Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘James Joyce’

Ett inlägg om en bok.


 

Skymning öfver Upsala

Det var väldigt länge sen jag läste lyrik. En gång i tiden, på järnåldern, skrev jag själv lyrik. Men poesin föll bort ur mitt litterära liv när min kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne var klar och tagen. Därför kände jag mig lite rostig, men ändå nyfiken, när jag grep mig an recensionsexplaret Skymning öfver Upsala, som författaren själv skickat mig.

När jag börjar läsa kommer den över mig direkt, den där känslan av spleen som vi litteraturstudenter då och då allt som oftast drabbades av. Därför är omslaget särdeles passande, en svartvit bild av Svartbäcksgatan i vinterskrud. Sen läser jag. Och läser och läser och läser. Jag hör författarens röst i mitt huvud. Han läser sina ord för mig. Lite research ger vid handen att Mohamed Omar gärna reciterar sina texter med musik. (På YouTube, för den som inte har upplevt det IRL.) Då blir det garanterat en helt annan upplevelse.

Men nu läser jag boken. Förutom spleen far uttrycket stream of consciousness genom min hjärna. Till skillnad från James Joyce använder emellertid Mohamed Omar skiljetecken. Det tackar jag för! Orden är ändå som en ström.

Dikterna blir som små separata verk, berättelser. Jag fastnar särskilt för chokladtjuveriet (Klosettpalatset) och taxitexten (Påskafton). De är väl de enda som åtminstone lite grann andas lite positivism, snudd på humor. Men mest tilltalar mig texten om de två schackspelarna (Spela schack) – för den refererar ju till Döden…

Så det är först andra halvan av boken jag känner att jag bäst tar in och får nånting ut av. Den första halvan känns svår, nästan ogenomtränglig, alltför svart. Kanske är det jag själv som sätter stopp för att tilltalas?

Sammantaget är boken mycket Uppsaliensisk med referenser till såväl döda som levande (mest döda) poeter och andra kulturpersonligheter. Det gillar jag liksom referenserna till platser i Uppsala, platser som jag känner till och kan relatera till.

Toffelomdömet hamnar vid denna den första genomläsningen på medel. Det är en välskriven liten bok, något för svart för min smak. Men jag är fortsatt nyfiken på Mohamed Omars lyrik och jag ska läsa mer!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Mohamed Omar ligger i startgroparna för att ge ut sin nästa bok, Natt öfver Upsala. Vill du sponsra tryckningen av den kan du till exempel köpa Skymning öfver Upsala. Mer information hittar du här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En ny Balzac eller Zola, med en touch av James Joyce? Det är ungefär så jag skulle kategorisera Ian McEwan efter att ha läst hans roman Lördag. En roman som utspelar sig lördagen den 15 februari 2003. Jag lånade den av en kollega som hade tagit hela sommaren på sig att plöja den. För mig tog det fyra dar.

En dag i hjärnkirurgen Henry Perownes liv.


I den här boken
får vi följa hjärnkirurgen Henry Perowne under en dag. Boken är så full av detaljer att den inte är särskilt lättgenomtränglig. Henry Perownes dag rymmer både trevliga och mindre trevliga inslag. På kvällen ska hans familj samlas för en gemensam middag. Under dagen spelar han squash, råkar i gräl, räddar liv med mera. Frågan man ställer sig i slutet är om man verkligen skulle ha räddat det liv som Henry Perowne räddar. Karma får en ny betydelse när man läser den här boken…

Först hade jag otroligt svårt för alla dessa detaljer! Jag insåg emellertid att detaljerna har en funktion och att det bara gäller att komma in i boken, få flyt i läsningen. Slutet kunde jag lista ut så småningom – åtminstone delvis. Men det stör inte, slutet var ovanligt och spännande ändå. Översättaren Maria Ekman har gjort ett fantastiskt jobb!

Det blir inte riktigt högsta betyg, bara snudd på. För lite segt blir det bitvis.


Livet är kort.

Read Full Post »