Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘just nu’

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.


 

Grodbakelse

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Inger

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu i Uppsala

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.


Men hemma är bäst!
Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att det är lite tufft.


 

löparstart

På väg mot nya hinder?

Det är lite tufft just nu. Eller just nu och just nu… Det har det varit länge, tack vare somliga. Och mig själv. Mest för att jag har nån drift att säga sanningar. Inte så att jag måste säga sanningar hela tiden. Jag försöker alltmer välja mina strider. Men ibland har även jag gränser. Då spelar det ingen roll att jag börjar vänligt – jag blir ändå alltid skurken i slutänden. Eftersom det är så kan jag ju lika gärna bli skurk på riktigt, eller..?

Det är många hinder på min bana. Mycket att försöka ta sig över, kämpa med och emot. Inte har jag det värst bland människor, fast jag börjar känna att det snart räcker. Ska jag aldrig mer få känna mig trygg igen?

Igår fick jag två nej på jobb jag hade sökt. Ett av dem var för ett jobb jag verkligen ville ha. Ovanpå det försöker a-kassan och jag kommunicera. Det är svårt, de har för många kockar inblandade och jag är för ärlig. Det tär. Allting tär på mina krafter och min energi som jag så väl behöver till vettigare saker än att diskutera 20 minuters arbete. Mitt liv står stilla. Hindret, som ställdes upp framför mig 2009, står där fortfarande. Jag försöker och försöker komma över det, men puttas hela tiden ner till ett liv i nån sorts standby-läge. Jag kan inte ens gifta mig på grund av detta. Vissa dagar är jag frånvarande för att kraften bara har runnit ur mig. Andra dagar kommer jag igen. Men jag vet inte hur många gånger till jag orkar...

Att få höra att man inte bryr sig om sin omgivning gör ondare än du tror. För jag bryr mig om, det är bara det att jag inte alltid har kraft. Eller tid. Det tar nämligen tid att vara arbetssökande. Som arbetssökande ska du nämligen:

  • aktivt söka jobb
  • leta lediga jobb
  • skriva skitbra ansökningar
  • försöka kommunicera med a-kassan
  • rapportera dina aktiviteter till Arbetsförmedlingen
  • gå på intervjuer
  • hantera nej på sökta jobb
  • ta kontakt med folk och företag där det kanske kan finnas möjlighet till jobb

Med mera. Så du ser. Det är ett ständigt arbete att vara arbetssökande. Idag har jag i alla fall hittat och sökt tre jobb som verkar intressanta. Och så har jag tagit en kontakt med ett företag där jag en gång var kund (ja, det är lite ironiskt, men…). Jag önskar ingen en tillvaro som arbetssökande. Men att prova på hur det känns under en vecka tror jag skulle skapa en helt annan förståelse.

rökIgår fick jag inte bara nej, jag fick också veta att en före detta arbetskamrat hade gått bort. Nu är vi bara tre i livet av sex som en gång jobbade just där. De tre som har gått bort var relativt unga. Det är inte så konstigt att jag till exempel hatar rökning – den dödar ju faktiskt människor.

Nu ska jag samla ihop skärvorna av det som är jag och försöka skutta över ett av dagens hinder. Komma igen, bita ihop, inte bryta ihop, ta nya tag. Till middag ska jag laga lax och det blir man smart av, har jag hört… Kan behövas just nu.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag vet inte hur många gånger de senaste åren jag har hört folk säga/skriva till mig

Jag har inte tid att ses/höras just nu, kan vi ta det om x veckor?

En liten stund har man alltid. Så säg i stället att du inte orkar eller inte vill just nu. Det känns ärligare. Det funkar för mig. De flesta förstår och respekterar.

Livet är för kort för att fyllas av smutsvita lögner.

Read Full Post »