Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘intellekt’

Idag är det den sista fredagen jag jobbar här. Det känns… jag vet inte hur det känns. Mentalt har jag förberett mig för det här ”avskedet” sen jag började jobba efter nyår. Jag har medvetet skärmat av mig från kollegor, för det är just den biten som gör mest ont i skrivande stund. Jag kom nämligen hit ganska skadeskjuten och med den erfarenheten att kollegor är såna som går bakom ryggen för att sen, när man minst ana det, hugga till i samma kroppsdel –  i gott samarbete med en chef som först utnyttjar en maximalt för de kunskaper man har, sen förgiftar en som en orm. Jaa, jag har jobbat i Paradiset både en och två gånger. Den första gången blev jag utdriven för att jag hade kunskaper som kunde ställa till besvär, den andra gången därför att jag har blivit bortvald och överträffad. Och vilken stjärna det sen är! I will say no more. Men jag vet att jag ska sakna alla snälla här, alla varma människor som nånstans har anat min nöd och försett mig med bröd – literary spoken – i de svåraste stunder.


Träden runt omkring var också en tröst i svarta stunder! Jag älskar nämligen att fota träd!


Det klart att jag lär sakna arbetet som sådant också!
Det har varit otroligt stimulerande för intellektet att jobba i en akademisk miljö! Och nånstans kan jag ångra att jag aldrig sökte den där forskarutbildning och ägnade mig åt det område som ligger mig varmast om hjärtat – litteraturen. Nej, jag var dum nog att nöja mig med en kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne – och sen fick jag jobb i Stadens sandlåda. Det var där jag grävde och grävde och grävde tills jag en dag inte var välkommen längre. Alla år jag har grävt i den sanden suddades ut av en våg som kom och gick. Men livet fortsatte ändå.

Vi människor tror så ofta att vi gör avtryck bara genom att vara i ett sammanhang. Det är fel. Det tar nån vecka eller två, sen är vi glömda. Vi passerar  – och passeras av – dem vi hade intill oss utan att visa nåt som helst igenkännande.  Jag upplevde det tydligt och klart under en begravning jag bevistade i början av hösten. Vi är de bortglömda.  Vi är också lite… paria.


Det här trädet har mött mig på mitt datorskrivbord varje dag. 


Och det är också ett av flera skäl till att jag startade den här bloggen!
För att mina ord för alltid ska finnas i cyberspace även när jag inte finns eller blir ihågkommen. Mina ord är skrivna i evighet, vilket väl alltid retar gallfeber på nån… Samtidigt önskar jag att mina ord också har gett och ger en viss tröst och ett visst hopp till andra. Inte bara skadeglädje att se Tofflan som en gubbe med rund botten slås ner för att resa sig igen, gång på gång. Du vet, jag består av en del gamla soldatgener, en del gammalt bergatroll och såna har man inte ihjäl i första taget.

Idag väntar en lunch med L som jag har lärt känna här och som jag tror att jag hade kunnat ha väldigt roligt med om jag hade varit kvar. En underbar och ganska rå humor döljer sig nämligen under den väna ytan, liksom ett mod. Ett mod att våga göra nåt för nån vars liv i en sekund blev totalsvart.

I kväll ska jag hämta Fästmön efter jobbet klockan 21. En härlig jobbarhelg väntar henne med kvällsjobb idag, samt lördag och söndag från 12 till 21. Tuffa pass!  Vi rundar av kvällen med ost och kex och vin, lite lagom att sova på till lördag morgon.

Read Full Post »

Förmiddagen har gått i ett rasande tempo. Ehum… det känns som om jag skriver denna mening allt som oftast. Men det är inte för att beklaga mig utan för att jag gillar det! Tillvaron blir tyst och stum när jag går hemma sysslolös. Nu fylls mina dagar med liv, stimulans av intellektet och träning i sociala kontakter. Framför allt: det är så roligt!

Jag jobbar vidare med mina forskartexter och under dagen beräknar jag få förslag på två av sex startsidor klara. Det känns mycket spännande! Jag fick dessutom till en läcker bild på en av sidorna – tagen med min tejpade mobilkamera… Fast det vet inte Carl om, då skulle han nog protestera. Den var inte hundra procent bra, men jag Photoshoppade den lite och lyfte fram två starka signalfärger – samt den otroligt söta filmstjärnehunden Trixie som du även kunde se på en blogg nära dig igår.

Jag vet inte hur många som stack in huvena under förmiddagen och påpekade att det var fika, men jag kom inte ner i fikarummet förrän halv elva. Och då var där ju tomt… Tog ändå en mugg java och en kaka och började bläddra i Svenska Dagbladet.


Kaka och kaffe smakade fint vid halv elva också.

                                                                                                                                                                                                                                               Men så fick jag sällskap av C och vi hade en givande pratstund kring en del mindre trevliga erfarenheter vi har med oss i våra bagage. Det är så befriande att prata med nån som verkligen förstår, nån som har varit utsatt för det själv. Och det blir inget ältande, bara konstateranden och faktiskt peppningar. En hjälp att gå vidare! Jag suger i mig all sån hjälp!

Idag är jag stolt över mitt sifferminne! Det hjälpte mig att komma ihåg att gratta nån på födelsedagen. Nån som blev glatt överraskad att jag kom ihåg. Nån som i alla fall fått ett paket idag. Jag kunde inte hjälpa det, men jag blev lite beklämd och lite ledsen över ensamheten. Den som kan drabba oss när vi minst anar det i livet. Nu känner jag inte till några detaljer, men ändå. Det gäller att alltid komma ihåg att

[…] Allting kan gå itu

Ett hjärta kan gå i tusen bitar […]

Och jag tänker inte dessa ord av elakhet eller skadeglädje, jag bara konstaterar.

Fästmön messade för ett tag sen att hon har fått ledigt ett par extra dagar. Nu ska jag fundera ut nånting som vi kan passa att göra och som helst inte ska innebära några kostnader… Det blir kanonskönt för henne att få vila ut några extra dagar!

Själv skulle jag behöva vila upp min onda kropp. Fram på morgontimmarna behövde jag uppsöka toa och skuttade ur sängen. Det tyckte min rygg inte om, så den är öm och värkig idag. I magen pågår det revolution efter gårdagens pizza, men det var en smäll jag valde att ta. I vart fall är det inget gallstensanfall utan bara sedvanligt tarmont.

 

Read Full Post »

Det är fredag igen. Två hela veckor och några dar har jag ”jobbat”. När jag mötte ”chefen” i morse sa jag att jag var sunt fredagstrött igen. En arbetsvecka ligger snart bakom mig. En vecka där jag har fått höra till ett sammanhang. Detta att höra till är i skrivande stund inte nåt permanent utan endast till och med oktober månad ut. Men ändå. Det ger så otroligt mycket. Och gör så otroligt mycket för självkänslan. Numera kan jag säga, om nån jag möter undrar, att jag

jobbar där och där, just nu och ett tag till

Jag undrar hur många som verkligen trodde på mig! Som verkligen trodde att jag skulle klara detta efter att ha levt i ett arbetslivsvakuum så länge.  Mina häcklare trodde det väl allra minst! De får stå med långnäsa nu. Jag hörde nånstans av nån att man efter sex (6) veckor som sjukskriven är totalt avkopplad från ett jobb och att man då sakta måste få tid och tillfälle att komma igen. För mig blev det åtta timmar om dan direkt efter det här två år och åtta månader långa helvetet. Det som har brutit ner mig. Men var orolig och darra, du häcklare, för Tofflan har rest sig igen!

Människor kan förändras. Tro aldrig att nån inte är utvecklingsbar. Jag trodde tidigare inte det om somliga – och framför allt trodde jag det inte om mig själv. Men ju hårdare smällar man får, desto starkare är man när man väl har rest sig. Det gäller bara att ha en urkraft att använda sig av. Och att det finns människor omkring en som aldrig för ett ögonblick betvivlar ens förmågor. Så, som sagt, var orolig, du häcklare.

Naturligtvis lär jag mig andra saker än att ingå i ett sammanhang och höra till. I morse, till exempel, fick jag veta att det är samma DNA i en liten blomma som i en stor kossa. Jag befinner mig i en otroligt stimulerande miljö – stimulans för såväl intellekt som psyke – i otroligt vackra omgivningar. Och alla runt omkring är fortfarande glada och snälla mot mig. Nu har jag ändå varit här så länge att jag har hunnit skrapa på ytan och noterat att allt inte är perfekt. Det spelar ingen roll. Hade allt varit hundra procent solsken skulle jag ha blivit misstänksam.

Det enda smolket i Tillhörandets bägare är nu att Fästmön och jag inte har så mycket tid tillsammans längre och att jag inte får nån lön. Men kärleken är stark och jag hoppas på en inkomst inom en snar framtid.

Read Full Post »

Jag läser strålande nyheter i lokalblaskan: antalet lediga jobb är fler än nånsin i Uppsala län. Försöker få tips då hur jag ska bli erbjuden rätt jobb och kollar in råd om vilka färger på kläderna man ska ha på intervjun.

Gul
Gult är intellektets färg och passar bäst på intervjuer för kunskapsbaserade jobb. Lärare, arkivarier, jurister eller forskare klär sig med fördel i gult på jobbintervjun. Men använt gult med måtta, det kan ge vissa huvudvärk. Och gult är ju dessutom, som bekant, alltid fult.

Blå
Blått räknas som bank- och näringslivets färg. Konservativt marinblått och ljusblå skjortor brukar betraktas som säkra kort. Undersökningar visar till och med att det är lättare att få banklån om man kommer till mötet i marinblått. Hmmm… Blått är flott…

Röd
Rött signalerar kamp, mod och styrka. Inte nödvändigtvis egenskaper som alla chefer uppskattar hos sina anställda. Tänk efter en extra gång innan du klär dig i klarrött från topp till tå på jobbintervjun. Röd som bloood

Orange
Kreativitet och humor. Orange är en färg som passar om du exempelvis söker jobb inom underhållnings- eller restaurangbranschen. Min favoritfärg! Jaså… humor… Underhållning eller restaurang… Kanske ska ställa mina ansökningar till helt andra branscher…

Grön
Grönt signalerar empati och omsorg. Passande för den som söker jobb inom ett omsorgsyrke. En person som på något sätt jobbar inom vården passar bra i grönt och grönt är dessutom den officiella miljöfärgen. Grönt är skönt, men är jag nån miljömupp..?

Turkos
Vill du verka fräsch och ungdomlig kan turkos vara färgen för dig. Färgen passar bra på intervjuer där hälsan och hygienen är viktig. Men undvik att överdosera, tipsar tidningen Shortcut. Just det! Undvik att överdosera!!! Ingen risk för min del, detta är ju ingen färg! Dessutom vill jag ju vara gammalmodig.

Rosa
Feminint rosa hör enligt många inte hemma på en jobbintervju, men det känns ganska förlegat. Viktigast är faktiskt att trivas i de kläder man väljer. Mja, rosa är väl inte min färg direkt…

Svart
Businesslike och elegant blir man med svart. Precis som med blått är det svårt att bli fel med svart. Den enda risken är att du framstår som slätstruken och opersonlig. Svart matchas därför med fördel med en färgrik detalj. Tjockis-svart är ju det som gäller för mig! Får väl ha en orange skjorta under svarta kavajen nästa gång…

Vit
Ett oskrivet blad? Sommarens modefärg vitt säger ytterst lite om din personlighet. När du söker jobb och helst vill sticka ut ur mängden kan det vara problematiskt. En vit skjorta är dock sällan fel om du vill signalera formalitet och att du tar intervjun på allvar. Men vit… Tråkigt…

Brun/beige
Bruna och beiga nyanser uttrycker trygghet och passar på intervjuer där du vill bli uppfattad som stabil och jordnära. Men kombinera med andra färger för annars kan en brun eller beige outfit kännas väl murrig och tråkig. Just det. Vem vill vara farbror Beige, liksom??? Eller tant Beige i mitt fall, dårå.

Grå
Tråkigare än tråkig. Grått är den mest intetsägande färgen av alla och får till och med vitt och marinblått att kännas som en färgsprakande prakt. Använd därför aldrig bara grått på en anställningsintervju. Verkligen tråååååååkigt…

Tipsen ovan kommer från karriärtidningen Shortcut – med undertexten

Magasin om arbetslivet och att välja de smarta vägarna i karriären. Vänder sig till de mellan 25 och 35 år med akademisk bakgrund.

Så jag får väl ta och läsa dem om och om och om igen för att hitta bästa färgen för mig och min karriär… Fast å andra sidan är jag ju inte mellan 25 och 35 och kan därför välja helt fritt, alltså…Lila, kanske???

Den som vill läsa mer om färger och hur de påverkar oss kan kolla in den norska författaren Tove Steinbos bok Fargene forteller.


En bok om hur färger påverkar oss.

Read Full Post »

Söndag och dags för den andra av tre långfilmslånga delar av Sherlock på SvT 1. Och då snackar vi Sherlock Holmes från 2000-talet. Förra söndagen var jag INTE imponerad. I kväll känns det mycket bättre! Kvällens Sherlock var snabb, spännande och rafflande. Fokus låg på den tanken och intellektet, inte en massa tekniska prylar!


Sherlock och Watson befann sig bland kineser i afton.

                                                                                                                                                        Det dyker upp märkliga koder lite här och var. Och så mördas en bankman, även om mordet maskeras till att se ut som självmord. Men banken anlitar Sherlock och han och Watson ger sig ut bland kineser i afton. Naturligtvis löser de fallet mitt framför ögonen på polisen.

Äntligen! I kväll var det riktigt spännande! Avsnittet var fartigt och rafflande. Den stora mängden tekniska prylar från premiäravsnittet var minimerade till i princip mobiltelefoner och nån liten dator. Men prylarna var inte huvudsaken denna gång utan just… huvudet.

Underhållande och bra i kväll ger ett höjt betyg!

Read Full Post »

Det var faktiskt vännen Jerry som först sa smeknamnet på veckans ”lyftare”. Han kallade honom Rubinen och JA! Micael är verkligen en ädelsten bland bloggarna jag följer!


Micael är verkligen en rubin!

                                                                                                                                               Micael jobbar på en ort i ett yrke där han träffar ungdomar som inte direkt har fötts med silverskedar i munnen. Och trots att han själv har en vad jag förstår tämligen kronisk sjukdom och flera andra åkommor är jag alldeles övertygad om att han orkar att möta och bemöta dessa unga med den allra största respekt. Jag minns ett inlägg han skrev på sin förra blogg om en kille som så uppenbarligen sökte kontakt att han började prata om Micaels skägg! Micael var vid det tillfället ganska dålig, men ändå tog han av sin tid och ork och gav en stund till denna uppmärksamhetssökande unge man.

Som med andra riktiga vänner delar vi inte alltid åsikter, men i diskussioner är Micael alltid respektfull trots att han kan vässa till sin ton. Genom det han skriver noterar man ett lysande intellekt och en klokhet och självinsikt och en ödmjukhet som människor besitter! Läs till exempel vad han skriver om Lärande och om Pride

Read Full Post »

Maktlösheten och känslan av att vara värdelös. Att till och med vara en sån som andra, i tron att de är godhjärtade, klappar på huvudet och ger en present eller ett gott råd. Det var nog det E tyckte var värst. Att känna att han blev nedlåtande behandlad. Ibland blev han rentav sårad när han fick oönskade råd om hur han skulle bära sig åt eller var han skulle hitta informati0n – trodde de att han var alldeles tappad bakom en vagn?

Ofta kände han att han måste argumentera och försvara sig – även mot de så kallade hjälparna. Det tog mycket kraft.

Sen fanns det andra som tog fasta på hans förmåga att lyssna och kommunicera kloka råd själv! De liksom ÅT på honom. Efter vissa sammanträffanden kände han sig helt tömd på kraft och energi, men även tankar och känslor. Han orkade inte riktigt med att vara gratis terapeut till höger och vänster – för för honom själv fanns det ju ingen utöver familjen som kunde lyssna. Alla tycktes fokusera på att bli den som hittade lösningen på hans problem – i själva verket ville han komma fram till lösningen på egen hand. Han behövde bara HJÄLP fram till lösningen. Kontakter som kunde leda honom rätt, som var användbara, som kunde se att hans fall hade något av värde i sig. Som såg honom och hans bakgrund som något värt att rädda.

Men de som skulle ha gett honom denna hjälp vände honom ryggen när han utklassade dem med sitt intellekt. Och det var ändå inte så att det var menat som utklassning eller övertriumfering – det var bara hans natur att säga sanningen – och sin mening. 

Read Full Post »