Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ironisk’

En fantastisk resa genom ett liv. Så skulle jag vilja karakterisera det sommarprogram med Birgitta Stenberg jag just har lyssnat till.

Birgitta Stenberg är mest känd som självbiografisk författare – om än inte riktigt rumsren sådan. Inte förrän nu. Nu när man lyfter fram det som tidigare hölls emot henne. Om detta pratar hon, liksom om sin ö, där hon bor nu, och sin utställning på Gotland där hon fick se sina verk med en utomståendes ögon, lite grann.


Birgitta Stenberg pratade jämlikhet, författarskap och krig, bland annat. Bilden är lånad från Sveriges Radios hemsida.

                                                                                                                                                         Lysande är Birgitta Stenberg när hon ironiserar över krig och allt i dess följd, till exempel mord och våldtäkter på kvinnor och barn. Lysande och skarp och mycket ironisk.

Men när hon försvarar Gudrun Schymans pyromandåd med de 100 000 kronorna, har jag lite svårt att följa med i resonemanget, trots att hon redogör för de argument hon fått sig tillsända i ett mejl från pyromanskan själv. Jag KAN INTE tycka att det är OK att elda upp en summa som nästan, nästan skulle betala hyran för ett år åt min Fästmö

Birgitta Stenberg har onekligen levt – och lever fortfarande – ett mycket spännande liv. Jag menar, vem har skrivit ett femtiotal böcker, haft sin första konstutställning som 70-plussare, varit älskarinna åt en ex-kung, åt kvinnor..?

Men det avsnitt i programmet som griper mig mest är den stunden hon pratar om döden och om att förlora den man älskar till just döden. Om kärleken, om frånvaron och om närvaron av den älskade. Om kroppens längtan och saknad, om ögonen som inte längre ser. Om att försöka rädda livet, om att försöka hålla det kvar. Då rörs jag och stannar upp i min strykning och bara lyssnar.

Read Full Post »

Den som känner Tofflan vet att hon har varken snygg figur eller gillar att gå i klädaffärer. Därför åker hon några gånger om året till det fantastiska klädvaruhuset i Faringe, Thuns. Den här gången höll sig spökena borta och Tofflan kom hem med alla plagg hon hade köpt och Fästmön. Fast Anna glömmer Tofflan i och för sig aldrig. Det vore bara dumt.

Emellertid… När man ägnat sig åt att leva för mycket och för ofta som en epikuré sätter det sina spår. Man blir trind om magen, minst sagt. Och i klädaffären idag tycktes det bara finnas ”fel” storlekar – antingen för spinkisar eller för mega-tjockisar. Tofflan är inte mega-tjockis. Än. Men snart.

Här kommer några bilder på mega-tjockis-kollektionen. Först nåt för herrar i sommar.


Ett par mörka, förstås (mega-tjockisar får väl sällan ha nåt färgglatt?), shorts av stort format. Notera att de är som TVÅ jeans i midjan.

                                                                                                                                                              För damer fanns det allehanda plagg. Den som har stort arsle, till exempel, kan ju alltid få det att se ÄNNU större ut i dessa bajsbruna byxor. För det är väl det man vill? Se större ut, menar jag?


Alltså dessa brallor kan ju på INTET VIS förminska en eventuell stor bakdel, eller?

                                                                                                                                                         För damer av större modell som önskar något mera färgglatt hittade vi dessa klänningar i städrocksmodell. Nån annan klänningsmodell torde väl inte tillverkas för tjockis-damer, eller? Jag menar, den som är tjock vill väl aldrig visa sig en nån snygg blåsa eller så? (Jag är MYCKET ironisk!)


Mja… mycket kan man säga om grönt, men i det här fallet är det INTE skönt…

                                                                                                                                                            Även den som är lite stor vill kanske ha nåt fint på sig undertill. Vad sägs om dessa URSEXIGA maxitrosor?


Två-pack i maximodell med söta blommor på – sexigt, eller hur?..

                                                                                                                                                            Alltså, jag vill komma HIT: varför görs det så fula kläder för personer som är STORA? De har väl också rätt att klä sig snyggt, eller???

Slutligen hamnade några persedlar i alla fall i varukorgen. Bland annat köpte jag ett par jeans till Anna i utbyte mot två par som hängt en stund i hennes garderob. Till mig själv blev det en mellanblå (säger man så?) Lyle&Scott-piké (kanske kan jag göra en Nillan-på-nätet-karriär som… POLIS? ), ett svart linne i 2XL-storlek samt ett svart Puma-bälte. Så att jag kan börja dra åt svångremmen. Fast jag börjar nog… i morgon. Eller på måndag, kanske…


Ett skitsnyggt bälte men FY! Vad är det som väller över linningen???

Read Full Post »

« Newer Posts