Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘initialer’

Ett inlägg om stavning och uttal – som jag med all säkerhet får skit för. Men det skiter jag i!


 

Sur Toffla fyra mån

Jag blir en Sur-Toffla som går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna och vägnät på ögonvitorna.

Varje dag händer det. Jag går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna, vägnät på ögonvitorna… Det handlar om att jag inte kan förstå att vissa professionella grupper inte kan varken stava eller uttala ord. Notera att jag skrev professionella. Med detta menar jag folk som får betalt (det kallas visst för lön) för att skriva eller prata. Jag menar inte dyslektiker, för det är en helt annan grupp. Jag menar obildade professionella, på ren svenska.

Igår noterade jag att en kommunikatör inte kan stava till aBsolut (aPsolut) och en journalist misslyckades med att stava till bibliotEkarie (bibliotIkarie), för att nämna ett par exempel. Och så detta fruktansvärda imorn som får mig att skrika mentalt. Imorn… var nånstans är det??? Det heter i morrn eller i morron eller i morgon!!!

Maj gadd, om man har gått ut grundskolan borde man väl kunna stava rätt till både absolut och bibliotekarie, för att inte tala om i morrn! Men sagda felstavare har inte bara gått ut grundskolan, de är högskoleutbildade, dessutom… Man tar sig för sin panna…

Sen har vi proffsen som inte kan uttala det de själva jobbar med. Du vet, den webbansvarige som säger

oebben.

Det stavas webben och uttalas VEBBEN VEBBEN VEBBEN på svenska!

Häromdan blev jag intervjuad av en människa som undrade om jag kunde

aaap-sis.

Eh? H*n menade Apsis, som uttalas app-sis. (Det är för övrigt ett webbverktyg, enkelt förklarat. Man kan till exempel använda det för elektroniska nyhetsbrev.)

Men… de har jobb och inte jag. Kan det bero på att jag inte kunde säga initialer utan sa

inTAIler

– när jag var nio år?

Eller att jag vanligen stavar ingenjör ingengör? Eller, i ett arbetsliv för en livstid sen, envisades med att skriva

organisationens knasli

i stället för

organisationens kansli?

När ska mitt straff bli tidsbestämt???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett uppfattande inlägg med ett visst mått av självironi.


 

Vi har ofta uppfattningar om andra människor, men de flesta gånger har vi uppfattningar om oss själva. Det är inte alltid så att dessa uppfattningar stämmer överens med verkligheten. Kan du, till exempel, gissa vem det är som tycker så här om sig själv:

  • stort huvud och små öron
  • platt arsle
  • hängbuk
  • tjocka lår
  • jävligt velig???

Och vem tycker så här om sig själv, tro:

  • fet
  • gigantisk kran och Dumboöron
  • stora fötter
  • fula ben
  • ilsken???

För att hjälpa dig på traven får du initialerna…

AU

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag kom en halvtimma för tidigt till frissan. Skönt! Kunde ägna den åt att läsa Moderspassion utan att datorn drog. Jaa, jag sitter alldeles för mycket framför datorn! Men jag läser också väldigt mycket nu – jag är inne i en extrem läsperiod.

Fin i håret och skittrött åkte jag hem och bredde tre knäckemackor. Intog dessa med rödmjölk – och Moderspassion. I boken dyker det plötsligt upp ett namn som klingar bekant. Ett namn från min barndom. Ett andranamn på en pojke i min förstaklass. Pojken, som kom från norra Finland, var alldeles vit i håret. Utan att kunna ett ord svenska sattes han i klass 1A. Jag minns att han hade förlorat sin byxknapp. De var så fattiga hemma hos honom att de inte ens hade byxknappar till pojken, sas det. Så snälla fröken Margareta ordnade en ny, svart knapp till pojken.

Min pappa var också ganska snäll mot pojken och hans familj. Pappa såg till att pojkens föräldrar kom till föräldramötena. Pappa tolkade. Det var så häftigt att höra pappa prata ett helt annat språk. Finska. Det språk han talade som barn.

Jag kan inte hjälpa det, men jag går förstås till datorn och googlar namnet. Jag kan ju hela hans namn, två förnamn och ett efternamn. Tänk om jag inte får napp? Men jorå. Strax dyker hans namn upp på skärmen. Han fyller 50 år i december, delar födelsedag med min finskryska farmor. Jag ser att han har en firma, är i samma bransch som vännen FEMs man, till och med. Och visst. Han bor kvar i Metropolen Byhålan. Han flyttade aldrig tillbaka till Rovaniemi. (Månntro FEMs man och pojken, också han numera, känner varandra?)

Han var så liten. Kort i rocken. Otroligt söt. Även vi klasskamrater ville nypa honom i kinderna, men det gjorde vi förstås inte. Han tittade på oss med sina mörka ögon. Hans ögon. Jag skulle gärna vilja skriva ut hans namn här, men så gör man förstås inte. Så du får bara initialerna: TTR.

Det blir heller ingen bild på TTR, för jag har ingen. Så håll tillgodo med en bild på Lilla Tofflan utanför stugan i Tallbacken, ett foto som pappa tog en sommardag innan jag hade börjat skolan.

En bild av min barndom.


Vår röda Bagge syns till vänster på fotot och strax till höger om den syns brevlådan med tidningsnamnet Corren påtryckt i gult (lådan var gråblå). Mitt indiantält var också gult och supercoolt. Det luktade insektsmedel som mamma hade sprutat inuti för att hålla getingarna borta. Säkert inte hälsosamt, men effektivt. Själv är jag inte jättecool i mina rutiga hängselbyxor, men ändå. Stugan står kvar och finns fortfarande att hyra om somrarna…

Read Full Post »

I bilen på väg till Fästmöns jobb i morse pratade vi om ord och uttryck som vi har hört, uttalat eller läst fel. Eller framför allt som ANDRA MÄNNISKOR har uttalat/läst fel! Själva är vi ju så smarta så… 😉

Jag brukar alltid ta exempel från min mamma. Hon brukade köpa en salladsdressing som heter Thousand islands. Dressingens namn uttalas på engelska, ungefär Thausönd ajländs, och det visste mama. Men så skulle den INTE uttalas, enligt en jobbarkompis till mamma. Man skulle använda fransk accent och uttala

tooooosaaaaaaaang

Mamma höll god min, men vi skrattade gott när hon berättade detta hemma.

Mamma är annars en god källa till en del felsägningar. Bland annat hade hon svårt för att säga tabasco, det blev alltid

tabaxo

Och läsken hon köpte hem till mig när jag var i tonåren kallade hon

Zupp

Det var 7-up.

Men hon var inte så dålig på engelska som en grannfru, som envisades med att uttala diskmedlet Yes (ja på engelska) för

Y-ess

Å andra sidan sa den människan inte Toyota på vanligt sätt heller utan uttalade det

Toy-åtta

Ja östgötska är som bekant en inte alltför vacker dialekt. Det var därför mina föräldrar, som döpt mig till Jeannette i förstanamn, raskt började använda mitt andranamn i stället. Jeannette på östgötska uttalas nämligen

Chanätt

Och det ska vara en riktigt djup harkling i början…

Nämnda grannfru ovan hade en släkting med det vackra och franskklingande namnet Bernice. Hur uttlades hon detta då? Jo med betoning och uttal så här:

Bäääär-niss

Detta hade vi i vår lättroade familj mycket roligt åt så vi började benämna  béarnaisessås för

Bäääär-niss-sås

Påminner lite om hur Annas familj säger

sårs and onion

om sour cream and onion-chips…

Och Anna själv som sa

Greeemby

om Gränby, det brukar jag fnissa åt – och hon ångra att hon berättade!..

Ja, själv har jag ju ALDRIG sagt fel på nånting, förutom när jag var typ fem och sa

gabberov

om garderob

och när jag var ungefär tio och sa

intajler

om initialer.

Vad har du sagt för konstigheter??? Eller är du nästan lika felfri som jag??? 😉

Read Full Post »

Antikrundan tycks ha gjort en U-sväng. Förra torsdagen var man kvar i Kiruna och denna torsdag har rundan åkt tillbaka till Umeå där man var för några veckor sen.

Förra veckan såg vi bland annat de här två söta tanterna:


De här två söta tanterna var med förra torsdagen. Är det, från vänster, fru Hatt respektive Inna samt jag själv längst till höger i tjockis-svart (nu säger jag inte att kvinnan på bilden är tjock utan jag klär mig alltid i svart för att jag är tjock och tror att jag kan dölja min övervikt med svarta kläder) och inte nån söt tant i folkdräkt? (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

                                                                                                                                                            I Umeå i kväll visades bland annat…

  • ett japanskt miniskelett i elfenben. Det värderades till mellan 10 000 och 20 000 kronor. Jag har ett likadant fast made in Taiwan och i plast i min bil. Det kostade 20 spänn på CityGross…
  • en kista från 1700-talet värderades till cirka 10 000 kronor.
  • en Einar Jolin-tavla kom dit med en dam i en mycket blå jacka. Tavlan värderades till 35 000 – 40 000 kronor.
  • en skrattande tjej hade med sig en minibyrå. Tjejen hade gett 800 kronor för den på en auktion. Den värderades här till mellan 4 000 och    5 000 kronor.
  • en rätt ful soffa värderades till mellan 25 000 och 30 000.
  • en vacker blå och vit fajansljusstake värderades till mellan 3 000 och     4 000 kronor. Den var inköpt för en hundralapp…
  • en ask med initialierna A och U på innehöll en briljantbrosch. Den måste ju vara Annas och min! Broschen gick dessutom att göra om till halssmycke med en skruv och en kedja. Den värderades till 35 000 kronor.
  • ett guldarmband kom dit med en ytterligare en skrattande tjej. Det vägde mer än 100 gram och värderades till mer än 50 000 kronor.
  • ett positiv som en gång kostat 1 000 kronor på auktion, värderades till 40 000 till 50 000 kronor.

…. ja jag skrev ett långt och roligt inlägg och när jag skulle publicera det blev jag utkastad från WordPress. Jag är suuuuuur!…

I övrigt observerades en massa näsor av olika sorter, en saknad tröja, en illgrön tröja, en tant med det mesta på sned, ett skägg (frågan är bara var det satt på riktigt…), ett regnbågsdiadem, porer, kleptomaner, en varulv, dubbla mustascher och lite annat smått och mindre gott.

Nästa vecka syns vi i Örebro och JÄDRAR om WordPress strular då…

Read Full Post »

Att bli utsatt för regelrätt förföljelse för sina åsikters skull var egentligen inget nytt för E. Men det kändes nog extra hårt när det kom från D:s håll. D, som sade sig velat hålla honom om ryggen.

Dessa tankar for genom mitt huvud när jag gick genom det höga gräset. Jag stannade för att betrakta huset. Det var en märklig byggnad, det ursprungliga huset, vill säga. Som en blandning av sommarstuga och kråkslott och omgärdat av högt staket och grindar med D:s initialer på. Bredvid det äldre huset hade D uppfört en modern lyxvilla. Ja, något annat kunde man inte kalla det. Ett riktigt skrytbygge som säkert finansierats delvis av skattemedel och delvis av vinsten från försäljningen av huset i skärgården. Den vinst D egentligen skulle ha delat med sin syster, rätteligen…

Trots att byggnaderna och staketet exteriört gav intryck av att vara svårgenomträngliga var det hur enkelt som helst att komma riktigt nära inpå. Jag stod länge utanför ett av fönstren till vardagsrummet och betraktade den fars som pågick där inne. Uppenbarligen var D mycket skärrad. Att dottern varit försvunnen i flera veckor och inte hörts av, tycktes han ha glömt bort. Allt fokus låg på nuet och hur hårt han ytterligare skulle kunna drabbas. Men som bekant var ju dottern redan död. Dödad av min hand rent fysiskt, men dödsdömd av sin faders hand genom hans handlingar. För synd går i arv och sådant måste straffas…

Read Full Post »