En rooosa tandborste och diamanter till fötterna

Ett inlägg om hur hur jag slösar med min skatteåterbäring, bland annat.

---

Jag tillhör den lyckliga skara som har fått pengar tillbaka på skatten. Det var en väldigt välkommen slant av flera skäl:

1. jag får bara 13 dagars ersättning den här månaden på grund av nya karensdagar
2. jag behöver köpa kläder, för de flesta jag har är trasiga, urtvättade eller för små (Och nej. Jag köper inte kläder på loppis och i second hand-affärer.)
3. jag behöver köpa hygienartiklar och klippa håret

Nu låter det som om jag har fått maaassor av pengar tillbaka. Det har jag INTE! De flesta av dem lär för övrigt gå in i Den Allmänna Budgeten hos mig, det vill säga hushållskassan, den för mat och räkningar såsom el, vatten, månadsavgift till bostadsrättsföreningen (”hyra”), banklånet etc. Tidigare ingick el och vatten i månadsavgiften, men från årsskiftet är det nytt som gäller. Och det tjänar en sån som jag mellan 100 och 200 kronor på varje månad, om jag nu inte slösar förfärligt med varmt vatten och ström.

Rooosa tandborste och diamantfotfilsrefiller till bra pris och snabb leverans från inkClub.

Igår beställde jag hygienvaror via internet. Jag nääätshoppade, alltså. Jag brukar köpa hygienvaror via Apotea, men igår var det jag skulle ha slut. Lite synd, för i övrigt har jag varit mycket nöjd med Apotea på alla sätt och vis – utbud, priser, snabba leveranser etc. Men gissa om jag blev paff när jag upptäckte att en annan e-shop, inkClub, inte bara säljer toner till skrivare… utan hygienartiklar med mera också!

Gårdagens beställning gick därför till stället där jag vanligen köper skrivartillbehör. Och idag hade grejorna hittat ner i min post. Jag köpte en tandtrådstandborste, för nogsam tandhygien håller tandläkarräkningarna nere, och refiller till min fotfil, som jag fick i julklapp av mina bonusbarn. Fotfilen har varit kanon och den är så skön för onda fötter som mina! Men även om batterierna har räckt sen i jul och fortfarande är OK, börjar själva fildelen bli utsliten. Tänk, det är nog inte alla som unnar sina fötter diamanter! Det är nämligen diamanter, sägs det, i själva filarna.

Som grädde på moset fick jag en rooosa tandtrådstandborste. Inte alls min färg och stil, men skit samma, jag har inte precis publik när jag gör rent mina tänder. Fast jag kan inte låta bli att undra om jag fick en rooosa bara för att jag råkar ha ett kvinnonamn… Glad och tacksam är jag för snabb leverans av mina varor och ett bra pris. Men hujedamej (där kom smålänningen fram!) vilken hög fraktavgift! För 49 kronor hade jag kunnat åka många vändor med bil bort till inkClub, som ligger ganska nära där jag bor, faktiskt…

Idag har jag emellertid inte haft tid att åka några vändor alls. Tre kraftlösa och tämligen värdelösa dar (förutom avslutningen och gårdagens vänbesök) gjorde att jag låg efter med ”allt”. Jag har därför vattnat krukväxter, städat, gått ut med sopor och utfört mitt skrivåtagande. Just nu tvättar jag. Tänkte under tiden läsa ut min bok på gång så att jag kan ta tag i boken jag ska recensera. I morgon kommer Fästmön. Äntligen! Då blir det lite ordning på torpet, bland rooosa tandborstar och diamanter till fötterna…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Liv i linan och muller i magen

Ett inlägg om denna dag so far.

Uppdaterat inlägg: Klockan 16.33 kom ett sms från B2Bredband (Bredbandsbolaget???) där det stod att driftstörningen är åtgärdad och om jag fortfarande har problem ska jag starta om mitt modem. MEN HALLÅ! För det första har jag en lina – en sladd till ett särskilt bredbandsuttag i väggen, på lätt svenska, och inget modem. För det andra har linan funkat sen lunchtid… Maj gadd…

Äntligen sitter jag vid Storebror* igen! Det var kvickt jobbat, Bredbandsbolaget! All credit till era tekniker. Men när det gäller information till kunderna fallerar ni emellertid – som så många andra. Spray.se, till exempel… Det hade varit så enkelt för er att till exempel lägga ut information om Bredbandsbolagets driftstörning i HELA Uppsala på er webbplats. Kanske Twittra lite. Alltid når man några kunder som surfar mobilt när fasta linan inte funkar. Bara ett par tips från en kommunikatör som satt och skrev en jobbansökan just när linan dog.

Det gick bra att fortsätta jobba med ansökningarna på Lapdancen**, men som sagt, det blev mickligt. USB-stickan åkte som en skottspole mellan datorerna. Tre ansökningar åkte iväg idag, varav två med såna där fruktansvärda webbformulär som man borde få betalt för att fylla i. Allt som efterfrågas där står nämligen i mitt CV som ligger på en fil. Hur svårt kan det vara att läsa ett sånt dokument? 

Det är som att alla tror att man har massor av tid bara för att man är arbetssökande. Så är det inte! Jag fyller min dag med att skriva ansökningar och skriva annat. Däremellan försöker sköta mitt hem och hushåll samt umgås med familj och vänner. Jag planerar min tid så gott det går. Teknikstrul kan verkligen sätta käppar i hjulet för planeringen. Men då gäller det att ha en plan B! Och det har jag när det gäller datorer och internetuppkoppling, tack och lov! I övrigt är jag hjärtligt trött på dem som skyller på att de inte har tid att svara på ganska viktiga frågor som har med tid och plats att göra. Eller som lovar mejla nånting som sen inte dyker upp.  Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

Hur svårt kan det vara att ta två minuter för att skriva två meningar?

Den som har jobb har ofta svårt att förstå noll koll på vilken utsatt position en person utan jobb är i. Att offra ett par minuter för att komma överens om nåt eller skriva nåt eller mejla nåt är väl inte hela världen? När jag jobbade hade jag ibland just två minuter över, liksom… Tänk på att det faktiskt kan vara du som sitter där och väntar sen nån gång, arbetslös och rätt deppig…

Regnet upphörde i Uppsala och solen tittade fram en stund. Jag samlade ihop mina soppåsar och Tokerian-påsen som jag hade kompost i hade gått sönder och läckte – som vanligt! Jag vet inte vad det är för fel med Tokerians plastkassar, men de går alltid sönder. Eller i alla fall i nio fall av tio. Det var bara att offra en annan påse att stoppa den äckliga påsen i.

Sen fick jag emellertid lämna påsarna nere i entrén. Jag kollade postboxen och där låg en räkning och ett brev från a-kassan. Brev från a-kassan, snarare än räkningar, gör att det börjar mullra i min mage. Jag blir nervös och måste gå på toaletten. Idag var inget undantag. Fast jag blev rätt sur på min reaktion när jag öppnade brevet:

Brevet från a-kassan var inte värt att få ont i magen av.

Brevet innehöll en blankett för nominering av ombud. Vilket jävla hån! Jag har ju inga arbetskamrater så hur 17 ska jag kunna utse nåt ombud?! Det var länge sen jag hade kollegor som tillhörde samma fack som jag eller som jobbade som ombud för mitt fack. Det sades, förresten, på just den arbetsplatsen att de som jobbade som ombud hade för lite att göra på sina ordinarie jobb. Det kan nog stämma på det stället. På min senaste arbetsplats såg jag däremot ett ombud som arbetade väldigt hårt – både som kollega och som ombud. Hade jag fått fast tjänst hade jag bytt till just det facket! Nu tvingas jag vara kvar i ett fack som inte vill ha mig som medlem.

En bra sak med det för mig idiotiska brevet var att jag blev påmind om att mejla a-kassan om sänkt a-kasseavgift. Man bör nämligen få det när man är arbetslös. Men du ska inte tro att a-kassan informerar om det. Sånt får man ta reda på själv! Jag lärde mig det förra gången jag var arbetssökande…

Det tar ungefär fem minuter att gå till Tokerian. Halvvägs började foten göra rejält ont. Nu har det onda flyttat sig längre fram, mot lilltån. Fick stanna ett tag inne i affären och vila mina onda fötter liksom axeln – den fick sig väl en kyss i Det Fruktansvärda Fallet i lördags den också…

Fötter och axel fick vila en stund inne i affären.

På Uppsalanyheter.se såg jag så himla många fina bilder från Kulturnatten. Själv bidrog jag bara med en enda, för jag fotade ju mest blommor och växter innan vi åkte hem, som du som läste mitt inlägg om Kulturnatten kanske såg. Fästmön och jag önskade att vi hade haft en anonym blogg där vi kunde lägga ut alternativa bilder. DET hade varit roligt! Men en får inte skoja om andra människor för då är en elak, har jag hört, särskilt från personer som skojar själva – och är både bitska och jätteroliga. Men jag kan meddela att jag hade filmat mitt fall och lagt ut – om jag hade kunnat. Det var en piruett – om du nu kan tänka dig Tofflan som balettdansös – jag har faktiskt dansat balett!!! Att ironisera över sig själv och sina egna tillkortakommanden är alltså helt OK i sociala medier. Men du får alltså varken se P-Lisa eller Han med Shortsen och inte ens Tofflan göra Svansjön, utan bara tillrättalagda och snälla bilder.

*Storebror = min stationära dator
**Lapdancen = min laptop

Livet är kort. Ibland är det svårt att vara snäll.

Read Full Post »

Muller, spöken och hackade toaletter

Ett inlägg om vad det skrivs om i media just nu.

Alltså man upphör inte att förvånas vad som får plats i media så här års. Huvudnyhet nummer ett tycks vara vädret. Det är prognoser, det är varningar för värmeböljor, åska, skyfall och jag vet inte vad. Så jag tar en sväng i omvärlden för att kolla om det händer nåt annat också. Och, by the way, vädret utanför mitt fönster är mulet, blåsigt och kvavt. Det är ju inte svårare än så att ha koll på det…

 

Det är väl blixten som är farlig, inte åskan?

Så skyddar du dig mot åska. Ja lite väder måste jag ju ta med! Här har vi haft två knallar åska på hela sommaren, men det skulle verkligen behövas en riktig urladdning. Vernon Cooray, vid Uppsala universitet, ger dig lite tips på hur du kan skydda dig mot åska. Fast det är ju inte åskan i sig som är farlig utan blixten. Lärde jag mig som barn…

Kvinna ansågs inte kunna vara tekniker. Nu blir jag jättebesviken! Jag tyckte ju att LinkedIn var så bra… Men tydligen anser LinkedIn att kvinnor inte kan vara tekniker. Webbutvecklingsplattformen Toptal fick ett meddelande där man uppmanades av LinkedIn att ta bort bilden på en anställd kvinna. Bilden skulle ersättas med ”andra bilder, som är relaterade till produkten”. Man tror inte att det är sant…

 

Spöket Laban är ett snällt spöke och vill inte sno din plånbok.

Polisen varnar för spökliga i Stockholm. Alltså jag trodde att mamma skämtade idag när hon bad mig se upp för spöken i morgon när jag ska in till Stockholm. Men det är alltså ett gäng ficktjuvar som arbetar i grupp. Människor i vita särkar med vitmålade ansikten tigger pengar. Det bygger på att du distraheras. Ett tu tre är din plånbok borta!

Experter varnar för att toaletter kan hackas. Var då? I Japan, förstås! Lite toafixerade tycker jag att de är där. Har sett en hel del märkliga japanska toaletter både på TV och i tidningar. Den nya lyxtoaletten Satis kan fjärrstyras med en app. Och det är genom appen som vem som helst kan styra toaletten. Det vill säga spola, spela musik, lämna dofter… Första april, eller?

 

 

Kontakt önskas!

Cyberohyfs? Får du inga svar på mejl och sms? Jorå, jag får det för det mesta, men vad säger Magdalena Ribbing? Ungefär att det inte är elakt eller kritiskt eller negativt, utan bara slarvigt och bortkommet. Och att många skyller på att det inte har tid att svara.

ICA-reklamen för hundskiva anmäld. Men jisses… Så farligt är det väl inte att driva med oss svenskar och vårt kräftätande och kineser och deras hundätande? Det är ju skämt och ironi…

 

Go-fika.

Kaffedrickande kan minska risken för självmord. Eller egentligen: de som fikar och dricker mellan två och fyra koppar java om dan är mindre självmordsbenägna. Hört talas om tröst som go-fika..?

Lanbrukare krävs på bättring. Nån som fattar vad Motala tidning menar? Finns där ingen som kan korrläsa? Eller har folk LANat men behöver bli bättre?

 

Min nalle skulle ALDRIG jucka!

Björn-snusk stoppat på TV4. Va? Har jag missat nåt? Uppenbarligen… Ugglan använde juckande björnar i säsongsavslutningen av Lotta på Liseberg. Fantasifullt… (Gäspar…)

Livet är kort. Det finns uppenbarligen inte många nyheter att skriva om just nu.

Read Full Post »

Källarstäd

Ett inlägg om en kamp mot snedställda möbler, byråkrater och annat.

Uppdaterat inlägg: Mamma hittade lite mer grejor i kväll som ska ner i källaren. Jaha, i morgon blir det nyordning i källaren igen…

Lite mer till källaren… 

Det har grejats i mammas källarförråd. För nåt år sen påbörjades ventilationsarbeten i huset där hon bor. Hantverkarna behövde tillgång till hennes källarförråd, vilket de fick. Men de fick förstås flytta på alla hyllor och grejor på egen hand så att de kom åt det som skulle åtgärdas. Tror mamma närde nån förhoppning om att de skulle flytta tillbaka saker och ting också. Svar: Nej!

Mamma är både äldre och rörelsehindrad, så hon kunde inte flytta möbler och tunga lådor på egen hand. Hon kan faktiskt inte ens gå ner i källaren eftersom trappan ner är brant och inte har nån ramp för rullstol eller rollator. Det tog flera månader, förresten, innan hon fick tillbaka nyckeln till sitt förråd, så hon har inte ens kunnat engagera nån att hjälpa henne. Bovärden har lovat att göra det. Grejen är bara att det har blivit indragningar på bovärdar. Och de som jobbar har inte haft tid. Mammas dotter, det vill säga jag, bor 30 mil härifrån. Den senaste tiden har jag jobbat väldigt mycket och inte orkat åka 2 x 30 mil. Före dess genomgick jag en bukoperation som innebär att jag inte fick ägna mig åt tunga lyft, in fact, inga lyft alls den första månaden. Jag fick inte heller köra bil på en månad.

Jag tog en tur ner för att byta glödlampa i taket och kolla på förödelsen. Det jag såg gjorde det omöjligt för mig att låta bli att ingripa. Tyvärr tog jag inget före-foto, men en gigantisk och tung hylla, som i vanliga fall står upptryckt mot ena kortväggen, var ställd diagonalt i förrådet. Alla kartonger och väskor var upptryckta mot andra väggen. Mitt i förrådet stod en glasdörr från vardagsrummet och kilade fast hyllan. Mammas rullstol stod mitt på golvet.

Det går ju aldrig att göra fint i ett förråd, tycker jag, men jag försökte åtminstone göra logiskt. Fast först baxade jag hyllj#¤%&{n på plats. Svetten rann. Mina rena mjukisbrax blev dammbruna på knäna. Ja för jag fick liksom krypa och kräla under hyllan också. Till slut gick det och så här blev slutresultatet:

Inte fint men logiskt.

På översta hyllplanet ligger smålampor, småhyllor och två kartonger med prydnadssaker. Mittenhyllan innehåller julsaker, påsksaker och mammas resväska på hjul. På nedre hyllplanet finns extratäcken och -kuddar och vinylskivor, det vill säga sånt som man inte drar fram så särskilt ofta.

På motsatta kortväggen finns en väggfast hylla med stång. Där hänger klädgarderober. Nedanför står tre extrastolar och en gammal träkista.

Klädgarderober och extrastolar.

I mitten står glasdörren till lägenhetens vardagsrum, en stege samt mammas rullstol, lättåtkomlig – för den som kan ta sig ner för källartappan.

Rullstol, stege och dörr.

Jag fotade och visade mamma bilderna, förklarade hur jag hade ställt saker och ting. Hon blev nog nöjd, tror jag, för hon tyckte att jag skulle ta en kall öl som belöning. Det gjorde jag och det var förstås underbart gott!!!

Underbar belöning!

I mammas gömmor i köket grävde hon fram ytterligare en belöning – en fin gammal burk med blommor på. Den ska få följa med hem till Uppsala.

En fin burk som följer med till Uppsala.

Mamma har många fina saker, men nåt som jag alltid beundrar är ett par gamla stolar. Stolarna är gamla på riktigt, för att klädseln på dem sägs vara original. Enligt mamma är det pappas farmor Mabel som har broderat sitsar och ryggstöd. Mamma har paret, men här är en av dem på bild:

En fin stol! Dess make/a står utanför bild.

I övrigt har jag försökt förstå ett brev om kommunens nya färdtjänstregler, regler som gäller från och med den 1 juli, det vill säga nu i veckan. Om detta kommer ett särskilt inlägg, för jag är riktigt förbannad, på ren svenska, för att byråkraterna inte kan skriva på… ren svenska!

I kväll är Findus vår kock eftersom jippot har stängt av här runt omkring så vi inte kunde åka iväg och handla med bil. Sen blir det TV-deckare och prästostbågar och före dess kanske en promenad. Om vädret håller sig. Himlen liksom öppnar sig då och då och det har åskat så lamporna här har blinkat!..’

Livet är kort.

Read Full Post »