Varning för skitsnack!!!
Det blev en liten utflykt till julmarknaden i Gamlis. Hälsade på några bekanta från mina tidigare liv, en lite märklig känsla. Det var fyra plusgrader och inget regn, så dunjackan fick ligga kvar i bilen medan vi traskade runt bland såskoppar* och dörrstoppar** och en jädra dragspelande tomtef*n som förföljde mig med Jingle bells och Midnatt råder… Jag lyckades detta till trots inhandla en julklapp till min mor och så fyra godisremmar. Jag har redan tryckt i mig en av remmarna, det behövde jag efter en jobbig tur inne på Tokerian nyss…
Elias, längst till vänster, och Anna, längst till höger kollade in remmarna. Linn letade på annat håll.
Elias och Linn åt var sin hamburgare och så köptes det väl lite godis, trots att det inte var lördag. Elias snälla mamma inhandlade också en chokladkalender till grabben.
Jag skjutsade ut familjen till Himlen igen, med ett stopp vid ICA Solen för att äta gratis pepparkakshjärtan (hjälpte inte, jag har inte blivit snäll ändå) och för att Anna skulle handla söndagsmiddag. Så åkte vi till Himlen och medan Storasyster och Lillebror skuttade in satt Anna och jag och pratade allvar en stund i bilen. Jag älskar henne så och det finns ingen som stöttar mig som hon – inte bara i tanke utan också i handling. Nu har hon gett mig en plan B och hon förstår så väl hur jag tänker och känner, för hon tänker och känner likadant. Varför träffade jag inte denna min själsliga tvilling förrän sent i livet? Och i detta gräsliga skede av livet, dessutom. Helvetet, som jag aldrig kommer ur. Nej, jag vill inte leva längre – och jag sa orden för första gången idag. Det är ord som jag kämpar för att stå emot.
Jag åkte hem till mig och var väl hemma vid halv tre, tretiden. Fick rusa in på toa eftersom jag hade ätit lite för många gratis-pepparkakor. Naturligtvis tog toapappret slut. Jag reste mig för att sträcka mig efter en ny rulle – och tappar då skiten ovanpå… jaa… för att prata klarspråk: skiten. Alltså det låg liiite papper emellan, men… Detta gjorde att jag liksom blev tvungen blåsa över till Tokerian lite senare. Använt toapapper är ju inte så roligt att återanvända, så att säga… Hur som helst fick jag röven ren och som straff satte jag mig vid datorn och beställde lite hårda paket till familjen. Konsulterade Anna en snabbis per telefon också och fick ett bra uppslag. Tror det blev fyra klappar beställda, allt som allt.
På Tokerian träffar man ju mest galningar och knäppisar, som Hon med Pannan, men idag träffade jag på I, I och K. Fy te rackarns så snygg K har blivit! Livsfarlig för flixen! Den där familjen är alltid och har alltid varit så trevlig. Ingen av dem har på nåt sätt visat sig märkvärdig mot mig, även om vissa spyflugor har påstått att en av dess kvinnliga medlemmar har visat attityd. Tycker jag är bra, det. Spyflugor utan klass, smak och stil bör förpassas till… flugpappret.
Jag har ringt mamma, som också skulle ge sig ut på en promenad i blåsten. Hon är duktig som gör det, vädret till trots. Visserligen bara till soprummet, men ändå. Hennes flitiga promenerande med rollatorn har gjort att blodtrycket har sänkts och nu kan hon nästan vara utan den medicinen, sa doktorn i måndags. Däremot ska hon öka sitt cortison och det tar lite tid innan hon vänjer sig vid det, så hon känner sig lite seg först.
Det ska bli söndagmiddag strax även i den här stugan. Jag har plockat fram tre frusna kalkonwienerkorvar samt bröd till ur frysen. Bara det prassliga pappret som fattas. Får väl prassla med lördagens och söndagens lokalblaska i stället, för dessa ska jag läsa ikapp. Fast det går väl försvinnande fort, med tanke på hur tunn tidningen är nu för tiden.
*såskoppar = folk som gååår lååångsamt
**dörrstoppar = folk som stannar upp och ställer sig och pratar – mitt i vägen för min framfart