Posted in Böcker, Familj, Personligt, TV, Vänner, tagged Akademibokhandeln, Akademibokhandelns Vänner, Akassan Vision, alkohol, Antikrundan, april, Arbetsförmedlingen, arbetsgivarintyg, arbetskamrater, avslutande, överlämning, bil, blankett, chef, chokladbitar, eftermiddagsfika, Eld och djupa vatten, Elliot Hund, erbjudanden, ett tjockt kuvert, faktura, fastighetsförvaltare, favoriter, förnedrande, Gåsmamman, göra fel, generös, gravöl, gråta, gullig, inbjudan, inte fy skam, internkuvert, inuti, kollega, kontorsmaterial, kontorsprylar, kortvarig kontakt, kram, krukväxter, luta sig mot, mobiltelefoni, nytta, ord, parkering, påminnelseavgift, påskhelgen, personliga favoriter, presentkort, rabatter, regn, Riksbyggen, säsongsavslutning, separationsångest, shopping, sköna människor, skönlitteratur, spara på, stark, stämningsförhöjare, tack, tömma mitt rum, telefonkö, tillintetgörande, tisdag, torra ögon, träff, tröst, uteservering, vasst ärende, värdelöst on 31 mars 2016|
4 Comments »
Ett avslutande inlägg.
Himlen öppnade sig och regnet kom just som jag rullade ut från jobbets parkering.
Just som jag rullade ut från parkeringen på jobbet kom regnet. Det blev så talande för hur det kändes inuti, hur jag har känt den senaste veckan och idag allra helst. Jag vill bara gråta hela tiden, men förvånande nog är ögonen alldeles torra. Tror att jag kanske grät av mig i påskhelgen. Och då är det ju bra, för nu måste jag vara stark. Det är ingen annan som är det åt mig. Det finns ingen NK* att luta sig mot. NK var så gullig och hjälpte mig att bära ut mina krukväxter till bilen, allt medan jag berättade att jag ville ta hem växterna eftersom jag har fått dem av Elliot Hund. Två kramar blev det innan NK gick tillbaka in och jag for hem. I morgon ska jag inte till jobbet. NK, däremot, och en del andra sköna människor ska jag träffa. Snart. Så sent som i eftermiddag kom en inbjudan till en träff i mitten av april. Själv planerar jag att hålla gravöl tillsammans med mina favoriter nån gång i maj, när vi kan sitta på nån uteservering. NK och jag lär träffas innan dess.
Nån större nytta har jag inte gjort idag. Jag har tömt mitt rum, förstås, och inte haft svar till en person som undrade nåt. Det kändes helt OK att hänvisa personen till min chef. Överlämningen till NK gjorde jag redan i tisdags. Igår fick jag en sån fin present av NK och Mamma Mu**, ett presentkort på Akademibokhandeln. Eftersom jag är med i Akademibokhandelns Vänner får jag dessutom vissa erbjudanden och rabatter, så jag kollade runt lite vad det kan tänkas bli för den generösa summan. Helt klart är att det INTE blir kontorsmaterial utan skönlitteratur som får följa med hem när jag åker dit och shoppar. Innan jag lämnade byggnaden delade jag ut kramar och visitkort till mina personliga favoriter. Såna människor jag vill spara på.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Hemma i New Village fick jag ringa min fastighetsförvaltare eftersom jag hade fått en påminnelse på en faktura som jag däremot INTE hade fått. Telefonköade en god stund, men sen löste det hela sig. Det visade sig att fastighetsförvaltaren hade gjort fel och inte jag, så en ny faktura kommer med ett belopp utan påminnelseavgift. Därefter ringde jag Fästmön som sökt mig i ett vasst ärende och slutligen skrev jag ut och fyllde i en blankett till Dimsyns a-kassa. Blanketten plus två arbetsgivarintyg ska jag posta i morgon. Tror jag. Jag orkar fan inte ringa a-kassan i morgon också, det räcker med Arbetsförmedlingen. Jag hoppas innerligt att våra kontakter blir mycket kortvariga den här gången. Och blir de inte det så överlever jag inte. Detta är sååå förnedrande, tillintetgörande och värdelöst.
Slutligen tar jag med mig orden som A sa efter eftermiddagsfikat:
Tack för den här tiden! Du har varit en stämningsförhöjare.
Att vara stämningsförhöjare är inte fy skam! Nu får NK klara den biten på egen hand. Själv ska jag gå ut i regnet – men inte förrän i morgon – och posta ett tjockt kuvert med blanketter till Dimsyns a-kassa. Tjolahopp, liksom… I kväll tröstar jag mig med Antikrundan (säsongsavslutning i kväll), Gåsmamman och en nyinköpt bok.
*NK = Närmaste Kollegan
**Mamma Mu = Markus mamma
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, tagged acceptera, administration, augusti, avbrott, avstånd, ändra, bete sig illa, bil, Bil 3:an, bilverkstad, blåst, bromsrör, cirkulera, deckare, e-post, elektronisk post, en gammal bekant, ett bra liv, ett gammalt knep, extremt lat, fara på arslet, farlig, förväg, fel, fläktrem, fundera, gnissel, ha sitt på det torra, hälsa, hämta paket, högaktuell, humor, ICA Supermarket SAMköp, internkuvert, Italien, Jesus, jobb, jobba över, jobba tätt, julklappsböcker, kallt, kamp, katt, kollega, kontor, kundtjänst, läsa, livet, lunch, mamma, mobiltelefoni, nöjd, offentlig förvaltning, Oljeberget, orättvis, osäker tillvaro, paket, plaska med tårna, radonmöte, restaurang, ringminuter, sätta sig i vänthörnan, shopping, skämmas, SL, slut, stiga upp före tuppen, stolt, support, svära, tektyl, Telia, textgranskning, tjuta, torsdag, Toyota, trivas, tyst, underlag, utblåst kalluft, vara ute i god tid, Vänaste land, väta, vegetarisk ärtsoppa och pannkakor, ventil, vis av erfarenheter, vuxna människor on 19 november 2015|
4 Comments »
Ett tyst och oblåst inlägg.
Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.
I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.
Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.
Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:
Här går det undan!
Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…
Jag hinner!
Två paket var jag och hämtade efter jobbet. Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.
Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!
Här är det inte blåst längre.
Ha en fin torsdagskväll!
*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman
**NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 