Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inkräktare’

Ett djuriskt inlägg.


 

På förmiddagen, när jag telefonerade med Fästmön, hörde jag hur hon plötsligt skrev på sin äldste son. Hon lät som en kastratsångare. Skälet: en insekt med åtta ben.

Ä, spindlar är väl inget!

tänkte jag.

Äldste bonussonen avrättade inkräktaren. Jag såg liket, men det var rätt platt.

Lite senare var jag ju på besök. Vi hade just avnjutit lördagsmiddag när Anna åter igen gav hals. Uppenbarligen var det en änka eller änkling på promenad i köket… Och då såg jag att det faktiskt inte var nåt litet kryp…  Randigt var det dessutom. Helt passande la Johan en Colin Forbes-bok på det. Vi är riktiga boktokar i den här familjen.

Spindel

Inget småkryp.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det hela slutade förstås i totalt kaos – vilket ju var syftet med det hela. När familjen återvände och såg de små förändringarna i det tillfälliga hemmet insåg de att de haft en objuden gäst. En inkräktare som inte ville dem väl.

Jag bidade min tid och iakttog deras reaktioner. Det var synnerligen intressant det som utspelade sig framför mina ögon. Den knubbige sonen fullkomligt tryckte i sig allt ätbart han kom över, hustrun H grät och slet sitt hår och så D… Nu kunde han inte längre hålla masken… Han travade fram och tillbaka i stora salen. Ömsom höjde han händerna som i vanmakt, ömsom slog han sig ner, sjönk ihop och såg bara allmänt tillintetgjord ut.

Scenen värmde mitt hjärta. Mitt hjärta och min själ som började ana frukterna av den ljuvligaste, gruvligaste hämnd jag kunnat tänka ut… Och snart var det dags att skörda.

Read Full Post »

E hade först inte kunnat sätta fingret alls på något konkret. Det var mest en känsla han fick. En känsla av en inkräktares närvaro, en objuden besökare som vistades i hans hem när han inte var hemma själv… Det kunde vara en uppvikt mattkant, ett till synes helt oskyldigt skräp på golvet, ett veck på handduken, en köksstol på sniskan. För det var just detta ”på sniskan”. E lämnade ALDRIG nåt på sniskan. Han lämnade heller aldrig en uppvikt mattkant, ett skräp på golvet eller ett veck på handduken. Han var alldeles för ordningsam för det.

Men det stämde inte. Det kunde ju inte stämma. Han låste båda låsen när han gick hemifrån och båda låsen var låsta när han återvände om kvällarna. Bostadsrättsföreningen hade inte tillgång till niotillhållarlåsens nycklar, så det kunde inte heller vara ett besök från någon i styrelsen eller någon hantverkare. Det hela var mycket besynnerligt, men av någon anledning skakade han av sig det och tillskrev det stress och tanklöshet.

Men det var när han såg att någon hade varit inne i hans barskåp och så tydligt, och nästan uppenbart för att locka till sig hans uppmärksamhet, vridit konjaksflaskan så att dess etikett var vänd mot skåpets vägg, som han började låsa båda låsen även när han var hemma. Han lät nycklarna sitta kvar i låsen. Och därmed fick han vara ostörd åtminstone under kvällar och nätter.

Dagtid var det emellertid någon annan som vistades i hans hem, det stod helt klart. Frågan var bara vem och hur personen ifråga kunde veta när han själv inte var där. Ty även om det sällan hände sig, så blev ju E sjuk då och då. Visserligen vistades han även under sjukdom på sitt arbete allt som oftast, dock inte alltid.

Av en händelse en dag plockade han ut gåvan, mutan, ur en av sina bokhyllor. Det var nämligen där han hade placerat boken med sitt pekuniära innehåll i avvaktan på… Tja, han visste inte riktigt vad. Denna dag tog E emellertid fram boken och öppnade den. Ut föll då ett papper som inte hade legat där tidigare och ett fotografi av honom själv, på väg mot garaget en tidig morgon, uppenbarligen. På pappret stod textat i spretig handstil:

‘Jag vet var du bor, jag känner dina tider. Sluta att förfölja mig, så upphör mina besök hos dig. Om inte, blir det konsekvenser. Ta pengarna och res. Res bort i några månader. Semester skulle göra dig gott.’

Pappret var inte undertecknat. Han blev varm, sedan kall och så varm igen. E ville inte ha de där pengarna! Han skulle ha lämnat tillbaka boken och dess innehåll så snart han upptäckt det hela. E hade inte längre något behov av pengar. Det var nämligen vid den här tiden han genom ett arv blev miljonär. Inte en miljon, utan många miljoner rikare…

Read Full Post »