Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intresse’

Ett funderande inlägg.


 

Månen 29 aug 2015

Månen kanske får mina ord framöver.

Inte vet jag hur det ska bli i framtiden, men det jag funderar mycket över just nu är den här bloggen. Den har på sätt och vis blivit mitt jobb, mitt oavlönade jobb (förutom sex texter på åtta månader som jag har fått betalt för att skriva). Varje dag lämnar jag ut mina känslor och tankar om mig själv och sånt som intresserar mig.

Återkopplingen blir bara mindre och mindre. Jag ser att människor läser, men se kommentera… Jag har fått höra att det är svårt att kommentera av olika skäl. Konstigt då att det är lättare att kommentera i ANDRA sociala medier… Hum…

Vanligen lämnar nån ett avtryck i kommentarsfältet till det senast skrivna inlägget. Texter, som jag har skrivit samma dag, med ett större djup innehållsmässigt, som är bättre skrivna och som jag har lagt ner mycket tid på (jaga källor, länkningar etc), lämnas okommenterade. Sen finns det läsare som åtminstone klickar på gillaknappen. Jag får känslan av att den knappen används av somliga för att visa sig själv snarare än sin uppskattning.

 Spår i sanden

Avtryck, dock inte av nån gillaknapp…


En del säger till mig
att jag skriver så mycket att de inte kan läsa och kommentera allt för det har de inte tid med. Dessutom är de inte intresserade av allt jag skriver. När jag själv kollar in andras bloggar skummar jag igenom nya inlägg som jag inte har läst. Därefter läser jag – och kommenterar oftast – de inlägg som engagerar mig på nåt sätt (jag blir intresserad av ämnet eller personerna som nämns, jag blir glad, rörd, arg, irriterad…. Ibland använder jag gillaknappen, men för det mesta i kombination med en kommentar. (Jag är nämligen inte slö.)

Nej, jag vill inte ha några dåliga ursäkter. Det är inte det jag är ute efter. Jag funderar högt. Hur det ska bli. Jag skriver fortfarande mest för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad jag har gjort med dagarna. Det finns skäl till det som jag inte har skrivit om här. Men det klart att engagemang från läsarna spelar roll för lusten att skriva – jag skulle ljuga om jag påstod annat. Samtidigt känner jag ingen glädje att skriva längre. Det är mera nåt jag måste göra för att få ur mig alla tankar och ord som det inte finns nån att dela med. På bloggen visar jag upp en social sida av mig själv, med massor av aktiviteter och umgänge med människor. Det är ingen falsk verklighet. Men detta visar inte hela verkligheten. För största delen av tiden är jag ensam och hemma.

Tyck inte synd om mig, för det vill jag inte! Som jag skriver ovan funderar jag högt. Jag har tänkt på vad jag ska göra när utrymmet här på bloggen tar slut. Men fasen så sakta sanden i timglaset rinner ner… Kanske är det bra. Kanske ger det mig tid att tänka över hur jag verkligen vill göra. Eller också är det bara skönt att det rinner på, jag kan låtsas som att allt är som vanligt och sen… en dag… tar det bara slut. Precis som livet.

Godis

Några bitar av mitt favoritgodis – lyxsockerbitar, orange sega råttor och hallon- och lakritsskallar blev min helgs lyx.

Möjligen fortsätter jag skriva på en privat blogg dit ingen har tillträde. Det är så en sån som jag hanterar att jag inte har fasta och dagliga sociala kontakter. Visst, jag har familj och vänner. De flesta av dem jobbar om dagarna. Och ska det göras nåt som har med socialt umgänge att göra är det ofta behäftat med en kostnad. Jag måste hålla lite hårdare i mina kronor nu. Jo, jag unnade mig lite gott att äta och dricka i helgen i form av lördagsgodis, två starköl, god mat och två glas rött. Maten hade köpt i somras för halva priset. Tokerian är toppen på det viset att de säljer ut kalkon, kycklingfärs och sånt med kort datum till väldigt rabatterade priser! Godiset och ölen var lyx, vinet är hemtrampat och har stått färdigt för upptappning i ett par, tre års tid nu.

Varför berättar jag så detaljerat? Det är som om jag vill förklara mig. Visa att verkligheten kanske är större än orden. Jag vill inte höra att jag lever över mina tillgångar och såna saker – den taggen sitter djupt. Däremot blir jag sporrad av att försöka leva så snålt – men ändå rikt mentalt! – det bara går de flesta av mina dagar. Då kan jag lyxa nån enstaka gång.

Men hur det ska bli med bloggandet vet jag inte än. Och nu ska jag ta en bloggrunda för det orkade jag inte göra igår.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

En av SvT:s mer lättsamma serier som jag gillar är Stjärnorna på SlottetNu pågår inspelningen av de avsnitt vi tittare får se troligen nån gång i mellandagarna i vinter. Den tionde säsongen av serien spelas in på Ericsbergs slott i Södermanland – där Pintorpafrun spökar, sägs det…

Stjärnorna på Slottet 2015

Stjärnorna på Slottet 2015 är från vänster Amanda Ooms, Morgan Alling, Marika Lagercrantz, Stefan Sauk och Clarie Wikholm. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Fredrik Sandberg)


Årets stjärnor är skådespelare,
kan man lätt konstatera:

  • Amanda Ooms är även författare och konstnär. Hon är också rätt känd för att vara både ett ex till och nuvarande sambo med Thåström
  • Morgan Alling skriver också, men är kanske mest känd som Siw Malmkvists brorson som växte upp på barnhem.
  • Marika Lagercrantz är inte bara skådespelare utan även regissör. Dessutom är hon dotter till Olof Lagercrantz, lyriker och litteraturvetare som bland annat var chefredaktör på Dagens Nyheter. Och så är hon syster till författaren David Lagercrantz som står bakom den fjärde Millenniumdelen (utkommer i höst).
  • Stefan Sauk har spelat satir och komedi men även iklätt sig rollen som underrättelseofficer. Vidare dansade han 2010 i Let’s dance.
  • Claire Wikholm har jobbat med skådespeleri och mycket teater, men hon har även skrivit en bok. Och så har hon ett stort intresse för deckare! Jag minns henne främst från tidernas mest utskällda julkalender Broster, Broster! från 1971 där hon spelade mamma.

För första gången är det fler kvinnliga stjärnor än manliga, påpekar Aftonbladet. För en gångs skull har Pravda rätt. Oavsett det är jag själv mest nyfiken på Marika Lagercrantz och Claire Wikholm. De råkar vara kvinnor.

Brukar DU se på Stjärnorna på Slottet och om så, vem eller vilka är DU mest intresserad av i årets gäng???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Häromdan läste jag i DN på nätet om hur konsumtion av kultur kan ge ledtrådar när ondska ska förklarasAnders Utterström, som har skrivit artikeln, fascineras en del av att en viss terroristperson läste konspirationsböcker om de dåd han låg bakom.

Men att använda bokhyllans innehåll som en väg in till en persons psyke är inget nytt. Det räcker med att se vissa polisserier på TV så är poliserna och snokar bland nån misstänkts böcker. En misstänkt som äger mycket litteratur kring allt från böcker om gifter till litteratur om sprängämnen är kanske skyldig till att inte bara ha ett teoretiskt intresse.

Av artikeln framgår att Mao, Stalin och Hitler läste så kallad fin litteratur. Man kan väl knappast säga att det ledde till att de utförde goda handlingar. Hitler gillade för övrigt också westernböcker och stod på indianernas sida, enligt Bengt Liljegren som skrev biografin om Hitler 2008.

Jahaja… Hemma hos mig finns ju numera en deckarhörna i hallen med två hyllor och ytterligare en deckarhylla i gästrummet. Tyder det på att jag är en mordisk person? Kanske det. Själv förklarar jag mitt deckarintresse med att jag är intresserad av gåtans lösning, alltså vägen fram till mördaren. Men jag har också nån sorts önskan att försöka förstå en mördares motiv och vad som gör att vissa personer inte har några spärrar. För spärrar har jag! Kanske inser eventuella brottsutredare det när de tittar vidare in i mitt arbetsrum och finner skönlitteratur av ordinär art, lyrik, biografier, böcker om tro, skrivande, litteraturvetenskap och ganska många biblar…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så nu måste jag ju bara få veta vad DU har i dina bokhyllor! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Tror jag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gästbloggande inlägg.


 

Att åka på loppis är kul. Helst ska man åka på flera samma dag. Vi klarade av 4 stycken idag, Tofflan och jag. Det jag var ute efter i första hand var naturligtvis böcker. Mitt stora intresse, mitt gift. Nästintill ett missbruk. Böcker hittade jag, både till mig själv och till sambon. Säkert 10 stycken. Jag hade min lista och fyndade ett par stycken från den. Resten är Tofflans fel.

Den här är skitbra, den har jag läst.

säger hon.

Okej!

säger jag och stoppar ner den i korgen. Efter en stund kommer hon med en till.

Han skriver jättebra. Har du läst den?

Nä!

säger jag och stoppar ner den också i korgen. Så där håller vi på ett tag. Då blir det många böcker. En och annan liten skål blev det också. Samt ett kuddfodral med tofsar.

FEM på Alfa

Jag är lika stor boktok som Tofflan. Här är jag på Alfa antikvariat i Stockholm.


Men den stora behållningen
var Läsfåtöljen med stort L! Sambon och jag har skaffat oss varsin, men hans gick sönder efter ett tag. Sen dess har den stått och varit trasig och ingen har orkat ta tag i lagningen, eller kasserandet, eller vad som. Nu stod den ”nya” där, på loppisen och bara väntade på att bli köpt. Först när jag fick se den så var det nån annan dam som provsatt den och gungade och hade sig. Jag gick förbi och Tofflan sa att det var den fåtöljen som Anna hade tittat på innan.

Det är en likadan som jag har,

sa hon.

Är det?!

sa jag och sen blev det fart på gumfläsket. Damen hade försvunnit och jag skyndade fram och provsatt och tittade på priset. Vi småsprang fram till kassan och frågade om man fick bärhjälp ut till bilen och det fick man. Damen som hade tittat på den före mig hade hämtat nån bekant av nåt slag, som var med. Hon pekade åt vårt håll och de såg oss när vi provsatt och dividerade, så de gick iväg igen. Hon hade nog tänkt sig att handla hon också, men det blev inget av med det. Vi fick hjälp av en snäll farbror som baxade ut den till bilen och lastade in den. Under tiden betalade jag. När jag kom ut till bilen så hade Tofflan gjort sig illa i handen och det rann blod och hon höll på att svimma. Nåt vasst hade kommit fram undertill när hon skulle hjälpa till att lyfta. Hon fick plåster på det och vi åkte sen iväg till nästa ställe, och sen till nästa och så vidare.

Så här sitter nu en mycket nöjd FEM med en fåtölj hon har roffat åt sig och en himla massa böcker, införskaffade på loppis idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Redan igår läste jag följande rader, men valde att spara citatet till idag av olika skäl:

[…] ett av hennes intressen var mat som andra lagade […]

Källan är Åsa Hellbergs bok Sonjas hemlighet. Men det kunde ha varit jag som uttalade orden! Mat är godast och bäst när andra än jag lagar den. Då är den riktigt intressant. (<== självironi)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett matt inlägg.


 

Utslagna tulpaner

Jag blev lika utslagen av gårdagens TV som mina tulpaner var. De senare har sen dess hamnat i sophinken.

Igår kväll blev jag alldeles matt när jag såg och hörde Lennart berätta om hur hans liv vände efter styckmordet på hans son. Jag fick svårt att andas vissa stunder under den halvtimme programmet pågick. Det här är riktigt bra TV, där intervjuaren (Anja Kontor ==^) syns men leder den intervjuade vidare och låter den tala. Det är den som har varit med om händelsen som får det stora utrymmet, inte journalisten.

Dessvärre tror jag att gårdagens program – här kan du se När livet vänder: Lennart på SvT Play (du kan se alla program i serien 30 dagar efter säsongens slut) – krockade med ett väldigt intressant Uppdrag granskning. Det senare handlade, vad jag förstår, bland annat om psykiatrin som under många år har stängt vårdplatser. Reportaget kallades Mellan stolarna och tog upp rätt hemska saker som hänt sen Psykiatrireformen 1995. Här kan du se Mellan stolarna på SvT Play (ligger kvar cirka en månad från idag). Jag själv har svårt att se programmet, för jag är allergisk mot allt som har med Janne Josefsson att göra. Nu var det inte han som gjorde reportaget, men ändå. Han är involverad i Uppdrag granskning och är den sortens journalist som jag har mycket, mycket svårt för. Så är det bara.

Åter vaknade jag till en solig dag. Jag hade tänkt ta en aning sovmorgon, men mobilen är precis omöjlig med sitt bzzande på morgnarna! (Ja, jag måste ha den påslagen av olika skäl, men naturligtvis har jag den på ljudlöst) Fötterna gör bara lite ont idag efter den rätt långa promenaden igår, ryggen tiger still. Det är skönt, då har jag inga större åkommor att beklaga mig över.

Efter lunch väntar jag ett viktigt samtal som jag hoppas ska klargöra ett och annat. (Du som har tillgång till mitt lösenord kan läsa mer i inlägget På lätt svenska.) Jag är emellertid inte säker på att saker och ting känns tydligare efter samtalet, men det är vad jag hoppas och samtidigt trots allt förväntar mig. Dessvärre kan man aldrig vara säker när det gäller det aktuella ämnet och de inblandade människorna. (Luttrad? Jag?)

Belöningen blir en tripp ut i verkligheten för att träffa vännen E. Ja, det har gått ett år IGEN sen vi sågs, men jag tog mig i kragen och hörde av mig. Idag blir det en fika och en pratstund och efter det måste jag handla lite. I morgon kommer Fästmön och då är det bra om det finns nåt ätbart hemma. Återstår bara att höra från vännen FEM, som skulle ringa nån kväll för två veckor sen men som blev sjuk och ämlig. Vi planerar en sammanstrålning av flerdygnskaraktär, men behöver bara bestämma datum.

Armband med fiskar från Myrorna

En fiskare är jag just nu. Armbandet, däremot, kommer från Myrorna i Boländerna där det hänger kvar om ingen har köpt det sen jag såg det.

På olika sätt kan man säga att jag är en fiskare just nu, utan att gå in närmare på vad jag menar med det.

It’s for me to know and for you to find out

alltså. Jag fattar att intresset för mitt liv och leverne är enormt stort (<== ironi!), men det är fortfarande väldigt störande att inte kunna skriva fritt. Det ska förhoppningsvis bli bättre. De som gör fel ska inte komma undan konsekvenser den här gången.

Torsdag är det idag och nerförsbacke till helgen för den som har jobb. Jag ska fortsätta min dag med att kolla om UppsalaTidningen har kommit. Dagens avrundning blir naturligtvis Antikrundan i kväll. Den missar jag inte!

Vad händer i DINA krokar idag dårå? Skriv gärna en rad och berätta om du nu orkat läsa ända hit!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

BrittMarie var här

Britt-Marie var den enda som fick följa med mig hem idag.

I år har jag faktiskt varit på bokrean. Rent fysiskt. Alldeles nyss. Jag och min smutsgris till man Clark Kent* tuffade iväg till Stormarknaden. Där finns en ovanligt välsorterad smärre Akademibokhandel. Och jag visste ju att en hett eftertraktad bok såldes för endast 59 kronor – men bara idag!

Jag strosade runt en stund bland människor som antingen var ett par decennier äldre än jag eller lika många år yngre. Det är nåt visst, ändå, att just strosa i en bokhandel. Att kunna titta på böcker, ta upp dem, läsa lite, känna doften av nytt tryck… Men jag föll inte alltför mycket för min last. Den enda som fick följa med mig hem var Britt-Marie och det var ett halvt om halvt planerat inköp.

Bokrean på nätet har jag också besökt, men jag vill även gynna de fysiska bokaffärer som fortfarande existerar – därav dagens tripp. För ett tag sen gjorde jag en Bokus-beställning på fyra stycken reaböcker. Igår fick jag mejl om att paketet var skickat och anländer om ett par dar (läs: typ torsdag eller fredag) hos ett ombud nära mig. Hoppas jag! Somliga får ju åka tåg till sina ombud…

Den största fördelen med att nätshoppa böcker är priserna, förstås. Bokus, som ju är en del av Coop precis som Akademibokhandeln, har dessutom ett bra sortiment. Handlar man över 99 spänn är det fraktfritt. Är paketet litet hamnar det i din brevlåda/postbox, men är det stort får du gå eller åka och hämta det. Då är det praktiskt om Bokus webbplats är uppdaterad med korrekt information om var ombuden finns. Så var det INTE i julas, alltså… Och Bokus kundservice kommunicerar som goddag yxskaft. Därför är det helt underbart att då och då gå in i en fysisk bokhandel och prata med verkliga människor som arbetar där och som kan nåt om böcker.

Senare i veckan har jag tänkt besöka Myrorna centrala Uppsala där äldste bonussonen jobbar som ansvarig för bokavdelningen. Där är det nämligen halva priset på alla böcker februari månad ut. Ja inte bara där, samtliga Myrorna-butiker som har böcker säljer dem för halva priset till och med den 1 mars (det vill säga söndag).

Och eftersom jag höll hårt om plånkan inne på bokhandeln idag, blev det lite över till påfyllning av vinskåpet. Litteratur och fina viner, gärna i kombination, är två av mina intressen/passioner! (Passioner låter bättre än laster och nej, jag BORDE inte ha köpt vinerna, men nu gjorde jag det.)

Fyra röda viner

Fyra röda viner, varav två Amarone till hyfsade priser, har fått ett nytt hem i mitt vinskåp.


Och nu vill jag förstås veta om DU har köpt nåt/ska köpa nåt på bokrean!!! Eller vad har DU för passioner i livet??? Skriv några rader och berätta!

 

PS Ingen av böckerna jag skrev om i förra inlägget finns på bokrean. När det gäller en av dem tycker jag att det är bra.


*Clark Kent = min egen Plåtniklas till bil

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett upptrappat inlägg.


 

Det trappas upp – på flera sätt än ett här. Samtidigt som det trappas ner. En första åtgärd blir märkbar ganska omgående. Visst får det vissa konsekvenser för såväl andra människor som mig själv. Men beslutet är fattat. Min mamma kan vara en tiger ibland när det gäller mig. För egen del blir jag en stridsvagn när det gäller människor jag bryr mig om – tung och obeveklig.

Stridsvagn

Tung och obeveklig som en stridsvagn.


Det är en blåsig men ljummen morgon 
jag har vaknat till. Träden utanför är nästan tömda på löv. Dagens första del har jag ägnat åt att söka ett spännande jobb i Uppsala som jag blev tipsad om av en vän som gärna ser mig som arbetskamrat. Vidare har jag läst en del mejl, besvarat några, skrivit ett par.

En intressant sak som kom upp vid ett av samtalen igår var återkoppling. Jag förstår att man inte kan ge var och en av de mellan 150 och 200 sökande, som det brukar vara på de jobb jag söker, personlig feedback. Men just igår fick jag en bra och enkel återkoppling via e-post på ett sökt jobb som jag tycker är föredömlig. Så här stod det ungefär (jag har tagit bort vissa ord i texten så att inte för mycket avslöjas):

Hej Tofflan,

Vi är mycket tacksamma över ditt visade intresse för att arbeta med oss på Företaget. Vi har fått in drygt 150 ansökningar till denna tjänst och det har varit en hård konkurrens bland de sökande. Vi har valt att anställa en kandidat med stor erfarenhet från Xverksamhet. Vald kandidat har även erfarenhet från Y och att implementera ett flertal Z . Ett stort plus har också varit att vald kandidat har erfarenhet från vår bransch och då specifikt Å.

Vi tackar för ditt visade intresse och för den tid du lagt ner på din ansökan.

Med vänlig hälsning,

Företaget

Nu ska jag strax ringa för att boka in lite tider av olika slag innan jag blåser över till Tokerian för att inhandla en del smaskens till fredag. Gudadrycken i guldpåsen sparas emellertid till lördag – fredagsmiddagen blir nämligen raclette och till den osten dricker man vitt vin.

Dagens bonus tackar jag K för! Det är en musikalisk upplevelse som rör våra gemensamma favoriter Status Quo. Fästmön säger att det är

bonnrock från Byhålan

och det är det säkert. Men jag gillart’. Och K!

I övrigt räknar jag med umgänge med familjen den här veckan – somliga har ju höstlov.

Lönnlöv på vindrutan

Bilen har höstlöv, andra har höstlov.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »