Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles

Ett inlägg om Sarah Dawn Finer och Sally Bowles.

---

 

Sarah Dawn Finer som Sally Bowles. Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Carl Thorborg

På långfredagskvällen såg Fästmön och jag den sista halvtimmen av K-Special-programmet Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles på SvT 2. Nu på annandagens eftermiddag såg jag programmet från början. Och tänk så märkligt det är. Jag tycker nästan att programmet har två delar – och jag såg del två först.

Sarah Dawn Finer är en av mina tre drömintervjupersoner. Därför var det självklart att titta på just det här programmet, där hon, i samband med uppsättningen av Cabaret vid Uppsala stadsteater, söker sin roll. Eller Sally Bowles, rollfiguren. Bland annat åker Sarah Dawn Finer till Berlin. Hon dyker både ner i Christopher Isherwoods fiktiva värld och i verkligheten. Jag tror inte att nån sitter oberörd när Sarah Dawn Finer går på museum över Förintelsen tillsammans med sina föräldrar. För hade hon levt kring den tid när Cabaret utspelar sig, hade Sarah Dawn Finer rensats ut –  som judinna.

Det är ungefär i mitten av programmet jag fångar upp hennes ord. När hon har gjort sin research och när repetitionerna pågår. Hon säger ungefär så här, med en mycket speciell glimt i ögat – en glimt som är både road och skärrad:

[…] Allt som är tragiskt, ser jag fram emot. Allt som är tungt. Allt som gör ont. Jag älskar det. Jag är verkligen en melankolihora. […]

Men vi tittare får också se delar av det lättsinniga Berlin. Sarah Dawn Finer går på fetishklubb, hon besöker Kit Kat Club, som numera är… ett matställe, tror jag.

En stor del av programmet besöker vi repetitioner vid olika tidpunkter i förhållande till premiären. Det är spännande och fascinerande att se musikalen växa fram! Intressant är även när Sarah Dawn Finer träffar andra skådespelare och artister – såväl svenska som utländska – som har spelat Sally Bowles.

Sarah Dawn Finer står som sagt på min Most Wanted-lista över intervjupersoner. Och hon försvann inte därifrån, precis, när jag i fredags bara twittrade vilket bra program det var och att man ska gå och se henne i Cabaret. Sarah Dawn Finer är nämligen så jordnära att hon svarade:

Tack!

Detta lilla, svåra, men alltför underskattade ord… Så tack själv, Sarah Dawn Finer! Jag ser fram emot att möta dig – på ett eller annat sätt!

Missade du att kolla när Sarah Dawn Finer söker Sally Bowles? Här kan du kika på SvT Play några dagar till!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Flimmer

Den första boken i en planerad trilogi av syskonen Holt, Flimmer, har jag precis läst ut. Och nog tycker jag att den är flimrig alltid. Tack, Syster Dyster, för födelsedagspresenten!

En flimrig bok. 

Bokens huvudperson är Sara Zuckerman, judinna och hjärtspecialist. En av hennes patienter dör oväntat två dagar efter att hon har opererat in en hjärtstartare. Inte helt anmärkningsvärt även om Sara är specialist, men när ytterligare en patient som genomgått en likadan operation dör blir Sara och en av kollegorna misstänksamma. Det visar sig att att pengar har en stor roll i det här spelet… Och hämnd…

Det här är en medicinsk thriller, skriven av en överläkare i kardiologi och en deckarförfattare i samarbete. Två syskon som går ihop och gör en kul grej..? Men så särskilt kul blir det inte. Boken är onödigt tjock och berättelsen blir svår att följa eftersom perspektivet skiftar från kapitel till kapitel, ett alltför tydligt grepp när två personer skriver en bok tillsammans.

Boken är välskriven och ganska spännande, men den tar liksom aldrig fart. Ungefär som hjärtstartarna ger den mig ingen riktig kick… (Och hur länge ska man lyfta fram att Anne Holt var justitieminister, hon var det ju inte ett år ens och så långt tillbaka som på 1990-talet..?) Medelbetyg ändå.

Read Full Post »

Drottningoffret – på TV

I kväll var det premiär för TV-serien Drottningoffret, baserat på en bok med samma titel av Hanne Vibeke Holst. Det har ju den senaste tiden visats en del TV-filmatiseringar av bra böcker och jag kan väl säga att jag var ganska skeptiskt inställd i förväg. Men jag blev glatt överraskad, det här var riktigt bra svensk TV IGEN!

De två kvinnliga huvudrollerna spelas av Suzanne Reuter respektive Alexandra Rapaport.

                                                                                                                                                   Detta är den tredje delen i trilogin där Kronprinsessan och Kungamordet var de två första. Elizabeth Meyer och Charlotte Ekeblad ska vinna tillbaka makten åt Socialdemokraterna. Partiordföranden Meyer är judinna, vilket inte har varit nån stor sak tidigare. Men nu utsätts hon för mordhot och får ha SÄPO-vakter efter sig hela tiden. Samtidigt får Elizabeth Meyer veta att hon håller på att bli sjuk i en sjukdom som drabbat flera i hennes familj. I stället för att berätta för nån och försöka få stöd, gör hon allt för att dölja sjukdomen. Inte ens hennes särbo Kjell får veta nåt.

Den som har läst mina inlägg om Morden i Sandhamn har ju sett hur jag hyllat Alexandra Rapaport som den som gjort programmen sevärda. I Drottningoffret är hon också riktigt bra, men allra bäst är Suzanne Reuter. Suzanne Reuter visar upp ett lysande skådespeleri. Denna person, som man är van att se i tramsroller, spelar här en svårt sjuk kvinna som samtidigt innehar en maktposition inom politiken. Suzanne Reuter gör det bara SÅ BRA.

Missade du detta avsnitt, kolla nån repris eller SvT Play. Och så glöm inte bort att del två sänds klockan 21 nästa måndag. Tredje och sista delen visas måndagen därpå.

Read Full Post »