Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte till salu’

Ett spanande inlägg.


 

Loppisspanare

Värsta loppisspanaren.

Månadens enda gemensamma lediga helg är denna. Vad göra? Vi for på loppistur och spanade. Det är alltid roligt – och ofta en utmaning att hålla plånboken nerstoppad. Men det roligaste av allt är att titta på grejor och folk, att kanske se nåt fint att sukta efter, nåt fult att spy galla över och nåt kul att garva åt.

Själv funderade jag mest på vem galningen på den här tavlan till höger föreställer. Jag såg puckot på Röda Korsets Kupan

På Röda Korsets Kupan var det som vanligt väldigt mycket folk. Temat var frimärken och det fanns ett stort bord med frimärkssamlingar och förstadagsbrev så jag tror att självaste FEM hade blivit sugen att riva bland märkena… Jag blev mest irriterad för en tant glodde jättesurt på mig. Och på annat håll i affären knuffade en gubbe till mig så jag i min tur råkade puffa till en tant med rollator. Det går hett till i loppisvärlden.

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Nästa stopp på vår loppistur var Erikshjälpen som ligger blott ett stenkast från Röda Korsets Kupan. Och ärligt talat, Erikshjälpen är så fräscht jämfört med sunkiga Kupan… Roligt att notera var att kapellinredningen var såld sen vi var där sist. En gofika blev det i det fina kaféet – Fästmön bjöd på kaffe och cheesecake.

Här är några bilder från Erikshjälpen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Dags för stopp nummer tre, Helping Hand
Anna hittade bland annat en bästefåtölj likadan som min fast vit för endast 450 kronor. Men, men… 450 kronor är pengar det också och fåtöljen var väl i sisådärnt skick.

Här är några bilder från Helping Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Sista loppisstoppet för dagen blev Myrorna i BoländernaDär såg Anna en Orreforsskål för 75 kronor som hade passat i min samling, men nej, jag har ju köpstopp. Dessutom såg hon ytterligare en bästefåtölj, fast en svart och inte en recliner. Den kostade bara 100 kronor… Två klena tanter och en liten bil samt lite annat gjorde att fåtöljen fick stå kvar, tyvärr. Nu går Anna och muttrar om fåtöljen och jag om skålen. Men ibland är det bara att inse att man inte kan få allt.

Här är några bilder från Myrorna i Boländerna:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Roligast idag var emellertid Nalle Puh. 
Tänk den som får honom…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Och vet du… Medan du läser det här suuurplar (uppsaliensisk accent) vi kräftor… HA! Men oj! Nu skröt jag visst lite igen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett spännande ställe.


 

Igår läste jag en intressant artikel, signerad Anna Ehn, i lokalblaskan, om förvandlingen av ett bokantikvariat. Här i Uppsala finns det några stycken antikvariat för böcker. Många är riktigt bra, andra är… lite sämre. En del har rentav varit så röriga att endast ägarna har hittat i dem. Då får jag som kund bara lust att vända i dörren. Jag gillar nämligen struktur och ordning – det är då jag gör det där fyndet eller oplanerat inköpet, boken som inte står på min lista.

Överfulla bokhyllor

Jag har inte själv nån vidare ordning bland mina böcker, men de är ju å andra sidan inte till salu.


På Dragarbrunnsgatan i centrala stan
finns flera antikvariat. Det som nu håller på att omvandlas till ett Omnikvariat hette tidigare Antikvariat Claes Olofsson. För tillfället finns där mest böcker, förstås, och en liten kafédel. Dessa ska emellertid snart kompletteras med en scen och ett galleri. Bakom Omnikvariatet står den ekonomiska föreningen Omnikultur. Ann Bredenfeldt i föreningen säger i UNT-artikeln bland annat:

[…] Det här ska vara en mötesplats. Ett rum med ett lugnare tempo, där man kan varva ner från vardagsstressen, ta en kaffe, läsa en bok […]

En annan person i föreningen, Ulf Stålhandske, utlovar

[…] många olika typer av kulturyttringar i samma lokal. Och det ska kännas enkelt och opretentiöst att komma in, vara låga trösklar och högt i tak […]

Omnikvariatet är förstås redan öppet, men har än så länge alltså enbart litteratur och kaffe att erbjuda. Premiärdagen för scen och galleri är den 21 februari, enligt UNT-artikeln. I artikeln avslöjas att det framöver planeras dockteater, soaré med teaterelever från Sigtuna folkhögskola, konst, kurser, foto, film, workshoppar med mera.

Min spontana reaktion är att det känns spännande och lite nytt och att jag vill ta mig dit så snart jag kan – om än bara för att glo på böcker…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att försöka få sig på bättre humör.


Nej, det hjälper mig inte ett dugg
att sitta här hemma och glo. Det hjälper inte ett dugg heller att få veta att det alltid finns människor som har det värre än jag – det vet jag, men det skiter jag i just nu, i ärlighetens namn. Jag har fullt upp att överleva varje dag, ifall nån ville veta det. Eller det kanske de flesta skiter i också. Vad vet jag, vad vet jag.

En Twitter-vän har tänt en hoppets låga som skulle kunna ge nånting kortsiktigt. I övrigt är det pitch black. Idag har jag inte hittat ett enda jobb att söka. Inte ett.

Eftersom Fästmön hade några ärenden idag hängde jag på. Behövde tanka bilen ifall, ifall jag ska… åka nånstans längre än i stan, så jag skulle ändå ut. Dessutom är det skönt att känna sig lite behövd, för att skjutsa Anna i bilen underlättade på flera sätt idag.

Vi tog oss till Stormarknaden där jag tittade på konstiga – och då menar jag verkligen konstiga leksaker!.. Vad sägs om… Dumma mej, till exempel?

 Dumma mej

Dumma mej – en passande leksak för undertecknad.


Och så ÄNTLIGEN
fick jag chansen att göra ett nytt försök att filma grisen. Jag fattar inte hur människorna som arbetar i leksaksaffären i fråga står ut hela dagarna… (Du måste ha ljudet på!)


Inne i sagda leksaksaffär fanns ännu mer prylar som LÄT väldigt illa. Fast den här saken åker fett upp på min önskelista till tomten! Notera att jag trycker på en knapp, det är INTE jag som låter!


Ingen av leksakerna på filmerna
fick följa med hem utan i stället införskaffades ett högst ordinärt spel som ska bli en present i helgen.

Mycket folk i rörelse gjorde att vi for vidare ganska snart. Nästa mål blev Röda korsets second hand-butik i Boländerna. Där visste jag sen tidigare att det finns gott och billigt fika, så vi slog till med var sin mugg underbart kaffe.

Kaffe

Kaffet smakade ljuvligt!


Slog på stort
och tog var sin havrekaka till. Måste ju fylla på med lite energi.

Havrekaka

Havrekaka till kaffet. Fikat på Kupan, som Röda korsets second hand-affär heter, kostar nästan ingenting!


Nytt på Kupan,
som Röda korsets second hand-affär heter, var ett litet vintagerum. Det var dock flera olika 1900-talsårtionden som trängdes där. Men utanför möttes vi av 1960-talets största pingla, Marilyn Monroe. Hon var dock inte till salu!

Marilyn

1900-talets största pingla!


Anna gjorde ett riktigt fynd
som vi sen for ut till Himlen med. Det var mest här som behövdheten kom in. Det är gott att kunna hjälpa till, att hjälpa sin älskade lite praktiskt.

Själv fyndade jag som vanligt böcker, bland annat en bok av en av mina svenska favoritförfattare, Göran Tunström. En Selma gav jag för dessa två:

Berömda män som varit i Sunne o Tänk på ett tal

Berömda män som varit i Sunne och Tänk på ett tal – för tillsammans 20 kronor.


Nu har det blivit kolsvart utanför
och magarna knorrar. I kväll blir det körv och potatisklyftor till. Jag är glad så länge det finns mat att ställa fram på bordet.

Vad ställer/ställde DU fram på köksbordet till middag idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Den senaste tiden har jag ofta slagits av de många och stora, ofta helsides-, annonserna i papperspressen där olika företag flaggar för att de vill köpa din gamla guld. Guldpriset är ju högt nu och vi är nog många som har saker av ädla metaller i skåp och lådor. Men ärligt talat blev jag lite avskräckt för ett av dessa företag, ett lokalt sådant, där det kom fram i en intervju i samma tidning där företaget annonserat, att bakom företaget fanns ett antal tidigare straffade personer. Nu menar jag inte att den som tidigare har varit straffad inte ska få nya chanser, bara det att det att de nya företagarna hade straffats för förseelser inom liknande branscher. Då blir man lite betänksam. Och avskräckt.

Men så hittade jag en sajt på nätet där man kan sälja guld. Om jag ska gå enbart efter hemsidans utseende ger den ett väldigt solitt och trovärdigt intryck. På startsidan, som är snygg och ren utan att vara tråkig, hittar jag det mesta jag behöver – skulle jag vilja bli av med min ädelmetall. Instruktionerna är enkla och tydliga. Här finns också uppgifter kring säkerhet samt kontaktuppgifter med telefontider. När jag kontrollringer blir jag placerad i telefonkö av en elektronisk röst, men efter några minuter svarar en trevlig mansröst.

Det hänger lite ”skrot” runt halsen också… Från vänster: ett hjärta från Anna, ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av vännen M, ett lambdatecken och ett U. I det andra halsbandet hänger ett ryskt kors, min pappas vigselring och min farfars vigselring. Inget av detta är dock till salu!


På sidan noterar jag också
att man kan följa sitt ärende, sin värdering, genom en inloggning med lösenord. Det känns också mycket seriöst. Frågor- & svar-sidan (FAQ) innehåller inte så många frågor och svar, men dock några väsentliga som till exempel åldersgräns, om man tar emot trasiga saker, om det går att skicka smycken med ädelstenar och hur dessa hanteras med mera.

Så nu funderar jag starkt på att göra en vårröjning bland guldet här hemma. Vem vet, det kanske blir till flis..?

Read Full Post »

Man får liksom ha huvet lite på sne för att se min egen Mary Poppins. Ho fungerte bra söm parasöllhållerska i afton, men ho ä inte te salu! 

Read Full Post »