Det skrivs

Ett skrivande inlägg.

---

 

Det skrivs…

Oj vad det skrivs just nu – på många håll och kanter. Jag är inte den enda i familjen som gör det heller. Igår kväll stöttade jag yngsta bonusdottern när hon skulle skriva kommentarer till Uppsala kommuns yttrande. Det är viktigt att det blir rätt och bra. Senast i morgon, torsdag, ska hennes kommentarer vara inskickade, nämligen. Inte lätt när det är känslomässigt jobbigt – och dessutom väldigt förkylt. Men Frida är en envis tjej, modig dessutom. Jag tror att det går bra. Jag vill tro att det går bra och att kommunen tar sitt ansvar och hjälper henne. Om inte tjänstemännen gör det så borde politikerna gå in och kräva det – och inte bara komma med fagra vallöften som är luft..? Här kan du läsa vad Fridas pappa skriver om Uppsala kommuns yttrande. Han är inte nådig…

Min morgon har inletts med att skriva två jobbansökningar. Fast först fick jag förstås leta annonser. Jag kan meddela att det har tunnats ut rejält den senaste månaden. Samtidigt är jag inte alltför orolig. Jag har verkligen sökt massor med jobb. Den här svängen, jämfört med förra året vid den här tiden, har jag inte fått så många nej heller. Kanske, kanske kan det där drömjobbet bli mitt. För när man söker många jobb är det ju ett och annat som man helst vill ha. För tillfället har jag två såna ansökningar inne och det är dessutom jobb som finns här i Uppsala… Annars finns de flesta jobb i Stockholm med omnejd. Det känns tufft att tänka på pendling, men om andra kan det så kan väl jag.

Finns drömjobbet vid regnbågens slut?

 

I morse fick jag lite sovmorgon. Fästmön klev upp och traskade iväg till jobbet med apostlahästarna. I gengäld har jag lovat att hämta henne idag när hon slutar, runt 16.30. Igår slutade hon klockan 16, men kom inte iväg från jobbet förrän 40 minuter senare. Det är väldigt kort om folk som arbetar där just nu. Däremot är det inte kort om folk som bor där och som behöver vård och omsorg. Anna har åtagit sig extrapass nästa vecka.

Idag händer inte så mycket annat här än vad som hände igår. Jag ska bädda och ta reda på torr och ren tvätt. Därefter tar jag itu med nästa halvår i mitt liv, hösten 2012. Det vill säga, jag skriver om det. Igår satt jag sex timmar och skrev om det första halvåret. Det tog en timme per månad. Totalt sett blev det en knapp sida per månad. Men, som sagt, underlaget är digert. Och texten på sidorna ska senare fyllas ut – om det behövs – och textstycken flyttas om. Totalt har jag nu skrivit 90nånting sidor – i ett utrymmessnålt typsnitt och inte med nåt extra radavstånd eller så. Överst på sidan jag ska påbörja strax ska det stå Kapitel femton.

Vi hörs senare idag, nån gång! Jag blir jätteglad för en liten hälsning i en kommentar här! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När fan blir gammal blir han religiös

Ett inlägg med anledning av en krönika om Metropolen Byhålan.

När jag gick på gymnasiet i Metropolen Byhålan hade jag understundom en lärarvikarie som hette Per. Han var egentligen inte utbildad lärare, tror jag, inte då, i alla fall, utan moderat kommunalpolitiker, om jag inte missminner mig. Men hur som helst, under mitt andra läsår föddes Pers son Claes. Jag tror att det är hans son, vill säga. Claes de Faire, idag chefredaktör på Resumé, gubevars!

Claes de Faire är alltså lite kändis i mediekretsar. Och vad passar väl bättre än att låta en sån gästblogga på Framtidens Motala? Fast lite jobbigt blir det allt när titeln på Claes blogginlägg är

Ingen bryr sig om en svensk småstad idag

Eh… där satte nog en och annan motalian morgonkaffet/eftermiddagskaffet/kvällskaffet i vrångstrupen i onsdags. För Claes är inte nådig gentemot sin födelsestad… Den stad han lämnade för 15 år sen och för tio år sen slutade kalla hemma. Han säger att han ser på stan med en viss ömhet, men sen talar han om att han minsann noterar hur mycket sämre allt har blivit.

Inte är stan besöksanpassad heller. Han skriver bland annat (notera att stad egentligen är singular, men att Claes gör plural av Motala):

[…] Ibland får jag känslan av att ni är en stad som är glada för att Motala inte mer besöksanpassat, att det finns en stolthet i att staden inte är mer företagsvänlig eller att invånare inte ska kunna bo närmare vattnet än de gör. Hur ska man annars kunna förklara att Varamobaden är en av Sveriges bäst bevarade hemligheter och som har ett totalt omodernt och rent av undermåligt erbjudande till besökande? Eller att företag efter företag lämnar Motala och att kustremsan kring kommunen inte är mer bebyggd? […]

Claes de Faire fortsätter att vara rasande rak på sak när han i nästa stycke skriver att ingen saknar Varamobaden, att ingen oroar sig för om det finns jobb i stan eller inte och att ingen rikspolitiker bryr sig.

Hoppla, hoppla! Detta hade man nog inte förväntat sig att få läsa på Framtidens Motalas webbplats… Men Claes de Faire väjer inte, han brakar vidare i den snåriga terrängen (är det månne den obebyggda kustremsan kring kommunen?) och talar om för ansvarig(a) att det baske mig är dennes/deras (motalianernas? kommunalpolitikernas?) förbannade skyldighet att göra stan så attraktiv som möjligt. Fast misslyckandet är ju ett faktum och därför fortsätter Claes de Faire med att droppa ett antal goda råd.

Det må jag säga! Och vi som är födda och uppfostrade i stan som fick lära oss att inte tro att vi är nånting!  Motala = Jante, typ.

Men ytterligare ett faktum är att Claes de Faires råd inte är så tokiga alls. Så mitt råd till dig som bor där är att du ska läsa dem. Och se till att nån omsätter dem i praktiken!

Sen kan jag emellertid inte låta bli att tala om för Claes de Faire att när han blir lika gammal som jag kommer hans syn på Metropolen att mildras. Han kommer att se på stan genom softade brillor och understundom till och med sakna ställen där som barn han lekte. För precis som jag lär han upptäcka att när fan blir gammal blir han religiös…

En riktigt bra krönika, dock! Läs den här ifall du missade att klicka på länken ovan!

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig start

Ett inlägg om början på helgen.

Den här fredagen började riktigt soligt! Men det var bara åtta grader när jag skjutsade Fästmön till jobbet i morse. Man får packa på sig ordentligt med kläder nu på morgnarna. Det är trevligt med sol som omväxling efter de senaste dagarnas myckna regnande. Men en stor nackdel är att det är sol av den typen som funkar som en strålkastare på allt damm här hemma… Dammet, som jag trodde jag hade gjorde mig av med häromdan, har kommit tillbaka. Och det är inte nådigt…

Septembersolen är stark.

Nu hoppas jag ändå att solen stannar kvar över morgondagen, för då får jag besök av två Twittervänner – en från söder, en från norr. Vi ska luncha nånstans bra i Uppsala. Jag tror att jag vet vart jag ska föra damerna!

Idag samlas alla ”barnen” hemma hos Anna, för nu väntar två veckor som heltidsmamma för henne. När Anna har jobbat klart ska det handlas ätbart så att ”barnen” inte svälter ihjäl. Jag hade en tanke om att vi skulle ha handlat igår, men så blev det inte. Anna var ju på andra äventyr efter jobbet.

Min till iOS 7.0 uppgraderade iPhone har visat sig från sin sämsta sida denna morgon. Jag har fått starta om den två gånger och det känns inte OK. Anna uppgraderade också systemet och hennes funkade som den skulle. Anna har en 4S, jag en 5 och jag kan väl säga att jag fortfarande tycker att 5:an känns mindre pålitlig än 4S:en… Men kameran i 5:an är bättre, tycker jag, och med den nya systemversionen har man fått ytterligare bra funktioner.

En dag som denna – vad gör jag? Jag BORDE ge mig ut på promenad, men med två (2) onda fötter numera känns det lite jobbigt. Ska försöka läsa ut min bok på gång så att jag kan börja med boken jag ska recensera för Uppsalanyheter. Dusch och hårtvätt sparar jag till kvällen, för jag gissar att det blir svettigt på Tokerian när jag ska irra runt där med Anna. Bara jag nu får till frillan som jag vill ha den. Snygg, alltså. Till skillnad från min frissa Mona har jag ju ingen utbildning på hår… Mona brukar peka menande på sitt diplom när jag klagar på att jag aldrig får mitt hår lika bra som hon får det. Say no more, liksom.

I övrigt har jag bytt batteri i klockan i köket. Den hade stannat mitt i natten. Undrar om det är jag själv som påverkar alla tekniska prylar här i hemmet… Tänker på dammsugaren i söndags, internetuppkopplingen i måndags, den fasta telefonen igår kväll och iPhonen idag… Vad stannar härnäst, tro??? Nån som vill vara med och gissa???

Dags att jag tar mig samman och slutar svamla så förbannat! Två jobb är sökta hittills idag och det får jag vara nöjd med. Dan är ju långt ifrån slut och jag når förhoppningsvis mitt mål om tre jobbansökningar/dag före kvällen och helgen. För i helgen ska jag bara vara ”ledig”. Först blir det som sagt lunch på stan i morgon, därefter Himlen med Anna och ”barnen”.

Vad händer hos dig i helgen? Skriv gärna några rader och berätta, för du vet ju att jag är nyfiken av min natur!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Myggbett och annat oknytt

Ett inlägg om smådjur, om ett liv i det lilla, om vardag och om en förhoppning att snart få öppna en flaska champagne.

MEH! Myggbett… NU! Jorå, jag fick ett och annat i söndags när vi var till skogs. Det allra värsta är det som sitter i höger handflata. Otroligt störande och kliande när man hanterar datormusen, till exempel… Men med blotta ögat ser man knappt eländet…

Litet, men irriterande myggbett. Jag har för säkerhets skull ringat in det så att du åtminstone anar var det finns.

Min lägenhet är full av smådjur, annars. Jag har ju öppna fönster dygnet runt, i princip (inte när jag åker hemifrån), och då kommer det in ett och annat. I somras fick jag ju besök av denna, som jag emellertid hjälpte att fly:

Denna släppte jag ut i friheten igen i somras.

Jag har åtminstone två ganska stora och surrande flugor här inne. Men vänta bara, jag ska gå på mördarjakt med flugsmällan. Och jag är inte nådig.

Jag ska gå på jakt med denna.

Igår morse, när jag öppnade ett av köksskåpen för att lyfta ner en skål till filen, flög en nattfjäril ut. Och på golvet i gästrummet såg jag nyss en liten spindel.

Det är rätt trevligt med sällskap, men jag skulle föredra lite större djur än småkryp. (Dock inte så stora som webbtroll och sånt oknytt.) Typ nåt fyrbent. TÄNK om jag kunde ha en hund till sällskap om dagarna! Jag är verkligen en hundmänniska, men katt går också bra. Om de får bita lite på mig…

Idag får jag nog hålla tillgodo med smådjuren vad gäller sällskap. Funderar därför på vad jag kan göra för att ha några mänskliga kontakter som INTE sker via dator, sms eller mobilspel. Hade tänkte ringa mamma, men hon förekom mig igår kväll, just när jag skulle laga middag. Och Fästmön och jag telefonerade efter middagen och före gårdagens TV-program som jag tittade på Det gör att jag var snudd på übersocial under tisdagen…

1. Träffade min Nästanbror
2. Pratade med två som jobbade på Tokerian
3. Telefonerade med mamma
4. Telefonerade med Anna

 

Två jobb att söka har jag hittat hittills idag. Ganska intressanta jobb, som dessvärre skulle medföra lång resväg. Ett tredje jobb tipsade jag om på Twitter. Där finns ju andra som söker nytt arbete också…

Så kvar att göra idag är att leta upp minst ett jobb till att söka. Sen måste jag duscha och tvätta håret. Och så återstår…. att vänta med spänning på Saker & Ting. Till kvällen kopplar jag av med andra delen av Svart fjäril.

I kylen ligger en liten flaska champagne och en stor flaska mousserande. Det vore inte helt fel att få öppna nån av dem.  Och nej. Det handlar inte om ett nytt jobb, men nånting riktigt häftigt!

Vad händer hos dig idag??? Du vet att jag gillar när du skriver några rader och berättar!!!

Livet är kort.

Read Full Post »