Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jeansshorts’

Ett till synes dagvillt inlägg.


 

A city full of empty people

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär Tofflan och Jan Gradvall

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Blommor i Slottsträdgården

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionknopp i Slottsträdgården

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag leker vi midsommarafton. 
Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Midsommarbukett med lupin och prästkragar

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att lyssna och att höra.


 

Apa som håller för öronen

Jag hörde, men jag ville inte lyssna på mitt sparsamma jag.

Skillnaden mellan att lyssna och att höra… känner du till den? Jag hörde mig själv säga att jag ska hålla hårt i skatteåter-bäringen eftersom jag måste leva av en stor del av den nästa månad. Sen lyssnade jag inte.

Jag var och hämtade Fästmön i eftermiddag och det blev en impromptutripp till ett klädvaruhus på landet. Matlagning och kläder är det tråkigaste jag vet. Men båda är ett nödvändigt ont. I min garderob finns en hel del kläder. Dessvärre är de flesta trasiga, urtvättade eller för små. Och det är väl strunt samma om man bara ska sitta hemma. Men ska man utanför hemmet… Mina jeansshorts, som jag köpte på en billighetsaffär förra sommaren, är hela och iklädd dem och en tjockis-svart (förstås!) tischa vågade jag mig in på Thuns. Där är ganska stort och man behöver inte krocka med folk hela tiden. Det gjorde att jag inte bara la tre tischor i min varukorg – jag provade dem, kunde ha dem (!) och köpte dem! Jag lyssnade inte till det sparsamma jaget, jag hörde i stället Toffelrösten som sa att

du måste ju ha nåt helt och snyggt på dig när XXX…

Så nu sitter jag här hemma, med tre nya tischor, varav endast en är svart, och har dåligt samvete. Men man kan ju inte påstå att jag är nån klädshopoholic, för det jag hittills har köpt i år är dessa tre tischor, underkläder (2 st) och ett par gympadojor (mamma betalade).

Ska jag ha dåligt samvete? Ska jag känna att den där välmenande (!) människan nog hade rätt som skrev till mig att jag lever över mina tillgångar, att jag lever som om jag hade en inkomst, att jag slösar och skryter? Eller ska jag bara glädjas åt mina tre nya tischor? Det är frågan, det… Eller söm en säger hemmave:

Dä spörs, dä!

Tre nya tischror

Tre nya tischor – och bara en är tjockis-svart! Den har å andra sidan ett färgglatt tryck. Fred Perry-tischan, överst i bild, är mörkblå. Och kolla! En RÖD tischa!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om morötter i form av nåt gott, dårå.


 

Jeansshorts

Mjuka, sköna och visar inte för mycket av mina fula ben.

Den som känner mig vet att jag verkligen avskyr en sak: att shoppa kläder. Jag är fet och ful och visst, kläder behöver jag, men det är ju så förb. tråkigt att prova och dyrt att köpa!!! Om jag var smal och snigg hade jag kanske tyckt annorlunda. Nu är det här med kläder bara jobbigt. Så du må tro att jag överraskade till och med mig själv idag med att köpa ett klädesplagg: jeansshorts.

Fem års garanti

Fem års garanti på shortsen…

Jag köpte en större storlek än vanligt så att benen ändå är lite längre. På så vis visar jag inte upp för mycket av mina fula och proppiga ben. Inte tror jag att man blir direkt svalare av att ha en kortare byssa, men shortsen i sig är väldigt mjuka, tunna och allmän sköna. Om jag har tur kan det bli ett plagg som jag verkligen älskar. Dessutom är det fem (5) års garanti på dem! (Om fem år är jag så smällfet att jag inte kommer i dem, säkert…) Nåja, de var ganska billiga och jag behöver nånting lite svalare att ha på kroppen när jag snart ska flanera på Stockholms gator.

Men som vanligt blev jag ju tvungen att muta mig själv. I det fallet (det med klädinköp) är jag som en tjurig unge. Som alltså måste få lite morot – fast nåt gott, dårå. Så det blev en låda Päronsplitt (15 glassar för 27 spänn, bara!) och två burkar Danska Skallar Dansk Peppar à tio kronor. Nåt läskande nu till eftermiddagen och nåt salt till Morden i Midsomer i kväll… Perfekt en het dag i juli!

Päronsplitt och Dansk Peppar

Läskande och salt – perfekt för en het dag i juli!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I natt hade vi världens åskväder här med blixtar och dunder och regn. Men det höll inte i sig så länge, faktiskt, och gjorde inte heller nån större skillnad på luften. Den var lika klibbig idag som igår.

Jag ville åka ner till Vaksala torg för att kolla eventull loppis, men Fästmön ville hellre åka till Storvad och lägga oss vid floden. Vi tog med oss Elias och var sin filt och drog iväg.

Det var gott om plats idag och vi intog en grusplätt nära vattnet. Lugnt och skönt, bara ett par på gräset en liten bit bort och en trio på gräset på andra sidan. Men sen… kom familjen Skogsmulle, mamma, pappa och liten unge. Mamman och pappan diskuterade urtråkiga saker med megafonröster och lilla ungen hörde aldrig vad de sa. Dessutom var den lilla iförd en Hello Kitty-baddräkt. Mamman hade beige shorts, pappan beige strumpor till sina jeansshorts. INTE sniggt nånstans! Dessutom hade de matsäck med sig samt öl vilket lockade till sig getingar. Smarta pappan försökte då täppa till getingarnas bo i sanden. Naturligtvis blev de randiga bara ännu ettrigare. Det slutade med att familjen åkte. Cykel, förstås. Med hjälmar på huvena alla tre.

Jag försökte finna ro genom att läsa Främlingen i huset och att söka mig till vattnet en bit bort. Men ron ville inte infinna sig.


Jag fann inte ro vid vattnet idag.

                                                                                                                                                                 Strax innan pappan i familjen retade upp getingarna hade tre kanotister anlänt. Den ena av dem pratade jättehögt i en mobil när han stigit iland – vem var liksom intresserad av körsbärssylt??? –  medan de andra två bara var svettiga. Beigea Strump-Pappan såg impad ut av de tre killarna och cirkulerade omkring dem.

En äldre dam med gigantiska glasögon och nån sorts mörkblå one piece regndräkt anlände och beundrade våra filtar. Eller mattor, som hon sa. Hon badade sen, vilket varken Anna eller jag gjorde. Men både Anna och Elias badade sina fötter och ben i alla fall.


Floden.

                                                                                                                                                              Vi hade inget fika med oss, så vi stannade till på Odinsborg där vi köpte kaffe och glass respektive liten kaka. Men vi hamnade ur askan i elden intill en Familjen Progg med tre barn i olika åldrar och med konstiga namn. Mamman var smal som en planka och pappan var superpedagogisk. Minsta unge, ett blöjbarn, envisades med att härma mig när jag sa

Nej, nej, nej!

till Elias när han höll på att lägga ett chokladigt glasspapper ovanpå min mobil. Men barnet tröttnade snart och började i stället lägga grus på en kaféstol. Mamma och pappa Progg sa förstås ingenting, det var väl fri uppfostran som gällde.

Medan Elias och Anna spatserade runt inne på Tokerian åkte jag hem till mig för att lämna lite prylar samt hämta dagens lokalblaska.

Åter i Himlen var det dags för middagstillagning, men först slog jag mig ner en stund på Annas balle* för att läsa tidningen. Det märks att det är brist på vettiga saker att skriva om eftersom nån gjort en stor artikel om nyansen jag tycker är fulast i hela världen.


Hos mig går inte nån j**la sommar i den här nyansen, i alla fall. 😈

                                                                                                                                                            Dagens middag blev lasagne, på kycklingfärs för min del. Kryddigt och mycket gott med en kall starköl till. Efteråt satt vi en stund på balle för att svalka av oss, men det blev ganska kyligt efter ett tag.

Tjejerna har varit och köpt chips på var sitt håll, Elias har fått lite som var kvar från igår. Anna och jag är fortfarande mätta. Vi har funderat och resonerat lite om Pride och vad vi ska göra under dagarna i Stockholm. Fotografiska ska helt klart få ett besök av oss, för vi vill se Mapplethorpe-utställningen. Det var ju för resten inte så länge sen jag läste boken om Robert Mapplethorpe och Patti Smith, Just kids, skriven av den sistnämnda. Denna ska för övrigt till Stockholm nästa månad för att hämta sitt Polarpris!

I morgon ger jag mig Ut på Uppdrag när jag har vaknat och frukosterat. Mellanlandar sen hemma för dusch och hårtvätt innan jag åker till optikern. Kanske hinner jag shoppa nån liten grej till födelsdagspojken, han som fyller nio år nästa helg. Tanken är sen att jag sover i stan och återvänder till Himlen på måndagen. Jag har en del grejor att fixa med hemma som tvätt att vika och tvätt att tvätta, lite att scanna, filer att säkerhetskopiera med mera. Och så ska jag förstås ringa mamma eftersom det är fem år sen pappa dog i morgon.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

 

Read Full Post »

Äntligen kom jag ut till Himlen! Jag har varit helt slut i kväll, gått på nån sorts reservkraft som jag inte riktigt vet var jag hittade – djupt nere i näbbstöveln, kanske?

Nästan bums efter jag hade landat kom ett bra sms och ett telefonsamtal där morgondagens möte bokades om från kväll till förmiddag. Toppen!

Fästmön bjöd på god mat och resten av bandet bjöd på sällskap. Frida gick över till sin pappa redan tidigare på eftermiddagen. Tanken var att jag och Linn skulle åka över med lite grejor i kväll efter middagen, men så bestämde sig Linn för att stanna hos pappa hon också. Hon behövde nämligen jobba vid datorn och den är för tung att släpa på till skolan.

Hos pappa väntade ett rektangulärt, halvhårt paket på mig, i sniggt rosa papper! Jag blev så glad när jag öppnade det, för det innehöll Annika Borgs bok Bibeln på mitt sätt. Det är en bok som har stått ganska länge på min bok-önskelista! Det ska bli riktigt intressant att läsa den, eftersom Annika Borg är präst. Tack snälla Jerry!


En bok om Böckernas bok, skriven av en präst.

                                                                                                                                                  Däremot tycks ett ”paket” från Bokus, via mejl, vara försvunnet. Det är mycket beklagligt, men nåt mejl har inte kommit, tyvärr, Rippe!!! Lite oroande är det eftersom YTTERLIGARE ett mejl från en annan vän OCKSÅ är försvunnet… Är det nån som SNOR mina mejl???

Efter utflykten till Morgonen blev det så tur för mig att ha utvecklingssamtal. Den som höll i förhören – ja, för jag fick svara på MASSOR av frågor, läsa högt ur en Bullerbybok, klura på mattetal och jaa, jag blev helt slut. Efter förhören sattes mina mål upp och det jag minns bäst är att jag ska ha skrivit en bok till måndag. Jahapp! Ord och inga visor av magister Elias! 😉

Nu sover magistern och hans mamma och jag har parkerat oss framför TV:n, TV4, för att se lite på förberedelserna inför det brittiska bröllopet i morgon. Det vore lite kul att titta på det, men jag misstänker att jag är upptagen med annat!

Jag fastnade också vid ett program på samma kanal lite tidigare i kväll, Herr och fru. Bland annat fick jag veta att Jan Johansen har svåra tics i ansiktet och att han har blivit väldigt grå. Och att Tomas hade hiskeligt små jeansshorts den första gången Simon såg honom… Jajamens, som Bosse J brukade säga!..

Read Full Post »