Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ingen smak’

Ett folkilsket inlägg med musikaliska inslag.


 

Bloggen är mitt sociala liv sen ett tag tillbaka. Det är här jag har de flesta av mina sociala kontakter, det vill säga de som inte är Fästmön, mamma eller personalen på Tokerian, ungefär. Kanske är det därför jag är så pratsam – både här och när jag kommer ut i verkliga livet. Tar liksom tillvara på varje chans och möjlighet till att socialisera. Livet i isolering, livegenskap, är onekligen ett annat liv än det jag hade för lite mer än sex år sen. Välkommen om du vill byta, du som tycker att jag skryter så mycket och lever över mina tillgångar. (Vilka tillgångar?)

Tulpaner

Tulpaner är rätt snälla och pratar inte så mycket skit. Dem kan jag titta på här utanför – utan att det kostar nåt. 


Jag älskar böcker mer än folk just nu.
Känner mig trött och ilsken på folk, slut som den artist jag aldrig blev. Framtiden är ett enda stort svart hål. Vissa dar förstår jag inte varför jag så envist kämpar för att hålla mig kvar. Andra dagar tänker jag på mina nära och kära, som är mina ankare här i livet, och på Annika Östbergs ord i mitt exemplar av hennes bok:

Livet är en gåva.

Gåva eller inte, livet är ensamt, lite torftigt och inte särskilt stimulerande just nu. Jag flyr in i mina böcker, till världar och platser jag aldrig har varit. Resa kan/får jag ju inte i verkliga livet. Och sen använder jag mina ord. De strömmar från hjärta och huvud, ner genom armarna, ut ur fingrarna och bland annat ner i bloggen. DÄR kommer frustrationen! Jag skriver mest för mig själv. Ändå blir jag så himla less på alla negativa och spydiga ord jag får tillbaka – förutom Bosse, som jag aldrig har träffat, som var den enda som gladde mig genom att förstå och skratta på rätt sätt.

Det spelar ingen roll vad jag skriver om – det kan handla om mammas gamla tofflor – så får jag skit och oförskämdheter, generaliseringar, oombedda råd (”men lilla gumman, varför gör du inte på MITT sätt i stället?”). Om jag berättar om nåt jag har gjort eller upplevt får jag höra att jag är för glad, för slösaktig, för ytlig och framför allt: för egocentrisk. Skriver jag om nåt som gör mig rörd är jag patetisk, skriver jag ironiskt om mig själv och mina tillkortakommanden får jag stoneface alt. goda råd.

Men skriver jag om andra är jag elak, trots att jag försöker hitta positiva saker hos människor också. Skriver jag om bonusbarnen får jag höra att jag hänger ut dem eller inte bryr mig om dem tillräckligt. När jag skriver om vad jag gör får jag veta att ingen vill läsa om min städning och min matlagning eller om min lägenhet, som är alltför stor för en person (jag får besök av familjen ibland, vi vill inte alla sova i samma rum). Men värst av allt är frågan:

Vad ska du med alla böcker till? Om du säljer dem kanske du slutar gnälla över din taskiga ekonomi.

Jag känner bara att… 

MEN SLUTA LÄS MIN BLOGG DÅ, FÖR HÖGE FARAO!!!

Det blev mera ordning i hyllorna i arbetsrummet.

Låt mig få fly in i dessa. Eller stör det dig så?


I kväll ska jag ägna mig åt
nåt så ytligt som Eurovision Song Contest 2015, finalen. Men jag bloggar inte nämnvärt om den, för då får jag höra saker som att jag inte har nån smak, jag är för gammal för att tycka, jag är elak etc. Det är inte roligt. Jag tittar i stället. Och tycker. Och äter godis av nåt slag. Mina favoriter är i vart fall Serbien och Israel. Jag hoppas att nån av dem vinner. Klockan 21 slutar Anna jobba och schlageräventyret börjar. Jag räknar med att vi missar början, men självklart åker jag och hämtar henne så att vi kan titta tillsammans.

I morgon ska jag träffa goda vänner i verkliga livet. Ja, jag har vänner och det händer att jag träffar dem. Det ser jag fram emot så mycket att jag tänkte ta med ett litet paket. (Elakt, eller hur?.. Och hur 17 har jag råd med födelsedagspresenter? Jo, det ska jag berätta – i ett inlägg en annan dag!)

By the way, jag tycker inte synd om mig. Jag tycker synd om DIG som uppenbarligen går igång på att kränka mig.


PS Vill du läsa om finalen, läs hos Jerry. Han skriver bra om den, trots att vi inte har riktigt samma smak.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett konstigt inlägg.


 

På torsdagar går inte bara Antikrundan på TV. Då kommer också en liten person och stoppar UppsalaTidningen i min postbox framåt förmiddagen. Idag läste jag tidningen till min frukost som jag intar vid lunchtid. Som vanligt är den läsvärd, tidningen, tycker jag. UppsalaTidningen, som ägs av lokalblaskan och därför inte är nån konkurrent på riktigt, är för övrigt nominerad till utmärkelsen Årets gratistidning, berättar en stolt redaktionschef i sin korta ledare. Vem som delar ut utmärkelsen framgår dock inte, men jag kan ju googla – det lärde jag mig på mitt förra jobb. Det är Gratistidningarnas Förening som står bakom priset. Vad själva priset är har jag lite svårt att se, men diplom, blommor och nån form av litet konstverk torde det vara. Är det möjligen ett konstigt konstverk..?

Inne i tidningen läser jag om konstig konst i Uppsala. För tillfället är många Uppsalabor upprörda över ett verk som heter Den tionde skorstenen. Det är ett 19 meter högt torn som ska placeras i en park i Luthagen, en av de finare stadsdelarna i Uppsala. Folk som bor i närheten är jättearga. De tycker att det planerade konstverket är fult och störande. Det finns till och med en Fejangrupp mot konstverket, Stoppa konstverket i Tegnérparken.

När jag tittar på konstnären Jan Svenungssons bildmontage, som bifogades pressmeddelandet om verket i november förra året, tycker jag också att det är rätt fult. Men Tegnérparken är inte alls mina environger och jag vistas aldrig där, vet inte ens var parken ligger, så störs gör jag inte. Jag är tämligen likgiltig. Skulle jag bo där hade jag kanske en annan uppfattning om Den tionde skorstenen.

Bildmontage av Jan Svenungsson Den tionde skorstenen

Bildmontage av konstnären Jan Svenungsson Den tionde skorstenen.


Skorstenen är inte det enda
av stans konstverk som har rört upp känslor. Ett annat är Bror Hjorths Näckens polska, utanför centralen. Det folk har upprörts över är Näckens penis som inte går att missa. Andra konstiga konstverk i Uppsala är Tecken, som först ställdes vid slottet men som revs ner och nästan förstördes för att flyttas och återuppbyggas på Röbokullen. Metallkonstverket Modul Skulptur i Börjeparken orsakade också upprörda känslor. Ja, till och med en byst av Dag Hammarskjöld har orsakat ilska – hos dåvarande landshövdingen Anders Björck, som INTE ville ha bysten i slottsbacken (han bodde ju på slottet).

Hetero etnonorm

Fotoaffischen från en av Elisabeth Ohlson Wallins utställningar, Hetero & Etno norm är ett av konstnärens verk som hänger hemma hos mig.

Helt klart är att syftet med konst är att väcka känslor. Jag tycker att mycket sjukhuskonst är bland det fulaste jag har sett. Men vilka känslor vill konstnären väcka? Det torde ju skilja från konstnär till konstnär, men även mellan dem som köper in konst. Jag själv skulle aldrig ha konst som jag personligen tycker är ful hemma hos mig. Men jag har konst som många tycker är ful, provocerande och skräp. Här hemma trängs fotoaffischer från Elisabeth Ohlson Wallins utställningar (provocerande) med sånt som kännare skulle kalla Hötorgskonst (från min morfars hem). Men det är jag som bor här och jag som väljer konsten i mitt eget hem. På allmänna platser är det nån annan som väljer konsten.

Det här med konstig konst, alltså… Är inte det lite i betraktarens öga vad som är fint och fult? Vad jag gillar kanske inte du gillar. Eller har de som väljer konst till allmänna platser ingen smak? Vad tycker DU? Skriv gärna en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

En liten runda i media blir det minst tio gånger om dan för min del. Här delar jag med mig av det jag har hittat idag:

Read Full Post »

På lördag är det dags igen! I kväll är Igår kväll var det dags igen! Jag snackar förstås Melodifestivalen 2012. Från Nyköping visades Andra chansen, vilket var den sista tävlingen före den stora finalen i Globen lördagen den 10 mars.  Till min glädje ledde Sarah Dawn Finer programmet. Det känns skönt om de två tramsmajorna inte visar sig. Men som sagt, jag hade hellre sett Sarah Dawn Finer delta i tävlingen, hon har ju en fantastisk röst!

Jag livebloggade från klockan 20, med ett avbrott runt 21-tiden
för att hämta hämta hem Fästmön från jobbet! 

Sarah Dawn Finer inledde med ett fantastiskt sångnummer. Vilken röst!!! FAN ATT HON INTE ÄR MED OCH TÄVLAR!

Men den där människan som pratar så konstigt, hon-vad-det-nu-är-hon-heter, hon borde inte vara med alls. Hon är bara otroligt jobbig och inte ett dugg rolig.

På torsdag lottas startordningen, men dessa bidrag och artister ska vara med och tävla: Startordningen är nu lottad och så här blev det:

  • Duell 1: Land of Broken Dreams – Dynazty mot Baby Doll – Top Cats

Dynazty: Långt hår och bebishårdrock inleder. Vi har hört det förut, nästan. Jag gäspar. Nej tack, inte på Melodifestivalen, möjligen på radion när jag städar.

Top Cats: Byhålebandsdags, dock inte från Metropolen Byhålan, det är stor skillnad, det! Nej, det här är ännu mindre schlager än hårdrock. Ta bort skiten!

Vidare till nästa duell går: Top Cats.

Andreas Johnson: Nu trallas det! Och som vanligt har man hört Andreas Johnsons låt nånstans, nån gång, förut. Nej, det här är bara tråkigt. Urtist, till och med.

Timoteij: (Varför ska de ha det där andra i:et? Ordbehandlaren studsar…) Nu blir det folkmusikinslaget. Det tycks som om alla musikgenrer är representerade i Andra chansen. Den här låten är det i alla fall lite fart och fläkt i. Och blondinerna kan ju faktiskt sjunga…

Vidare till nästa duell går: Timoteij.

Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern: Pratsång och hammondorgel. Den här låten skulle jag kunna gilla i ett annat sammanhang än Melodifestivalen.Ingen schlager, det här heller.

Lotta Engberg och Christer Sjögren: Jag får lite Rubettes-varning i början. Men faktum är att detta är… schlager… Och, ja, jag erkänner… Jag gillar det här… 😳

Och nu måste jag lämnar dig en halvtimma, kanske lite mer, för att hämta hem Anna. Kommentera så länge. I’ll be back!

Vidare till nästa duell går Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern.

Sean Banan: När jag ser framträdandet så här dagen efter är jag glad att denne pajas inte gick vidare. Vad är det här för skit? Låten hade varit OK med en annan text – lyssna på idiottexten får du höra vad han sjunger! – och med en annan artist. Om den här låten hade gått till ESC-finalen hade jag skämts ihjäl!!!

Youngblood: Sången är betydligt bättre än sist! Och det är fart och fläkt i framträdandet. Inte så mycket runt omkring, bara ett gäng killar som sjunger och dansar. Det här gillar jag skarpt – även om killarna då och då kollar att snopparna sitter kvar…

Vidare till nästa duell går Sean Banan (fy fan, svenska folket har ingen smak, i alla fall inte de som röstar…)

Första semifinalen går mellan Top Cats och Timoteij. Och vinnaren blev Top Cats. VA???

Andra semifinalen går mellan Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern och Sean Banan. (Men hur i helvete kunde Bananburot gå vidare??? Detta skedde när jag var ute och inte kunde påverka.) Och vinnaren blev Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern TACK OCH LOV! Vad som helst utom Bananburot!!!

Min favorit är var Youngblood – under förutsättning att sången blir bättre. Sen gissade jag att Lotta Engberg och Christer Sjögren går till Globen.

De som gick vidare till finalen blev alltså Top Cats och Thorsten Flinck & Revolutionsorkestern. Ja, ja, det kunde ha varit värre…

Nästa lördag är det final i Globen. Undras om jag verkligen ska titta nu när mina favoriter inte är med…

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:

Lördag och det dags igen! I kväll är det den andra deltävlingen i Melodifestivalen 2012, denna gång från Göteborg. Jag hoppas kunna live-blogga i afton från TV-soffan i Himlen (ja mig skulle väl ingen tordas bjuda in till nån deltävling live…).

Vi laddade med tårta på eftermiddagen och är nu klara för kvällens drabbning…

Anna är tårtfyndig! Här tårtan till vår 21-åring.


Klockan är 20
och det är dags att putsa brillorna, sätta på SvT1 och skruva upp volymen. Melodifestivalens andra deltävling från Göteborg kan börja…

Kvällen inleddes med ett märkligt pojkband. Men låtarna var fina! Tyvärr var framträdandet lite väl tramsigt med framrusande tjejer som skrev, men jag gillar när Sarah Dawn Finer sjunger – och bjussar på sig själv!

Helena Bergström verkar lysa med sin frånvaro. Rätt skönt. Kaj Kindvall har lämnat över stafettpinnen som kommentator till Kersti Adams Ray.

Så här ser lördagens startfält ut:

1. Soldiers – Ulrik Munther
En bra ballad. Och sjunga kan han, pojken. Men det är just det pojkiga som får mig att… känna mig som en gammal tant. Pojken står på scenen och ser ut som Emil i Lönneberga. Och tänk… Det irriterar mig! Ingen utstrålning som får mig att hoppa högt och jubla. Men som sagt, bra låt och bra röst

2. Baby Doll – Top Cats
Jaha. Dags för hillbillys, jag menar rockabillys. Är det schlager, det? Nää, back to Byhålan, please.

3. I din himmel – Sonja Aldén
Men hallå! Vem har stajlat henne? Nää, det är inte medeltidsveckan i Visby, Sonja, det är Melodifestivalen! En ballad igen. Det här är schlager för mig. Men lite väl långsamt. Och detta förstärks sen hon slängde av medeltidsdräkten och sjunger i nattlinne. Gäspigt…

4. Aldrig aldrig – Andreas Lundstedt
Nu ska det uppenbarligen dansas, det är vad som utlovas! Andreas Lundstedt är åtminstone snyggt klädd, inte konstigt på nåt sätt. Men danslåt… Tja, en lite sorglig sån. Jag vet inte om jag får så stor lust att dansa. Blir mest… deppig av låten…  Sången är helt OK!

5. Stormande hav – Timoteij
Låtmakarna hade varken tvättat sig eller klätt upp sig, såg det ut som. Kan man inte tänka sig att se liiite fin ut när det är Melodifestivalstävling? Fyra blondiner som ser likadana ut, fast två är lite längre än de andra. En fartig låt, med lite folkmusikinspiration. Rösterna helt OK. Varför tycker jag att detta är tråkigt..?

6. Shout It Out – David Lindgren
En man i kostym. Men varför i h-e gympadojor till? Fult! Men låten är danskulig och medryckande. Lite larvigt försök till flirtande med publiken, bara och en artist utan så mycket utstrålning, tyvärr.

7. Det går för långsamt – Mimi Oh
Men herreminje! Här var det färgstarkt… Jag får nästan sätta på mig solbrillor… Ytterligare en blondin. Varför ser de alla likadana ut? Sången är svag i början. Nej, det här tilltalar inte mig alls. Urtrist!

8. Ge aldrig upp – Thomas Di Leva
Dags för herr Magnusson i klänning. Jag är skeptisk redan innan han har äntrat scenen… Låten har han skrivit helt själv. Och det märks. Gnälligt och flummigt. Usch!

Medan jag smälter dessa traumatiska intryck dukar Fästmön fram ost och kex. En ost som luktar som nåt man har bakom öronen. Men den smakar säkert kanon till Antè-vinet! Det hjälper i alla fall nästan mot Helena Bergström och det dåliga manuset.

Röstningen har nu börjat och som vanligt har svenska folket ingen smak. Di Leva, Top Cats, Timoteij, Ulrik Munter och David Lindgren var de fem som först gick vidare…

Till finalen gick: Ulrik Munther (som tidigare vunnit Lilla Melodifestivalen. Det var väl igår, då.) och David Lindgren.

Till andra chansen gick: Top Cats och Timoteij.

Sammanfattning: Det var ju uppgjort att dessa skulle gå vidare. Och det var väl bättre än att Di Leva gick till final eller fick en andra chans. Men vad Emil i Lönneberga och en David utan utstrålning kan åstadkomma i finalen återstår att se. Bättre än förra deltävlingen ändå. Men bra? Nej.

Även denna gång innehöll startfältet en del gamla schlagerrävar (i det facket stoppar jag Sonja Aldén och Andreas Lundstedt, Timoteij kan väl knappast kallas för gamla, men ändå schlagervana). Här finns också ett par för mig helt okända artister (David Lindgren och Mimi Oh), en liten pojke (Ulrik Munther) och en man i konstig klänning (Thomas Di Leva) vars låtar ger mig spader.

Vill du värma upp med en riktig schlagermassaker kan jag varmt rekommendera Jontas  vars rapportering visserligen inte gick live, men som fick mig att skratta så jag trillade av stolen när jag läste den!!!

Läs även andra bloggares åsikter om

Read Full Post »

I det till synes OÄNDLIGA äventyret uttagningen av Sveriges bidrag till Melodifestivalen 2011 är det så dags för Andra chansen, sänt från Sundsvall, på lördag i kväll. Det är inte alla som får just en andra chans, men bland de svenska bidragen till melodifestivalen finns den möjligheten.

För att krångla till det hela går det till så här: Den första omgången har fyra ”dueller”. Fyra bidrag slås ut och fyra går vidare till en andra omgång. Där sker två dueller. De två bidragen som vinner de sista duellerna går vidare till finalen i Globen den 12 mars. Hängderume? Det gjorde knappt jag…

Uppdaterat: Vilka som möter varandra i de olika duellerna är jag i skrivande stund osäker på, men förhoppningsvis rätas frågetecknen ut senast lördag. Vännen Jerry har som vanligt koll på saker och ting. Dessa möter varandra:
 
Jenny Silver – Love Generation
Loreen – Sara Varga
The Moniker – Linda Pritchard
Shirley’s Angels – Pernilla Andersson
Mina favoriter är Shirley’s Angels och Love Generation, men jag misstänker att Jenny Silver och The Moniker går vidare till finalen. Jag hoppas också kunna live-blogga då som vanligt

Uppdaterat: Nu är det lördagskväll och vi laddar förstås för kvällens tävling. Datorn är påslagen, taklampan tänd (hur ska jag annars kunna se att blogga?), chipsen upphällda (ja det blev visst chips i kväll igen i stället för godis) och nu väntar vi bara på att dippen ska bli  klar tävlingen ska börja.

Kjell Lönnå var helt hysterisk i inledningen med gigantiska brillor och stämgaffel i handen. Marie har ursnigga bixor, Rickard har skinnbrallor. Påminn mig om att skänka bort mina skinnbrallor. NÄR SKA HAN LÄRA SIG ATT DET INTE HETER ”OOOOOEBB” UTAN ”VEBB” PÅ SVENSKA??? Varför är Adam Alsing kommentator när Tofflan finns? är min nästa fråga.

I kväll är det duellernas kväll. Det är bara dueller, typ:

Första duellen: Jenny Silver – Love Generation
Jenny Silver blåste in och glittrade. Men jag tycker att dansarna tar över. Det blir rörigt på scenen och för mycket folk. Man missar låten. Den är rätt fartig, men ändå… Trist, liksom. Och det röda håret bara blåser omkring. (Fästmön tyckte att de tre minuterna var långa…)
Love Generation dansade in i sina superkonstiga scenkläder och rev av en skitbra låt. Men dansen är tramsig, de ser mest kissnödiga ut. Och flamsiga. Men låten. Den här vill jag ha i finalen!!!
Love Generation gick vidare!!! BRA!

Andra duellen: Loreen – Sara Varga
Loreen, Den Lilla Indianflickan, har långa ben och lugg och väldigt många fransar på kläderna. Hon har en kanonröst och detta är en bra danslåt. Några lyssningar till så kanske jag gillar den riktigt mycket. Men igen är det för mycket folk på scenen!
Sara Varga sjöng om att springa för livet, men hon stod stilla på scenen. Det här numret var raka motsatsen till Loreen. Rösten var svag och klen i kväll.
Sara Varga gick vidare. Hon kunde ju inte sjunga! Fel låt!

Tredje duellen: The Moniker – Linda Pritchard
The Moniker, Di Leva utan hår men i gult. Och lite andra skjortfärger. Nej, det här är ett skämt. Om den här går vidare skäms jag ihjäl. Pinsamt!
Linda Pritchard, ja här glittar det. Och sjunga kan hon. Högt. Mina trumhinnor vibrerar. Men nån vinnarlåt tycker jag inte att detta är. Och är inte klänningen lite väl avslöjande? Jag tycker mig skymta… ja, den lilla triangeln, du vet.
The Moniker gick vidare. F*n, folk har ju ingen smak. Ingen smak alls…

Fjärde duellen: Shirley’s Angels – Pernilla Andersson
Shirley’s Angels är mina favoriter och låten är skriven av min gamla skolkamrat Alexander (med efternamnet Bard). Lite ostyriga frisyrer och något tunna röster inledningsvis. Det här är en låt man kommer ihåg, den är lätt att sjunga med i. Den här ska till Globen! Men med tanke på hur folk röstar… Jag såg en fantastisk rumpa som svängde! 😀
Pernilla Andersson har glest mellan framtänderna (ger ett litet väsande s-ljud) och sjunger i näsan. Gitarren ser gigantisk ut och tar över hela scenen. Och låten är horse jazz för mig. Nej, fy, den här är tråkig. Sömnpiller!
Pernilla Andersson gick vidare. Nu stänger jag av TV:n.

Sen var det dags för en jättebebis på scenen. Varför måste vuxna prata som barn bara för att de gör barnprogram. Trött jag blir… Och toarullar på melodifestivalen, vi hemma i expertsoffan fattar inget…

Nästa duellomgång:
Love Generation – Sara Varga
Hyfsad låt tävlar mot En som inte kan sjunga

The Moniker – Pernilla Andersson
Di Leva tävlar mot En jättegitarr, Pest tävlar mot Kolera

Och skiten som går vidare till finalen i Globen är…
Sara Varga och The Moniker

Åter kan man konstatera att svenska folket baske mig inte har nån musiksmak. Värsta skiten gick vidare, bra låtar försvann. Ja ja, då får Danny mindre motstånd i finalen! 😛

Read Full Post »