Posted in Böcker, Familj, Personligt, tagged agera, bakterier, behöva, bitar, blyertspenna, bra bilförare, cerat, Coq au vin, döda, en tåsjuk man, evigheter, frys, ganska dyr, gosse, gratis, Håkan Nesser, högre fart, hjälpa, hus, ICA Supermarket Solen, inbunden, inlästa färdigheter, inte berätta, Kalle Kon, kännas, Konsten att vara snäll, lantbruksmaskin, lärorik, litteratur, loppis, lyfta fram, lyssna, mamma, månad, middag, mjölk, moderskepp, nästan slut, omsätta, pengar, potatisklyftor, provköra, röst, saga, shopping, sina vänner hjälper man, sjuk, skjuts, skrapa en trisslott, snäll på riktigt, spatsera, tack, telefoni, travestera, tupp, utgåva, varor, väg, väskor, vecka, verkliga handlingar on 19 september 2014|
10 Comments »
Ett lite på Håkan Nesser travesterande inlägg.
Cerat och mjölk. Tuppen och lantbruksmaskinerna fick jag inte med mig hem.
Jag läser en bok om att vara snäll. Den kostade bara tio kronor i inbunden, bättre begagnad utgåva på en av stans loppisar. Boken är lärorik. Jag läser den med blyertspenna. Och så försöker jag omsätta mina inlästa färdigheter i verkliga handlingar. Fast om man är snäll på riktigt, läser jag, ska man inte berätta om det. Så jag berättar bara lite grann om det jag har gjort. Det jag har gjort idag är inte det jag vill lyfta fram.
Fästmön hade blivit lovad skjuts hem med sina väskor. I samband med detta passade jag på att handla lite åt en tåsjuk man. Det tog eeevigheter att fara ut till Förorten. Det verkade som om alla tänkbara lantbruksmaskiner var ute och provkördes idag på eftermiddagen. Men fram kom vi och handlade gjorde vi och varorna levere-rades till Den Sjuke. På köpet fick vi även med oss en gosse och hans grejor till moderskeppet.
Och… nu kommer det: som tack för att jag gjorde detta fick jag köpa mig nåt på ICA Solen. Jag valde en liter mjölk och ett cerat.
Nu brukar jag alltid säga och för det mesta agera som så här: sina vänner hjälper man. Underförstått: gratis. Man gör vad man kan om ens hjälp behövs. Så det kändes inte helt bra att köpa mjölken och det ganska dyra ceratet. Men jag gjorde det för att jag behöver båda varorna och för att mina pengar nästan är slut. TACK!
På vägen tillbaka till New Village ett par timmar senare höll jag även på att få med mig en tupp hem. Tuppen spatserade på vägen utanför ett hus. Hade jag haft högre fart… kunde det ha blivit Coq au vin till middag. Nu blir det inte det. Jag är en bra bilförare, if I may say so. Det blir några små bitar stekt Kalle Kon, som har legat cirka tio månader i frysen och potatisklyftor, som har legat där ett par veckor. På tio månader hinner frysen döda alla bakterier, säger vi.
I kväll ska jag skrapa en Trisslott och lyssna på min mammas röst i telefonen. Vad ska du göra???
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 