Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘julkorg’

Det blev en bra kväll igår, med Fästmöns och mitt sillbord. Det kändes nästan som julafton, men det kom ingen tomte med några klappar. Men ändå. Det var skönt att få göra nånting normalt, att få känna sig lite normal.

Dagen igår var tung och jag mådde inte särskilt bra fysiskt. Jag såg fram emot kvällen och försökte utföra de sysslor jag bestämt mig för att göra – i min egen takt. Två maskiner blev tvättade och hängda, sängen renbäddad. Och så skulle jag förbereda kvällens sillbord genom att koka ägg till våra ägghalvor. Det lyckades!

nakna ägghalvor IMG_0409

Jag lyckades koka ägg. Här de nakna ägghalvorna.


Till sillbordet på julen
hör förstås julöl och snaps. Vi valde var sin Nisseöl. Snapsen dracks ur de små tennsnapsglasen som jag fick för 100 år sen när jag gifte mig. De är lagom stora, det vill säga rätt små, för att inte Kickorna ska bli påverkade.

Nisseöl o snapsglas i tenn

Nisseöl till julsill och snaps i tennglas.


Vi hade bestämt
att bara äta sånt vi verkligen gillar från julbordet. Därför blev det en salig blandning, för jag tycker nämligen att goda ostar hör hemma på ett bra julbord. Så goda ostar blev det! Brungräddat knäckebröd och kex till dem.

3 ostar

Goda ostar i form av bland annat cambozola, ädelost och Babybel. Vi hade även Skrattande kon, en bit Brie och en bit stinkyost.


Ölen öppnades
med min väldigt 70-taliga kapsylöppnare från UK – naturligtvis med Union Jack på! Den kapsylöppnaren måste väl snart anses som vintage och värdefull..?

Union Jack kapsylöppnare

En Union Jack kapsylöppnare från 1970-talet, inköpt i London.


Jag försökte duka fint
med fina silverbesticken jag fick av morfar i 18-årspresent och silvergafflarna från farmor. Och så hade jag äkta julservetter, tack vare Hjärtegoa L som hade lagt dem i julkorgen jag fick förra året av mina snälla, snälla kollegor på fakulteten.

Tomteservetter

Äkta julservetter med snögubbar på.


Bakom oss lyste den svarta stjärnan
i fönstret. Jag gillar den verkligen och är så nöjd med detta köp!

Svart adventsstjärna närbild

Den lyste över oss och var oss nådig.


Tända ljus på bordet
och bara julskivor (fem stycken) i CD-växlaren i köket…

Juleljus o juleljud

Juleljus och juleljud.


Ägghalvorna blev klädda
av mig på eftermiddagen. Nej, jag är inte så bra på att få det att se snyggt ut, men jag använde majonnäs, gravad lax, svart och orange rom samt dill.

Ägghalvor med lax och rom

Klädda ägghalvor.


Det blev lax över
och den serverade vi på sidan av. Ingen av oss är överförtjust i gravad lax, men nån bit var tog vi i alla fall.

Gravad lax

Gravad lax.


Köttbullar och prinskorv
struntade vi, för jag hade ingen ork att försöka ge mig på att göra kycklingbullar. Kalkonetterna (prinskorv av kalkon) frös jag in och sparade till min julafton. Men av rödbetssalladen åt vi till några skivor julskinka (Anna) respektive örtmarinerad kalkon (Petite Moi).

Rödbetssallad

Rödbetssallad går att äta även utan köttbullar.


Sillar hade vi valt fyra favoriter.
Vi gillar mest sillar i klar inläggning – och så senapssill. Det blev därför senapssill, inlagd sill, brännvinssill och ansjoviskryddad sill.

11 sillburkar IMG_0420

Sillar i burk.


Och nej.
Jag orkade inte lägga in sillarna själv. Jag orkade inte ens lägga upp dem på mina fina sillfat, men jag tryckte i alla fall ner farmors silvergafflar i burkarna. Till och med Janssons frestelse köpte jag färdig. Jag orkar inte leka fröken duktig för jag är rätt sjuk. Anna jobbade hela dagen och jag ville bara att hon skulle få komma hem till ett litet sillbord, dukat av mig. Vi åt, drack och njöt ändå. Och Anna var söt nog att diska eftersom hon vet att jag hatar det.

änglar

Anna och jag?


Jag är så tacksam
för all den goda maten och för att jag inte behövde äta ensam, för att jag kunde äta maten med tak över huvudet och för att jag efter maten kunde vila. Kylan har återvänt hit och jag är fullt medveten om att alla inte har det så gott som jag i skrivande stund.


Livet är kort.

Read Full Post »

Olle Lönnaeus var ett nytt namn på deckarhimlen för mig. Tack vare snälla Lena, Anna-Lena, Linda och Anders fick jag hans debutbok Det som ska sonas i den underbara julkorgen i december. Och nu har jag läst denna av Svenska Deckarakademin prisade deckare.


Vinnare av Svenska Deckarakademins debutantpris 2009.


Konrad Jonsson är journalist.
Efter en hemsk upplevelse utomlands har han förlorat fotfästet i tillvaron. Och som grädde på moset mördas hans adoptivföräldrar Signe och Herman. Därför måste han återvända till den byhåla han lämnade när han var ung. Tillbaka i Barndomsland börjar Konrad fundera över vad som hände hans polska biologiska mamma som pålötsligt en dag försvann. Konrad blir misstänkt för mordet på adoptivföräldranra, men sen hittar polisen de troliga förövarna i ett par albanska unga män. Rasismen frodas i byhålan – precis som den gjorde när Konrad var barn…

Redan omslaget på boken tilltalar mig! Det visar ett dimomhöljt, lite äldre hus i en grässluttning. Mystiskt! Och mystiskt är mordet på det gamla paret liksom den försvunna polskan. Olle Lönnaeus, precis som sin huvuperson journalist, klarar debuten finfint. Detta är en spännande deckare, men kanske lite mer en psykologisk thriller med det ständigt aktuella ämnet rasism som viktig ingrediens. Slutet överraskar!

Språket är lättflytande trots att en del meningar blir lite i längsta laget. Den enda egentliga språkliga invändningen jag har är mot ordet

pelargonia

som nämns två gånger. Heter det inte pelargon? Blandar författaren ihop det med begonia? Eller är det dialektalt?

Strunt samma! Det här är en debutdeckare som får medelbetyg med plus av mig. För Olle Lönnaeus kan säkert ännu bättre!

Read Full Post »

Lördagsmorgon. Sovmorgon. Vad händer? Nej, fel. Ingen unge som gastar, vilket får mig att befästa åsikten

Turkosa fönsterlampor är bäst när de är släckta. (Underförstått: Då är ingen hemma.)

Nej, jag vaknade så bra ändå vid sjutiden. Vanemänniska… Och ändå slocknade jag i sängen med Taggart på TV:n (jag vet, 7:ans länk är typ ett år gammal, men TV-serien Taggart går fortfarande!) runt halv ett, först.

Det är magen som mullrar. Den är inte helt lycklig över gårdagen och torsdagskvällens lilla överdosering av C-vitamin. Inte blev den gladare över att jag tröstade den med kycklingburgare och pommes från Mac Jack, en skål popcorn och en enorm bit White Lady-tårta (inget får ju förfaras). Jag fattar inte, men jag fick laga min byxa igår. Min Nike-hemma-mys-byxa. Den hade spruckit i grenen… Är jag tjock eller är jag… enorm snart???

Låg kvar i sängen och lyssnade till olåten från mitt inre, medan jag försökte leka lördagsmorgonsmys med min bok på gång. Det var boken jag fick i den numera vida berömda julkorgen.


Boken från den berömda julkorgen.


Idag bär det av till Himlen.
Jag har packat min rygga och lite annat som ska med. Men först är det lite att fixa med här hemma. Det enda nyttiga  jag har gjort denna morgon är att bädda och samla ihop ett antal soppåsar som ska förpassas ut till respektive kärl i soprummet. Men det är nästan fem grader kallt och jag drar mig för att kliva utanför dörren. Jag är ännu inte tvättad och klädd, går omkring i slafskläder. Ska strax fixa fram frukost och först därefter ska utsidan få sin putsning.

Mamma telefonerade jag med igår kväll, för jag känner att jag behöver komma iväg lite tidigare idag. Elias har fortfarande feber och börjar bli förkyld, så han är kvar hos sin pappa, men ska hämtas hem idag. Fästmön behöver handla mat också. Taxi Tofflan Clark Kent* skulle behöva tvätta sig, men det får anstå. Det är för kallt, helt enkelt.


Så här snygg kan han vara, Clark, när han är ren och fin.


Den här veckan har jag fått tre nej på jobb jag har sökt.
Ibland får jag en känsla av att vissa rekryteringar är uppgjorda i förväg. Jag funderar till exempel över alla jobb (ett tjugotal?) jag har sökt inom Vård & Bildning vid Uppsala kommun. Där borde min erfarenhet från  en liknande verksamhet fast en annan offentlig organisation väga mycket tungt. Men den är tydligen ingenting värd. En enda gång har jag kommit på intervju och då var det så uppenbart att den lilla personalmänniskan enbart hade stirrat på min examen med litteraturvetenskap som huvudämne eftersom det var ett vikariat som informatör på Stadsbiblioteket.

Nej, idag mullrar visst hela jag. Men det kanske inte är så konstigt när en planerare av rang inte kan planera sitt liv längre än till tisdag kväll. På måndag tar jag en kort sovmorgon, för då har jag semester. Efter lunch ska jag åka till ett förhoppningsvis givande möte. På tisdag har jag en klippning inbokad klockan 17. Sen är mitt liv slut, liksom. För jag tänker inte gå till Arbetsförmedlingen på onsdag och förnedra mig igen. Eller?


*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Då och då skriver jag om det här med att spela på nätet. Jag funderar av och till på att testa, men har inte kommit mig för ännu. Black jack på nätet är inte riktigt min grej, jag vet knappt hur man spelar det IRL. Visst kan man surfa runt och kolla olika speltyper och hur de går till, men jag skulle nog vilja lära mig IRL först. Det enda jag vet om Black Jack är det jag har lyckats snappa upp så där i surf-bifarten: att det spelas på ett speciellt bord och att det styrs av en dealer.

En julkortlek – men det ser man bara om man kikar närmare på asken.


I den otroligt fina julkorgen jag fick
av några kollegor på grannfakulteten låg inte bara en massa smaskens att äta utan även en del paket. Ett av paketen innehöll en annorlunda kortlek. Vart och ett av korten är förutom ett sedvanligt spelkort också ett julkort, så att säga. Korten innehåller vistexter och recept – eller regler för jullekar. Ruter kung, till exempel, är receptet på malörtssnaps medan spader dam är texten till Tomtarnas julnatt, den som börjar

Midnatt råder…

Till och med de sedvanliga lankorna är nånting värda. Eller vad sägs om hjärter tre som är receptet på belgisk chokladtryffel, klöver två som är receptet på mjuk pepparkaka eller ruter tre som är ägghalvor med lax och rom?


Ruter kung är malörtssnaps.


En jättekul idé, detta med ”julspelkorten”!
Så ärligt talat tror jag att jag hellre håller mig till dem än spelar på nätet. Eller också tar jag tillfället i akt och använder min nya kortlek till att lära mig spela Black jack – alternativt lär mig fixa julsnask eller julmat till nästa jul… Snart har jag ju gott om tid till spel och matlagning igen.

Read Full Post »

I morse på väg till jobbet kände jag plötsligt hur nånting knep tag om hjärtat på mig. Jag fick en sån förnimmelse av sorg. Att mitt helvete inte är slut är, vet jag gott och väl, men jag blev också säker på att jag ska drabbas av flera sorger i år. Sorger som gör mig riktigt ledsen.

Men när jag hade klivit ur bilen på parkeringen kom A vrålåkandes och vinkade glatt åt mig. Innanför dörrarna träffade jag på L och fick jordens kram och ett lååångt samtal där jag bland annat vädrade mina fördomar mot män med hästsvans.

Tror de att de är nån sorts jädra hippologer, eller?!

Som synes har den snälla Tofflan inte tagit över helt… Den bitska och elaka har ännu stor plats. (L och A var för övrigt två av avsändarna av den berömda julkorgen jag fick!)

Ett givande samtal med B blev det också under morgonen. Både B och L ska bli pensionärer, den ena helt och senare i vår, den andra redan på halvtid sen årsskiftet. En källa till glädje, men också en uns oro för hur tillvaron ska bli. Jag är fullkomligt övertygad om att tillvaron blir fantastisk för dem båda! För det vore bra dumt om man inte grep möjligheten – och sen, när det verkligen blev dags, tog det en kvart innan man blev gammal och orkeslös. Nej, smart gjort!

Själv har jag 16 och en halv arbetsdag kvar i skrivande stund – jag tänker förstås ta ut de tre semesterdagar jag har innestående innan jag slutar. Det blir nämligen inte särskilt mycket pengar på det, det mesta går i skatt. Den 1 februari ska jag inställa mig på Arbetsförmedlingen igen, exakt på dagen tre år sen första gången. Jag minns den dagen för tre år sen så väl, för när jag hade kommit ut på gatan efter min registrering mötte jag en av politikerna som genast började babbla om ett möte han kommit ifrån. Jag svarade bara stilla att

Jag har just varit och registrerat mig som arbessökande här inne.

Då först tystnade han, eftersom han insåg att jag liksom inte jobbade kvar och därför inte var ett dugg intresserad. Han var, för övrigt, en av dem jag uttryckte min sympati inför när han blev petad från en post som landstingsråd. Mycket jag hade för den sympatin…

Nej, helvetet är inte slut på långa vägar.

Read Full Post »

När jag gick från jobbet idag var jag alldeles överbelamrad med grejor. Den underbara och enorma julkorgen vägde ett ton och jag var nyfiken så jag kunde spricka på dess innehåll! Sen fick jag en julklapp från fru Chef1 också – och den var inte så illa, den heller. Riktigt fin, skulle jag vilja säga…


Två påslakan med lika många örngott till – av finaste kvalitet! Hoppas min förra arbetsgivare ser det här och skäms över sina Clas Olson-prylar.

                                                                                                                                                            Jag åkte ju svängen om min duktiga frissa och på parkeringen dök Fästmön upp, överbelamrad även hon med julklappskassar efter en shoppingrunda på stan. Det var kärt att få en kvarts pratstund och en puss eller två innan jag hastade in till M. M, som precis som vanligt gjorde underverk med mitt huvud!

Hemma i New Village hade mamma varit flitig! Hon har stekt kycklingköttbullar till vårt julbord samt griljerat sin skinka. Micron klarade hon också av, så hon fick i sig matlådan jag hade gjort i ordning.

Jag var över till familjen Snäll med deras post och för att mata husdjur – jag är ju lite lägenhetsvakt över julen – men sen var ju mamma och jag tvungna att titta vad korgen innehåller!

Det var massor av små paket och nåt lite större, men jag öppnar inget av dessa förrän på julafton, har jag bestämt. Men kolla bara, så mycket gott…


Finaste julkolan!

                                                                                                                                                                      Och så grävde jag lite…


Silverpaket med söt tomte, starkvinsglögg, ljus…

                                                                                                                                                           Grävde lite till…


Scrack!

                                                                                                                                                                 Jag hittade två påsar av olika sortes Scrack, italienska snacks. J, som kom förbi och tittade, sa att han hade köpt sånt i helgen och att det var riktigt, riktigt gott! Så spännande!

Sen grävde jag lite mer i korgen…


Skumtomtar och tomtar på pappersservetter trängdes med pasta.

                                                                                                                                                               Här var ju massor av gott att äta!.. Titta!


Pastasnäckor som jag älskar!

                                                                                                                                                            Ytterligare djupdykning i korgen visade ännu mer gott!


Espressokaffe och karameller!

                                                                                                                                                           Alltså, jag sa redan när jag började jobba första dan att jag lär bli tjock på det här jobbet. Riktigt tjock. Det är det väl ingen som tvivlar på nu?..


Oliver, kolor och en burk torkad svamp.

                                                                                                                                                                 Jag kan inte med varken ord eller bild berätta vilken otrolig omtanke som ligger bakom denna fantastiska julkorg! Innehåll för såväl kropp som själ! Till mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta?


Röd pesto – perfekt till pastasnäckorna!

                                                                                                                                                           Godsaker för både kropp och själ, tror jag bestämt. Snälla, snälla människor!.. Jag är överväldigad!


En tomtepåse.

                                                                                                                                                              Paketen sparar jag som sagt till julafton. Här är ett av de större. Hårt paket = bra paket, eller hur?!


Hjärtepaket!

                                                                                                                                                               Jaa… jag är alldeles matt… Vilka hjärtegoda människor… 

Det finns en samling av just dessa hjärtegoda människor som jag en gång hoppas få bjuda till fest. En gång. När vinden vänder och jag har flyt igen. Jag ska aldrig, aldrig glömma er!

Read Full Post »

Men titta här!..

Tack snälla, snälla Lena, Anna-Lena, Anders och Linda på grannfakulteten för den enorma julkorgen!!! Ni är för gulliga! Och bäst!


Vilken julkorg!!!

Read Full Post »