Märkta för livet

Ett inlägg om en bok.

---

 

Av en händelse hittade jag Emelie Schepps debutdeckare Märkta för livet på Röda Korset en dag i mars. För 15 kronor blev storpocketutgåvan min. Igår kväll läste jag ut boken. Det gick väldigt fort att läsa de cirka 340 sidorna.

I boken varvas dåtid och nutid. I centrum står åklagaren Jana Berzelius. Jana leder förundersökningen i mordet på en chef vid Migrationsverket i Norrköping. Mordet leder henne bakåt i tiden, mot sanningen om det som hände henne själv som barn. Detta är nåt hon har förträngt sen den dan hon vaknade på ett sjukhus utan minne. Plötsligt dyker minnena upp allt mer tydligt och till sist tvingas hon inse och komma ihåg det som hände.

Det här var en riktigt spännande läsupplevelse! Inte nog med att Emelie Schepp är född i Metropolen Byhålan, hon kan skriva böcker också. Sin debutbok gav hon ut på eget förlag innan Wahlström & Widstrand fick upp ögonen för henne och skrev kontrakt på totalt tre böcker. Tvåan kom förra året, trean kommer nu i slutet av maj.

På ett skickligt sätt lyckas författaren föra historien framåt. Att varva dåtid och nutid är i sig inget nytt grepp utan ganska välanvänt. Men det är skillnad på hur författare gör det. En del gör det mindre bra, andra, som Emelie Schepp, gör det helt lysande. Här och var avslutas kapitlen med riktiga cliffhangers, nåt som gör den här deckaren till en typisk bladvändare. Jag anar en viss inspiration från Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists böcker om Victoria Bergman, en trilogi som inleds med Kråkflickan.

Hur som helst, jag kan bara gratulera Emelie Schepp till en utomordentlig bok. Jag ska i princip genast införskaffa Vita spår (del 2) och med stor förväntan se fram emot Prio ett. För framtiden hoppas jag att författaren tar livet av en och annan i Byhålan också. Det skulle snart göra henne till Motalas Maria Lang.

Toffelomdömet blir självklart det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pythians anvisningar

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en urläskig bok som hon just har läst.

Den avslutande delen i trilogin om Victoria Bergman, Pythians anvisningar har jag nu läst ut. Författarduon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist har skrivit nåt av det läskigaste som finns att läsa…

Sista delen i en urläskig trilogi.

Victoria Bergman försöker genom egen terapi att komma tillrätta med sitt trasiga jag. Hon har flera personligheter, men nu återstår bara en. Samtidigt nystas en riktigt otäck pedofilhärva upp. Spåren leder tillbaka till en av nazisternas avrättningsplatser i Ukraina.

Genomgående i alla tre böckerna är att nästan ingen är den man tror att h*n är. Och det är en del i det som gör trilogin så läskig. Andra delar är naturligtvis pedofilhärvan och de tortyrliknande mordsätten. Det här är en riktigt otäck bok och serie och den som är känslig ska absolut inte läsa den. Själv läste jag, vände blad, läste, förfasades och kunde inte låta bli att fortsätta. Högsta betyg, blir det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsaktiviteter

Uppdaterat inlägg!
Jag har också lagt in Paradisoffer av Kristina Ohlsson på bevakning till Anna. Boken kommer ut först i morgon!

Söndagseftermiddag. Vart har den här dan tagit vägen, egentligen? Nåja, jag har fått en hel del gjort av det jag föresatt mig att göra. Bäst av allt är att mitt hem är rent, sånt blir jag alltid så nöjd av.

Jag har fixat till gardinerna i sovrummet också så att omtagen, en sorts guldsidenband, håller isär dem under dagtid. Faktum är att de blev riktigt bra – sovrummet är MÖRKT om nätterna och nån rullgardin smäller jag inte upp igen. Tack, IKEA, för Werna!

Det blev en tur till Tokerian också. Där hände inget anmärkningsvärt mer än att jag höll på att bli galen på en karl i gul jacka som hela tiden korsade mina gångstigar. Inte nog med att gult är fult, färgen gillas uppenbarligen av irriterande män. Jag inhandlade söndagsmiddag som blir kycklingchorizo. Hemma finns nämligen korvbröd i frysen och räksallad i kylen, vilket gör en komplett måltid. Till eftermiddagskaffet inhandlade jag en kanelbulle så att jag skulle stå mig till middagen.

Tokerians kanelbullar är fantastiska. Mitt kaffe i morse, däremot, blev hur blaskigt som helst, så det krävdes nytt på eftermiddagen.

Åter i hemmets lugna vrå (ovanligt tyst och lugnt och skönt här idag) började jag titta på gårdagens avsnitt av Mr Selfridge. Efter en stund satte jag på kaffe eftersom morgonens kaffe blev blaskigt. Hade tänkt åka och hämta Fästmön när hon slutade arbeta klockan 14 och sen ringa mamma när jag kom hem igen. Jag sa till mamma igår att jag eventuellt skulle skjutsa hem Anna runt 14-tiden. Vad händer? Jo, precis när jag ska ge mig iväg, en tio i två, ringer… mamma.

Nu hade jag ju inte gjort upp med Anna om att jag skulle komma och det går ju inte att bli arg på mamma trots att hon ALLTID gör så här – det vill säga ringer när jag har sagt att just ett visst klockslag ska jag göra nånting annat än prata i telefonen. Det är som om mamma inte riktigt lyssnar. Hon hör klockslaget, men inte vad jag säger runt omkring. Det har blivit värre med åren, fast nu när hon har varit sjuk vill jag ju höra hur läget är. Hon hade mer röst idag än igår, så det verkar gå åt rätt håll. Hon höll låda i nästan 20 minuter.

Under samtalet messade jag Anna. Jag kastade mig sen i iväg i bilen – bara för att få några pussar och en stund med min kära i bilen. Barnen är hos henne ytterligare en vecka och de två yngsta har sportlov nästa vecka. Anna skulle försöka hitta på nånting, men det är ju lite svårt när hon jobbar och så kostar ju saker och ting pengar. Bara en bussresa till stan tur och retur går på en mindre förmögenhet.

Jag har också planerat en aktivitet nästa vecka, men det är på fredag kväll och med bara Anna. Klockan 19 går evenemanget av stapeln. Som en del andra vuxna är jag tvungen att arbeta på sportlovet. Då blir detta perfekt på fredag!

Eftersom jag inte är barn och har sportlov utan vuxen och måste arbeta hinner jag inte heller gå på bokrea – men den är för övrigt veckan efter vårt sportlov, den 26 februari. I stället har jag beställt lite böcker åt Anna och mig hos Bokus, de flesta på bokrean där:

1. Död i skugga av Anne Holt (nyutkommen!)
2. Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman (till Anna)
3. Pythians anvisningar av Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundqvist (till mig)
4. Svikaren av Katarina Wennstam (till Anna)
5. Fjällgraven av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)
6. Lärjungen av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt (till oss båda)

Eftersom alla dessa böcker kostar lika mycket som en månads prenumeration på lokalblaskan och en flaska vin tillsammans ELLER cirka 75 kronor mindre än ett månadskort på stadsbussarna, tycker jag att jag kan unna oss det.

Försökte fixa en tid hos min optiker Synoptik i Stormarknaden. Det gick mindre bra. På Stormarknadens hemsida finns bara en sida med kort info om Synoptik samt en underlig e-postadress och ett telefonnummer. Dessutom ligger sidan under Mode/Skor/Accessoarer på Stormarknadens hemsida, vilket jag tycker är lite konstigt. Självklart kan man se brillor som accessoarer, men jag ser brillor och linser som nödvändigheter för att kunna se…

Mina svindyra brillor får nog hänga med en sväng till – med nya glas.

Naturligtvis ringde jag, men en inspelad röst talade om att det var såå många kunder i butiken att de inte kunde svara. Och så blev jag rekommenderad att gå in på Synoptiks egen hemsida om jag ville boka tid. Det gjorde jag och försökte boka tid, men eftersom man var tvungen att välja tid för antingen linser eller glasögon gick inte det heller – jag vill ju gör en kontroll för både och! Dåligt att det alternativet inte finns!!! Nu ska jag eventuellt till Stormarknaden i veckan för ett annat ärende och då kanske jag hoppar in på Synoptik och beställer tid. Om det går.

För övrigt ska jag nu förbereda mitt Svarta bok-inlägg. Jag tror att en och annan lär höja sitt ögonbryn, som sagt…

Tofflans svarta bok öppnas för allmänheten senare idag.

Vad har du haft för dig idag då???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hungerelden

Om jag gillade Jerker Erikssons och Håkan Axlander Sundquists debut Kråkflickan, jag bara meddela att del två i den planerade trilogin om Victoria Bergman, Hungerelden är toppenbra!

Toppenbra uppföljare till Kråkflickan!

Polisen Jeanette Kihlberg får avbryta arbetet med de döda invandrarpojkarna när en framgångsrik företagsledare hittas mördad. Mordet ser ut som hämnd. Psykologen Sofia Zetterlund kallas in igen för att göra en gärningsmannaprofil. Samtidigt har de båda kvinnorna en sorts relation. Jeanette fortsätter att leta efter den hemliga Victoria Bergman. Spåren leder till en internatskola i Sigtuna. En efter en mördas några av tjejerna på skolan, där även Victoria Bergman alltså gick.

Det här är en otroligt spännande psykologisk thriller och en riktig blandvändare! HBTQ-temat är nedtonat den här gången och det tycker jag på sätt och vis är bra. Det tog bort lite fokus på huvudtemana om pedofili, incest och… hämnd.  Det förekommer ett antal irriterande korrekturfel. I början känns boken något trevande och gissningsvis handlar det om att det är två författare som skriver var sin del. Men snart smälter allt ihop till en av de bästa kriminalromanerna jag har läst.

Högsta betyg, förstås!

Read Full Post »

Kråkflickan

En ung kvinna med incestuösa övergrepp i bagaget och en barnsoldat från Sierra Leone. Båda med flera personligheter var och båda behandlas av samma psykoterapeut. En terapeut, vars väg korsas av polisen. Låter det rörigt? Ja boken Kråkflickan av författarduon Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist är lite som de båda patienterna ovan: multipel. Och boken är en psykologisk thriller, en multipel sådan.

En multipel psykologisk thriller.

                                                                                                                                                                Förutom berättelsen om psykoterapeuten och hennes patienter förekommer den om de unga pojkarna som hittas mördade och svårt sargade. Och det är här psykoterapeutens och polisens vägar korsas. Allt visar sig nämligen handla om svek. Svek på alla plan och i alla läger.

Det här är en spännande bok, en riktig bladvändare som till och med slutar med en cliffhanger – det är ju första delen av en planerad trilogi. Det som gör boken lite rörig är att det främst i början märks att det är två författare, två olika sorters sätt att skriva. Och att detta är en debutroman råder ingen tvekan om – det är alldeles för många berättelser i en och samma bok. Man får till och med in ett litet HBTQ-tema! Detta till trots får Kråkflickan ett högt betyg – för den är ju så vansinnigt spännande!!! Och otäck…

Read Full Post »