Hajpat: Ljug och fusk – varför gör vi det?

Ett förljuget och fuskande inlägg. Ha ha ha, bara skojar! Eller..?

---

 

Varför ljuger och fuskar vi människor? Sker det nånsin i djurens värld, till exempel? Jag försöker nog att varken ljuga eller fuska själv. Mest för att jag inte kan ljuga (medvetet), det syns direkt. Att bli avslöjad som lögnare skulle vara väldigt pinsamt. Och när det gäller fusk… Nää… jag vill inte tillskansa mig fördelar och vinster av nåt slag – varken små eller stora – för är dessa baserade på fusk är de ju inte äkta. Du skulle bara veta hur… upprörd jag blir när jag i samtliga skriftliga meddelanden från Akassan Vision upplever att jag blir misstänkliggjord för fusk… Jag, som till och med häromdan betalade min infrastrukturavgift på fem (5) kronor från mammas födelsedagsutflykt i somras…

Såna här fakturor ägnar sig vissa byråkrater åt att skicka ut. Undrar vad själva handläggandet kostade. Med all säkerhet mer än fem spänn.

Psykologiprofessorn Per Carbring menar att människor vanligen inte fuskar och ljuger för att få fördelar. Fusket och lögnerna handlar i stället mest om att undvika obehag. Han säger i en artikel i Dagens Nyheter häromdan att det är svårt att upptäcka lögnare och fuskare just i stunden. Själv blev jag ljugen rakt upp i ansiktet häromdan och uppfattade lögnen direkt. Det gjorde mig mycket, mycket ledsen eftersom det var en person som jag tycker om.

Att fuska i kortspel är väl inte hela världen..?

Att ljuga om eller fuska i små saker/sammanhang är väl inte hela världen. Som när man spelar kort eller brädspel hemma i familjen. (Fast personligen lackar jag ur då. Och jag är verkligen inget bra på kortspel som Bluffstopp och liknande…) Men ibland får fusket (slarvet?) väldigt stora konsekvenser. Jag läste i Aftonbladet igår om ett förväxlingsfel vid fertilitetskliniker i Danmark. Detta har lett till att åtminstone ett barn har fötts med ”rätt”mamma, men ”fel” pappa. En dansk kille blev till efter att ägg hade förväxlats och fick ”fel” därmed föräldrar. Nu misstänker man att det har förekommit åtminstone fem ytterligare förväxlingar. Det går inte att föreställa sig vilka känslor alla inblandade får när ett sånt här fel har upptäckts. Tänk att kanske ha levet ett helt liv i lögn, på sätt och vis, på grund av en förväxling vid tillblivelsen…

Laddat med hur mycket? Tja, det måste jag gå till en kassa för att få veta.

I samband med detta är fusket hos UL den 14 och 15 augusti en piss i havet. Och nåt fusk är det kanske inte egentligen, bara ett tekniskt fel – och ytterligare en bekräftelse på att jag aldrig ska ladda ner deras app (det är inte första gången den krånglar). För en gångs skull är det inte resenärerna som har fuskat med biljettavgifterna utan UL. Det vill säga UL:s app, dårå. Resenärer som använt appen under de aktuella dagarna har blivit dubbeldebiterade. Men kontaktar en UL:s kundservice kan en få pengarna tillbaka om en tror sig ha råkat ut för detta. Heder åt UL som erkänner detta, i alla fall i lokalblaskan (som kanske inte alla läser, men…)

Däremot är det inte hedersamt av UL att strulet med reskassesaldot kvarstår och skylla på att det beror på att chaufförerna lämnar in sina redovisningar sent. Lös problemet, bara! En har inte en aning om sitt saldo, för när en loggar in och kollar sitt kort kan det visa ett helt annat saldo än när en står på bussen och ska betala.

Och ta bort texten

[…] Vi jobbar på en lösning […] 

när det gäller kortköp via läsplatta eller smartphone som står på webbplatsen. Inget har hänt på flera månader… DETTA är ljug!

Nästa inlägg i serien Hajpat, som troligen är den sista serien på den här bloggen, kommer inom kort!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

När kändisar dör bryr sig alla

Det är inte ofta jag läser bra och intressanta saker i Aftonbladet, men Zandra Lundberg har skrivit en krönika om nåt jag precis tänkte blogga om. Detta att ”alla” bryr sig när en känd människa dör. Exemplet hon tar upp är nu senast Steve Jobs. Detta att folk plötsligt sörjer hans frånfälle enormt, skriver lååånga blogginlägg, twittrar och fejsbookar och har sig. Men brydde de sig innan??? Kände de Steve Jobs? Gissningsvis inte.

Ett annat exempel är Amy Winehouse. När hon dog avgudade alla henne och hennes musik. Hur många gjorde det innan, liksom?

Zandra Lundberg formulerar det hela så väl att jag knappt behöver skriva mycket mer än att rekommendera dig att klicka på länken ovan. Men jag kan inte låta bli, förstås…

Zandra Lundberg skriver så mycket som jag har tänkt. Till exempel detta att hon naturligtvis inte har nån rätt att tala om hur andra människor känner, men liksom jag känner hon att hon äcklas över att folk

[…] flockas kring döden […] som rovfåglar  […]

Jag tycker detta har nåt snaskigt över sig och jag tycker att det framför allt inte känns äkta. Hur kan man sörja nån man inte känner och som man troligen aldrig har träffat?

Zandra Lundberg drar paralleller till sitt eget liv och det faktum att okända människor kom fram till henne när hon sörjde en nära anhörigs bortgång. Hur hon då äcklades och undrade varför de inte hade brytt sig en vecka tidigare.

Som Zandra Lundberg vill jag också säga att jag verkligen inte vill stoppa  alla rovfåglar den som så önskar från att skrika ut sin sorg över Steve Jobs eller Amy Winehouse. Men jag tycker att man kanske i stället borde bry sig om dem som faktiskt finns när omkring en idag och som faktiskt kan ryckas bort om en timma eller i morgon – barnen, kärestan, föräldern eller en vän, för att nämna några.

Jag låter Zandra Lundberg sammanfatta för hon gör det kort och koncist och enkelt:

[…] Jag säger bara att det kanske vore bättre att lägga energin på att ringa någon vän och gå ut och ta en öl i stället. Berätta hur mycket man uppskattar personen. Kanske ringa mamma, pappa, farmor eller allihop och säga god natt i kväll. […]

Read Full Post »