Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘insändare’

Klockan har passerat 22 och eftersom det är fredag är jag inte alls pigg. Det är konstigt, alla andra av veckans vardagar är jag pigg som tusan på kvällen och vill inte gå och lägga mig. På fredagskvällen vill jag gå och lägga mig hela tiden. Därför har jag mutat mig med popcorn och Lonkakolor. Och Tyst vittne (varför ändrar Sjuan inte bilden på hemsidan – Amanda Burton har ju inte varit med i serien på hundra avsnitt, typ..?).


Muta till mig själv så att jag ska kunna hålla mig vaken och se på TV en stund.


Det blåser som tusan ute!
Och snöar! Eller yr. När jag var och kastade granen trodde jag att jag befann mig i en finska vinterkriget, minst. Brrrrr… Fönsterrutorna vibrerar och här inne är det iskallt. Tyst vittne är verkligen rysligt i afton – det handlar om en skolskjutning…

Jag är glad att jag fick ut granen i kväll. Det tog sin lilla tid. Annars har jag tagit reda på ännu mer ren tvätt, men strykningen får vänta till söndag kväll eller nästa vecka.

Telefonerade med Fästmön tidigare och fick berätta om min ganska händelserika dag. Annas dag hade inneburit kökstjänst såväl på jobbet som hemma. Storasyster och Lillebror har anlänt, men Frida är kvar hos sin pappa och hostar, stackarn!

I morgon bär det av till Himlen, men vi ska också försöka storhandla nånstans. Anna har ju alla barnen hos sig den här veckan och då går det åt en del matvaror. Både Johan och Linn arbetar hårt och behöver äta ordentligt och de andra två växer ju fortfarande, så…

Härom kvällen när jag skulle lyfta upp en jullåda på hyllan i förrådet gjorde jag illa knogen på mitt högra långfinger. Det har värkt och gjort förskräckligt ont i själva knogleden. Naturligtvis kommer jag åt det onda stället hela tiden. Och när vi ändå är inne på åkommor kan jag lika bra beklaga mig på alla finnar som poppar upp i ansiktet och nacken och de fruktansvärda självsprickorna, särskilt dem på höger tumme. Aj aj AJ, typ!..


Aj på höger långfingers knoge.


Idag när jag kom hem hittade jag
två tidningar i postboxen. Den ena var UppsalaTidningen, den andra Antik & Auktion. UppsalaTidningen har mist en del av sin glans för mig sen Maria Thuré slutade med sina krönikor, men till min glädje hittade välformulerad insändare av henne. Klokt resonerar hon i den om Fyrishovspojken och idrottsföräldrar. Jag undrar vad som händer i ärendet, det är väldigt tyst…

Slutligen… Jag funderar på hur jag bäst ska sätta sprätt på den fina julklappen jag fick av vännen Rippe – ett presentkort på Bokus. Det lutar åt att det blir Marilyn Monroe-boken Fragment, som jag och Anna gav bort i julklapp. Bläddrade lite i den häromdan på stan.

Nää… nu är det dags att göra sig redo för bädden…

Read Full Post »

Häromdan klubbade Uppsala kommun beslutet om ett Speakers’ corner på Vaksala torg. Många tycks gilla idén, men är ändå tveksamma till om det fungerar, läser jag i lokalblaskan. Det jag känner mig mest tveksam till är kostnaden: 800 000 pix…

Inte tror jag heller att folk vågar prata offentligt – även om det är på ett av de torg som ligger mer i själva citys utkant! (Varför denna placering???) Håller med Stina Wollter, som är en av tyckarna i artikeln, när hon säger att idén är fin, men…

[…] det är svårt att få folk att tala inför andra på grund av att många människor har dåligt självförtroende […]

Jorå, lovvärd idé, som sagt, men vem 17 vågar ställa sig upp och prata på ett av stadens torg – även om det ligger i utkanten? Då går jag mer på den andra tyckarens i artikeln, Stig-Björn Ljunggren, linje:

[…] Vill folk säga något i dag startar du en blogg eller skickar en insändare. Idag har vi en större möjlighet än någonsin att uttrycka oss via nätet genom Facebook och olika sidor på internet. Om du har en åsikt i dag kan du sprida den snabbt och vi har större möjlighet i dag att nå en stor publik. […]

Det som känns tokigt i det hela är inte bara placeringen och huruvida idén om en talartribun är tidsenlig utan framför allt kostnaden för kalaset. Vad 17 är det som kostar 800 000 kronor? Drickabacken man ska stå på, eller? Nej, dessa       800 000 kronor är flera årslöner för många och det känns lite magsurt att så mycket pengar ska gå till.. vadå, liksom..?

Read Full Post »

I dagens lokalblaska läser jag en alldeles utmärkt formulerad och klarsynt insändare, signerad med namn, av en operationssjuksköterska. Lysande! Det känns endast liiite trist att det inte finns en bra personaltidning där de anställda internt kan diskutera och ventilera knasigheter på Sjukstugan i Backen. Och den personaltidning som nu läggs ner har varit Husbondens röst i så många år nu att det vara länge sen den hade trovärdighet. (Vem, för resten, skulle ha vågat skicka in en kritisk insändare dit utan att vara rädd för repressalier???) Mycket, mycket tråkigt slut för en tidning som i begynnelsen fick flera priser och utmärkelser för att den just INTE var Husbondens röst… Och kom inte dragandes med argumentet intranät, för se tillgång till datorer på arbetstid är få i den här verksamheten förunnat. I vart fall inte majoriteten av de anställda, de som jobbar på golvet.

Insändaren, som har fått en rubrik som är halvtöntig och som jag gissar är satt av tidningen, behandlar det stora antal avhopp av chefer inom Sjukstugan i Backen. Men den behandlar också det faktum att cheferna har fått komma till tals i lokalpressen om orsakerna till att de slutar. Insändarskribenten noterar två saker i dessa  nyheter (jag vet inte om jag skulle kalla detta nyheter, men insändarskribenten gör det):

  1. Chefernas klagomål över hur de har blivit behandlade
  2. Framställningen av dem som hjältar

Nu kommer insändarskribenten fram till ytterligare ett viktigta faktum, nämligen:

[…] Men då blundar man för att de här cheferna själva har varit delaktiga, mer eller mindre, i den process som lett till det kristillstånd […] nu befinner sig i. De har varit tysta hela vägen, men nu när deras ledarskap ifrågasätts vänder de kappan efter vinden och motsätter sig sjukhusledningens policy. […]

Insändarskribenten menar att de chefer som har hoppat av aldrig har lyssnat på sin personal när den har försökt påtala bristande resurser, stress, arbetsbelastning och fara för patientsäkerheten.

Och så den underbara slutklämmen:

[…] Nu har det bildats en ny grupp med syfte att få […] ur krisen. Och gissa vilka som ingår i denna grupp. Jo, samma gamla ”hjältar”. Man blir bara förbannad.

Detta, kära läsare, är skrivet av en riktig hjälte, en sån som arbetar på golvet och inte von oben! BRA rutet, NRD!!!

Read Full Post »

Idag läste jag igen i lokalblaskan om satsningen på HBT-utbildning av personal inom tandvården (som vanligt glöms Q:et bort i förkortningen). Det kan man tycka vad man vill om. Jag vet många som anser att det är puckat. Och det har redan kommit in en kommentar från en sur gubbe på lokalblaskans hemsida där artikeln finns att läsa. Nu är en tredjedel av alla kliniker samt den administrativa personalen utbildade.

I papperstidningen är artikeln lite längre än på nätet. Där kan man bland annat läsa att de flesta som genomgått utbildningen är mycket nöjda. Utbildningen har lett till bra diskussioner på arbetsplatserna, enligt direktören. Och även om tänder bara är tänder också på HBTQ-folk så är tanken med utbildningen att lära sig att bemöta folk utan att diskriminera dem. Det kan handla om att ställa rätt frågor, men också att inte ta för givet hur en viss person lever. Tycka vad man vill om detta, men inte gör dessa utbildningar nån skada…


Oavsett vilken väg du har valt ska du inte behöva vara rädd för att gå ut.

                                                                                                                                                     Skada och sårar gör emellertid den insändare i dagens blaska som jag läste i morse och som gjorde att jag gick i taket. En kvinna i Uppsala ondgör sig i insändaren om den uppmärksamhet och plats i media som Pride får. Gratisreklam, menar hon. Och dessutom tycker hon att grundlagarna börjar få en annan innebörd eftersom hon har uppfattat det som att samhället 

[…]anpassas efter en grupp människor vars åsikter faktsikt inte alla delar. Om tolerans är detsamma som tyst acceptans och medhåll med allt, är tolerans inget för mig. Om demokrati är att den som säger något annorlunda eller vågar kritisera smutskastas och anses vara hatisk och trångsynt, är demokrati inget för mig. […]

Hon ifrågasätter varför en viss grupp får så stort utrymme i media och i politiken.

[…]Vem är det mest synd om egentligen? De misshandlade barnen, dem som utsatts för övergrepp, de segregerade invandrarna – eller de stackars homosexuella, bisexuella och transsexuella. […] Och som pricken över i får de en extrem dos av allt de önskar under Prideveckan varje år. Räcker det inte nu?

Jag kan bara ta mig för min panna och åter igen konstatera fakta: Pride är EN VECKA om året. EN VECKA om året får HBTQ ett visst utrymme i såväl media som politiken. Resten av året är det faktiskt ganska tyst om HBTQ-frågor både i media och i politiken. (Detta trots att vissa hävdar att de minsann… etc etc). Att det dessutom är valår i år är säkert en bidragande orsak till att så många politiker PLÖTSLIGT var ivriga HBTQ-fantaster under Pride…

Att jämföra HBTQ-gruppen med andra utsatta grupper som misshandlade barn, personer som utsatts för övergrepp och invandrare är som att blanda till korten lite. Många HBTQ-folk tillhör nämligen de tre nämnda grupperna – ibland för att de är just HBTQ. Och det är DET som vi vill ska förändras!

Kan man inte ta att HBTQ-folk blir upprörda över såna här insändare då kanske man inte ska sticka ut hakan och skriva sånt här. Alla har rätt till sin personliga åsikt. Om insändarskribenten nu är så fruktansvärt trött på HBTQ-frågornas stora plats i media – varför skriver hon då en insändare till en tidning?

Jag kan bara tala för mig själv. Jag kan bara säga att det enda jag vill är att slippa vara rädd för att bli överfallen när jag går ut, att bli kränkt på min arbetsplats, att bli ignorerad i vården, att få hatbrev, snuskiga telefonsamtal och annat skit – BARA FÖR ATT JAG TILLHÖR HBTQ-GRUPPEN. Mitt sätt att leva skadar ingen annan. Låt mig bara få vara.

PS Tyvärr finns insändaren inte att läsa på hemsidan.

Read Full Post »

« Newer Posts