Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intuition’

Jag har varit på utflykt till Högre Höjder. Det är så märkligt, när jag kom hit till fakulteten i höstas, tyckte jag att jag hade kommit till Paradiset. Men nu kan jag meddela att mitt första intryck av Högre Höjder var

nära Himlen…

Men begreppet Himlen är, som bekant reserverat för min Fästmös boning. Hur som helst, första känslan jag fick när jag kom in i Fort Knox (ja, det var inte helt lätt…) var

trivsam arbetsplats och trevliga arbetsmyror

Och faktum är jag ju vill lita på min intuition…


Tidig morgon utanför Högre Höjder!  


Jag möttes av J som nog är en av de mest positiva människor
jag känner till – utan att vara överdriven.

Smitta mig!

fick jag lust att skrika, men det gör man ju inte när man är bortbjuden till nån på förmiddagskaffe första gången!

Jag fick hälsa på såväl tvåbenta som fyrbenta varelser och jag kan nog säga att om den fyrbenta hade fått bestämma så skulle jag ha fått jobb där direkt. Som hakkliare! Underbar liten ullig hund som låg vid min fåtölj och lät sig klias under hela fikastunden.

Det var intressant att höra om Högre Höjders spännande och divergerande, minst sagt, kunder och att få tillfälle att berätta lite om mig själv. Men jag kände nog att det blev lite ostrukturerat från min sida. Vi kom in på så många intressanta saker, helt enkelt! Och plötsligt hade över en timma passerat… Innan jag gick tillbaka under valvet till bilen hälsade jag på nere hos E. Sen blev det nästan bestämt att jag ska komma dit en fredagseftermiddag och prata lite… bloggande! Jaa, det är sant! Jag ska få prata om en av mina favoritsysselsättningar! Och eventuellt kan det bli föreläsning för företag också under nån temadag. Ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter…


Det här valvet passerade jag under två gånger.


Märkligt hur det kan svänga i tillvaron.
Häromdan var jag helt förtvivlad för att nu plötsligt ha flera intressanta eventuellt-på-gång-saker…


Stort TACK till J som bjöd in mig på besök!


PS Om Högre Höjder hade köpt det här inlägget av mig via
Blogvertiser – knapp i högerspalten! – hade jag skrivit ut dess korrekta namn samt länkat! Nu får ni som läser fundera och fantisera om vilket häftigt ställe jag har varit på!!!

 

Read Full Post »

Vet du att i morse var det den första morgonen jag behövde skrapa vindrutan fram på Clark Kent*?! Det var liksom inte bara kondens utan det satt hårt. In i bakluckan för att riva efter skrapor, Fästmön och jag hjälptes åt. I natt blir det till att plocka fram det lilla gråa täcket till rutan. På fredag får vi vår parkeringsplats i Himlen. Det ska bli skönt att slippa pynta 30 pix per dygn varje gång jag sover hos Anna. Nu delar vi i stället på en månadskostnad på 153 spänn. Hemma i stan har jag både parkeringsplats och garage, så nu när jag är hemma under dan får min lille kille stå inomhus och värma sig lite.

Strax före Annas jobb höll jag på att köra över en katt! Den sprang ut rakt framför bilen. Men som tur var är det bara 30 i området och jag hade sänkt hastigheten ytterligare eftersom jag närmade mig en vidrig korsning där man inte ser typ nånting utan att köra rakt ut och riskera livet… (Buskar, träd, häckar och staket skymmer sikten totalt. It’s a disgrace!) Jag hade antagligen inte kört ihjäl katten utan bara skadat den, men jag hade definitivt inte kunnat ta livet av den ens av barmhärtighetsskäl. Nu gick allting emellertid väl. Katten lever och här sitter jag vid min dator och bloggar.


Min hemmaarbetsplats. Notera senapsmuggen från Höganäs till vänster som jag använder till mitt kaffe samt päronglasspinnen med gåtan som ingen lyckades lösa ovanför tangentbordet!

                                                                                                                                                          Igår kväll hade jag lite mejlkontakt med en relativt ny god vän vars bekantskap jag gjorde i år. Vi ska försöka få till en fikadejt i nästa vecka. Och visst är det väl lite märkligt hur man bara klickar med en del människor?! Den här tjejen var som en riktigt gammal vän redan första gången vi sågs! Jag tycker om att möta nya människor. På så vis har jag ett öppet sinne, även om somliga inte skulle klassa mig som über-social. Och en del nya bekantskaper blir kvar, medan andra bara är kontakter

en passant

Ett tag trodde jag att min intuition vad gäller människor – vilka som är goda och bra för mig och vilka som är mindre goda och dåliga för mig – var totalt off. Men denna tro blåstes bort igår. Det känns som om jag långsamt är på väg att resa mig, mot alla odds. Och den som reser sig är en mycket starkare människa än hon nånsin varit tidigare. Därmed inte sagt att det är en färdig människa. Jag har långt kvar till förlåtelse, mycket långt vad gäller vissa…

Igår mottog jag för övrigt en fin och spännande inbjudan till en vinprovning i Stockholm i morgon kväll. Det handlar om ett nytt vitt vin som lanseras och som har säljstart på Systembolaget på fredag. Nu är det emellertid så att jag inte kan delta i detta evenemang. Jag har frågat en person om h*n kan tänka sig gå i mitt ställe, men fick inget svar. Så nu kastar jag ut en länk där du kan anmäla ditt intresse att bevista denna vinprovning torsdagen den 30 september klockan 18 – 19.30 på Katarinavägen 20 i Stockholm. Eftersom det är en premiär får deltagarna en goodiebag! Men skynda, skynda, för antalet platser är få – endast 20!

Nu ska jag fylla på senapsmuggen med java och ägna mig åt lokalblaskan innan jag hoppar in i duschen. Har redan gått en runda med vattenkannan samt betalat en räkning, men det ska bli en tur över till Tokerian sen också. Det är en kall dag, men den ser ut att bli solig!..

                                                                                                                                                        *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Hon är en sån där människa med en otroligt väl utvecklad intuition. Hon kan känna på pricken och i just rätt stund när man behöver höra en vänlig stämma eller bara nån som duttar rent allmänt.

Vägen till hennes mål har varit tuff och hon anser sig inte vara framme än. Men hon har så många demoner och livs levande monster att slåss emot att det ibland blir lite mycket. Då använder hon bloggen som sin ventil. Där kan hon till synes hänsynslöst häckla folk, men allra hårdast är hon mot sig själv. Jag tror aldrig jag har sett en sån tuff domare!


En tuff domare… Men det är inte en bild av henne som hon ser ut, bara en illustration till detta inlägg!

                                                                                                                                                     Samtidigt bjuder hon på sig själv. Ger insyn i sitt liv, ett liv som har varit och är allt annat än enkelt – på flera sätt. Bland annat på grund av sjukdomar och för att människor farit för hårt fram med såväl henne som familjen. När det gäller barnen är hon den tiger som varje god mor borde vara men inte alltid är.

Hon skulle kunna vara en tvillingsjäl – vi insåg en gång att vi har så mycket gemensamt. Allt från ryskt påbrå och mobbning till linneservetter och Maria Lang. Och så förenas vi i vår antipati mot Foppatofflor!

Samtidigt är vi väldigt olika. Medan jag är gympadoja är hon stilettklack, hon är gala och champagne när jag är t-shirt och en starköl. Men hon har visat sig vara en pärla i mitt halsband av vänner och jag hoppas att hon hänger kvar på den tråden!


Hon är stilettklack…

                                                                                                                                                     Vem hon är? Fru Hatt, förstås! Många grattis på ettårsdagen av operationen! Du har kämpat och kämpar hårt och jag önskar dig KRAFT och STYRKA så du når dina mål!

Read Full Post »

Att från en dag till en annan gå från röd till död blev en chock för E. Och då ska du veta att han ändå anade detta. E var nämligen en av dessa människor som ofta hade föraningar om händelser. Men som människor väl är mest, blundade E ibland för budskapet han såg för sin inre blick. Han ville inte se. Han vände sig bort när bilderna kom. Bruset blev för stort vissa dagar. Tyvärr undkom han inte sitt öde – som bekant.

E var känd för sin otroliga intuition. Den var nästan besvärande för honom, emellertid och han såg den inte alltid som en gåva. Detta gällde även de föraningar han fick och de bilder från långt tillbaka i tiden som passerade vissa dagar. Det var bland annat på grund av dessa bilder han visste att hans kontor låg på en plats där mycket blod flutit.

Och så var det damen i solglasögon och med sin vita och svarta scarf knuten om huvudet. Hon som passerade utanför hans fönster – när det var svårigheter på gång för E. Första gången reagerade han knappt. Den andra gången han såg henne gjorde han emellertid det, eftersom han insåg att hon var så otroligt lik en person, en ny bekantskap, som några år tidigare dött hastigt i långt framskriden cancer. Kvinnan, som bjudit E till sina föräldrars sommarställe. Som pratade om sina söner och sin ex-man. Som var ganska ensam, men som inte låtit sig nedslås utan skaffat sig nya sysselsättningar i livet efter pensioneringen.

Det var hon! Det var helt klart hon som visade sig för E! När han förstod det välkomnade han henne – men bara henne! – de gånger hon passerade – just för att han visste att hon ville förvarna honom, göra honom beredd på att något svårt var på väg att inträffa. Utom den där sista gången. Då FLÖG hon nämligen förbi hans fönster. Sex gånger passerade hon. Och han vände sig bort för han insåg att det var slutet.

Read Full Post »

« Newer Posts