Tyskungen – på TV

Ett inlägg om en TV-film.

I kväll visade SvT Tyskungen, baserad på Camilla Läckbergs bok med samma titel. De här TV-filmerna har blivit ganska nerskrivna. Jag tycker inte att de är så pjåkiga – trots allt.

Biopremiär i somras, på TV strax före trettonhelgen.

Författarinnan Erica Falk får en dotter i inledningsscenen. Men mormor vill inte hålla den nyfödda. Strax efteråt omkommer Ericas föräldrar i en bilolycka. I samband med detta dyker en halvbror till Erica upp. Och så hittar Erica ett fotoalbum i sina föräldrars hus – och ett tyskt järnkors… När det sen hettar till är det som vanligt Erica som löser mysteriet – medan maken, Patrik Polis, går omkring och bär på bebisen.

Ja det händer lite mycket i den här filmen. Handlingen hoppar dessutom mellan dåtid och nutid. Nästan alla scener känns väldigt korta, även om det är spännande. Man kan inte låta bli att undra om de korta scenerna är nån sorts eftergift till den generation som inte kan sitta stilla alltför länge framför TV:n utan reklampauser… För den här filmen gick på SvT och var en timme och nästan 45 minuter lång.

Nåja, det är ändå spännande, trots korta scener och många historier i en. En av de bästa rollprestationerna gör Jan Malmsjö, 80+.

Slutomdömet hamnar strax över medel, för utan Jan Malmsjö, nja…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2013

Ett inlägg om nyårsafton 2013.

Det var länge sen jag behövde festa på nyårsafton. Sist jag gjorde det var i sällskap med personer jag inte umgås med idag. Igår kväll umgicks jag med min mamma. Vi skulle äta trerättersmiddag, men orkade bara två rätter. Sill och potatis och laxröra, med öl och snaps för min del, julmust för mamma, blev vår förrätt.

Sill, potatis och laxröra till förrätt samt en fyllig julöl och en snaps.

Mamma njöt av sillen och potatisen, tror jag. Det gjorde i alla fall jag. Jag blev väldigt mätt…

Mamma vid matsalsbordet och pappa på väggen till höger.

Vi dukade ut och mamma diskade. Tog en paus med lite kaffe och nån karamell. Jaa, vi äter helt fel, men det skiter vi. Vit 20-tiden blev det dags för huvudrätt – kräftor och baguette med goda ostar.

Vår huvudrätt var kräftor och baguette med goda ostar.

Jag tror att vi åt två tredjedelar av kräftpaketet och slängde resten. Vi var nämligen dumma nog att äta oss mätta på förrätten… Medan mamma diskade gick jag till soprummet med kräftskalen. Det mullrade ute av tidiga raketer. Och inte en flinga snö var det… Märklig vinter i år…

Nyårskväll utan snö.

Vi bänkade oss och såg hur Frank och Molly träffades. Filmen var lång, ungefär en timme och trekvart, men bra, tyckte vi båda två.

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli’s.

Redan på eftermiddagen började en del skjuta raketer, men det tilltog förstås senare, vid 23-tiden. Vi såg Jan Malmsjö svamla på Skansen och sen bröt det ut, fyrverkerieländet. Vackert, men helst på avstånd, för min del, eftersom jag är skotträdd.

Fyrverkerier utanför mitt sovrumsfönster.

Jag tyckte nog att det sköts raketer väldigt nära tättbebyggt område, bara på andra sidan huset mitt emot. Där det är parkering och garage och en massa bilar med bensin. Inte världsasmart av dem som tuttade på…

Vackert, men inte världsasmart.

Inte heller kan jag låta bli att undra hur folk har råd med detta. Det kostar ju ändå en hel del med fyrverkerier…

Hur har folk råd?

Det sprakade och smällde nån timme till, men natten var ganska lugn och vad jag vet brann ingen bil upp här.

Det sprakade nån timme.

Jag messade gott nytt år med De Viktigaste personerna i mitt liv. Efter tolvslaget ringde jag Fästmön, som knappt var vaken.

I natt somnade jag till TV:n, vid tvåtiden. I morse vaknade jag av en unges och en förälders skrik klockan sex. I morgon kommer jag att vara skitförbannad för att jag missade min sista sovmorgon på ett tag, för då måste jag kliva upp vid sex-tiden och göra mig redo att åka till arbetet. Men två tidiga morgnar ska jag väl klara av – sen är det ju helg igen. Jag tror inte att det kör igång ordentligt på jobbet förrän efter trettonhelgen.

Vi tar det lugnt idag. Jag ska läsa en stund nu, kanske slumra, tills det är dags att kliva upp på riktigt 2014.

En god fortsättning på det nya året önskar jag dig!

Livet är kort.

Read Full Post »

Nyårsafton 2012 del två

Nej, jag mådde inte alls bra igår. Eller bra och bra… Jag var slut, trött, orkeslös. Jag orkar inte vara så här orkeslös, men alla säger till mig att

orken kommer tillbaka, vänta bara! Det är en stor operation du har gått igenom och det tar tid.

Ibland vågar jag inte tro att jag har den tiden. Så stannar jag upp och tänker att jag har fått tiden tillbaka, på sätt och vis. Och nu är det upp till mig att bli frisk!

På eftermiddagen när vi hade varit ute på vår lilla shoppingtur vilade vi med Wordfeud och Quizkampen. Det är så skönt att ha Fästmön här, för hon är lugn och trygg och bryr sig inte om – säger hon! – att jag är trött, trist och tråkig.

Nyårssupén blev väldigt lyckad, men det var alldeles för mycket att äta. Vi drack ett vitt vin från New Zealand. Jag tyckte att det var lätt och gott, Anna tyckte att det var lite sött.

Boulder Bank 2012 blev det till nyårssupén.

Förrätten bestod av Alséns röra på knäckebröd samt laxpaté med romsås. Den slank ner fint. Sen var jag mätt.

Alséns röra på knäcke samt laxpaté med romsås.

Anna hade gjort en Västerbottenpaj och så hade vi kräftor till huvudrätt. Men vi gjorde en paus emellan för att beskåda Grevinnan och betjänten. Jag tyckte att det var ganska skönt att vi inte drack som den där stackars betjänten. Två glas vitt vin var allt jag drack på nyårsafton 2012!

Anna fotar. Hennes iPhone tar mycket bättre bilder än jag, konstigt nog…

Jag hasade ut till soprummet med kräftskalen och sen föll jag ihop i fåtöljen. Vi såg en fransk deckare på TV, den var sisådär.

En syster sökte en syster.

Vi kollade också in Sagan om Marilyn Monroe. Den gick ju samtidigt som den franska deckaren, men jag spelade in Marilyn på min DVD-hårddisk. Idag ska jag försöka ta mig samman och inte vara så teknikrädd så att jag kan bränna ner Sista natten med gänget på en skiva. Vill ju spara min favvo-film!

Vid elvatiden på kvällen åt vi dessert. Det blev Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Supergott!

Jag har inga efterrättsskålar, så vi intog Annapannacottan i mina Irish coffeeglas. Det gick bra det med!

Strax före tolvslaget zappade vi över till Skansen och lyssnade på Peter Jöback och Carola Häggkvist, bland andra. Jan Malmsjö hörde vi lite svagt senare, men då stod vi redan i köket och kollade in hur folk lät massor av pengar gå upp i rök. Men vackert var det, det ska erkännas!

Fyrverkerier utanför köksfönstret.

Jag orkade inte gå ut – inte Anna heller. Det hade regnat större delen av kvällen, så vår lykta har vi sparat till nåt annat, speciellt tillfälle. Jag ringde mamma efter tolvslaget och hon var ledsen, ensam och förkyld, ingen rolig kombo. De stora barnen och deras pappa samt några goda vänner fick sms en stund före tolvslaget, för man vet ju att det blir stockning annars. Alla hade hyfs att svara, dessutom! 😉 Fast yngsta bonusdottern hade skickat sms till min gamla mobil såg jag idag.

Och när vi skulle gå och lägga oss upptäckte jag att skönheten hade kommit till byn (= New Village). Polkaamaryllis hade slagit ut och den är såå vacker!..

Vacker polkaamaryllis.

Idag är det ovanligt tyst i huset, bara ena grannen som hostar. Min intention är att gå ett varv med dammsugaren. Jag vet inte om jag pallar, men jag ska försöka. Det ska också bli ett varv utomhus också, runt huset, gråvädret till trots. Jag har inte ont nånstans just idag, är bara så förtvivlat trött fortfarande. När ska det bli bättre, tro?

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på slottet – finis med Marie!

En kvinnas bästa ålder är 43.

Det konstaterade Marie Göranzon när hon hade sin dag, den dag som också blev säsongsavslutningen på SvT 1:s Stjärnorna på slottet. En underbar avslutning på en serie program som har varit helt fantastiskt bra TV-underhållning.

Fem fantastiska stjärnor har fått  arrangera var sin dag på slottet – på TV.

                                                                                                                                                       Marie Göranzon, östgöte så klart, bjöd verkligen på sig själv. Begreppet självironi fick en ny klang under programmets gång. Och just därför kändes det hela så äkta. Marie Göranzon är en fantastisk stjärna och en skådespelare med många strängar på sin lyra – självinsikt är en.

Många skratt blev det under kvällen, kanske mest när Marie Göranzon gör entré i en för dagen sydd röd sidenklänning, sjungades (nåja…) opera med Malena Ernmans röst från buskarna först. Sedan blir det så här:

Tänk dig en massa vackra rosor – och så kommer nån och klipper av allihopa…

Skratt blev det också när Marie Göranzon imiterar sin make, den inte helt okände Jan Malmsjö…

Men också tårar och vrede, framför allt när Lars Norén nämns. Denne regissör som sårat Marie Göranzon så djupt att hon inte kan tänka sig att titta på nånting han har regisserat.

Ett värdigt slut fick denna säsong av Stjärnorna på slottet – med tal och med en specialöversatt sång.

Jag väntar med spänning på nästa gäng stjärnor! Det här är riktigt bra TV!!!

Read Full Post »