Ett litterärt inlägg om serier.
Endast 67 år gammal gick Henning Mankell bort idag. Vi är nog ganska många som känner till hans kriminalkommissarie Wallander, inte minst från TV. Men hur är det med böckerna? Jag inventerade mina hyllor med svenska deckare och fann att jag hade läst… två.
Den femte kvinnan och Brandvägg är de enda två Henning Mankell-böckerna jag har läst.
Då är det tur att en har goa vänner som Agneta som är en av dem som har fyllt på mina att läsa-högar det senaste året. I mars kom hon med två stora papperskassar med böcker och i den ena hittade jag… några Henning Mankell-böcker:
Steget efter, Innan frosten, Handen och Den orolige mannen har jag inte läst!
Nu kan jag alltså bättra på mitt Wallanderkunnande och även statistiken vad gäller författaren. Jag har väl varit lite… avvaktande och tyckt att Wallander har överexponerats i ”TVfilmsform”. Det ska bli spännande att se om hur jag uppfattar böckerna. Det känns lite tråkigt, bara, att jag inte gjorde det medan författaren levde…
I postboxen idag låg en annan serie-bok av delvis annan genre. Mohamed Omar har skrivit och Rickard Fornstedt har illustrerat den första serieboken om Professor Frans. Jag har ju tidigare läst och skrivit om Mohamed Omars böcker Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet samt Professor Frans och den siste Sturen. En kan alltså numera säga att professor Frans har blivit en serie – på två sätt. Fast eftersom jag själv jobbar nu för tiden vet jag inte riktigt när jag får tid över att läsa och recensera serie-Frans. Dessutom har mitt utrymme här på bloggen krympt till åtta procent. Men… jag ska försöka hinna med innan ”slutet”.
Professor Frans Necronomicon i Upsala låg i min postbox idag.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 