Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Jag ska göra dig så lycklig’

Jag tänkte nästan skriva

Kosläpp 

i rubriken, men det handlar ju inte om kossor utan om nyutkomna pocketböcker från Månpocket. Här är några titlar som jag har valt av dem som kommer ut inom den närmaste framtiden:

Adjö det ljuva livetAdjö det ljuva livet av Camilla Henemark & Carina Nunstedt
En historia om glamour, dekadens, uppgång och fall.
Hon var en stilikon och en diva. En scandal beauty som skapade löpsedlar vart än hon drog fram. Alla flockades runt henne, såväl idrotts- och popstjärnor som topparna inom politik och näringsliv, samt så småningom även Kungens innersta krets.
Under 2000-talet dalar Camillas stjärna. Det blir ett hårt fall som följs av hemlöshet, psykisk ohälsa och självmordsplaner. Det här är berättelsen om hennes hisnande liv. Om hur hon bestämde sig för att avsluta det och påbörja ett nytt.


Mörkt motivMörkt motiv av Louise Penny

När Jane Neal hittas död i skogen, skjuten med en pil rakt genom hjärtat, blåser det en kall höstvind genom den lilla byn Three Pines. Vem har dödat den omtyckta gamla kvinnan, och varför? Och finns det en anledning till att Jane dödades under förberedelserna till den årliga konstutställningen?
Det här är den första boken om kommissarie Gamache och den lilla idylliska byn Three Pines i Kanada. Serien har en stor läsekrets världen över och är flerfaldigt prisbelönt. Louise Pennys böcker har sedan debuten 2006 toppat många av världens försäljningslistor och översätts nu för första gången till svenska.


Jag ska göra dig så lyckligJag ska göra dig så lycklig av Anne B. Ragde
1965: I bostadsrättsföreningen ”Ungdomens egna hem” utanför Trondheim sjuder det av otyglad livslust blandat med försök till social kontroll. Åtta familjer bor tätt inpå varandra, övervakar varandras klädsel, uppförande och levnadsvanor och har alltid tid att bjuda på en svidande kommentar. Här erbjuds allt från skvaller och barnpassning till hempermanent och påssoppa. Anne B Ragde målar upp en bild av en perfekt sextiotalsidyll. Bakom gardinerna finns både ensamhet och hemlig längtan, men tron på framtiden är osviklig.


ParadisträdgårdenParadisträdgården av Amy Waldman
En jury samlas för att utse det bästa förslaget i en arkitekturtävling för ett minnesmärke där World Trade Center tidigare stod på Manhattan i New York. Deras röster faller på en grön och frodig trädgård, och när kuvertet med den anonyma vinnaren äntligen öppnas visar det sig vara en amerikansk muslim.
Paradisträdgården är en ytterst angelägen roman om vad främlingsfientlighet kan göra med oss människor. Amy Waldman skildrar de olika individerna i ett skräckslaget New York fullt av sörjande, aktivister och byråkrater – alla medmänniskor som kämpar för att nå fördelar och slåss för sina egna ideal.


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken är en av hemmafruarnas till den blivande maken när han friar. Jag ska göra dig så lycklig är också titeln på Anne B. Ragdes bok som jag just har läst ut. En fin julklapp av vännen Gunilla. TACK! 

Jag ska göra dig så lycklig

En bok av en av mina norska favoritförfattare!


Året är 1965.
Och man kan säga att folket i trappuppgången i bokens flerfamiljshus i Trondheim är en spegling av tiden. Här finns tron på framtiden och dess tekniska underverk. Att allt ska bli bättre. Men också de klassiska bekymren för hem och familj. Alla fruarna, hemmafruar, förstås, verkar mer eller mindre städmaniska, medan alla männen, utom en, bär hatt och jobbar utanför hemmet. Det finns lite fattiganda kvar, men de flesta tror på en blomstrande tid framöver. Och så florerar skvallret – precis som det gör idag bland grannar.

Anne B. Ragde är en av mina norska favoritförfattare. Jag älskar hennes sätt att skriva, hennes skildring av personerna gör att åtminstone jag får tydliga föreställningar om dem. Just den här boken påminner lite om Monika Fagerholms Underbarar kvinnor vid vatten eftersom båda böckerna ju skildrar 1960-talet.

Riktigt upp till Berlinerpopplar-trilogins nivå når emellertid inte Anne B. Ragde den här gången heller. Men det blir ett högt betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag hade jag stämt träff klockan 11 på lokalblaskan med presskortsadministratören, en av tidningens journalister. Det kändes väldigt skönt att få detta fixat, för jag har varit utan giltigt presskort sen mitten av oktober förra året. Lokalblaskan finns sen några år tillbaka i nya lokaler mitt i centrala stan. Journalisterna sitter i kontorslandskap och jobbar. Sen finns det små bås och rum där man kan sitta enskilt. Vi kröp in i ett sånt, S och jag. Jag fyllde i en blankett, lämnade ett foto och legitimerade mig. Sen var det klart! Om tre veckor får jag åka dit igen och hämta mitt kort. Det tog väl en kvart. Skulle jag åka hem sen igen eller vad? Att åka buss för mig är nämligen ganska svårt och jag ville fira lite att jag hade klarat mig på egen hand – eller mycket tack vare julklappen från vännen Gunilla!

bok med mycket turkost

Att läsa på bussen går bra IBLAND, vissa gånger blir jag fruktansvärt åksjuk. Den här gången tyckte jag bara att det var lite väl mycket turkost i boken…


Först hade jag tänkt
gå till Gary’s, som ligger mitt emot lokalblaskan,  och luncha, men hungrig på mat var jag inte. Så i stället traskade jag ner till Stora Torget och Kafferummet Storken. Cappuccino och macka skulle det bli! Och det blev det… Jag kunde inte motstå frestelsen att välja en räkmacka…

När jag kom uppför trappan vinkade jag till min vän Greken som äger Storken. Han satt i en anställningsintervju med en ung tjej, så jag ville inte gå fram och störa. Men intervjun blev klar just när jag stod och väntade på mitt cappuccino. Min vän Greken kom fram och det var så roligt att få höra senaste nytt om hans goa familj med mera. Han tyckte visst också att det var roligt att se mig, för han BJÖD på både räkmacka och cappuccino!!! Han är så hjärtesnäll, den mannen! TACK!!!

Räkmacka cappuccino o bok

Räkmacka och cappuccino bjöd min vän Greken på! Vilken snälling, va?!


Jag slafsade i mig hela mackan,
men sen mådde jag lite illa. Räkorna var handskalade och INTE från nån burk, grönsakerna fräscha. Lite mycket majonnäs, kanske, men gott var det! Mums!

På väg till bussen igen – jag kunde åka på samma biljett hem – gick jag bakom fem unga tjejer i olika anorektiska stadier, såg det ut som. Jag förfasade mig och undrade vem i hela friden skulle våga krama dem – de skulle nog gå sönder! En tjej hade riktiga tändsticksben. Jag klappade min magge lite i tanken och kände att det nog var rätt bra med lite hull – samtidigt som tio kilo minus tack vare att jag har varit sjuk också var rätt bra.

Nu är jag hemma igen och jag är inte alls trött. Jag ska ställa mig vid strykbrädan och få undan lite kläder innan jag hämtar hem Fästmön från jobbet klockan 16. Hela stadsbesöket gick väldigt bra, jag blev bara lite yr och matt när jag klev av bussen i stan. I skrivande stund är jag rätt OK, faktiskt. Det går nog bra att jobba i morgon!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag fortsätter gå framåt, om än med små steg. Men det jag har åstadkommit idag är sjumilakliv, minst. Det känns som om jag har rätt att vara stolt över mig själv.

Efter promenaden var jag bara så jättetrött. Mamma ringde och pratade oavbrutet i nästan en halvtimme. Jag blev inte piggare, men fick lite energi till att bädda min säng med rena lakan.

bäddad säng

Sängen är bäddad!


Dagens middag
bestod av knäckemacka med ost, mjölk samt, tro det eller ej, räkcrèpes. Det smakade ingenting och osten, whisky cheddar, var irriterande smulig.

räkcrèpes

Middagen föreställer räkcrèpes. 


Jag var helt slut och trött
efter dagen och allt jag hade gjort (mycket för mig!), så jag drog mig tillbaka till fåtöljen med mitt jättesudoku.

Jättesudoku

Jättesudokut får en att känna sig lite smart ibland.


För att jag inte skulle somna
satte jag fram en skumtomte och lite ischoklad. Det hjälpte inte. Ett, tu, tre så hade Tofflan slocknat.

Skumtomte o ischoklad

Mutor för att hålla mig vaken – skumtomte och ischoklad.


Vaknade en halvtimma senare
av sms. Därpå följde i ganska rask takt två telefonsamtal. Det kändes bra att mina nyårshälsningar hade nått sina mottagare!

Kom på att jag inte hade varit ner till postboxen idag, eller jo, när jag passerade på väg ut på promenad, men så tidigt kommer inte posten hit. Så jag hasade nerför trappan och tänk – där låg ett paket från Bokus!

Paket fr Bokus

Paket från Bokus.


Men jag hade ju inte beställt nåt
från Bokus NU… Konstigt… Jag slet och kämpade med den seeega tejpen. Och det klart, det kunde man ju förstå att den var seg, tejpen var ju från Dalarna visade det sig!

Jag ska göra dig så lycklig

En norsk bok till mig!


Det var den snälla Gunilla
som hade tänkt på sin gamle sjuke kömpis i Uppsala! Tusen TACK, raring! Jag blev så glad!!!

Från Gunilla

Från Gunilla.


Nu har jag massor av bra böcker
att läsa!

Tack alla som har gett mig böcker, det är goda gåvor och de hjälper mig att ta det lugnt och att bli frisk.


Livet är kort.

Read Full Post »