Pippi och Mein Kampf – hur är det möjligt?

Ett förbannat inlägg.

---

 

Det här har inget med inlägget att göra, men visste du att jag kan sjunga Pippi Långstrump på finska? I alla fall första versen och refrängen…

Jag tillhör dem som faktiskt inte gillar ingrepp i äldre, litterära verk. Jag står för det. Det gör mig inte till rasist. Jag tycker att man ska se böcker genom det timglas när de skrevs. Som Pippi Långstrump. Nu har man gått in och retuscherat originalet, för Pippis pappa kan år 2015 inte ha den titel han innehade när boken skrevs (1940-talet). Hos mig väcker det ett löjets skimmer.

MEN… jag vet att just n-ordet gör en massa människor illa nu för tiden och naturligtvis använder jag inte ordet när jag pratar eller skriver. Det jag vänder mig mot är att man gör just ingrepp i ett redan skrivet verk – ett verk, som var en bild av sin tid. Idag, nu, är en annan tid. Kan vi inte nöja oss med det?

Det här har skapat ett ganska stort rabalder i Sverige. Det blev rabalder för ett tag sen (hösten 2012) om en Tintinbok också. Därför är jag just nu väldigt, väldigt förvånad. Häromdan läste jag nämligen i Dagens Nyheter att Mein Kampf ska ge ut igen i Tyskland – och alla är så jävla tysta!!! Jag har inte hört en käft protestera. Har du??? Ja, Tyskland är ett annat land än Sverige, men…

Det är en kommenterad upplaga som ska ges ut och den kommer ut 70 år efter krigsslutet. För den som inte vet det är Mein Kampf den bok i vilken Adolf Hitler nedtecknade sin politik och sin syn på historien. Den består också av en självbiografisk del. Men nu är det även 70 år sen författaren dog och därmed slutar upphovsrätten att gälla. Och då vill Institut für Zeitgeschichte, ett historiskt forskningsinstitut i München, ge ut en kritisk upplaga av Mein Kampf.

Förra året, inför att upphovsrätten skulle sluta gälla, enades de tyska delstaternas justitieministrarna om att Mein Kampf inte ska kunna kunna ges ut i Tyskland i fortsättningen heller. Skälet är att boken strider mot lagar eftersom den innehåller hets mot folkgrupp. Men frågan är om detta gäller enbart för utgåvor som inte är kommenterade..?

Det här tycker jag är riktigt förskräckligt! Riktigt FÖRBASKAT förskräckligt!!! Boken är ett historiskt litterärt verk, men några nyutgåvor – med eller utan kommentarer – ska inte ges ut, enligt min mening. Kan du käbbla om Pippis pappa så borde du SKRIKA nu när du har läst detta. Det blir en rejäl, fet svart bak!

Nej! Beslutet att ge ut Mein Kampf får en rejäln fet och svart Toffelbak!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt styre

Ett regerande inlägg.

---

 

Idag fick Sverige en ny regering. Man kan ta sig för sin panna över en del ministerutnämnanden, men man kan också förvånas positivt. Största skrällen no doubt var väl Alice Bah Kuhnke som blir Sveriges nya kulturminister. Hon representerar miljöpartiet, för övrigt. Det är ett nytt grepp att ta in nån som är lite sakkunnig (!) i stället för att nån väljs in bara för att den är politiker.

Byhålebladet lyfter i stället fram Åsa Regnér, som är uppvuxen i Metropolen Byhålan. Åsa Regnér blir barn-, äldre- och jämställdhetsminister, men precis som Alice Bah Kuhnke har hon ingen direkt nån jättepolitisk bakgrund. I stället har hon erfarenheter från RFSU och så har hon jobbat för FN  i Bolivia. Fast hon har haft en chefstjänst vid Justitiedepartementet, så helt opolitisk är hon inte.

Personligen reagerar jag på att Löfven har valt Annika Strandhäll som idag är ordförande i Vision. Men särskilt förvånande är det ju inte med tanke på Löfvens egen bakgrund i fackföreningsrörelsen. Fast Visions ordförande? Kan det va nåt?

Men vart tog migrationsministern vägen och integrationsministern? Enligt vår nye statsminister ska justitieministern sköta migrationsfrågor. Och nu är det visst ministern för folkhälsa och sjulvård som ska bevaka idrotten. Nåja, mer logiskt än att det ligger hos kulturministern som tidigare. Eller? 

Här ärlistan över de 24 ministrarna:

Stefan Löfven (S) – statsminister
Åsa Romson (MP) – klimat- och miljöminister samt vice statsminister
Margot Wallström (S) – utrikesminister
Morgan Johansson (S) – justitieminister

Anders Ygeman (S) – inrikesminister
Isabella Lövin (MP) – biståndsminister
Peter Hultqvist (S) – försvarsminister
Annika Strandhäll (idag ordförande i fackförbundet Vision) – socialförsäkringsminister

Gabriel Wikström (S) – folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister
Åsa Regnér (tidigare bland annat generalsekreterare för RFSU) – barn, äldre- och jämställdhetsminister
Kristina Persson (S) – strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete
Magdalena Andersson (S) – finansminister

Per Bolund (MP) – finansmarknads- och konsumentminister
Ardalan Shekarabi (S) – civilminister
Gustav Fridolin (MP) – utbildningsminister
Aida Hadzialic (S) – gymnasie- och kunskapslyftsminister

Helene Hellmark Knutsson (S) – högre utbildning- och forskningsminister
Ibarahim Baylan (S) – energiminister
Mikael Damberg (S) – närings- och innovationsminister
Mehmet Kaplan (MP) – bostads- och stadsutvecklingsminister

Anna Johansson (S) – infrastrukturminister
Sven-Erik Bucht (S) – landsbygdsminister
Alice Bah Kuhnke (generaldirektör för Ungdomsstyrelsen) – kultur- och demokratiminister
Ylva Johansson (S) – arbetsmarknadsminister

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Populisten

Ett inlägg om en bok.

I år gav Norstedts förlag ut den fjärde boken i Thomas Bodströms serie om poliser, advokater och politiker. Jag hittade Populisten, inbunden och i hur fint skick som helst för bara 80 kronor på Alfa Antikvariat i Stockholm i slutet av oktober. Nu har jag slagit ihop pärmarna och ska sammanfatta vad jag tycker om boken.

Den fjärde och avslutande delen är inte mindre spännande än de tre första.

Huvudpersonerna är advokaten Mattias, hans sambo Susanne, som är biträdande justitieminister och Gerd Lundin, justitieminister. En del av berättelsen handlar om hur svårt det är med bonusbarn i tonåren. Det hela kompliceras av att Mattias dotters kille tycks vara inblandad i diverse farligheter. Samtidigt som Mattias försvarar en präst som misstänks för hustrumisshandel, råkar en av hans andra klienter ut för en dödsolycka. I politiken är det inte mindre turbulent. Vem förföljer justitieministern och vem är det som hackar sig in både på regeringskansliet och på en av landets största flygplatser?

Thomas Bodströms böcker blandar skildringar av politik och kriminalitet. Dessutom får vi se polisarbete och en relationshistoria. Det kan låta lite alltför mycket, men det är det inte! Böckerna känns väldigt realistiska och är dessutom väldigt spännande. Ryktesvägen har jag hört att förebild till Gerd Lundin är Beatrice Ask…

Har du inte läst Thomas Bodströms serie om Mattias, Susanne och Gerd, kan jag rekommendera den varmt! Första delen, Rymmaren, kom ut 2007. Spänning, politiska intriger samt knepiga relationer gör att sista delen i serien, Populisten, får högsta Toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lobbyisten

Thomas Bodström är inte bara före detta politiker. Han är jurist och författare också. Lobbyisten är den tredje boken i hans spänningsserie om maktens korridorer.

Justitieministern råkar illa ut i den här boken.

Det är strax före valet. Plötsligt tar sig en grupp extremister in i riksdagen och tar tillfånga ett gäng politiker. Justitieministern måste ta ett svårt beslut som kan innebära att hon antingen räddar gisslan eller skriver på deras dödsdom. Snart visar det sig att detta inte är en enskild händelse. Flera våldsamheter sker och till sist drabbas justitieministern själv.

Jag gillar Thomas Bodströms sätt att skriva, men jag gillar också blandningen av spänning och att det hela utspelar sig bland politiker. Naturligtvis har jag läst de två tidigare böckerna i samma serie, Rymmaren och Idealisten. Dessa två känns, av nån anledning, mer spännande än Lobbyisten. Jag tycker till och med att Lobbyisten är tråkig bitvis.

Medelbetyg blir det för sista delen i hans deckartrilogi.

Livet är kort.

Read Full Post »

Flimmer

Den första boken i en planerad trilogi av syskonen Holt, Flimmer, har jag precis läst ut. Och nog tycker jag att den är flimrig alltid. Tack, Syster Dyster, för födelsedagspresenten!

En flimrig bok. 

Bokens huvudperson är Sara Zuckerman, judinna och hjärtspecialist. En av hennes patienter dör oväntat två dagar efter att hon har opererat in en hjärtstartare. Inte helt anmärkningsvärt även om Sara är specialist, men när ytterligare en patient som genomgått en likadan operation dör blir Sara och en av kollegorna misstänksamma. Det visar sig att att pengar har en stor roll i det här spelet… Och hämnd…

Det här är en medicinsk thriller, skriven av en överläkare i kardiologi och en deckarförfattare i samarbete. Två syskon som går ihop och gör en kul grej..? Men så särskilt kul blir det inte. Boken är onödigt tjock och berättelsen blir svår att följa eftersom perspektivet skiftar från kapitel till kapitel, ett alltför tydligt grepp när två personer skriver en bok tillsammans.

Boken är välskriven och ganska spännande, men den tar liksom aldrig fart. Ungefär som hjärtstartarna ger den mig ingen riktig kick… (Och hur länge ska man lyfta fram att Anne Holt var justitieminister, hon var det ju inte ett år ens och så långt tillbaka som på 1990-talet..?) Medelbetyg ändå.

Read Full Post »

Hinsehäxan

Det blev lite TV i kväll. Fästmön och jag bänkade oss klockan 21 framför första delen av Hinsehäxan som gick på SvT1.

Lilly och Lennart.

Hinsehäxan handlar om Lillemor Östlin och hennes liv och leverne. Första delen utspelar sig på 1960-talet. Lillemor jobbar på Televerket. Hon är gift och har två små flickor. Tyvärr verkar mannen vara en slarver och hon kommer efter med hyran. För att få ihop pengar akut börjar hon prostituera sig. Så småningom hamnar Lillemor på glamorösa Ambassadeur, ett av Stockholms inneställen. Hon träffar också Lennart, sedermera justitieminister Geijer.

Jag tycker att den här första delen av två är alldeles utmärkt. Det är fart och fläkt samtidigt som man verkligen ser hur lätt det var att mista fotfästet i livet redan då. Ett snedsteg och HEPP! så var Barnavårdsnämnden framme, ungefär. (Jorå, jag minns fortfarande rysningarna jag förnam som barn när den institutionens namn nämndes. Att jag sen trodde att Barnvagnscentralen var samma, är en roligare historia. När vi flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan efter några år i Småland fanns det nämligen en affär med det namnet i stan. Och det visade sig vara… en leksaksaffär…)

För Lillemor är livet allt annat än en lek. Ganska snart ser man hur det går utför, även om den här första delen ändå visar en ganska dräglig tillvaro för Lillemor.

Den här TV-serien är baserad på Lillemor Östlins liv, ett liv hon har skildrat i boken med samma namn som TV-serien, Hinsehäxan (2005). Lillemor Östlin är den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige. Hur mycket sanning det är i TV-serien går ju förstås aldrig att säga. Men det är här bra TV! Mycket bra! Tidsepoken, 1960-talet, är alldeles lysande skildrad dessutom! Högsta betyg för första delen.

Read Full Post »

Civilkuragelag kan göra brist på mod straffbart

Ett betänkande om allmän skyldighet att hjälpa människor i nöd lämnades till justitieministern idag. I betänkandet föreslås att den som underlåter att hjälpa någon som är i livsfara kan straffas med fängelse – i vissa fall… Men utredaren Olle Abrahamsson, som är rättschef på departementet, vill inte införa lagen.

Idag finns det många länder som har nån form av civilkuragelag. En lag som innebär nån sorts allmän skyldighet att ingripa och hjälpa en nödställd människa. Men i Sverige har vi ingen sån lag. Det betyder att vi kan gå förbi en olycksplats utan att försöka rädda skadade eller bara ignorera nån som håller på att drunkna. Fast vi är skyldiga att larma polisen om vi bevittnar allvarliga brott som mord, grov våldtäkt, grov misshandel och liknande.

En ny lag om civilkurage anses ligga rätt i tiden och stämma bra överens med det allmänna rättsmedvetandet. Lagen går igenom en hel del moraliska argument för och emot. Och onekligen är det väl så att vettiga människor skulle ingripa vid olyckor och tillbud – om det stod i deras makt att kunna göra nåt. Problemet är vad som händer när man anser att man faktiskt inte kan göra nåt genom att ingripa – ska man straffas då eller ska man riskera sitt eget liv genom att en lag tvingar en att ingripa?

Utredaren ger emellertid flera skäl till att inte införa nån civilkuragelag:

• Hyggliga människor ingriper ändå – om de kan.
• Det finns inget praktiskt behov av en lag.
• I USA, som har en sån lag, har det visat sig att antalet människor som dör i försöken att rädda andra är högre än de nödställda som blir räddade.
• En lag skulle leda till ännu större svårigheter att få människor att vittna, eftersom de kanske kan åtalas för att de inte har ingripit.

Utredaren tycker inte heller att man kan lagstifta om ett moraliskt ansvar, men föreslår ändå att  underlåtenheten att ingripa ska vara

uppenbart oförsvarlig

och det måste vara fråga om akut livsfara för den nödställde. Straffet ska vara böter eller fängelse i högst två år.

I den bästa av världar sker förstås inga allvarliga brott och människor utsätts aldrig för livsfara. Lika lite som homosexuella eller personer med funktionshinder eller folk med en annan tro än du själv diskrimineras, hotas, misshandlas eller förföljs så att man stiftar lagar mot detta. Och inte heller sker det naturkatastrofer som nu i Japan. MEN… Vi är ju alltså inte där. Och diskrimineringslagar behövs till dess att en människas sexuella läggning eller funktionshinder inte spelar nån roll för nån annan människa. Därmed inte sagt att det räcker med att stifta lagar eller att det räcker med att ha gayvänliga hotell eller att unga fotbollskillar kommer ut som homosexuella.

Men min uppfattning i det här fallet är att en civilkuragelag inte skulle göra nån större nytta. Den som har en moral och som kan ingripa för att hjälpa nån annan gör säkert det utan att lagen bestämmer att man måste det. Hur kan man annars sova om natten? Jag tror INTE på nån civilkuragelag.

Vad tycker du? Ska vi införa en lag som tvingar oss att ingripa eller ska vi lita på att jag och du tar vårt moraliska ansvar?

Read Full Post »

Brottet

Danskarna kan göra bra och spännande TV-polisserier, konstaterade Fästmön och jag i afton. Vi bänkade oss för att se första delen av tio av Brottet som gick klockan 21 på SvT1.

Hög spänning i dansk produktion.

                                                                                                                                                          En kvinna hittas knivhuggen till döds. Maken grips, men är han verkligen mördaren? Samtidigt har justitieministern fått en hjärtinfarkt och i all hast utses en ny minister. Denne står inför knepiga politiska förhandlingar och arbetar minst sagt okonventionellt. Och en tredje person,en soldat, väntar på att få bli frigiven från fängelse. Hur de tre ödena hänger ihop kommer inte fram i första avsnittet, men de ska snart flätas samman.

Brottet börjar spännande och blodigt. Fast jag tycker nog att det blir rätt hattigt när man inte riktigt förstår varför tre historier och livsöden berättas parallellt. Gissningsvis hänger de ihop, men man fattar inte riktigt hur eller varför, inte ens efter första delens slut. Nåväl, nio delar till ska väl visa sambanden. Och spännande är det. Mycket!

Read Full Post »