Försök att knyta ihop

Jag sitter här i efterdyningarna av institutionsdagen i slutet av förra månaden och försöker knyta ihop påsen. Med detta menar jag få till slutversionen av institution 1:s kommunikationsplan med vidhängande aktivitetslista. Det är inte det lättaste…

Idag har hela förmiddagen gått åt till att flytta mina numera två datorer till en ny och bättre server. Detta har inneburit att jag inte har fått särskilt mycket gjort mer än att jag har deltagit i ett kort möte. Mejlen har jag skött via Ajfånen, vilket inte är optimalt när man ska granska underlag i form av texter och bilder till en folder som ska skickas iväg för formgivning. Stordatorn har emellertid gjort som S ville att den skulle göra. Lilldatorn, däremot, var lite mer besvärlig. Därför kan jag inte sitta rent fysiskt på institution 1 idag och jobba, utan häckar kvar på mitt kontor på institution 2. INTE bra, för jag känner att jag måste visa mig en trappa upp också, då och då, även om jag bara jobbar 20 procent där… Men S jobbar stenhårt och jag tror att det blir bra och rätt i slutänden.

För tillfället sitter jag och gnager på min lunch. Det blev skrivbordslunch idag av mackan jag tog med hemifrån. Till det en mugg cappuccino och som dessert en banan. Jag klarar mig nog på det. Sitter och drömmer om att fly till en konferensanläggning med lite mer naturnära touch. Vår institutionsdag regnade ju bort, vilket var synd eftersom vi befann oss på en vacker plats på landet. Det är materialet från den dagen jag försöker knyta ihop. Här är lite svårt att få arbetsro och jag skulle kunna tänka mig att sitta nån helt annanstans för att få detta FÄRDIGT. Jag mejlade över kommentarer till de över 30 deltagarna för ett par veckor sen – en enda har svarat och rätat ut mina frågetecken. Detta gör att jag känner det som om jag borde kidnappa hela institution 1, tvinga ner dem i sina grupper och låta dem förfärdiga arbetet med projekten.

Skrivbordslunch idag.

Men så gör man förstås inte. Man ler lite ansträngt, försöker hitta kraft nånstans. Och så tar man en tugga av sin oerhört kartonglika lunch…

SÅ! Nu ska jag inte klaga mer. Det är en fantastisk arbetsplats jag befinner mig på och jag hoppas självfallet att jag får vara kvar även efter nyårsafton.

Livet är kort.

Read Full Post »

Illamående, fånar och Kanelbullens dag – take your pick!

Jag var tidigt på jobbet idag. Trafiken flöt på bra och då går det ganska fort att köra. Mår verkligen inget vidare. Visst är det besvärligt med ond hals och hosta, men illamåendet är värst. Uppenbarligen har jag lätt att kräkas och det har väl med bråcket på matstrupen att göra. Det underlättar liksom inte i det här läget.

Mår lite illa…

Men jag pallrade mig iväg idag. Kanske har jag lite feber, men jag tror inte det. Känner mig bara allmänt risig. Ska ringa Sjukstugan om en stund och kolla av ett par saker.

Igår eftermiddag jobbade jag ju vidare med de fall som användes på institutionsdagen i förra veckan. Nu har jag gjort en sammanställning och jag har kommenterat alla fall och skickat ut. Det ska bli spännande att få svar! Ett par har redan hört av sig, trots att jag gjorde detta ganska sent igår. Då tycker man att det är angeläget och det gör mig glad!

I övrigt ska jag jaga en journalist nu på morgonen, en journalist som tydligen hittat mitt pressmeddelande men inte noterat kontaktuppgifterna till berörda forskare som fanns längst ner. Men det är OK, då kan jag lobba lite. Vidare har jag konsultat professor H, mannen jag borde ha haft som mattelärare när jag var barn, i ett annat nyhetsärende. Jag hoppas att det ordnar sig även om jag blir borta av och till nu framöver.

På förmiddagen ska jag hämta min tjänstemobil och få lite instruktioner kring  den. Gissar att jag sen lär leka med den, testa kameran, lägga in kalenderuppgifter, kontakter i adressboken etc. Det ska bli spännande att se hur vi kommer överens, Ajfånen och Tofflanfånen… Men min gamla privata mobil står nu mer eller mindre vid ättestupans kant, så…

I eftermiddag ska jag till Nål- Janne. Jag gissar att det är därför hälen känns så OK just nu. Det är som om den kroppsdelen vet om att den ska få nålar i sig och då skärper den till sig. Men visst är det en liten värld när prefekten på institution 2 bor granne med Nål-Janne och är landsman med Nål-Jannes företagspartner!.

Fästmön får hem sina små gullungar i morgon, så vi ska handla lite smått till dem på Tokerian. Och så blir det kanelbullar, förstås, för idag är det ju Kanelbullens dag!

Jag älskar kanelbullar och firar gärna Kanelbullens dag! Hoppas bara att illamåendet har gått över till dess. 

Så från i morgon blir jag ensam hemma. Jag har valt det själv och det beror ju på att jag inte mår bra. Det är ändå gott att veta att min kära finns där och bryr sig om mig och älskar mig ändå, mitt i all skröplighet. Jag är lyckligt lottad!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 39: Klutt och Prutt

Nej då, jag har inte glömt veckans höjningar (klutt) respektive sänkningar (prutt). Det är bara lite mycket just nu… Men här kommer de!

Klutt

• Nya fönster (jättefina, ju! Och så praktiskt att kunna vipp-vädra i alla rum!)
• Institutionsdagen (den blev ju bra! Folk kom och tackade. Mig. För en bra dag!)
• Fin kväll i Himlen (mysigt att få vara med den yngre generationen!)
• Alla snälla som tänker på mig när jag gnäller om mina krämpor – TACK! (ingen nämnd, ingen glömd!)
• Säsongsbord för frukt och grönt (bra idé, ICA Maxi!)

Prutt

• Min alien (bort, sjas, försvinn!)
• Hälsporren (se parentesen ovan!)
• Stiltje bland tågen igen! (när ska det bli ordning på torpet, tro?!)
• Böldpest och Plupptå! (idiotkrämpor!)
• Saker hopar sig! (en olycka kommer sällan ensam)

Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev blått igen…

Jaa, det blev blått igen! På himlen. Bara för att jag var ute och promenerade haltade till och från Thaistället på lunchen. (Hälen ondare än nånsin, så jag får nog ringa mottagningen.) Jag hade varm luvatröja, tjockis-svart, förstås, på mig, men inga solbrillor. Om jag går i solen utan solbrillor får jag huvudvärk. Bara att vänta på det igen nu då. USCH vad jag gnäller idag!

Blått igen…

Nu är det så att jag ska vara glad, egentligen – och det är jag! Skit i onda hälar, aliens och annat bjäfs. Jag har fått ett muntligt löfte om att åtminstone få jobba kvar till årsskiftet. Trots att jag alltid vill ha svart på vitt att den typen av löften stämmer, känns det ändå som om detta gör det. Jag har nämligen fått ett antal nya arbetsuppgifter som löper en bra bit in i framtiden. Det handlar om webben och det handlar om information om forskning som ska ses över, först språkligt, därefter utseendemässigt. Det började på nåt sätt på institution nummer två och kom tillbaka till institution nummer ett… Men det är kul att få ordning och reda!

I morgon lär större delen av dan gå åt till att dra upp ramarna för institutionsdagen. Det känns också väldigt kul att ledningsgruppen köpte min idé kring detta! Genom att alla deltar och bidrar i olika grupper får vi garanterat bra acceptans och det blir lättare att genomföra saker och ting. Och om jag vore medarbetare och forskare skulle jag tycka att det var både viktigt och kul att jag får vara med och påverka och bestämma var/när/hur min forskning ska kommuniceras.

Det är verkligen så att jag är glad över att få jobba här, i den här stimulerande miljön, mitt bland alla engagerade och duktiga människor, unga som gamla! Jag är tacksam att jag får vara med om det och tacksam att jag får tillhöra en grupp igen, att jag har fått en social tillhörighet. Jag trodde inte att jag skulle sakna eller bry mig om det, för jag har lärt mig att inte ha några större problem med att vara ensam om dagarna. Men vissa dagar har varit som svarta hål, spelar ingen roll hur mycket jag fyllde dem…

Livet är kort.

Read Full Post »