Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inlevelse’

Ett inlägg om en förhoppningsvis inte ljusare, men lite bättre dag. Och om snälla människor.


Det var en riktig skitdag igår.
Man får ha såna har jag bestämt, för det är helt klart onaturligt att gå omkring och skratta med munnen de stunder den inte häver ur sig positivismer 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Genom gråt och tårar lär man sig också att uppskatta dagarna när det känns lite annorlunda. Dagar när man faktiskt kan skratta – en liten stund, i alla fall.

Det förlösande skrattet kom närmare midnatt igår. Jag tröstade mig med en chokladbit och Fästmön med nån liten sötsak också medan vi glodde på Ett herrans liv. Du vet den där färdigskrattade, brittiska komediserien om prästen Geraldine Granger som är lika hög som hon är bred. Igår var hon mediestjärna, vilket fick mig att skratta igenkännande. Inte för att jag själv är nån sån, utan för att jag har sett såna som tror sig vara stjärnor på mediehimlen ett antal gånger. Beteendet är inte unikt, men väldigt skrattframkallande. Så får du möjlighet, titta på prällen! She rocks!

Ett herrans liv

Herrens förlängda arm Geraldine Granger. (Bilden är lånad från TV4:s webbplats.)


Igår skred vi över
mitten på oktober redan. Jag har nu varit arbetssökande i över två och en halv månad. Det suger. Jag ägnar en mycket stor del av mina vardagar åt att leta och söka jobb. Responsen är inte resiprok, om man säger så. Som kommunikatör vill man gärna få respons – på nåt sätt. Framför allt vill man erhålla återkoppling. Tvärtemot vad somliga tror, vill jag faktiskt inte vara åldersfixerad. Men jag vill veta varför min breda bak min gedigna bakgrund med bred erfarenhet som kommunikatör inte räcker till. Om jag bara får veta vad som fattas kanske jag kan komplettera med nån utbildning eller så. Till exempel.

Bokprojektet ligger på is igen. Jag har väntat på att förlaget ska höra av sig post bokmässan. Nu har det gått så lång tid att min synopsis kanske inte föll på förlagsmänniskornas läppar trots allt. Och jag vägrar lägga ner en massa arbete på det som kanske inte blir annat än nåt nytt för byrålådan/usb-stickan!

Gårdagens namn i almanackan var Finn. Det såg jag först idag. Därför tog jag det som ett tecken och mycket riktigt hittade jag två verkligt intressanta tjänster att söka. Ingen av dem här i stan, men båda inom ett område i min kommunikatörsroll som ligger mig varmast om hjärtat – tillgänglighet för ”ALLA” i samhället till information.

Finn

Igår var det Finn, det tog jag som ett gott tecken för idag.


Och alldeles nyss damp
det ner en fin rekommendation på LinkedIn från en av mina före detta frilansare. Jag läser om mig själv:

Hon är skicklig på att skriva, oavsett om det är nyheter eller krönikor eller liknade. Hon är duktig på att skriva med målande och inlevelse i texter. Hon kan även skriva i klarspråk inom nyheter så att alla förstår vad det handlar om . 
Hon är en tidpresstålig och lojal människa.

TACK, B, för detta!

Som grädde på moset kom just ett samtal på mobilen om att det är blommor på väg till mig. Till mig! Men snälla människor vad jag blir rörd!!! Tack på förhand till ”den skyldige/a”!


Livet är kort.

Read Full Post »

Vaknade fram på småtimmarna av att det regnade. Hårt. Låg i nån sorts dvala och jag måste ha somnat om. Älsklingen tassade in 6.15 och väckte mig varsamt. Jag var genomsvettig, hade behövt duscha, men det hinner man inte med när vi är fyra tjejer som ska dela på två badrum – Elias får borsta tänderna i sunk-fåtöljen och Slaktar-Pojken sover och leker med sina kompisar på datorn till dess hans kurs startar nån gång i höst (när då, typ..?)

Morgonen var emellertid solig inom hemmets väggar. Elias har sovit bra i sin egen säng de två senaste nätterna . Det innebär att även mamma har fått sova bra. Linn är självgående när det gäller läggdags och upptstigning. Frida får man pusha lite ibland, men igår kväll duschade hon i bra tid. I morse var hon så pigg att hon till och med varvade tyska med sång i köket!.. är Frida på bra humör och DET känns gott att veta!

Elias var inte först på fritids, men jag tycker att det är tufft med alla dessa småttingar som lämnas, i vissa fall då, FÖRE klockan sju. Medan mamma dukade upp frukost till Elias kring bordet på fritids läste en fröken en saga med STOR inlevelse. Själv smet jag iväg, lyfte på bänklocket till Elias skolbänk och tog en bild.


”Elias är en ordningsam kille!” har ju fröken sagt och det stämmer ju här. Det röda pappret i bänkens botten gör att det ser lite finare ut och den blåa glasslådan till vänster i bild är perfekt för småpryttlar.

                                                                                                                                                               Jag skjutsade Anna till jobbet och for sen hem till mitt. Anna gjorde om Elias schema i ett program igår, så jag skrev ut det nyss på min färgskrivare som jag ju fick igång efter en del ”om” och ett antal ”men” (för att inte nämna alla fula ord…).

Känner mig lite yr idag, men den stora tröttheten har inte överfallit mig än. Jag ska försöka att ta det lite lugnt, sätta mig med lokalblaskan och lite mer java om en stund. Funderar sen på att ta mig till Stormarknaden för att förhandsrösta. Jag har ju en Stockholms-träff på valdagen och det kan bli lite för mycket om jag måste åka in tidigt från Förorten för att rösta först innan jag kliver på tåget. Och sen har jag visst inget bröd till min frukost hemma, så det behöver jag handla.

Idag blir det också lite rörigt. Vi får skynda oss att hämta Elias efter ”mellis” på skolan. Dagens middag blir fiskbullar och ris – alla barnen jublade förstås. Senast 17.45 måste sen jag och Elias och Clark Kent* skjutsa mamma och hämta upp pappa Jerry vid jobbet för vidare färd till det första föräldramötet i Fridas nya klass. Sen åker Elias och jag hem till mig och hittar på nåt kul medan mamma och pappa är på möte och så hämtar vi dem när mötet är slut.

Detta är och blir min dag! Hur blir DIN???

                                                                                                                                                          *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »