Konstig konst – men får den vara hur konstig som helst?

Ett konstigt inlägg.

---

 

På torsdagar går inte bara Antikrundan på TV. Då kommer också en liten person och stoppar UppsalaTidningen i min postbox framåt förmiddagen. Idag läste jag tidningen till min frukost som jag intar vid lunchtid. Som vanligt är den läsvärd, tidningen, tycker jag. UppsalaTidningen, som ägs av lokalblaskan och därför inte är nån konkurrent på riktigt, är för övrigt nominerad till utmärkelsen Årets gratistidning, berättar en stolt redaktionschef i sin korta ledare. Vem som delar ut utmärkelsen framgår dock inte, men jag kan ju googla – det lärde jag mig på mitt förra jobb. Det är Gratistidningarnas Förening som står bakom priset. Vad själva priset är har jag lite svårt att se, men diplom, blommor och nån form av litet konstverk torde det vara. Är det möjligen ett konstigt konstverk..?

Inne i tidningen läser jag om konstig konst i Uppsala. För tillfället är många Uppsalabor upprörda över ett verk som heter Den tionde skorstenen. Det är ett 19 meter högt torn som ska placeras i en park i Luthagen, en av de finare stadsdelarna i Uppsala. Folk som bor i närheten är jättearga. De tycker att det planerade konstverket är fult och störande. Det finns till och med en Fejangrupp mot konstverket, Stoppa konstverket i Tegnérparken.

När jag tittar på konstnären Jan Svenungssons bildmontage, som bifogades pressmeddelandet om verket i november förra året, tycker jag också att det är rätt fult. Men Tegnérparken är inte alls mina environger och jag vistas aldrig där, vet inte ens var parken ligger, så störs gör jag inte. Jag är tämligen likgiltig. Skulle jag bo där hade jag kanske en annan uppfattning om Den tionde skorstenen.

Bildmontage av konstnären Jan Svenungsson Den tionde skorstenen.

Skorstenen är inte det enda av stans konstverk som har rört upp känslor. Ett annat är Bror Hjorths Näckens polska, utanför centralen. Det folk har upprörts över är Näckens penis som inte går att missa. Andra konstiga konstverk i Uppsala är Tecken, som först ställdes vid slottet men som revs ner och nästan förstördes för att flyttas och återuppbyggas på Röbokullen. Metallkonstverket Modul Skulptur i Börjeparken orsakade också upprörda känslor. Ja, till och med en byst av Dag Hammarskjöld har orsakat ilska – hos dåvarande landshövdingen Anders Björck, som INTE ville ha bysten i slottsbacken (han bodde ju på slottet).

Fotoaffischen från en av Elisabeth Ohlson Wallins utställningar, Hetero & Etno norm är ett av konstnärens verk som hänger hemma hos mig.

Helt klart är att syftet med konst är att väcka känslor. Jag tycker att mycket sjukhuskonst är bland det fulaste jag har sett. Men vilka känslor vill konstnären väcka? Det torde ju skilja från konstnär till konstnär, men även mellan dem som köper in konst. Jag själv skulle aldrig ha konst som jag personligen tycker är ful hemma hos mig. Men jag har konst som många tycker är ful, provocerande och skräp. Här hemma trängs fotoaffischer från Elisabeth Ohlson Wallins utställningar (provocerande) med sånt som kännare skulle kalla Hötorgskonst (från min morfars hem). Men det är jag som bor här och jag som väljer konsten i mitt eget hem. På allmänna platser är det nån annan som väljer konsten.

Det här med konstig konst, alltså… Är inte det lite i betraktarens öga vad som är fint och fult? Vad jag gillar kanske inte du gillar. Eller har de som väljer konst till allmänna platser ingen smak? Vad tycker DU? Skriv gärna en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Så vårdar man en kund!

Ett inlägg om kundvård.

Här på bloggen skriver jag rätt ofta om vilka missar företag gör gentemot sina kunder. Att företagen på sätt och vis struntar i om kunderna är missnöjda. Att man från företagens sida inte bemöter eller svarar på kundernas kritik och frågor. Att man inte kommunicerar bra eller överhuvudtaget med kunderna. Det är dumt. Sånt är verkligen dumt!

Så nu ska jag ge ett exempel på god kundvård – ett exempel ur verkliga livet:

I somras beställde jag för första gången en grej från Let’s Deal. Varan jag beställde var en turbo snake, en pryl man gör rent rör i handfat etc med. Ingenting dyrt, bara hundra spänn minus en krona, som skulle betalas i förskott. Sen väntade jag och väntade och väntade. Leveransdatumet flyttades fram tre (3) gånger. Samma dag som jag meddelande Let’s Deal att om jag inte fick grejen just den dan ville jag häva köpet. Varan levererades med posten på eftermiddagen…

En turboorm för rören.

Att vänta på en vara kan jag göra – till en viss gräns. Däremot blir jag aningen putt när jag inte får veta varför jag får vänta och att jag själv måste tjata på stället där jag har beställt varan för att få besked om när den kan tänkas levereras.

När mina rörormar till sist kom var jag ganska sur. Att få leveransdatum framflyttat tre gånger är liiite mycket, tycker jag. Att behöva tjata sig till den informationen är också jobbigt. Men ormarna är bra! Köpet är jag helt nöjd med, Let’s Deal är jag mindre nöjd med. Fast jag ska ge dem en chans till, det ska jag.

Så i eftermiddag hittade jag ett litet paket i min postbox. Avsändare var företaget som inte lyckades leverera rörormarna i tid till Let’s Deal, Kvala AB. I kuvertet låg en lapp med en ursäkt och en förklaring till dröjsmålet – samt en liten present. Ingen dyrbar present, men en pryl som är användbar för de flesta.

Ett kuvert med en förklaring, en ursäkt och en liten present från Kvala.

Detta är ett exempel på hur man kan vårda kunder. Jag var ju jättearg på Kvala! Nu är jag jätteglad! Ilskan har flyttats över lite på Let’s Deal, för det är där man har fallerat, tycker jag. Kvala, däremot, har lyckats galant med sin kundvård.

Tack för kreditkortshållaren, Kvala! Ingen dyrbar grej, men jag blev väldigt glad för den eftersom alla mina två kreditkortshållare är för små.

Livet är kort.

Read Full Post »

Arg

Ett inlägg om ilska.

Uppdaterat inlägg: Jag glömde skriva att jag också är arg på alla skitdåliga plastkassar som bara går sönder, allra helst när man använder dem för kompostavfall. Avfall, som då rinner i hinkar, på golv och på kläder när man ska byta påshelvete!…

När det hade gått några timmar idag insåg jag att jag är arg. Jag är jättearg. Fullkomligt skitförbannad. På det mesta och de flesta. Fast egentligen inte. Det är väl den allmänna frustrationen över tillvarons jävlighet. Mycket av det/dem jag är arg på kan jag inte åtgärda/förändra. Då gäller det väl bara att gilla läget. Eller?

Jag är skitarg.

Jag är till exempel skitarg på…

• ungar, som hela tiden måste utstöta oljud i affären och på andra offentliga platser. Vad är det för fel med att prata?
• folk, som skriker i sina mobiler. Sänk rösten eller köp en ny mobil! Eller skaffa hörapparat! Sms:a. Jag vill inte höra era privata samtal!
• personalavdelningen, som inte kan posta papper förrän samma dag jag behöver ha dessa papper i min hand. Varför? Jag fattar inte!
• chefen, som mejlade idag och undrade var pappret är som jag skulle skriva på och skicka in. Jag skickade det för farao för nästan fyra veckor sen. Till personalavdelningen, för det var ju det som stod på det!
• människor, som låtsas vara så förstående och som sen kommer och ber om nån sorts jävla undantag för just dem. Som om de skulle vara heligare än andra…
• myndigheter, som inte kan informera ordentligt på sina webbplatser och inte heller ha en vettig kommunikation mejlledes med samhällsmedborgare. Vilken TUR att jag inte är dement, att jag är svensk, att jag inte är förståndshandikappad, att jag inte har dyslexi och att jag har datakunskaper som är liiite högre än vanliga användare.
• iPhone 5, som vägrar skicka bilder direkt från bildalbumet upp till Twitter. Jag har till och med installerat om appen.
• människor, som bara ska anmärka på varenda jäkla ord jag skriver. Sluta läs om det stör dig så mycket!

Så! Nu har jag lättat på trycket och pyst. Rejält. Hur brukar du göra när du är arg??? Skriv gärna några rader och berätta!

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett bloggpris!

Den übergulliga Maria Engelwinge överraskade en ap-trött Toffla i kväll med både telefonsamtal och bloggpris! Tyvärr bröts vårt samtal, men jag ringer nån kväll när hon minst anar det… 😉

Bloggpriset, däremot, tar jag tacksamt emot – och bereder mig att skicka det vidare!

Ett bloggpris till mig – som jag skickar vidare.

                                                                                                                                                       Marias motivering löd:

Tofflan som jag faktiskt drömde om i natt och då har man ju liksom en plats i mitt hjärta:). Tofflan är klok, känslig, varm och rolig. Jag skrattar i stort sett varje gång jag läser någon av hennes bloggar. Humorn är ofta vass och lite svart och det är den bästa humorn enligt mig:).

Tack snälla Maria!!!

Och vilka vill jag skicka priset vidare till och varför? Det finns massor av människor jag skulle vilja dela ut pris till, men ett bloggpris måste ju gå till bloggare… Här är mina fem pristagare:

Fästmön för att hon behöver all uppmuntran hon kan få! Hon sliter och släpar och jag har mest varit en belastning för henne de senaste åren. Men nån gång ska det vända och då ska jag ge igen tusenfalt. Tills vidare, detta bloggpris!

Linn, Annas äldsta dotter, för att hon är en av de mest omtänksamma unga personer jag vet. Linn ställer alltid upp för sina kompisar och är ofta villig att hjälpa till med passning av liten bror när mamma och pappa (och Tofflan, numera!) jobbar.

Siv, som har ett tungt farväl att ta på fredag. Många tankar till dig! Och du… Jag hade turstrumporna med Ior som jag fick av dig på intervjun idag! 😛

Stattinskan, som liksom jag har kämpat och kämpar i uppförsbacke. Må alla arbetsgivare inse att kvinnor som vi är guld värda! We rule! Lyckospark!

Arga Klara är en relativt ny bloggbekanting som jag tycker förtjänar ett bloggpris! Klara är ofta jättearg – och skriver lysande bitska och smarta inlägg! Om du inte följer henne redan, så tycker jag att du åtminstone ska hoppa in till henne och kika. Det är värt det! Heja Arga Klara!

Och nu är det ER tur, ni fem pristagare, att skicka priset vidare! Eller också inte! Det är helt upp till er!

Read Full Post »

Ett jehu far fram – i tanken, åtminstone…

Joråsåatte… Nog har ett jehu farit fram här under dagen. Det känns skönt att ha hunnit med det som var tänkt innan det blivit kväll och barnen kommer hem. För det är ju inte så roligt att inte ha tid och ork att sitta ner och prata med dem en stund när man knappt har setts på två veckor.

I morse skuttade jag över till Tokerian strax efter klockan åtta och kom därifrån med fem matkassar. Ehum… jag tog faktiskt bilen över… 😳 På så vis kunde jag lämna kvar två kassar i bagageutrymmet och ta in tre med kylvaror.

Jag rattade en sån här med stil inne på Tokerian.

                                                                                                                                                          Fördelen med att gå och handla mat så där tidigt är att det inte står så många idioter i vägen är så många andra ute och handlar samtidigt. Det går fortare att handla när man slipper trängas vid varudiskarna med andra. Och jag behöver inte tvångsmässigt anteckna idéer till blogginlägg eftersom det är oerhört trista människor ute och storhandlar mat klockan åtta på morgonen. Men jag såg faktiskt en gubbe som tittade jätteargt på mig. Jag log änglalikt tillbaka. Han blängde misstänksamt på mig. (Och det gjorde han ju rätt i…)

Dusch och hårtvätt var underbart skönt vid lunchtid. Men ännu skönare blir det att få barret klippt på tisdag förmiddag!

Jag har inte klippt mig sen 1974.

                                                                                                                                                                På eftermiddagen var det så dags att åka och hämta Fästmöns reparerade cykel. Reparationen blev lite dyrare än tänkt, 719 spänn landade slutnotan på. Farbrorn på Hjulhuset hade nämligen ingen passande begagnad axel, så det fick bli en ny. Annas snälla och jätteförkylda mamma mötte upp och vi knölade in hojen i hennes bil. Men där fick den inte heller riktigt plats utan stack ut en bit. Som tur var hade Annas mamma snöre och en lämplig ögla att binda fast bakluckan med. Jag har varken snöre eller ögla i min bil…

Ett kort samtal till Slaktar-Pojken var allt som behövdes för att den snälla unge mannen skulle komma ut och möta oss och bära in alla matkassar – som nu blivit sex eftersom den nästantinade kycklingen behövde en egen påse. Cykeln kunde vi också ställa in och låsa i cykelrummet eftersom Johan har en nyckelbricka dit – mormor och jag är inte betrodda.

Jag passade på att gå upp med Annas rull-väska som också låg i bilen. Noterade att Johan hade dammsugit, nåt som glädjer både hans mamma och mig enormt eftersom vi inte har nån lust att göra det en fredagskväll. Som lite tack för hjälpen fick Bror Duktig lift till affären-i-Förorten-där-jag-vägrar-handla-sen-en-kärring-påstod-att-de-hade-stängt-trots-att-det-var-fem-minuter-kvar-till-stängningsdag.

Och nu är det dags för mig att vattna mina krukväxter, byta t-shirt och packa ut mig och mina väskor i bilen för att åka och hämta Anna. Sen blir det Förorten den kommande veckan – utom dagtid, för min del.

Tjolahopp!

Read Full Post »

Men har Barbie gått och blivit lesbisk???

Varning för snusk!

Två konstnärer i Argentina har retat upp Barbies tillverkare. Orsak: Barbie har placerats nakna i situationer som kan uppfattas som lesbiska – i en kalender. (Det där med ”lesbisk situation” skulle jag vilja veta mer om!)

Barbies tillverkare Matell är skitförb… jättearg på konstnärsduon Brother Ad School – Breno Costa och Guilherme Souza. Dels därför att Barbie är naken i deras kalender och dels för att hon visas i poser som kan uppfattas som lesbiska. (HU då, bäst alla småflickor aktar sig så de inte blir lesbiska! Såna vill vi ju inte ha i samhället! *ryyyyys*)

Konstnärerna säger att deras Barbiekalender ska ses

[…] som en reflektion över hur sex används som försäljningsargument för allting i dagens samhälle.

Konstnärerna hävdar också att de har en överenskommelse med leksakstillverkaren Matchbox som ägs av Matell att de skulle få använda Barbie i sitt konstprojekt. Men på Matell är man som sagt skitförb… jättearg och tänker agera juridiskt!

Jag undrar vad Ådi och Lilla Annas skapare säger om denna bild, arrangerad av yours truly:

Snusk-Ådi och Snusk-Lilla Anna i en… snuskig pose, arrangerad av Tofflan.

Read Full Post »

En lång och bra dag!

En lång och bra dag går mot sitt slut. Jag åkte ner till city för ett angeläget lunchmöte. Tog bilen och parkerade på vanliga stället för att sen promenera i vinnarbootsen (jag vill TRO att de är vinnarboots!..)

Vinnarboots eller inte, jag trivs allt mer och mer i dem!

                                                                                                                                                          På Stora Torget blev jag antastad av en kärring som körde upp en sparbössa i nyllet på mig och tiggde pengar av mig – men hon sa inte till vad eller vilken organisation/motsvarande hon representerade, så det blev kalla handen. Prick klockan 13 kom vännen CL gående och det blev ett kärt återseende och en varm kram. Vi intog var sin jättekaka och var sin latte – och sen pågick ett INTENSIVT sammanträde i nästan tre timmar. Slå det, om du kan?! Dagordningen är förstås hemlig, det är den i föreningar av det här slaget! 😉

Jag tog en morotskaka och fick alldeles för mycket grädde…

                                                                                                                                                              Till och med inne i sammanträdeslokalen dök det upp en person som tiggde pengar. Jag blev jättearg och sprang och letade efter ordföranden som tyvärr var upptagen i annat möte. Jag vet ju att det är etablerade ligor som arbetar på det här sättet och jag blir skitförbannad!

Vid 16-tiden strålade Anna och jag samman. Vi åkte på en present-köpar-turné för vi har ju ett födelsedagsbarn i nästa vecka. Och naturligtvis är jag inte så puckad att jag berättar VAD vi köpte. Men nånting blev det!

Innan vi styrde kosan hemåt blev det ett besök på XL Grillen eftersom jag inte hade tänkt på att inhandla nån middag. Men jag bjussade Anna på kebab och mig själv på kycklingburgare med pommes. LJUVLIGT het chilisås till!

Kycklingburgare och pommes satt fint idag! Men magen var inte lika förtjust, kan jag meddela…

                                                                                                                                                                 Väl hemma var klockan nästan 18. Mamma hade ringt på eftermiddagen, så jag fick slå henne en signal innan jag slog mig ner i ”tryckeriet”. Pommes är inte helt rätt mat för min mage…

Nu har vi intagit java och jag har fixat ett par bankärenden och kollat ett par mejl. Och så har jag öppnat trevlig post idag – åter ett bokpaket från den snälla S, innehållande Johan Cullbergs bok Gustaf Fröding och kärleken.  UNDERBART! TUSEN TACK!!!

Read Full Post »