Twittertoppen och Kloutvärde

Ett mätande inlägg.

---

 

Det spelar egentligen ingen större roll, men lite roligt är det allt att kolla hur man syns sociala medier. Ja det är ju ingen risk att jag hamnade på nån twittertopp, för enligt den senaste twitterbarometern finns där mest män. Och i klass med Lina Thomsgård (känner en släkting till henne, men det räknas inte), Brit Stakston (följer henne på Twitter, men på det kan jag inte åka snålskjuts) och Cissi Wallin på listan över PR och kommunikationsmänniskor är jag inte. Det är den listan som innehåller flest kvinnor, sex av de tio i topp är kvinnor. På övriga listor, vare sig det gäller artister, journalister eller politiker med flera, är det männen som dominerar.

 

Den gångna veckan fick jag i alla fall mejl om att mitt Kloutvärde har stigit. När jag gick med i december förra året låg jag på närmare 43 i Kloutvärde. Nu ligger jag på över 51. Vad Kloutvärde är? För den som inte är arbetssökande är det knappast intressant, men för den som letar jobb kan det vara det. Enkelt förklarat är Kloutvärde…

[…] ett nummer mellan 1 och 100 som representerar ditt inflytande. Ju mer inflytelserik du är, desto högre Kloutvärde har du. Inflytandet i det här fallet är förmåga att få till aktivitet. Alltså att du delar nånting i sociala medier eller i verkliga livet och du får respons från människor. DEN sortens inflytande. […]

Det Klout räknar samman är följare, delningar, omnämnanden, publicerade texter och bilder, kommentarer, gillamarkeringar, antal kontakter med mera. Ärligt talat är jag rätt nöjd med att ligga strax över 51 – jag kan ju inte samla ”poäng” via Fejan eftersom jag inte finns där, utan det är övriga ställen i sociala medier där jag finns som har genererat mitt värde. Utom min blogg, för den räknas inte in. Men med den senaste tidens hänvisningar från Fejan borde jag ha fått lite extra värde, tycker jag nog.

Det är absolut inget skryt. Om jag har över 51 har Barack Obama 99. Då förstår du min… position.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sittplatsen på veckomötet avslöjar dig!

Ett inlägg om varför man väljer en viss sittplats.

Sittplatser kan vara diskutabla grejor. Känsliga saker, till och med! På min förra arbetsplats hörde jag en historia om en person som medvetet snodde en plats i fikarummet som en annan person jämt satt på. Det slutade med att personen, vars plats blev ”stulen”, satte sig så nära ”plats-tjuven” som möjligt. Så där lite… för nära, du vet…

En fin stol hos mamma.

Läste i morse hos Aftonbladet – tro det eller ej! – en ganska rolig artikel om det här med hur vi sätter oss på veckomötena på jobbet. Du kanske är ledig i helgen och helst vill glömma jobbet. Det skiter jag, som saknar jobbet, i.

Under läsningen nickade jag igenkännande. Valet av sittplats har delvis med att göra hur het eller kall du är, men mycket att göra med dina ambitioner.

Chefens sittplats är vanligen en kortända av bordet. Det signalerar ordförandeskap och därmed auktoritet. Dessutom ger det en bra överblick över bordet och de som sitter där. Så om du också sätter dig på en kortända kan chefen bli störd – din placering signalerar att du har eller borde ha stort inflytande… Och det är, som bekant, inte så populärt hos alla chefer… En chef som sätter sig på en långsida, däremot, signalerar öppenhet och mottaglighet, främjar kreativiteten hos medarbetarna och visar att chefen är trygg i sin roll.

Här kan man ha möte. Men vilken plats skulle man välja här?

En vanlig mötesdeltagare sätter sig bredvid nån h*n känner. Men om man sätter sig bredvid chefen gör man det i chefens ”radarskugga”. Samtidigt innebär det att man vill vara nära makten och står på tur att få makten.

Man sätter sig mittemot den man vill ha koll på. Eller den man vill smajla för. Och vill man vara aktiv under mötet sätter man sig förstås så att man syns av chefen – samtidigt som man kan läsa av chefens reaktioner.

Är man förändringsbenägen byter man plats från möte till möte. En intressant grej att testa – för den som nu har ett jobb som innebär regelbundna möten…

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Det regnar hela tiden

Det regnar hela tiden. Hela tiden. Så då passar det utmärkt att sitta inomhus och spana på omvärlden genom datorn, eller hur? Idag har jag grävt upp följande:

Goda arbetsförhållanden är bra för sömnen. Ja, det var väl inte nån som trodde nånting annat? Om man känner sig rättvist behandlad, har stöd och inflytande på jobbet har man också bättre sömn. Eller mindre sömnstörningar. Den som är dåligt uppskattad eller mobbad får sämre kvalitet på sin sömn. Ganska skrämmande då att en av tre svenskar uppger att de har sömnstörningar. En rapport om sambanden mellan sömnbrist och arbetsmiljö har tagits fram av Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU. Rapporten bygger på en genomgång av europeisk forskning kring arbetsmiljö och sömnstörningar från 1990-talet fram till 2012.

Agentur raggade modeller vid ätstörningsklinik. Enligt verksamhetschefen vid kliniken har det stått agenter utanför och raggat på smala flickor som besökt kliniken. En del av flickorna var i yngre tonåren och mycket sjuka i anorexia. Men hurdana är folk? Man upphör aldrig att förvånas!

Dagdrömma är farligare än mobilprat – bakom ratten. I USA har man gjort en undersökning av bilolyckor. Bland annat har man tagit fram en lista över de farligaste sakerna man kan göra i bilen. Att dagdrömma är farligast, sägs det. Men att prata i mobilen och skicka sms kommer på andra plats. Så varför har inte Sverige, i motsats till många andra länder i Europa, infört förbud mot mobilpratande i bilen utan handsfree/blåtand/headset? (Hur vet man förresten vad som är farligast om föraren har dött i en olycka? Jag menar, hur VET man att h*n dagdrömde?)

Fritt ord utan näthat. Det är vad chefredaktören, VD:n och ansvarige utgivaren Hanna Stjärne tror att lokalblaskan på nätet ska få genom att alla läsarkommentarer granskas av tidningens journalister före publicering. Självklart är det inte OK att hota eller kränka andra med till exempel rasistiska kommentarer. Men hur blir det när media bevakar/förföljer vissa personer, nånting som ibland liknar häxjakt, skulle jag vilja säga? (Till exempel aktuelle Erik Weiman eller Margaret Thatcher på sin tid?) Nja, jag tycker att lokalblaskans beslut är inte ett nagg i kanten utan en stor tårtbit av yttrandefriheten. Varför svarar inte tidningens journalister på inkomna kommentarer i stället? För stalkern: det är skillnad mellan en tidning som säger sig ha i uppdrag att upplysa sina läsare om saker och ting därför att läsarna sägs ha rätt att veta vissa saker och en privat blogg. Du får aldrig rätten att kommentera här. Nätstalkers – människor (= tant) som förföljer andra människor (= mig, det vill säga annan tant) i.. vad är det nu.. fyra år? – DET är näthatare som jag önskar att man verkligen kunde göra nåt åt!

Marie Plosjö gravid. Så trevligt för henne, då, förhoppningsvis. Men vem fan är Marie Plosjö??? 😳

Livet är kort.

Read Full Post »

Aktörer som hotar eller räddar nätfriheten..?

Idag startar Dagens Nyheter en artikelserie som handlar om internets omvandling. Enligt tidningen finns det sju aktörer som slåss om makten över internet. I alla fall kämpar de för att påverka hur nätet ska se ut i framtiden.

Man kan inte säga att det finns nån som styr internet idag. Men det finns krafter som vill utöva sitt inflytande och vara med och styra nätet. Frågan är hur dessas inflytande påverkar och inskränker nätfriheten. För trots att de alla hävdar att de vill jobba för öppenhet handlar det förstås om att det finns mycket att vinna för aktörerna på en ökad kontroll. Naturligtvis handlar det om pengar. Och makt. Makt över information.

Dagens Nyheter har i samarbete med Anne-Marie Eklund Löwinder, kvalitets- och säkerhetschef vid .SE, lokaliserat de sju som sägs vara de aktörer som slåss om makten över nätet:

1. Enskilda stater. Totalitära stater kan förstås strypa tillgången till internet. I USA har staten stor makt över myndigheter, vilket naturligtvis påverkar öppenheten. I Sverige är den makten inte lika stark.
2. EU. Genom EU:s struktur är det många kockar inblandade i tillagningen av soppen. Detta innebär att den ena inte alltid vet vad den andra gör. Nätneutralitet debatteras ofta, men existerar nåt sånt? Inom EU finns många som verkar för ökad kontroll genom reglering och filtrering av internet. Och hur stark roll har de olika lobbyisterna???
3. FN. FN påminner lite om EU, men arbetar för ett helhetsgrepp om internet via Internationella teleunionen. Bland annat har man visat intresse för att ta kontroll över regleringen av IP-adresser och domännamn, nåt som idag ligger på Icann.
4.  Icann med flera. Icanns makt är stor eftersom det är Icann som delar ut IP-adresser och toppdomäner. Inom Icann finns flera grupperingar som vill olika saker. Man säger sig arbeta för öppenhet, men har enligt DN-artikeln ett beroendeförhållande till USA.
5. Enskilda antagonister. Hotbilden i världen har förändrats genom internet. Enskilda individer kan skada genom till exempel virus. Det kan till och med drabba ett lands infrastruktur.
6. Operatörer och webbhotell. Operatörer kan stoppa tillgången till internet genom att strypa tjänster och bredband. Operatörerna har stor handlingsfrihet och just nu pågår en storm kring IP-telefoni och operatörernas makt där. Operatörerna ser IP-telefoni som ett hot och vill strypa den. Operatörerna har också makt att välja sina kunder. Detta kan innebära att en ”besvärlig kund” inte får tillgång till internet.
7. Kommersiella aktörer. Alla verksamheter vill tjäna pengar och sprida information om sig själva, sina varor och tjänster. Ett stort och mäktigt företag har förstås större möjligheter att utöva påtryckningar. Enligt DN-artikeln är ett exempel på detta den amerikanska filmbranschen som påverkade sin regering att påverka den svenska regeringen att stänga The Pirate Bay.

Oavsett vilka aktörerna är, tycker jag att det är skrämmande att se att det ju faktiskt finns krafter som verkar trots att vi kanske inte ser det direkt och med blotta ögat. Inte för att jag har varit så blåögd så att jag har trott att internet är nånting helt fritt, men den här artikeln gör hotet mot – eller möjligheterna till – frihet på nätet väldigt tydlig. Jag ska helt klart följa artikelserien!

Read Full Post »

Det närmar sig 100 000…

Snart, snart, snart har den här bloggen haft 100 000 besökare! Det var nåt jag inte ens drömde om i maj förra året när jag startade den!..

Vill du bli den hundratusende besökaren? Den som blir det bjuds på fika på stans bästa ställe, enligt ett tidigare löfte! 😀

Ibland har jag förvånats över hur folk har hittat till min blogg. Några av sökorden som lett läsare hit har varit:

• det passar inte
• chili nyttigt
• pocketklubben
• soffa
• marabou
• spöket laban
• höga klackar
• Annika Östberg
• ostbågar
• fina sms
• subba
• Inger Nilsson
• flicknamn Kim
• muskulös kvinna
• bryta servetter
• Einstein
• dumlekola
• glödlampor sluta tillverkas
• fiskpinnar
• tjocka lår
• päronsplitt
• djurmetafor

… med mera…

Det är också lite kul att kolla vilket inflytande ens blogg har. Den här bloggen är en inflytelserik blogg – om man får tro inflytande.se! Bara 13 procent av svenska bloggar är mer inflytelserika… Och min blogg har plats 1 877 av 14 198 rankade bloggar…

Snurrig av alla siffror? Ja, det blir i vart fall jag själv. Och så tänker jag att man nog ska ta det man läser med en nypa salt. Även siffror och statistik…

Kaffe, däremot, tas med fördel tillsammans med nån man gillar – och nåt gott…

Nån som vill äta räkmacka med mig?

Read Full Post »

Lysande klarsynt om Sjukstugan i backen

Med glädje och stort intresse läser jag en alldeles lysande och klarsynt kolumnist i dagens lokalblaska, Li Bennich- Björkman, när hon skriver om Sjuktugan i backen. Li Bennich-Björkman, som inte bara är fristående kolumnist utan också professor i statsvetenskap, formulerar sina tankar så BRA att jag får rysningar på kuppen!

Enligt Li Bennich-Björkman är Sjukstugan i backen ett alldeles fantastiskt universitetssjukhus. Och det håller jag verkligen med om! Där finns högspecialiserad vård och mången personal med specialistkompetenser – förutom alla erfarna och kunniga anställda rent generellt sett. Men ändå har Sjukstugan problem. Nu sist kunde vi läsa om barnonkologen där många syrror sagt upp sig i protest mot nya scheman som skulle gett dem mindre pengar för mer arbet. För ett tag sen var det en annan konflikt kring samma sak på Sjukstugan, denna gång på intensiven. Och sjukhusmaten och städningen har debatterats jag vet inte hur många gånger i lokalblaskan.

Som Li Bennich-Björkman ser det ska olika grupper inom en politiskt styrd organisation samarbeta för att få fram god sjukvård. Det handlar om politiker, medicinska specialister och tjänstemän. Men alla har de lågt förtroende för varandra, enligt en studie som kolumnisten själv gjort. Och då kan man ju inte göra annat än att utbrista:

Ja, då blir det ju som det blir – inget konstigt med det!

Dessutom, påpekar Li Bennich-Björkman, är

[…]kommunikationskanalerna[…] bristfälliga, faktiska forum för gränsöverskridanden möten få och följden var ömsesidg oförståelse, misstänksamhet och maktkamp. […]

Men naturligtvis har människan helt rätt! Så är det ju! Kan man inte samtala, föra en dialog därför att det inte finns plats, tillfälle eller sätt att ”prata” på, då blir det ju som det blir!

Kan det vara så att detta är typiskt för en organisation av denna storlek? Nej inte alls, svarar Li Bennich-Björkman. Hon jämför med Östergötland, som hon också undersökt. Där finns

[…]en helt annan förtroendekultur, medvetet uppbyggd sen decennier. Kommunikation 0ch personlig kontakt (men inte alltid samförstånd) är nycklarna. […] Politiska beslut kunde genomföras, budget hållas och patientinflytande efterfrågades. […]

Li Bennich-Björkman avslutar sin kolumn med att framhålla att hon naturligtvis inte har hela bilden. Men hon tycker att det är självklart att man bör arbeta aktivt för att förbättra samarbete och organisationsklimat. Och kanske, menar hon också, ska det vara skillnader i arbetsvillkor för dem som jobbar på

[…]emotionellt och mentalt särskilt tunga avdelningar[…]

En lysande och klarsynt kolumnist har talat!

Read Full Post »