Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jobbig patient’

Hade svårt att somna igår kväll. Det är ju så att jag jobbar hårt med mina rutiner för att tillvaron inte ska rämna helt. I dessa rutiner ingår att man lägger sig senast klockan 23 på kvällen. Igår kväll var inget undantag och jag var i säng redan vid halv. Fästmön tvingades också med, trots att det var sovmorgon idag. Läste en stund i en nyligen påbörjad deckare i vilken en gynekolog Ohlsson mördas alldeles i början… Hmmm, hmmm… Men sen var det svårt att somna. Anna kände likadant. Tyckte jag vände och vred på mig otaliga gånger.

Så småningom somnade jag ändå. Och drömde läskigheter. En dröm handlade om min vän FEM som jag av nån anledning träffade nere i Malmö. (Vi är typ aldrig där, nån av oss.) Det visade sig att hon hade fått jobb där och att hon var tvungen att pendla från Metropolen Byhålan! Sen var jag plötsligt jagad av två män som ville ha nåt av mig. Annars skulle de minsann döda mig. Tja, så där fortsatte natten. Fram på morgonen och in på förmiddagen sov jag som djupast. Men det ingår också i mina rutiner att inte sova alltför länge om dagarna.


En viloplats?

                                                                                                                                                            När jag vaknade hade jag förskräckligt ont i magen, så jag ville helst av allt bara fortsätta ligga under täcket. Gick upp och tog mina mediciner, men magsårsmedicinen tycks inte hjälpa alls nu. Inte har jag fått nåt svar från doktor Anders heller på min förfrågan om receptförnyelse. Undrar om han verkligen har gjort slut med mig, denna jobbiga patient. Samtidigt var han väldigt tydlig med att säga när vi träffades i augusti att han VILL att man mejlar. Det är ju det smidigaste. Telefonen funkar ju inte alltid, för han har ju patienter hela dagarna på besök och då kan han ju inte kackla med ANDRA patienter i telefonen. Nåja, jag får väl ge det ett par dar, annars får jag väl ringa då. Men jag ser ju inte fram emot telefonköandet precis…

När jag höll på att duka fram frukost ringde mobilen. Det stod ”privat nummer”, så jag tänkte att det kanske var nån som ringde om nåt av de otaliga jobb jag hade sökt. Tyvärr inte. Det var en tjej, visserligen trevlig och hon inledde med att hon inte ville sälja nåt. Bara bjuda in mig till ett möte inklusive lunch om mina bankaffärer, skatter, sparande eller så. Min förhoppning släcktes rätt tvärt och hon måste ha hört det på min röst. När jag sa att jag är arbetssökande och trodde att hon hade ett erbjudande om ett jobb blev hon plötsligt väldigt mänsklig. Så småningom avslutades samtalet med att hon önskade mig lycka till. Fast det är ju bara det att jag ju inte tror på under och mirakler längre. Jag gör inte det. Jag vågar inte hoppas. Det bara tar slut i mig. På väg att gå under.

Read Full Post »