Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘invigning’

I kväll var vi så iväg till Stormarknaden för att vara med om invigningen av den nya, glas(s)iga tillbyggnaden med 20 butiker, kaféer och annat tjafs. Låt oss säga så här, att vi såg kindpussar i luften, men nån luft fanns knappast. Att trängas med fyrtiomiljoner pers är inte min grej. Trots det överlevde jag!..

Och lite kul var det, till exempel…

  • att träffa B, C och A en tre, fyra gånger
  • att heja på A vars fack jag skulle ha bytt till
  • att fika och glo på folk
  • att sjunga med när Ekman & Syd framförde Dover Calais och räcka ut tungan med tuggad, halvsmält chokladboll på Calaaaaaaaiiiiiiis…
  • att träffa K med dotter och bli lovad ett par fina, rooosa tossor…

Annars var det mest trångt, svettigt och lufttomt. Ekman & Syd kunde inte ens texterna. Lite B, tycker jag…


Massor av folk. Vi såg baksidan av scenen. Det var OK, för musiken var bra, men artisterna kunde inte texterna…

                                                                                                                                                                   Sötast var Fästmön som jag fotoduellerade med vid fikabordet. Man har liksom inte roligare än man gör sig.


Anna fotar snabbare än sin egen skugga!

                                                                                                                                                                Men allra, allra roligast var nog detta motiv som jag fångade inne på Åhléns. Nog för att jag har förstått/vet att kontorsråttor ägnar sig åt… låt oss säga varierande arbetsuppgifter som att starta post-it-krig, men att de använder knivar visste jag inte…


Kontor och knivar passar som hatt i handske.

                                                                                                                                                                   Och när vi hade sett puckona som inte hälsar en två, tre gånger tyckte vi att det räckte och åkte hem.

Read Full Post »

Om du visste hur less jag är på att höra orden i rubriken?!

Jag ORKAR inte!

Nej, men alla andra ska orka ÅT dig, eller? Det är dags att ta sig själv i kragen igen för jag vet inte vilken gång i ordningen. OK, två nätter i rad när jag har somnat har jag blivit väckt av sms och nu överväger jag att slänga mobilen åt h-e och inte vara så himla tillgänglig för alla som behöver mig. Men det kan jag inte. Jag är bara trött och har ont och är grinig och fortfarande ledsen från igår. Men se stänga dörren för en eller två eller tre som messar just de ord jag tänker,

Jag ORKAR inte!..

det kan jag inte! Nu går jag här hemma i mina tomma, själlösa rum. En väntande. På vad? Bättre tider? Det är bara att inse att såna tider inte kommer om man inte själv gör nånting åt läget. Varför var jag så klok när jag var ung och inte idag, när jag är gammal? Varifrån fann jag min styrka och min kraft som räckte till såväl mig själv som andra? Kan jag hitta den igen?

Magen sa ifrån igår och det blev inget mer ätet efter lunchen klockan elva. Jag får liksom en låsning och hela jag är som en stormarknad med jätteplakatet

STÄNGT!

på. Ja alltså jag är stor och tjock som en stormarknad och har lika många ingångar som en, ungefär.

På tal om stormarknad ska jag dit idag på förmiddagen och storhandla, min favoritsysselsättning NOT! Det finns inte ett smack, nästan, i kylen. Och så har vi – eller i alla fall jag – bespetsat mig på kräftor i morgon kväll. Med Västerbottenpaj. Bara det att Fästmön pratade om att det ska vara crème fraiche i pajen* och vi skulle ha tagit med en stor sån burk från kylskåpet i Himlen. Nu låg inte burken i matkassen och jag går omkring här och kliar mig i håret, slår i gamla kokböcker och hittar inga svar. Anna jobbar och det kan ta evigheter tills hon får rast och kan kolla sms och svara på dem. Min storasyster är i Västerbottenshelvetet (!) på familjeangelägenhet, så jag kan inte störa henne heller med denna enkla fråga.


Minst en sån här blir det idag.

                                                                                                                                                              Förutom magen har jag fått ont i en lillfingerled. Ja, det är bara så himla dumt och litet och futtigt, men det gör ont som 17. Och jag försöker fundera vad jag har gjort, om jag har slagit i eller nåt. Äh, antagligen har jag legat och gnagt på leden på nätterna, när jag i ilska och frustration försökt somna om igen.

I kväll ska jag försöka laga till köckling**, som min storasyster brukar säga. Det låter så rejält, på nåt sätt att jag naturligtvis måste apa efter – som den lillasyster jag är. Alltså, för att klargöra ett och annat, jag har ingen biologisk storasyster, men jag har en bloggologisk. Och det är f*n så mycket bättre, för jag har valt hennI*** själv! Så det, så! Vare sig hon vill det eller inte.

Det var ingen bra dag igår. Det var det inte. Min utgångspunkt för den här dagen är därför att den torde bli bättre – logiskt sett. Jag har hela dan för mig själv, att reparera min ledsenhet på. Det enda är jag ska ut och armbågstacklas på Stormarknaden, men om jag åker skapligt tidigt behöver jag nog inte tacklas med så många. Nästa torsdag ska visst den allra senaste tillbyggnaden av Stormarknaden invigas. Herreminje, det blir 20 ny butiker, kaféer och annat!.. Jag kommer att gå vilse och jag lär nog fortsätta minska mina besök där. Tror att det finns smidigare affärer – med chilibågar – än både Stormarknaden och Tokerian.


Det är inte så bra ordning inne på Tokerian heller. Här ligger det påskfjädrar och tandpetare bland fruktdrycken, ett ganska typiskt exempel på oordningen inne i affären.

                                                                                                                                                      Tokerians sortiment har blivit så dåligt sen man bara fokuserar på mat, i princip. Förr var det lite kul att strosa runt där en stund och pilla på alla oumbärliga ting som man sen köpte för typ tio spänn. Nu går man mest och suckar där inne för att de små varuvagnarna står utomhus (långt bort åt tjottaheiti), grönsaks- och fruktvågarna har ett groteskt manfall (fungerar tre av åtta får man vara snabb som tusan att kasta sig fram med sina varor om man inte ska tvingas köa bland alla surkart som ska väga… surkart, nej äpplen och sånt) och den snabba självscanningskassan är verkligen inte snabb (inte nog med att man ska göra kassapersonalens jobb, det vill säga läsa in varupriserna, man får alltid stå och vänta på kassapersonal om man ska betala kontant eftersom kassan konstant är obemannad. Vad är det för dumheter?! Sen ska man dessutom kvicka sig ut genom den tillfälligt öppna lilla grinden, som vanligen är låst. Det är många gånger jag har fått den på mig och det gör ONT!)

Nej, tacka vet jag faktiskt lilla ICA Solen ute i förorten. Där är det ordning på saker och ting. Varorna är fräscha – utom en gång när jag råkade köpa mögligt naanbröd – men då fick jag byta det PLUS att jag fick ett presentkort! – personalen personlig utan att vara påträngande och så är det ju det att man numera kan ladda sitt busskort där också, inte bara handla mat, hyra film och hämta paket, alltså. Och detta i en ganska liten butik. Finge jag önska några ”förbättringar” skulle jag vilja att affären öppnar åtta i stället för nio på vardagar samt att man har öppet lite längre på helgerna samt att man skulle kunna lämna in sitt Lotto. Bara några önskemål och att önska kostar ingenting… Fast igår eftermiddag blev jag lite rädd när vi hasade omkring där inne, för nånting gav mig Onda Ögat…


Jag fick Onda Ögat på Solen…

                                                                                                                                                                Nu är det dags att samla ihop sig och försöka tvinga ner lite fil och müsli, en skvätt Pro Viva vinbär (den enda drickbara Pro Viva-smaken, tycker jag, dårå) samt en mugg java. Så att man… orkar

                                                                                                                                                                        * Nu har jag fått det hela utrett. Vi ska ha grädde i stället för crème fraiche. Ibland är det ju lite praktiskt med mobiler och sms… 😳
**köckling = kyckling
***hennI = är småländska och betyder henne. Min mormor sa till exempel ”kaffi”, ”henni” och sånt. Det låter fint! I Östergötland skulle man aldrig säga ”jag har valt hennI själv” utan det skulle sägas ”ja har valt na själv”. Du hör väl vilket som låter finast?..

Read Full Post »

Jag HADE halvt om halvt tänkt att stanna till i Hummelsta. Alla som passerar där nån gång vet att hålan har ett GODISVARUHUS. Mängder av godis av alla sorter – till och med sockerfritt (fast dessa bunkar passerade vi kvickt).

Men fasa, FASA! När jag tuffade in i Hummelsta och slängde ett öga åt vänster såg jag byggnaden, försedd med en stor skylt som skrek ut:

Butikslokal uthyres!

Huset var tillbommat och den enda levande själ jag såg var en kärring som stod och fläng-rökte på parkeringen.

Innan jag for idag hade jag läst nånstans att den nya vägen, det vill säga den nya dragningen av E18,  invigs i morgon måndag. Och den går ju inte längre genom Hummelsta. Det gillar säkert många Hummelstabor, men den übertreflige mannen i godisvaruhuset estimerade det inte, det är jag säker på. Kan aldrig tänka mig att han inte hade lust att fortsätta sälja godis till tjockisar som mig.


En typisk Toffelgodispåse, inköpt i Hummelsta en gång.

                                                                                                                                                      Trist är det i vart fall att ännu en av livets epikuréiska mötesplatser har bommat igen och lagt ner. Nu har Hummelsta varken ICA-affär eller godisvaruhus ELLER E och T (de flyttade in till Enköping för några år sen.). Lika bra att lägga ner hålan? Eller?

Jag har SORG!!!

Read Full Post »

I morse låg jag som i halvdvala och ältade det trista som ligger framför mig (och bakom). Vaknade upp med ansiktet vått av tårar. För varje dag som går krymper jag, till slut blir jag bara en smula, ett skräp som nån vispar ner i sophinken. Jag känner mig otillräcklig, värdelös och enbart klängig i mina försök att vara till lags. Så himla till lags att jag snart bryter ryggen av mig. Allvarligt, jag funderar på att gå i kloster.

Anna är bra på att hitta kroppsliga skavanker på mig. Vi brukar skoja om det. Med kroppsliga skavanker avses knoppror, plitor, torra fläckar och annat smått och gott. I morse upptäckte hon att mina armbågar är fnasiga och torra, så är det nån som har ett bra recept mot det så tar jag tacksamt emot det!


Här vare torrt!

                                                                                                                                                             Nu har ”Klängväxten” åkt in till stan för att utföra några måsten, inte för att det är särskilt roligt. Jag inledde med en sväng till OnOff för att lämna in Annas nya mobil för andra gången. I natt hade den bara stängt av sig trots att den var laddad och den gick inte att starta. Vill det sig illa är den inte klar förrän den 5 november, men killen i affären sa att de brukar prioritera ”back-jobb”. Själv misstänker jag att det så småningom blir en tredje vända och sen får hon en ny mobil. Detta verkar helt enkelt vara ett så kallat måndagsexemplar.

Ska strax hoppa in i duschen, för det ser ut som om håret är inkletat med brylcrème, det vill säga väldigt flottigt. Medan det torkar ska jag försöka ringa mamma – om det nu passar hennes telefontider. Jag brukar ju ha en förmåga att ringa vid fel tidpunkt. Inte ens det klarar jag av!

I kväll ska vi inviga Annas nya taco-set, men jag fick aldrig nåt svar på om jag skulle medföra nån alkohol till invigningen. Tar nog med mig nån öl, det kan vara gott till lite het mat.

Det är en vacker och kall dag, flera minusgrader när jag stack iväg och rutor som behövde skrapas på bilen. Näsan är fortfarande full av snor. Hur mycket snor kan en snok producera, egentligen? Huvudet dunkar på bra som om jag var på kalas igår. Det var jag ju i och för sig, men utan alkohol och utan att kalaset slutade alltför sent.

Nu ska jag hoppa in i duschen för där kan man förväxla tårarna mot duschstrålar. Att få vara sig själv för en liten stund…


Duschstrålar.

Read Full Post »

I natt hade jag nästan somnat när regnet kom. Sen låg jag och lyssnade, för jag tycker att det är så härligt att höra regnet smattra mot taket och veta att jag är inomhus och blir inte blöt…

Gårdagen var ganska seg. Jag var trött och hade ont, men nu tror jag – ta i trä – att inflammationen i lårkan är på väg att ge sig! Så här såg låret ut i morse:


Som du ser har stora delar av det inflammerade området antagit en gul färg. Det är ett gott tecken, har jag bestämt! Gult är visserligen fult, men det är ju samma som att det mesta som är nyttigt är äckligt, eller hur?

                                                                                                                                                             Igår blev det kycklingchorizo med bröd och en klick potatissallad till middag. Det gick fort och enkelt och var precis lagom. Just när jag höll på att micra bröden ringde mobilen. Det var min kompis Annoso (ja, stavningen är korrekt!) från Metropolen Byhålan. Fast hon satt i Pride Park i Stockholm och saknade mig… Jag blev rörd, förstås, och naturligtvis inte mindre ledsen för att jag inte kan vara där… Igår var det ju invigning och allting… I kväll är det veckans höjdpunkt, tycker jag, den årliga schlagerkvällen – och jag kan inte åka dit. Det är ett evenemang jag ”ALLTID” går på annars! Får försöka tänka att jag åtminstone slipper stöta på ett och annat knäpp-x som OCKSÅ ”ALLTID” går på schlagerkvällen.  Men det hjälper inte! Jag har ju ett och annat vettigt x också som går dit och som det är trevligt att träffa och dessutom… Schlagerkvällen… Det är som en bal på slottet för mig… SUCK!


Perelli var med och ylade förra året på schlagerkvällen. Här syns hon på storskärm, enda möjligheten att se nåt för folkmassorna… Då kan du som aldrig har varit på nån schlagerkväll på Pride kanske gissa att det är smockat med folk…

                                                                                                                                                             Jag avslutade kvällen igår med att glo på Orkestergraven på Kanal 9 och äta några bitar Marabou Polka. Det tröstade mig lite när jag tänkte på att jag missade invigningen…

I morse slog jag inte upp mina blå förrän prick klockan nio! Visst är det väl konstigt med tanke på att jag vaknade 4:44 igår?! Det är liksom ingen ordning med nånting. Tänk sen om jag får ett jobb och måste ha regelbundna sovtider… Hur ska det gå..? Huvudvärk hade jag också, men låret är ju bättre och DET är det viktigaste!

På tal om jobb skickade jag iväg en spontanansökan/intresseanmälan via e-post till ett företag som jag haft en hel del att göra med på mitt förra jobb. Två av killarna känner jag ganska väl – vi har träffats i många sammanhang, bland annat på en del konferense och seminarier. Tyvärr fick jag inget svar att mitt mejl kommit fram eller nåt – men jag gissar att även mindre företagare behöver semester ibland… Eller mindre och mindre… När jag tittar på deras hemsida inser jag hur det har växt…

Vidare fick jag faktiskt lön i tisdags! Den första sen januari 2009… Jag jobbar åt ett företag som kopplar ihop bloggare med andra företag och skriver en del inlägg här på bloggen som ger lite monitär utdelning. Och jag är faktiskt anställd, betalar skatt och så. Så min enorma nettolön i tisdags slutade på… 280 kronor! Men det är bättre än inget! Mitt arvode var lågt först, men har stigit allt eftersom jag utfört mina uppdrag. Och hittills har det blivit hela TRE (3) uppdrag. Tyvärr misstänker jag att det är nåt jag måste sluta med om jag ska gå på a-kassa, för då är reglerna STELBENTA. Spelar ingen roll att jag anger att jag har tjänat si och så – man får inte ha nåt ”lösaktigt” jobb utan det ska vara exakt bestämt i procent. LARV!

Nu ska jag gå och glo om det står nåt vettigt i dagens lokalblaska och sen är det minst sagt dags för frukost. För endel är det ju snart lunch… Fästmön och Elias skulle ner på stan idag och inhandla present, för pojken ska på kalas i morgon hos en klasskompis. Verkar vara en hyfsad dag för stadsbesök – det regnar inte längre men är inte stekhett heller. Bara grå himmel. I morgon ska Anna och jag åka och inhandla den sista presenten till Elias själv som ju fyller år på lördag!

Read Full Post »

« Newer Posts