Män ur mörkret

Ett inlägg om en bok.

---

 

Jag är lyckligt lottad! Jag har fortfarande julklappsböcker från förra året kvar att läsa. Alldeles nyss har jag slagit igen pärmarna till den sjunde och avslutande delen om polisen Fredrik Broman på Gotland, Män ur mörkret. Tack snälla Fästmön! Men vad ska Håkan Östlundh skriva nu???

Fredrik Broman och hans familj håller på att bryta upp från Gotland och flytta tillbaka till fastlandet. Men mitt bland flyttkartongerna inträffar ett otäckt mord på en informations-chef (det heter nog kommunikationschef numera, ehum…). Offret är bundet och har utsatts för tortyr. Det finns inga som helst spår efter mördaren. Inte blir det lättare för polisen när ytterligare mord begås.

Det är verkligen rysliga mord som författaren beskriver. En diskmedelskula intryckt i ett öga, ett kapat och pålat huvud etc. Offren tycks vara helt ovetande om att de ska dö – fram till dess att de oskadliggörs. Ja, är det nåt den här boken beskriver detaljerat är det modus operandi. Tack och lov är det inte så mycket biberättelser, flytten nämns nästan i förbigående. Inte ens Fredriks pappas sjukdom berörs särskilt djupt. Så nej, det är ingen relationsroman. Det är en spännande och obehaglig deckare, en studie i våld. Jag saknar… nånting.

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Omvärldstitt

Ett omvärldsspanande inlägg.

Innan jag fixar till mig för min dagliga promenad blir det lite omvärldsspaning i cyberspace. Måste ha lite koll på vad som har hänt sen sist. Här nedan lyfter jag fram sånt som andra kanske inte lyfter fram alla gånger…

 

Bra att kunna sudda ut ungdomssynder?

Kalifornien tvingar fram en suddknapp på Facebook. I måndags undertecknades en ny lag i Kalifornien. Den nya lagen handlar om att det måste finnas suddknappar på Facebook och andra stora internetställen. Detta för att man inte ska straffas hela livet för eventuella ungdomssynder… Den 1 januari 2015 träder lagen i kraft. Jag, som inte har nåt konto på Fejan, kan nog tycka att detta är en rätt bra lag. Människor förändras genom åren. Även Tofflor…

Hovets informationschef går i pension. Hovets informstionschef Bertil Ternert går i pension vid årsskiftet i samband med att hans förordnande går ut. Ser man på! Ett spännande och snart ledigt jobb att söka för undertecknad!

 

Nej vänta lite nu…

Kylan är på väg. Det varnas för nattfrost. Och det vet jag ju inte om jag estimerar. Jag vill ha härliga höstdagar med ömsom sol, ömsom regn. Köldgraderna kan få vänta! Här hos mig ska temperaturen ligga på mellan fem och tio grader. Dagtid, gissar jag. I natt var det fyra grader när jag knoppade in.

Vi klarar oss inte utan medkänsla! Svenska Dagbladet har en intressant artikelserie om just medkänsla. Bland annat om det nya forskningscentrumet som ska forska kring medkänsla, empati och tillit.

 

Hoppar av! Hoppas jag… (Bilden är lånad från Aftonbladets webbplats.)

Gunilla ska hoppa av! Jaa… Ibland händer det att jag tittar en stund på Hollywoodfruar. Igår gjorde jag det. Kan bara konstatera att Gunilla verkar inte klok i huvudet. Så när jag läser i Prav… Aftonbladet att hon ska hoppa av och att inget kan få henne att ändra sig tycker jag att det nog vore rätt bra. Att hon hoppar av, alltså. Otäck är mitt omdöme om Gunilla, sedd från TV-fåtöljen.

En anarkistisk arbetsförmedling. En tänkvärd Expressen-ledare som avslutas med orden:

Det är dags att visa respekt för riksdagen och inte minst för de arbetslösas framtidsmöjligheter.

 

Sjukhuspersonal bör ägna sig åt verkliga ting – patienter, till exempel.

Sjukhuspersonal ska få mer tid till patienter. Maj gadd! Krävs det ett pilotprojekt för att se om personal får mer tid för patienter om de slipper städa, tvätta och ta hand om post?

Livet är kort. Kanske blir det lite längre om sjukhuspersonal får ägna sig mer åt patienter.

Read Full Post »

Kärleks-Plopp blev en flopp!

Det är förskräckligt! Det är såå skamligt… Idag läser jag i Aftonbladet om Carina som tänkte duka med Cloettas kärleks-Plopp till sitt bröllop. Men hon blev snuvad på konfekten, så att säga!

Cloetta satsade nämligen på en särskild kärleksutgåva av Plopp, lagom till kronprinsessbröllopet. På förpackningarna skulle orden kram, puss, lycka och kärlek tryckas. Men påsen med kärleks-Plopp kom inte förrän till Alla hjärtans dag.

Hur som helst, den blivande bruden Carina hörde talas om kärleks-Ploppen och gick ut för att shoppa densamma för att servera på bröllopet. Men hon blev så besviken:

[…] kärlek och lycka fick hon vara utan. Förpackningarna innehöll inte de orden, i påsen fanns bara choklad med orden ”puss” och ”kram”. […]

Carina blev så upprörd att hon surfade runt på nätet – och träffade på andra lika besvikna Plopp-köpare. Hon mejlade Cloetta, men när hon inte fick nåt svar gjorde hon en anmälan till Konsumentverket. (Ja, det är sant, allt som står i Prav… Aftonbladet är sant.)

Snuvade Carina fick bara Puss och Kram. (Bilden är lånad från Aftonbladets hemsida.)

Cloettas informationschef medger att man ville spara lite på de andra orden.Hon förklarar hur man tänkte på Cloetta, men ber också om ursäkt:

[…] Vi tänkte det som en serie och jag tror inte ens man tänkte på att kunderna ville ha alla fyra orden. Jag förstår att konsumenterna är besvikna och självklart är vi jätteledsna. Det är bara att böja huvudet och be om ursäkt […]

Ja, det är sannerligen, SANNERLIGEN viktigt med godis. Och ord…

Read Full Post »

En händelsrik teatervår! Och några rader om lokalblaskan

Med glädje sliter jag genast upp Uppsala Stadsteaters programtidning, som var dagens reklambilaga i lokalblaskan. För en gångs skull en uppskattad reklambilaga! Annars är jag hjärtligt trött på alla inbladade trycksaker som gör tidningen falskeligen tjock och som bara glider ur och lämnar… ett tomt skal. Ja, för jag tycker att lokalblaskan blir mer och mer ett skal. Förutom när det gäller sport, dårå. Antalet sportsidor och anställda vid sportredkationen tycks öka och frågan är om det sker på bekostnad av duktiga kulturmedarbetare vid blaskan? Snälla Lisa Irenius, kom snart tillbaka till kulturredaktionen och se till att det blir ordning på torpet!

Lite glad blev jag emellertid i veckan när min gamla journalistbekanting ringde mig i tjänsten. Jag anser att h*n är en av stans bästa grävande journalister. H*n kom mycket väl ihåg mig från min förra arbetsplats. Jag var så nära att ge The Story, men har bestämt mig för att avvakta ett tag. Kontakt är emellertid knuten och somliga månde darra rätt rejält framöver.

Fast nu var det teater jag skulle skriva om! Jag rafsade naturligtvis snabbt fram till Sysslingens pjäs som har urpremiär den 18 februari nästa år, på min farfars 112 års dag. Sen läser jag att pjäsen, Fyra dagar i april, handlar om det så kallade påskupproret i Uppsala – som skedde på min födelsedag fast 1943 (nej, tro det eller ej, jag var inte ens en glimt i min mammas öga då – hon var åtta år…). Buggers! Nu är det inte bara Tjernobylkatastrofen som förknippas med datumet jag föddes, nu är det också ett nazistmanifestation… Förlåt om jag raljerar lite, självklart ska jag gå och se den här pjäsen!!!

När jag vänder blad blir jag irriterad! Där finns ett oigenkänneligt foto av författaren samt en intervju som inte går att läsa – för under texten ligger en bild på ett gammalt hus. En bild som inte tillför nånting, bara sabbar texten! Om Petite Moi hade fått tjänsten som informationschef vid teaaatern hade jag inte godkänt den sidan. Men nu fick inte Petite Moi den tjänsten och ärligt talat sörjer jag inte. Jag tycker bara att det är trist med artikeln, för jag hade velat läsa intervjun. Nu får jag avstå. Dumt!

Här är en finare bild på författaren, till höger, och hans alienkatt Bibbi, till vänster.

Jag bläddrar, trots min irritation, vidare i programtidningen. Snabbt, snabbt bläddrar jag förbi John Fiskes Morden på Bäverns gränd och Göran Engmans julshow, ty sådant roar mig icke.

Men den 28 januari är det urpremiär för Den flygande handläggaren med Cecilia Nilsson i huvudrollen. Cecilia Nilsson spelar handläggaren Marianne som får nog

[…]  av politiker med dålig verklighetsförankring. Chefer utan omdöme.Och av kollegor utan stake. […]

Marianne blir Hämnaren, de utfärsäkrades egen Modesty Blaise! Den här pjäsen kan jag inte missa!!!

En annan urpremiär är det den 10 mars med pjäsen Fursten. Pjäsen som handlar om Jan Stenbeck, mediemogulen och hur Sverige förändades. I huvudrollen, hör och häpna, Allan Svensson! (Måtte han snart bli avskrubbad rollen som Svensson, Svenssson-pappan!). Det här blir nog riktigt bra teater!

Vidare har dramatiseringen av Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva premiär den 22 februari. Den är säkert mycket sevärd. Maria Sundbom spelar.

Ja, mycket intressant blir det på scenen i Uppsala framöver. Fast det är inte billigt att gå på teater… Ordinarie pris för den som varken är ung, gammal eller arbetslös är 220 kronor. Men bra att unga och arbetslösa endast betalar 120 kronor. Pensionärer, däremot, anses visst lite rikare, de får betala 180 pix. Varför denna skillnad??? Vidare finns olika abonnemang som kan vara smart att köpa om man tänker sig gå på fler pjäser.

En eloge till Linus Tunström för en mycket spännande teatervår! (Linus, vars pappa Göran var en av de bästa svenska moderna författarna, tyvärr avliden alltför tidigt!)

Read Full Post »

AHA! Det var konsult man skulle ha blivit…

Läser på Svenska Dagbladets hemsida att riksbankens chef Stefan Ingves får träning i kommunikation av en konsult. Inget konstigt i det, egentligen. Ändå kan jag inte låta bli att reagera när konsulten, en före detta medarbetare vid Ekoredationen, får 140 000 kronor i arvode. Av artikeln framgår att det handlar om att riksbankschefen och hans chefskollegor har fått träning vid nio 

[…] tillfällen […]

och att tre gånger återstår. Tja, det verkar inte precis vara nåt låglönearbete, detta att vara konsult, även om det inte framgår några tidsangivelser per tillfälle inklusive förarbete.

[…] Riksbankens kommunikation har fått kritik flera gånger under de senaste åren. […]

står det i artikeln. Och då tycker jag att det är helt rätt att låta nån som kan kommunikation lära Riksbankens chefer att kommunicera. Men man tar sig lite lätt för sin panna när man läser vidare i artikeln att Riksbanken minsann har en informationsavdelning – med både informationschef och presschef. Dessutom, som grädde på moset, två pressekreterare. Man tycker att kommunikationsträningen borde kunna ske internt…

Men det finns mycket att fundera över. Och som en av dem som kommenterade artikeln antyder kan det vara så att vi har en finsk chef för Sveriges riksbank. Kan det verkligen vara så?

För övrigt kommer detta konsultande mig att osökt tänka på en viss annan så kallad kommunikationskonsult som sedan en tid tillbaka varit återanställd av ett företag h*n en gång lämnade för att kränka medarbetare i ett annat företag. Igen.

Jajamens!

som Bosse J brukade säga. Det är som ett elakt virus alt. en antibiotikaresistent bakterie som går runt inom familjen.

Read Full Post »

Finansdepartementet behövde hjälp med att förenkla texter

Finansdepartementet har anlitat en PR-byrå för att förenkla departementets texter. Rätt, tycker somliga, fel tycker andra. Rätt vanligt tror jag – men tycker därmed inte att det är hundra procent rätt…

Byråns uppdrag var att göra det hela begripligt, alltså texter, grafik och upplägg – troligen avses hemsidan. Att hjälpa departementet att lyfta fram de viktiga delarna. Men en annan viktig del av uppdraget var också att

[…] undersöka om departementet skulle kunna skapa ett underlag för bedömningar avseende kommunikationen av regeringens ekonomiska politik bland relevanta målgrupper i Sverige. […]

Eh..? Jag fattar knappt uppdraget, men läser det om och om igen. Till sist fattar jag – och inser att finansdepartementet behöver hjälp, ja. Men frågan kvarstår om det är rätt eller fel att koppla in en extern byrå – NÄR MAN HAR ÅTMINSTONE EN INFORMATIONSCHEF (och troligen en liten informationsstab också).  Jag undrar alltså: vad gör informationschefen?

Enligt informationschefen bestämmer i alla fall finansdepartementet själv sina budskap (tack och lov, får man väl säga!). Och i budgetprocessen har nån byrå INTE varit inkopplad.

Det blir allt vanligare att

lägga ut

jobb på externa konsulter och byråer. Men frågan är vad som händer med kompetensen hos beställaren? Den måste ju då rimligtvis minska eftersom man inte behöver bekymra sig om att hålla vissa kunskaper och kompetenser levande. Jag är nämligen inte så korkad att jag tror att en informationschef blir hemmablind på departementets texter. En informationschef är en tjänsteman, inte en politiker. En informationschef BORDE kunna få rätten att

ställa de dumma frågorna

för att få underlag till att själv producera informationen. I det här fallet rörde det sig även om

kommunikation

det vill säga tvåvägs-information (finansdepartementet vill kommunicera med medborgare, journalister med flera). Och I DESSA FRÅGOR tror jag man hittar bäst hjälp – och framför allt bollplank – externt. Det är vad jag tror. Vad tror du???

Read Full Post »