Ett förbipratande inlägg.
Ibland är avstånden stora mellan mun och öra – även hemma. Idag på förmiddagen hade jag dukat fram frukost. Jag ropade på Fästmön och satte mig vid min plats i kökssoffan. Anna svarade nånstans ifrån och det lät ungefär så här i mina öron:
Humdum mutter mummel hum.
Jag svarade:
Jag hör inte vad du säger, jag är i ett annat rum.
Då öppnade Anna dörren till rummet där hon befann sig och sa med tydlig röst:
Det var ju precis det jag sa: Jag hör inte vad du säger, jag är i ett annat rum.
Varpå vi naturligtvis bröt ihop i ett gemensamt asgarv. Två tanter (nåja, den i kökssoffan är väl mer tant än den andra) med knäck i lurarna i en alldeles för stor lägenhet? Eller kan vi bara återigen konstatera att kommunikation är svårt..?
PS Den här dialogen är lite omskriven av integritetsskäl.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 