Stoppad teknik, ångra-tjänst och först på Play

Ett inlägg om tekniska prylar på gång.

---

 

Äntligen får jag användning av bilden på min radioskjorta!

I tisdags kunde vi läsa om att regeringen stoppar övergången till DAB-radio. Redan nästa år skulle digitaliseringen av vår radio påbörjas, så att FM-sändningarna kan släckas senast 2024. Men nu skjuts planerna på ett utbyggt nät för radio på framtiden. Ja, det här med DAB har diskuterats i många år, inte bara bland radiomänniskor utan också bland taltidningsredaktörer, en skara jag tillhörde fram till för några år sen. (Som kommunikatör jobbar man brett, bara så du, som inte har nån erfarenhet av det, fattar.)

Debatten om DAB har pågått väldigt länge. Den förra regeringen tillsatte en utredning som skulle komma med ett förslag. Men den utredningen har fått mycket kritik av flera remissinstanser som har varnat för att totalförsvaret skulle riskeras om radion blev digital. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skriver vår kulturminister Alice Bah Kuhnke om detta. (Jag har ingen lust att länka till SvD-artikeln, eftersom SvD har begränsat antal artiklar man får läsa gratis. Jag har redan överskridit månadens gräns.) Hon menar att vi ska snegla på Norge, där man har beslutat att släcka ner FM-nätet och där det digitala tar över redan 2017. Vi ska alltså snegla på Norge och se hur det blir. SEN ska vi bestämma oss.

Det finns ett par problem, för det här med teknik ska uppenbarligen inte vara enkelt. Det ena är att det är väldigt trångt på FM-nätet, det finns liksom inga lediga ställen kvar. Men om vi byter till DAB blir en massa radioapparater – enligt kulturministern tio miljoner, faktiskt – oanvändbara. Ska man kunna lyssna på radio då måste man köpa ny radio, alltså. Men störst är förstås oron för totalförsvaret och radions roll i svensk krisberedskap. Täckningsgraden är en annan oklarhet.

Idag används DAB, digitala sändningar, sen 1980-talet ute i världen, såväl i den så kallade västvärlden som i Indien, Kina och Sydafrika. Det Sveriges regering har tittat på är DAB+, som är en vidareutveckling av DAB och där ljudkvaliteten bibehålls samtidigt som en mindre mängd data överförs.

Nä, det är ingen enkel fråga detta, men helt klart måste nåt göras. Frågan är ”bara” när, var och hur…

Eh… jag var nog lite arg när jag skrev det där…

Inom två veckor ungefär är det i alla fall klart att Google inför en teknisk lösning som gör att du med g-mail kan ångra mejl som du har skickat iväg. Ibland skriver man ju saker i stundens hetta eller man kanske råkar mejla fel mottagare. Genom att aktivera en ångra-tjänst i mejlen (du går in under Inställningar – kugghjulet, sedan Allmänt och därefter Ångra skicka. Där kryssar du i Aktivera Ångra Skicka. Välj tidsperiod. Glöm inte att klicka på Spara ändringar!) kan man välja om man vill ha fem, tio eller 30 sekunder på sig att ångra ett mejl man har sänt iväg. Man kan inte ångra gamla mejl och man har bara 30 sekunder som max på sig att ångra sig. Tjänsten har testats sen 2009, men nu ska den komma alla g-mailare till del.

Nu har jag avhandlat radio och mejl och det är dags för lite TV. Jag såg till min fasa att tionde och sista delen av Frikänd inte finns i TV-tablån på söndag. GAH! Har jag missat den eller vad? Nej då! Av oklar anledning – säkerligen sport eller nån sån skit – sänds sista delen inte förrän söndagen den 5 juli. MEN… den som vill kan använda Playtekniken och se Frikänd som vanligt klockan 21 på söndag – fast via datorn. Det sista avsnittet sänds nämligen på SvT Play då. Jag ar inte bestämt mig för hur jag ska göra, men troligen sätter jag mig med lap topen i knäet i bästefåtöljen och glor. Känner jag mig själv rätt kan jag inte vänta en vecka…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hujeda mig vad har jag nu gjort… eller inte sagt?

Ett inlägg i vilket Tofflan undrar om hon verkligen alltid uppfattar och gör rätt saker…

Föredragningen jag själv hade igår eftermiddag har jag inte sagt så mycket mer om än att jag rörde folk på olika sätt. Jag fick inte just nån förberedelsetid att tala om, men jag snodde ändå ihop lite anteckningar till nån sorts pratmanus. Inne i möteslokalen gick jag ifrån manus helt och pratade fritt.

Att kritisera är aldrig populärt, men jag tyckte att jag valde ett ganska ofarligt ämne, hanteringen av en viss kommunikationskanal. Dessutom var jag noga med att poängtera att det var ett generellt problem. Igår blev en person vid mötet upprörd, idag fick jag veta att en annan person vid mötesbordet kände sig kritiserad. Men hur ska man kunna lyfta upp och diskutera problem om man inte får använda exempel ur levande livet? Jag hängde verkligen inte ut enskilda personer, utan en grupp, för övrigt. Och så klart en och annan som råkar ingå i den gruppen tog åt sig.

Jag blev lämnad med ett frågetecken före lunch.

Det som lämnade mig som ett frågetecken och som gjorde att jag valde att gå iväg och luncha ensam med min bok på gång för att sortera tankarna idag, var emellertid nånting annat. En person som deltog i mötet och som jag gillar att jobba ihop med hjälpte mig med ett litet datorproblem på förmiddagen. Vi började då prata om mötet också. Jag fick veta att gruppen inte är säker på vad för sorts hjälp den vill ha, vilken typ av kommunikatör man vill ha. Kanske vill man ha nån som inte tar fram kommunikationsplaner utan skriver populärvetenskapliga texter, till exempel. I mitt stilla sinne började jag fundera på om jag fått rätt inbjudan till mötet. För i min inbjudan står ungefär så här (något skyddat för att inte hänga ut nån person eller enhet):

[vid] förra [mötet] diskuterade vi hur vi vill arbeta med kommunikation, både internt och externt. Vi diskuterade då bl.a. den kommunikationsplan som du har gjort för XY. Jag vill nu adjungera dig till tisdagens möte (ca. kl. 13.10) för att berätta om XY:s kommunikationsplan och vilka syften den fyller. […] 

Det står inte

Kom hit och presentera dig och din kompetens, berätta vad du kan erbjuda oss.

Nu har jag jobbat på just den arbetsplatsen i snart ett år och man kan ju tycka att man borde ha hunnit ta reda på och sett mina kompetenser under den här tiden. Men jag anser att jag främst har jobbat, på just denna arbetsplats, som webbredaktör och webbmaster för externwebb och internwebb inklusive byggnationen av en helt ny intern webbplats. På min andra arbetsplats har jag jobbat mera brett. Visst blir det mycket webb också – webb och intranät är ju viktiga och vanliga kanaler för kommunikation idag – men jag har också jobbat med andra saker. Typ strategiskt och operativt i en tämligen skön och lagom blandning. Och bland annat har jag skrivit nyheter och pressmeddelanden i populärvetenskaplig stil…

Så… var det i själva verket så att jag skulle ha fläkt ut mig igår och rapat upp alla mina kompetenser, särskilt mina kompetenser som skribent? Fattade jag fel när jag trodde att jag skulle beskriva ett projekt för en uppdragsgivare, vad det projektet har gett och om ett liknande projekt kan vara något att driva hos min andra uppdragsgivare?

Och idag på förmiddagen gjorde jag nånting som kanske kan klassas som Jordens Misstag även om jag ventilerade per sms med en person som är hyfsat insatt i vissa saker och ting innan jag agerade. Samtidigt agerade jag för att bevisa både för mig själv och andra att jag duger, det var inte en handling i desperation. Det var en handling av nån som känner sig redo att passera små människor utan att bry sig om deras armfäktande men med ett genuint visat intresse för en sak.

Livet är kort.

Read Full Post »