Den som spar hon har… julklappar kvar…

Ett smaskigt inlägg.

---

 

En plåtburk med marmelad fick jag av Anna i julklapp förra året.

Det är mitten av mars månad, ungefär, och jag börjar upptäcka julklappar från förra året. Eller upptäcka och upptäcka… Jag har sparat dem till bra tillfällen. Igår kväll var ett sånt tillfälle. Då tog jag fram ett kilo Belgiska sjöfrukter som jag hade fått av mamma. Idag var det ett annat sånt tillfälle och jag tog fram plåtburken med minimarmeladburkar som jag fick av Fästmön.

Både Anna och jag gillar snygga plåtburkar och faktum är att Anna erkände att hon köpt den här klappen lite på grund av burken. Jag gillar dessutom engelska marmelader. Därför var det perfekt att få den här burken med ett urval av olika sorter från Tiptree i Essex i England.

Sex miniburkar med olika sorters marmelad fanns inuti plåtburken.

 

På vardagskvällar äter jag rostat bröd med ost till middag. På helgerna äter jag rostat bröd med ost OCH marmelad till frukost. Min vanliga apelsinmarmelad från Sydafrika tog slut förra helgen, så det var verkligen perfekt att öppna plåtburken från Anna och Tiptree idag.

Jag provade först ‘Tawny’ orange marmalade, mest för att jag var nyfiken på det däringa ‘tawny’. En snabb googling avslöjade att det handlar om färgen, ljust brun till brunorange. Och det var den! Annars smakade den perfekt gott och precis som en typisk engelsk apelsinmarmelad, det vill säga lite åt det bittra hållet.

Till rostade macka nummer två ville jag prova en helt annan smak och valde Black currant, svarta vinbär. Denna var mer som sylt och rinnig, men å så ljuvligt god…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Som en liten bonus upptäckte jag de roliga texterna på insidan av locken. DET är bra reklam. För bra reklam är ofta väldigt enkel. Jag fattar inte varför TV-reklamen, till exempel, larvar till det med talande fantasifigurer och tecknade djur, dåligt dubbade filmer och blå mens, för att nämna en del. Titta här ba’, så enkelt och bra:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det här inlägget, däremot, är ingen som helst reklam, för jag vet inte varifrån Anna har köpt burken. Troligen har hon näthandlat den, men inte från Tiptree. Jag får alltså inte betalt för att skriva det här inlägget, jag skriver det för att jag ville visa upp min fina och smaskiga julklapp!

PS Det enda som var FEL med marmeladprovningen var att jag borde haft te med mjölk i muggen och inte kaffe!

PS 2 På söndagen provade jag ytterligare tre små burkar – strawberrry, orange och apricot. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Har DU några julklappar kvar från förra året att smaka på eller använda på nåt sätt??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 37: Höst och Host

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.

Torsdag och jag sover troligtvis när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 

• Hållplats Sverige – jag, Almina (En förträfflig debut av Anna Nilsson Spets och en spännande första del av en ungdomstrilogi.)
• Vänliga ord om min person och kompetens (Just när jag behövde dem som mest! Tack, Berit!)
• Turbo Snake (Tänk, mitt vatten sjunker så bra nu!)
• En helg att se fram emot i oktober (Det har Fästmön och jag nu fått!)
• Vår dag – sexårs (En dag för bara Anna och mig)
• En dag på vift (Gav mig nya och bra erfarenheter som jag tar med mig in i framtiden.)

Host

• Teknikens värld (Ytterligare ett företag som skickar reklam-sms fast det är förbjudet. Jag har anmält, förstås!)
• WordPress (Som har bestämt att det är OK att de godtyckligt stoppar in annonser mellan mina inlägg här på bloggen då och då. Jag kan tyvärr inget göra åt detta och jag får inte heller betalt för det. Oönskad reklam bland mina ord och bilder, alltså!)
• Kärringar som tränger sig före andra i kassakön (Nej, det är faktiskt inte OK att ignorera andra människor så!)
• Företags oförmåga att ta emot felanmälningar (Vems felet är? Vet inte. Jag har bara gjort några felanmälningar.)
• Företag som ändrar leveransdatum tre gånger (Nej, Let’s Deal, jag är inte imponerad av er oförmåga att leverera till utsatta datum!)

Livet är kort.

Read Full Post »

Skrattogram

Morgonens tankar har fastnat på… skrattogram. Hur många är det som är pigga och glada före klockan sex på morgonen? Njae, det är inte många av oss. Själv är jag ju förstås som en lärka så dags, men får lägga band på mig så att omgivningen inte rasar. Idag var det emellertid svårt. Fästmön upptäckte igår att hon hade glömt sin blodsockermätare hemma. En blodsockermätare är en ganska användbar liten sak för en diabetiker. Gissningsleken fugerar sisådär, men klockan drog mot halv elva på kvällen när upptäckten gjordes så att åka till Himlen och hämta apparaten var inte att tänka på. När man har lågt blodsocker – och det gäller ju de flesta – kan man bli lite… tja, motsatsen till muntergök. Anna hade ju ingen möjlighet att kolla sina värden i morse. I stället upptäckte hon att hon hade tagit fel medicin igår kväll. Detta ledde INTE till några skrattkramper. Det var då jag fick syn på annonsen om skrattogram i lokalblaskan…

Tänk om en sån här plingade  på hemma för att leverera ett skrattogram?

Jag föreslog Anna att jag skulle ringa och beställa ett skrattogram. Det föll inte väl ut. Hon såg bara ännu argare ut. Nån tidningsdel, som jag lite försynt erbjöd henne, ville hon inte heller ha – för hon hade inte tid (!) att läsa den. (Vi samåkte idag.) Sen kom hon att tänka på dagens övningar och ett stort, svart moln drog över hennes ansikte. Till råga på allt tappade hon brallorna när hon hasade över köksgolvet för att stoppa undan bordstabletten. Jag skrattade då, för det såg ganska dråpligt ut och jag tyckte mig ana ett flyktigt leende även i Annas söta fejs. På väg till garaget kom jag på att jag hade hört att man inte använde deo på 1950-talet, en upplysning som jag delgav min kära bara så där. Då kunde hon inte hålla sig utan skrattade. Lite, i alla fall. Sen kom jag på att jag mådde illa och då skrattade hon helt klart och tydligt.

Jag mådde illa.

Så vem behöver ett skrattogram när man har en rolighetsminister i familjen? Inte Anna eller jag kanske – ja för Anna kan vara fruktansvärt rolig, jag berättar inte hälften av det som sker mellan oss här på bloggen! Du kan inte ana… Men… om du beställer ett skrattogram via Clowner utan gränser kan du faktiskt göra två flugor på smällen: dels kanske nån får sig ett gott skratt, dels gör du lite gott. För Clowner utan gränser skickar clowner till barn som har drabbats av krig, sjukdom eller annat skit.

Och nej, det här inlägget fick jag inte betalt för att skriva, det kom ner på pränt av egen vilja.

Read Full Post »