på lilla mamma

Ett både flamsigt och djupt inlägg.

---

 

En sladd och två kaffebönor blev en kul figur för mig.

Plötsligt pratades det om nerförsbacke på jobbet idag. Javisst ja, det är ju onsdag och mer än halva arbetsveckan är nu gjord för oss som arbetar på Myndighetens kontor. Min arbetsvecka började lite trögt, men tog ny fart idag. Den tog sån fart och en sån vändning att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Eller nja, gråter gör jag inte. Däremot kan jag sucka lite över… tillvaron och brist på beslut på olika plan. En sån brist leder till att somliga kanske gör saker i onödan eller kanske får göra om saker från början på nytt sätt. Då blev det lite av en lisa att få skratta åt kollegan A:s fynd av tidskrifter med vitsiga namn vid en av vattenmaskinerna. Tyvärr kan jag inte lägga ut nån bild, för då skulle jag avslöja var jag arbetar. För din del räcker det med att veta att jag jobbar som konsult vid en myndighet i Uppsala. Så i stället får du titta på hur roliga en sladd och två kaffebönor kan vara, även det en bild från mitt jobb. Sladden och bönorna blev en kul figur i fotografens ögon.

Lagen när det gäller näthat är lite… oskarp idag.

Nåt som inte är kul är näthat. Och då menar jag inte yttrandefrihet. Det är nämligen en och annan som menar att menar att de inte ägnar sig åt näthat utan exekverar sin rätt till yttrandefrihet. Än så lägen är lagen rätt oskarp när det gäller näthat. Idag har en utredare lämnat ett betänkande om näthat och straff för detta till regeringen. Hatiska yttranden ska kunna straffas som ofredande om förslaget går igenom. Betänkandet innehåller i korthet följande förslag (notera dock att det inte omfattar grundlagsskyddade medier):

1. En ny straffbestämmelse om olaga integritetsintrång utanför det grundlagsskyddade området. Med detta menas att en kan straffas om en sprider bilder eller uppgifter som kan innebära skada för den det handlar om. Förslaget omfattar bilder eller uppgifter som till exempel handlar om den berördes sexualliv, hälsa, brottsoffer, nakenbilder etc. Detta skulle innebära att den som sprider uppgifter som att nån har supit bort sitt jobb eller att nån är psykiskt sjuk kan straffas.
2. Ett utvidgat ansvar för olaga hot. Detta innebär att det kan bli straffbart att hota nåns frihet eller frid. Även hot som är menat att göra den hotade allvarligt orolig ska kunna straffas.
3. Bestämmelsen om ofredande ska gälla den som agerar hänsynslöst, till exempel genom upprepade kontakter direkt eller via internet.
4. Frågan om grovt förtalsbrott ska bedömas utifrån uppgiftens art och hur det sprids, till exempel via internet. Straffansvar för förolämpning ska gälla den som ägnar sig åt beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot nån annan på ett sätt som är avsett att kränka den utsattes självkänsla eller värdighet. Ett solklart exempel på detta är att sprida i sociala medier att en viss person är knäpp och därför ska förföljas.
5. Straffansvaret för den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla utvidgas.
6. Brottsskadeersättningen ska utvidgas till grovt förtal.

Vintern 1962-63 var det mamma som tog hand om mig.

Jag gissar att en och annan fick ett och annat att tänka på… För egen del tänker jag mest på lilla mamma i kväll. Hon var på ett läkarbesök igår och det var ganska mycket oro innan av olika skäl. Det är inte lätt att vara gammal och sjuk i Sverige, inte när en är beroende av samhällets hjälp, vården eller andra människor. Jag är i vart fall så stolt över att mamma inte bangade utan att hon tog tag i vissa saker i stället för att bara gnälla och klaga. Samtidigt har jag ett stort dåligt samvete för att jag inte kan hjälpa henne rent praktiskt så mycket som jag skulle vilja. Det är lite svårt när avståndet är 30 mil.

Nu har jag varit både flamsig och djup så det räcker en stund. Jag ska ta nåt ätbart och sen en värmande dusch innan jag skriver färdigt några litterära tankar, läser en stund och tittar på när Lars möter Christer klockan 21 i SvT1.

Inte tror jag att jag orkar fundera över Melloskandaler redan innan årets tävling har startat. Och att fler får sina glasögon betalda tycker jag är bra. Fast det hade varit ännu bättre om tänder ansågs tillhöra kroppen också…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vulkaniskt och nätverkande

Ett synnerligen blandat inlägg.

---

 

Jaha. Vad har nu vulkaner och nätverk gemensamt? Mig, förstås! När jag kom till jobbet i morse, efter att ha lyckats perkolera kaffe (det blev silverte härom morgonen för Nån hade glömt kaffebönorna…), började dan med att jag blev näpst. Det är varken första eller sista gången det händer. En kan tro att en vänjer sig. Det gör jag INTE! Jag blir först som fem år (ledsen, ynklig och mesig), sen som en vulkan (explosiv, kraftfull och mångårig). Dessutom blir jag väldigt trött på att ingen nånsin sätter ner en fot, det är nämligen inte bara jag som drabbas. Ska jag behöva vara den som gör det den här gången också? Ja, ja, jag har personer och uppgifter som sätter guldkant och framför allt snällkant på tillvaron. Det kanske är det som felas en del? Jag överlever! Har jag överlevt hittills, finns det inte mycket som kan döda mig. Ont krut, du vet…

Jag blir vulkanisk! Vulkanerna på bilden är dock av papper. Nån av oss trodde hoppfullt att det var chokladaskar…

En blandad dag. Så kan jag sammanfatta min dag. Men medan jag satt och jobbade i tryggheten på mitt kontor jagade polisen en maskerad man med en mystisk svart väska här i en av universitetsbyggnaderna i Uppsala. Han är misstänkt för ofredande och infångad. Tur det. Det kunde ju ha varit en bombman eller nåt. Beredskapen är onekligen höjd…

Nätverkande!

På eftermiddagen satt många på jobbet i ett och samma möte. NK* och jag kom då att tala om de möten jag har varit på för ett tag sen. Jag blev påmind om att ringa, gjorde det och fick både visshet och återkoppling. Och nya kontakter i mitt nätverk! Det är inte fy skam. Förhoppningsvis kan det ge nåt i framtiden som inte är oro. För oroligt börjar det bli – och det är inte bra jag som upplever det heller. Men jag är glad och tacksam för den stunds frist och andningspaus jag har fått samt det nya och ganska stora nätverk detta faktiskt har gett mig.

Jag vet inte om jag orkar ställa mig vid strykbrädan i kväll heller. I måndags ringde mamma och hon frågade faktiskt hur läget var. Jag svarade att jag var trött, varpå hon sa:

Det är du ju jämt!

Jaa, jag blir trött efter en intensiv, men spännande arbetsdag. Det tar på krafterna att gå från 0 till 100 utan nån form av mjukstart som till exempel långtidssjukskrivna brukar få.

Ingen strykning, alltså, men jag ska prata med Fästmön om helgens övningar som bland annat omfattar vännen FEM och ett stycke Soffa. Och så ska jag se 100 Code, det är sista avsnittet i afton. andra avsnittet av Morden i Sandhamn på TV4.

Krakel Spektakels och herr Gurkas pappa Lennart Hellsing är död, läste jag nyss. Men 96 år är onekligen ett långt och förhoppningsvis gott liv.

Jag lämnar dig med en bild från jobbet på en manual – med ett svårt korrekturfel på omslaget. Jaa, jag är yrkesskadad. Vad har DU för skador??? Skriv några rader i en kommentar och berätta om du har lust!

Nån som vet vad en Snabbgudie är?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Septemberpromenad

Lediga tillsammans hela dan. Vädret inbjöd till en promenad och vi gick ut för att kolla hur långt hösten hade kommit.

Rönnen bar röda och granna bär.

                                                                                                                                                           Kröp man riktigt nära såg rönnbären nästan ut som kaffebönor.

Rönnbären såg nästan ut som kaffebönor.

                                                                                                                                                          Detta var min allra första långpromenad sen jag blev sjuk. Eller rättare sagt sen jag kom ut från sjukhuset. Det tog på krafterna och magen protesterade hela vägen, men jag njöt i fulla drag – av den friska luften, av färgerna och av att få vara tillsammans med Anna.

Jag hade nästan glömt hur vacker naturen är. Titta bara på de här svamparna. De ser ut som en klunga hattar som står och pratar. Eller paraplyer. Säkert inte ätliga, men vackra att se på!

En klunga hattar. Eller paraplyer..?

                                                                                                                                                           Löven har redan börjat skifta färger. Mest gick tonerna än så länge i gult.

Lite gult bland de fallna löven.

                                                                                                                                                              Jag såg ett ställe där nån hade velat göra tillvaron lite färggladare. Kanske är det konstnären själv som tittar fram till vänster bakom husknuten???

Lite tillförd färgglädje. Är det konstnären själv vi anar bakom vänstra knuten?

                                                                                                                                                          På apoteket hade de naturligtvis inte hemma det vi skulle ha, så vi hoppade in på ICA Heidan och tröstade oss med nåt gott. Och så vände vi hemåt igen.

I skogen fanns det många lustiga träd. Jag hittade ett med vriden stam.

Stammen var vriden, men tyvärr syns det inte riktigt bra på bilden.

                                                                                                                                                        Såg en riktigt häftig amerikanare som jag skulle kunna tänka mig att äga som sommarbil. OBS! Det är den beiga bilen jag menar!..

En beige bil, fast ändå inte.

                                                                                                                                                            Tyvärr var det lerigt här och var. Jag föreslog gyttjebrottning, men det ville inte Anna. Höll på att trampa i nåt annat, mindre trevligt…

Bajs! Nån som glömt svarta påsen hemma???

                                                                                                                                                       Hemma igen upptäckte Anna att hon glömt överföringskabeln till kameran, så vi stärkte oss med lite kaffe och konferensfika först innan vi ger oss ut igen till ett nytt apotek och till Himlen i Förorten för kabelhämtning.

Anna bjöd på riktigt konferensfika!

Read Full Post »