Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inte klara av’

Ett ganska nöjt inlägg.


 

Röda tulpaner i grus

Den enda bilden jag tog idag. Riktade kameran neråt. Zoomade.

Trots allt har jag fått en del gjort idag. Även om jag ofta fokuserar på det jag inte klarar av just nu. Men det är fruktansvärt irriterande att inte kunna öppna strump-lådan, plocka upp nåt man tappar på golvet, fota nära, köra bil längre än en mil, dammsuga skitig bil etc – bara för att man inte kan böja sig ner. Jävla rygg, på ren svenska!

Men det jag har kunnat göra idag är att bädda rent (tog hela dan), tvätta en maskin, kasta sopor, gå en lite längre promenad än till Tokerian, stryka fem t-shirtar (tog två timmar, av och till), läsa en bra bok, betalat två räkningar etc. Och det är faktiskt inte illa pinkat av en Tofflan med ett kvastskaft bakom ryggen, nedstucket i jeansen.

Får jag vara lite nöjd? Medan Fästmön kursar klart kan jag vila en stund till innan jag hämtar henne på centralen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om denna tisdag, som blev en rätt god dag, trots allt.


I morse skrev jag ju om tisdagar
och att de ofta är så illa ansedda. Min tisdag blev faktiskt ganska bra, kan jag summera så här på kvällen. Så klart att jag var arg när min handläggare från Arbetsförmedlingen ringde i morse. Men samtidigt var jag nöjd att hon verkligen hörde av sig, för det var ju det jag väntade på. Nu hoppas jag få ordning på ärendet så att jag kan lägga det bakom mig ett tag. Kanske börja njuta av att det snart är jul i mitt hus, till exempel..?

Tomte med svamphus

Tomten har jul i sitt svamphus i alla fall.


Arbetsdagen flöt på bra idag.
Jag kände inte en enda gång att det var nåt jag var rädd att misslyckas med eller inte skulle klara av. Tvärtom gjorde jag en del bra saker – tycker jag själv. Det bästa var nog att jag bokade in ett möte med chefen i morgon bitti. Nu funderar jag på vad jag säga och hur jag ska lägga fram det hela. Det kanske ger sig under samtalets gång. Det viktiga för mig är att jag så snart som möjligt får markera att vissa saker inte är OK. Det känns skönt att jag inte är ensam om att tycka det, för övrigt.

Fick ut en del nyheter och ett pressmeddelande på webbplatserna. Sista, interna nyheten gick ut på eftermiddagen. Extra kul var det att få mejl från chefen där det stod

Snyggt jobbat! 

Mejlet kom alldeles nyss och jag har lovat mig själv att inte kolla jobbmejl utanför arbetstid, men… I kväll blev jag ju glad.

I övrigt är det en e-tjänst som krånglar på webben. Det ringer en del folk till mig om detta och på själva sidan står det att felet är anmält och att tekniker tittar på det. Frågan är vem som har anmält det och vart. Det är många såna här frågor som landar i mitt knä just nu.

Det finns en riktigt trevlig tjej med finländskt ursprung (ja, det finns flera som är både trevliga och finska!) som jag gärna fikar med. Det är gott att få lite ”kompisar” på jobbet, såna man kan ha roligt med och prata om intressanta saker med. (Inte recept, handarbete eller barn.) Idag på förmiddagen kom hon ut med en gigantisk skål med godis i fikarummet… Det gick naturligtvis inte att låta bli att ta en och annan bit…

Godis

En gigantisk skål med godis kom fram på fikabordet.


Jag var ensam hela förmiddagen
på jobbet, så gott som, så I tyckte att jag kunde åka hem lite tidigare. Det var bra, det, för jag behövde handla. Dessutom hann jag med att köpa den sista julklappen till Fästmön. Tror jag. Nu skulle jag behöva fixa nåt mer till mamma också.

Nyduschad och renhårig har jag just tagit ett par mackor. Lite senare ska jag släpa ut julklappar i bilen och åka och hämta Anna. Maj gadd, jag undrar var hon ska gömma dessa paket… 

Hur går det för dig med klapparna???


Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällens När livet vänder var väldigt annorlunda mot de tidigare. I den sjunde delen av åtta fick vi tittare träffa Jonas, varligt pratad med av Anja Kontor.

Jonas
Jonas cykelolycka gav honom en hjärnskada. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Jonas hade bråttom till träningen,
slängde väskan på cykelstyret och trampade iväg. Troligen åkte väskan in i framhjulet och Jonas damp i backen, svårt skadad. Ett ögonblicks verk förändrade hans liv.

Före olyckan var Jonas lite av en äventyrare som klättrade, paddlade och gjorde våghalsiga saker. Efter olyckan mindes han inte ens sin mamma. Hans minne är svårt skadat, värst däran är korttidsminnet. Det har blivit bättre till viss del, men Jonas kan glömma basala saker som att äta för han känner inte hunger. Han lever väldigt mycket i nuet och får ofta problem med alla intryck han hela tiden tar in. Det blir så mycket. Det är så han fungerar just nu. Att komma till ro är svårt.

Jonas har fått träna mycket med sitt tal och under intervjun hör man inte att han har problem att prata. Däremot kallar han logopeden för ortoped vid ett tillfälle. Före olyckan jobbade han som ljudtekniker. Idag jobbar han tio timmar i veckan som säljare. Skadan är väldigt isolerande och att jobba är ett sätt att få en social bit. För, som Jonas säger:

Om du inte jobbar… Efter tre månader slutar folk att ringa, de har glömt bort dig.

Och visst är det så… Det är jag den första att skriva under på.

Jonas kan aldrig gå tillbaka till det liv han en gång hade. Men han har fått ett nytt liv – och en familj. Och han är inte bitter, ser det som en möjlighet. Däremot bryts intervjun flera gånger för att Jonas gråter. Det gör ont att tänka på vissa saker, att inse att man inte klarar av.

Titta på Jonas på SvTPlay.


Livet är kort.

Read Full Post »