Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inlagd’

Ett sytt inlägg.


 

I morse deklarerade jag ju här på bloggen att jag skulle ägna mig åt diverse hushållssysslor. Jag är en kvinna som står för mina ord – även om jag också kan ändra uppfattning. Därför är strykhögen nu hanterad, vikt/galgad och inlagd/inhängd. Så var det det där med synjuntan… Så här såg det ut före, hålmässigt sett:

Trasig strumpa och grytlapp nål tråd o sax

Före: hål i strumpan och trasig grytlapp. Notera även mina proffsiga sytillbehör!


Med mina tiokronorsbrillor
framför kontaktlinserna klarade jag till och med av att trä in tråden i synålen. Jag blev riktigt impad av mig själv! Sen skred jag till verket. Och resultatet… tja… Schyfröken Schterner schkulle inte godkänna min sömnad, men jag är nöjd. Hålet i strumpan är borta och grytlappens stoppnings lilla utflykt är avslutad. Fast det ser ju ut som nån hungrig har tagit en tugga på grytlappen. Det skulle inte jag göra om jag var du – med tanke på mina kokkunskaper…

Lagad strumpa o grytlapp

Efter: inget hål i strumpan, men en tugga i grytlappen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagskväll och jag är på bio. Men du ska få nånting riktigt smaskigt att pyssla med…

Tofflans svarta bok
Du ska få spana lite i denna…


För några år sen
skulle jag göra en rätt, jag tror faktiskt att det var Pasta Tricolore. En ingrediens till den är soltorkade tomater. Jag inhandlade såna på burk – och de smakade skit. Det var då jag bestämde mig för att fixa till inläggningen, marinaden, själv.

Inlagda soltorkade tomater
Originalreceptet på de inlagda soltorkade tomaterna.

Inlagda soltorkade tomater
(Marinerade)

Vad behövs?
En påse soltorkade tomater (cirka 100 gram)

5 – 6 vitlöksklyftor

olivolja

oregano


Redskap:
Skål

kniv

sked

glasburk


Börja med
 att sätta lägga tomaterna i blöt i varmt vatten i ungefär 20 minuter. Torka av dem och lägg dem i en glasburk. Skala vitlöksklyftorna och lägg dem i burken. Krydda med oregano. Blanda samman med en sked. Häll på olivolja och rör om. Sätt på ett lock och förvara ganska svalt dock ej kylskåp, för då blir oljan grumlig. Ät redan nästa dag!


Min kommentar:
 Smaskigt i pastagrytor, men även som fyllning tillsammans med brieost i en ubåtsmacka!  Håller länge, flera veckor!


Här kan du läsa tidigare recept: 

Fårost- och tomatsåslasagne

Pasta Tricolore

Inkokt lax

Friterad camembert

Fisk med rom


Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns de som känner mig vid ett av mina alter egon, Drulrika. Det är alltså Drulrika som ställer samtliga diagnoser på alla krämpor Tofflans gamla kropp har. Skälet till detta är förstås vårdens tillkortakommanden. Jag är hjärtligt trött på att vänta och vänta och vänta. Och när man äntligen får tid blir det bara hafs och snack. I alla fall på Sjukstugan i Backen. Där händer inte mycket… Sist jag var inlagd gick jag ner åtta kilo och fick upp mitt blodvärde något. Det var det enda positiva. I stället var det min husläkare som hittade skälen till min abnorma trötthet och som också skakade på huvudet när jag rapporterade hur Sjukstugan i Backen tyckte att min alien skulle behandlas.

Doktorsgrejor…


Igår trappades problemen upp.
Jag hade ont, blödde och plötsligt blev jag rädd. Fästmön var hemma i Himlen när jag kom hem med min nya tavla. För att inte tänka och känna mig skitdålig tog jag tag i tavelhängningen. Hann precis klart när Anna kom hem. Vi vilade en stund och gnällde av oss om diverse. Bara det hjälper rejält. Anna undrade förstås vad jag hade ställt för diagnos den här gången och jag kunde snabb svara:

Prostatan!

Eftersom prostatan sitter där den sitter, erbjöd sig min kollega Doktorinnan Doktoranna att palpera min prostata. Det tyckte jag inte lät så kul, så kvällen slutade med en jakt mellan mina fyra rum och kök. Nån prostata återfanns inte och det var nog tur, det. Hur hade jag då varit skapt?

I morse fick jag åka ensam med Clark Kent* till jobbet. Doktorinnan Doktoranna var helt slut och tack och lov ledig från arbetet idag. Kände mig synnerligen avundsjuk, för när jag blöder så här som jag gör blir jag väldigt trött. Men så kommer jag till jobbet och där är det full fart. Dagen inleds med institutionsmöte och därpå följer ett möte med en mindre grupp omkring institutionsdagen. I eftermiddag ska jag försöka fortsätta gå igen institution 1:s forskarsidor på webben. Jag har gjort en genomgång av ett av sju gäng.

Men innan jag rundar av mitt morgoninlägg idag vill jag kommentera två artiklar i lokalblaskan (dessa artiklar finns nu inte på nätet.). Det var en kvinna och en man som berättade om hur det är att vara fattig. Jag tror att det behövs flera såna artiklar, för den som inte har varit i samma situation kan inte föreställa sig hur det är. Kvinnan var yngst av nio syskon och en mamma som jobbade både dag och natt. Hon blev till sist den enda i familjen som tog studenten sedan familjen hade flyttat ner från norr till Uppsala. Det som grep mig var det faktum att hon berättade om hur det var att ständigt vara hungrig och aldrig få äta sig mätt. Än idag har hon problem med maten. Jag känner igen så mycket kring just detta från pappa. Ingen mat fick förfaras, ingenting kastas. Det skulle sparas eller ätas upp. Pappa, som hade svultit under kriget, blev naturligtvis lite överviktig med åren… Själv hade jag några tuffa dagar förra hösten. Det fanns inte ens bröd hemma. Vilken tur då att den snälla L gav mig en hel kasse med just bröd! Det är sånt jag aldrig, aldrig glömmer.

Den andra artikeln handlade om en lite yngre kille som inte orkade arbeta mer än halvtid. Han såg ut som vem som helst, men led av nån sorts trötthetssyndrom. Fast nån diagnos hade han inte fått. Han hade försökt att jobba 75 procent, men orkade inte ens det. Halvtid är hans max. Han får inga andra bidrag och ekonomin är en ständig källa till oro. För mig låter det här obegripligt! Om människan inte orkar arbeta måste man ju utreda ordentligt varför! Jag själv har ju mina trötthetsperioder och tack vare min förra doktor – inte Sjukstugan i Backen – vet jag att jag har vissa brister i min kropp. Med mediciner uppnår jag hyfsade värden. Tyvärr åker värdena berg- och dalbana på grund av min alien. Tror jag. Eller snarare Drulrika. För nåt annat fel har man inte hittat. Så nu väntar jag bara utdrivningen av Den Onde. Till dess ondgör jag mig över att man bara släpper folk som mår dåligt vind för våg. Det handlar om människor i yrkesför ålder, människor som måste och som vill klara sig ekonomiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagarna går så fort. Jag samlar mig inför den 7 maj när jag ska jobba mer på en annan institution än denna. Jag kliver ner en trappa för att jobba 80 procent, men ska ha kvar 20 procent och kontoret här till den 31 juli. Arbetslivet är spännande och lite läskigt! Vid mötet i måndags fick jag veta vad jag ska jobba med. Inte riktigt samma helhetstanke som här, så jag inser att det är upp till mig att påverka.

Jag jobbar just nu högst upp i huset, men ska kliva en trappa ner på 80 procent. Samtidigt ska jag ha mitt kontor högst upp kvar.


M och jag ska fortsätta dela kontor
här uppe på torsdagar. I morgon ska vi möblera om, för det känns ytterligt fånigt att ha skrivborden bredvid varandra. Vi ska också packa ner prylar som tillhör en av forskarna som satt i det här rummet tidigare. H*n kommer visserligen tillbaka i juni, men då får h*n ett annat rum.

Igår hade vi institutionsinformation på förmiddagen, en sorts veckostormöten. Det var information från skyddsombudet och det fanns även en kille här från ett företag som säljer handlovsstöd och annat smått och gott. Just nu provar jag bland annat en gummimatta med bubblor att stå på och faktum är att mina fötter mådde riktigt bra igår kväll! För du ska veta att dessa 42:or kämpar hårt med att bära upp Tjockis-Tofflan… Vidare provar jag ett nätt litet trådlöst tangentbord (kopplat via USB). Det är fullkomligt perfekt! Förutom priset, dårå… Men my man S och jag ska kolla på liknande från ett annat ställe där man kan få dem för att par hundralappar. Jag vill inte att man ska kosta på ett nytt tangentbord för mycket, för om jag blir kvar här är nog en bärbar dator det optimala på lång sikt om jag ska röra mig mellan institutionerna.

I övrigt har inte mycket hänt sen sist. Jag jobbar om dagarna, Fästmön har varit ledig måndag och tisdag. Igår var hon och Linn på stan och hade nåt fuffens för sig. Jag får aldrig veta nåt som vanligt, mer än att de fikade och provade hattar och Anna bytte en av Iron Maiden-muggarna hon fick av Johan i födelsedagspresent (den hade en spricka i sig). Själv funderar jag på att ta den mugg jag fick av Linn förra året i födelsedagspresent till jobbet.

Förra årets födelsedagspresenter från Anna och barnen. På muggen från Linn fanns ett tänkvärt budskap.


På muggen från Linn
finns ett tänkvärt budskap som lyder ungefär:

Be nice to your kids, they are the ones that chose your nursing home!..

Jaa, vad säger man när till och med bonusbarnen kommer med små vinkar om att man kunde vara… snällare..? 😉

Idag ska jag iväg på provtagning och läkarbesök, men jag tänker inte stanna länge och jag tänker inte se till att bli inlagd. Förra gången jag besökte den somatiska akutmottagningen fick jag skriva på ett papper där jag intygade att jag på eget bevåg vägrade lägga in mig, men va f*n, et var ju fredag! Sen blev jag inlagd på måndagen efter en undersökning och då var jag väl för svag för att protestera. Den fällan tänker jag inte falla i igen! Vem vill vara patient på Sjukstugan i Backen som anställer odjur? Inte jag, i alla fall.

I kväll ska jag både tvätta kläder och tvätta mig och mitt skitiga hår. Det kanske rent (!) av blir två maskiner tvätt som går – vi åker ju om lite mer än en vecka. Det är lite svårt att komma på vilka kläder man ska ha med sig när vädret svänger såsom det gör. Mamma sa i telefonen igår att det skulle komma snö idag… Ska försöka hinna telefonera med en vän också innan jag åker till Annas jobb för att skjutsa ut henne till Himlen. Hon jobbar i kväll och i morgon kväll och tyckte att det var bättre att åka hem och förbereda för de yngre barnens ankomst på fredag. Men sen ses vi ju igen på onsdag efter klockan 21 när Anna har slutat jobba. Jag tror att vi båda ser fram emot lediga dagar i varandras sällskap. Det blir inte mycket vuxentid tillsammans, särskilt inte när vi jobbar kors mot varandra – Anna kväll och jag dag, Anna helg och jag helgledig.

Tankarna på den hemliga bloggen har lagts lite på is. Jag tänker i stället göra vissa inlägg här helt privata, alltså bara för mig själv att läsa. Att sluta skriva är inte att tänka på, det är min gratisterapi. Men ärligt, det har funnits stunder när jag har övervägt att fakturera ett och annat odjur för all tid som har gått åt till att må dåligt och alla svackor som fortfarande kommer och stör i min annars ganska njutbara tillvaro…

Read Full Post »

Idag blev det skrivbordslunch. Med Palmebiografin  , förstås. Även om tankarna snurrar kring jobbet behöver man göra och ta in nåt annat emellanåt.

Till exempel kunde jag inte låta bli att undra över vad smörgåsgurka, alltså inlagd sådan, har gemensamt med vändstekt ägg. Ungefär lika mycket som de gula brallorna med orange fyrkanter på som jag såg fladdra förbi tidigare. Du fattar, va..?

Inlagd smörgåsgurka är ingen bra kombo alls med vändstekt ägg… 

Read Full Post »

Så förvånad jag blev när jag i dagens lokalblaska läste en replik av en kristdemokrat på en rödgrön debattartikel i förra veckan! Förvånad därför jag insåg att människan faktiskt har rätt! Och det är väl första gången i världshistorien jag håller med (KD). Så här skriver Anna-Karin Klomp:

Vården ska vara lika för alla skriver de rödgröna (UNT 25/8). Nej, det ska den inte, den ska vara anpassad efter den enskildes behov.

Där sätter hon fingret på nåt mycket viktigt: den enskildes behov. Jag vill tro att hon med detta menar att en vårdplats ska gå till den som bäst behöver den, den svårast sjuka. Inte den som kan behandlas i primärvård.

Men lite längre ner i sin replik syltar hon emellertid in sig i resonemang om att detta också ska anpassas så mycket som möjligt efter patientens önskemål. Tja, ärligt talat vill väl de flesta sjuka bli friska och primärvården når ju inte riktigt upp till den slutna vårdens… möjligheter och kompetenser, för att uttrycka det lindrigt.

Så småningom förklarar hon ytterligare att (KD) vill öppna särskilda intagningsplatser på Sjukstugan i Backen för de äldra svårt sjuka. Detta så att dessa männisor slipper vänta på akuten. Det är ett mycket lovvärt avllöfte – frågan är bara om det är genomförbart…


Lyssna till patientens hjärta, men önskemålen..? Hur pass genomförbart är det?

                                                                                                                                                            Efter att ha besökt akuten såväl en fredag eftermiddag som en måndag förmiddag är det bara att inse att folk är sjuka. Många är väldigt sjuka. Det stod sängar och bårar med patienter över allt. Många väntade på att få komma in på undersökningsrum, många väntade på att bli stuckna, många väntade på att få träffa doktorn och många väntade på att bli inlagda.

Mitt fredagsbesök tog fyra timmar – och då vägrade jag bli inlagd, fick skriva på ett papper innan jag åkte hem. Måndagsbesöket inleddes med en ultraljudsundersökning klockan nio varpå jag traskade ner till akuten. Där fick jag vara till framåt 14.30-tiden. Jag fick träffa doktorn två gånger, men resten av tiden var väntan. Väntan på att få komma upp på avdelning. Och tro mig… INGEN som jobbade på akuten satt och sov – alla typ SPRANG.


Personalen på akuten sover inte, den springer. Hela tiden.

                                                                                                                                                         Så åter till (KD:s) vallöfte om vårdplatser till de äldre svårt sjuka. Mycket lovvärt men är det genomförbart? Jag blev inlagd på en akutmedicinsk intagningsavdelning. De flesta patienter var mellan 85 och 95 år. Många stannade ett dygn och forslades sen vidare. Jag låg där i fyra dygn. Då gjordes de mest akuta undersökningarna, jag fick medicin och blev sen utskriven. Resten av undersökningarna ska göras polikliniskt. Jag behöver inte uppta en sjukhussäng för att göra dem. Och detta var jag mycket nöjd med! Men frågan är om gamla tant Asta, 94 bast, klarar av alla förberedelser hemma inför de ofta tuffa undersökningarna som man måste ta sig till sjukhuset för att göra? Problemet var bara att alla sängar var upptagna på avdelningen. Alla. Ska hon ligga i korridoren under väntetiden?

Jag tror att man måste ta tag i problemet på ett djupare sätt än att lova ut vårdplatser. Börja med att ge primärvården ordentliga resurser så patienterna söker sig dit i första hand, inte till akuten. Med mindre tryck på akuten borde antalet sjuka som måste läggas in minskas. Eller i vart fall får personalen mer tid över för dem som verkligen behöver.

Det jag menar är att patienter som inte är svårt sjuka borde kunna lämna prover och göra vissa undersökningar i primärvården, inte på sjukhuset – för det är det som händer nu. Patienter kommer med ofullständiga uppgifter om sitt tillstånd. I stället för att ta hand om de svårast sjuka måste akutens personal kolla upp ALLA – även såna som borde ha kollats upp redan hos sin husdoktor.

Avslutningsvis slår sig Anna-Karin Klomp för bröstet i sin replik kring Närakuten och Ortopedakuten som numera finns på ett av stans före detta sjukhus. Ja, det är bra med akutmottagningar som finns nära, men hur är besöksfrekvensen? Var är marknadsföringen? Vet folk OM att dessa akutmottagningar finns?


”Kände jag till Närakuten? Ortopedakuten???”

                                                                                                                                                       Anna-Karin Klomp menar att de rödgröna tycker att privata vårdgivare tar det bästa. Själv anser hon att fler utövera stimulerar utvecklingen. Personligen skulle jag ALDRIG sätta min fot på en offentligstyrd primärvårdsmottagning igen – men jag har mina skäl. Vid min privatläkarmottagning får jag snabb hjälp, prestigelös hjälp, doktorn ringer och jag mejlar, typ. Det funkar för det mesta bra. Men i den offentligstyrda primärvården är det fortfarande telefontider som gäller och framför allt, en stor rädsla för mejl. Tyvärr. För det går ju mycket snabbare om vårdpersonalen hör av sig när det blir en lucka än att jag ska sitta timmar i telefonköer eller i väntan på att nån ska ringa…

Read Full Post »

Dagen fortsatte i trötthetens tecken. Höll på att borsta tänderna när mamma ringde och berättade att hon skulle träffa en av sina miljoner kusiner idag och göra nån utflykt. Jag orkade knappt koppla vart hon skulle… Men jag tror att hon skulle göra nåt kul. Och det är BRA för henne att komma hemifrån.

Anna behövde handla, så vi styrde först kosan till ett av stans lågprisvaruhus. Jag hängde mest som en vante på varuvagnen, men Anna gjorde många fynd, bland annat gummistövlar till Elias och en ny vaxduk till köksbordet. Sen blev det en del hygienartiklar som slank ner i vagnen via både henne och mig. Hittade också ett intressant kaffe och undrade om herr Fnittrare varit framme och skojat..?


För alla finska kaffetanter!

                                                                                                                                                          Innan vi for ut till Förorten blev det storhandling på Tokerian. Där såg vi allt möjligt slugt och mindre slugt. Bland annat en snygging i gröna shorts. Anna träffade en glad gammal bekant och jag noterade i ögonvrån fru Rotfrukt som placerat sig i sin regnbågsfärgade utstyrsel och sin cykel och sina hundar lagom i vägen för bilarnas framfart på parkeringen. Lyckligtvis såg hon inte mig och glad för det är jag, gladare är nog räven bakom mitt öra. Fru Rotfrukt och jag träffades första gången för säg en tio år sen och vi har aldrig kunnat tåla varandra. Jag vet inte vad det är eller vad det beror på men vi har inte gillat varandra. Lite problematiskt var det eftersom fru Rotfrukt ingick/ingår? i stadens flatmaffia* och jag ett tag var tillsammans med maffialederskan. Å, dessa intriger inom flatmaffian, för resten! Jisses om jag kunde berätta om alla som varit med alla – särskilt alla som var Svenssontrogna**. Uj uj uj! Återkommer till detta i min kommande bok!

Jag var rätt risig inne på Tokerian. Yr, trött och matt. När vi kommit hem till Anna fick jag lägga mig ovanpå sängen. Orken var liksom bara slut. Anna for omkring och städade och packade upp varor och saker och tvättade och jag bara låg som en padda. Försökte läsa – och lyckades läsa ut Vårlik samt börja på Roger Moores bok om sig själv som jag lånade av Jerry i onsdags. Men jag slumrade till då och då, så till sist fick jag ge upp och bara ligga och blunda. Orkade i vart fall komma upp och äta lite tunna kalkonskivor med paprika, mimosasallad och baguett. Anna serverade två halvor av egen odlad tomat – den var så söt och god!

Sen fick jag lägga mig igen, jag orkade inte sitta upp ens. Vid 18.30-tiden åkte vi och hämtade barnatrion O. Jag passade på att fråga Jerry om han kunde tänka sig att låna min bil ifall jag blir inlagd i morgon. Bilen kan ju liksom inte stå på sjukhusparkeringen och ticka pengar. Det skulle han göra, sa han. Och självklart får han använda bilen de dagar jag blir på sjukhus. OM jag nu blir kvar. (Det vill jag ju inte, MEN…) Så skjutsade jag hem Anna och barnen och fortsatte sen vidare hem till mig.


Kvällshimmel i augusti från min balle***.

                                                                                                                                                          På vägen hem fick jag ett mess från den kära, omtänksamma fru Hatt som ville veta hur jag mådde. Vilka fantastiska vänner jag har som både bryr sig och ställer upp och hjälper – utan att jag behöver betala för deras vänskap! Så har det nämligen varit rätt mycket förut och så är det ganska mycket för min mamma just nu. Och TROTS alla pengar som byter ägare så vänder sig folk om och hugger både mamma och mig i ryggen…

Jag har packat en väska i kväll. En väska som jag antingen tar med mig upp på sjukhuset eller till Anna. För tanken och förhoppningen är att jag åker ut till henne efter ultraljudsundersökningen i morgon. Anna jobbar nämligen kväll och nån måste ta hand om Elias. Tyvärr blir det många kvällar jobb för Anna den här veckan och helgen som kommer och TYVÄRR får kidsen då dras med Tofflan och hennes ”kunde-ha-varit-bättre-matlagning”…

Har också vattnat krukväxterna så att de ska klara sig i några dar samt säkerhetskopierat filer och bilder. Det finns mycket på mina datorer som jag är rädd om!

Nu har jag suttit på skrivbordsstolen i ungefär en timma och jag känner att jag inte orkar sitta här mer. Ska försöka lufsa över till favoritfåtöljen…

                                                                                                                                                  *flatmaffia är ett av mina flänga x:s uttryck, men i det här fallet stämmer det bra!
**Svenssontrogna = personer som ger ett intryck av att leva ett så kallat Svenssonliv och låtsas vara trogna mot den de är gifta med – men flirtar/har ihop det med första bästa så fort det serveras alkohol eller hålls en fest, gärna i kombination. Beter sig pinsamt och oärligt.
***balle = balkong

Read Full Post »

Older Posts »