Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘influensa’

Ett gott inlägg.


 

Räkmacka med dill

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Fil med flingor blåbär o hallon

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om andra delen av en TV-serie som jag tittade på tillsammans med min mamma.


 

Säsong nio av Stjärnorna på Slottet inleddes förra lördagen. I kväll var det Rikard Wolffs tur att inneha rollen som huvudperson och ta över stafettpinnen efter Helena Bergström. Helena Bergström tycktes ha både pratat och gråtit färdigt på sin egen dag, men kompisen Rikard Wolff visade sig inte heller vara dålig på att gråta.

Rikard Wolff

Rikard Wolff tårögd stjärna redan vid frukosten på Slottet.


Det var rörande 
att höra om Rikard Wolffs stora trauma i barndomen/ungdomsåren: skräcken och tron att han hade en könssjukdom. Naturligtvis visar det sig att den elvaårige pojken inte har nån sån åkomma. Men skräcken kommer igen under 1980-talet med aids. Rikard Wolff berättar om ett fruktansvärt läkarbesök där läkaren inte vågade ta i honom och skickade hem honom med två sobril i tron att han var aidssjuk. Rikard Wolff hade influensa.

Ett i mitt tycke lite väl galet upptåg, med en tusenhövdad publik, satte en del press på deltagarna. Det var tur att de inte var som Rikard Wolffs alter ego. Jag TROR att han kallade sig själv Ville Våffla, men det kunde lika gärna ha varit Vilda Tofflan… (Nåja, allt här i världen cirkulerar självklart inte runt mig, så det var säkert Ville Våffla.) Det var hur som helst modigt av Rikard Wolff att berätta om den här svarta sidan, en sida som vid ett tillfälle misshandlar en pojkvän.

Kvällens Stjärnorna på Slottet kändes mer… actionfyllt. Men det är ändå lite för få frågor från de andra stjärnorna till den som har dagen. Rikard Wolffs dag får snäppet högre Toffelomdöme än Helena Bergströms dag!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett resultatredovisande inlägg.


Många äro de krämpor
som drabbar vissa av oss. Förkylning är en hiskelig åkomma och just nu är det förkylningstider. Därför undrade Tofflan den gångna veckan om du har varit förkyld än i år.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren (siffrorna är något avrundade):

41 procent (nio personer) svarade: Ja, jag fick nån liten bonn-förkylning, som Tofflans morfar sa. 

41 procent (nio personer) svarade: Nej, jag har klarat mig!

14 procent (tre personer) svarade: Jaaa… influensan, minst! 

Fem procent (en person) svarade: Other:
ifjol!

Stort TACK till dig som klickade i ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Igår var det en riktigt fin dag! Vädermässigt. Det var väl för att det var måndag och såna som jag behövde sitta på kontoret och arbeta. Visserligen gör jag roliga saker och visst var det bra att vädret var kasst i söndags, när jag också behövde sitta vid datorn fast hemma, men… Det blev i alla fall lite frisk luft och lite sol på näsan på lunchen när M och jag traskade iväg för att äta fisk i citronsås.

Hemma i New Village har jag en sjukling som ligger på sofflocket och försöker få stopp på näsdroppet. Jag stannade till och köpte näsdroppar på vägen hem från jobbet igår kväll, så vi får hoppas att de gör nytta. Annas egen idé om att stoppa flödet är ju annars inte så dum. Men man kan ju knappast visa sig bland folk med ”ett spöke” i näsborren… (Om man inte vill att folk ska skratta åt en, förstås…)

Anna m näsduk

Anna med näsduk/spöke i näsborren.


Så lagom kul att vara förkyld
är det väl inte. Inte går det att jobba för Anna heller – jag tror inte de äldre vill ha snor på sig. Själv har jag hittills klarat mig, men om jag känner efter killar det både i näsa och hals. Och när jag ringde Annas snälla mamma och L igår kväll för att framföra ett försenat grattis på födelsedagen nös jag så ljudligt att jag misstänker att L:s trumhinnor dallrade en lång stund efteråt…

Anna hade förberett en sallad och yoghurt med fetaost (det smakade rätt salt… Kan det vara tillsatser från ”kranen”, tro..? Nu för tiden kan man ju inte helt lite på matvarors innehållsdeklaration…) och sen värmde vi två broccolifritters var. Det blev fyra stycken över när Anna lagade hemma hos sig, så det var roligt att få smaka hur den rätten blev.

Vi avslutade vår kväll med Wordfeud och Dicte. Jag kämpar och kämpar och kämpar för att klå Anna, men hon vinner nio gånger av tio. Dicteavsnittet igår gjorde mig inte på bättre humör, för återigen handlade det om döda spädbarn. (Lite dålig fantasi, manusförfattaren, eller en fäbless för döda småttingar???) Sugna på nåt gott var vi också, så hör och häpna, vi lekte

Fredassmyyyyyyyys………

och jag hällde upp en påse ostbågar med prästostsmak. Det fick jag lida för i morse. Grannarna också – via ventilationssystemet…

Tisdag idag och jag sitter på femte våningen och är tillgänglig för att konsulta i kommunikationsfrågor. Jag ska väl också ta ett varv och kolla hur det går med forskningssidorna på externwebben. Och så har vi stormöte på förmiddagen med frallor till kaffet. Efter mötet ska jag ha en liten one-to-one-kurs med vår IT-samordnare i det webbverktyg vi använder. Både S och jag tror att det kan vara bra att h*n kan lite grunder.

På torsdag är jag bjuden på tårtkalas här uppe också! Tre personer fyller 40 bast och ska firas. Roligt, men vilka barnrumpor…

Vi får se hur det blir med mitt avstämningsmöte med prefekten på institution 2 i morgon. Vad jag förstår har han influensa… Troligen ska jag i alla fall luncha med den hjärtegoa L då – hon brukar föra tur med sig när det gäller jobb för min del…

Bokrean började idag, men jag skenar inte på sånt längre. Det är alldeles för många som reserverar i förväg, så när vi andra kommer dit finns det bara skräp kvar. Nej, jag har ju i stället beställt böcker till Anna och mig från Bokus och jag fick mejl igår om att de är på väg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagar är bra dagar för födelsedagskalas. I alla fall om man som vi var idag, lediga. Allihopa. Men egentligen blir han 22 bast först i morgon, Fästmöns äldste, Kronprinsen, kallad, Johan döpt. Min jobbarkompis, du vet!

Johan i kostym

Så här fin var han i kostym för snart två år sen.


Men först ska det ju bakas.
Eller… var det BAKO* som låg på bordet???

degrulle

BAKO eller degrulle?


Hur man kan få till
två sorters kakor och en tårta bara HEPP! så där, begriper inte jag. Men Anna kan. Hon är ju kvinnan i familjen, för hon bakar. Jag är mannen, för jag äter det hon bakar.

bagerskan och degen

Se vilket handlag hon har med degen!


Johan fick ett berg
med presenter av sin mamma och mig. Det var bara mjuka paket, men han tycktes inte ledsen för det.

Johan öppnar paket

Mjuka paket…


Tyvärr var ett
av de två paren jeans jag köpte för stora, så jag lovade att åka och byta dem i morgon på väg hem från jobbet. Konstigt det där, när båda paren var i samma storlek. Men det handlar väl om olika tvättar och så. I övrigt tror jag allt var bra.

Johan på sniskan

Han firade med kompisarna igår, så han var liiite på sniskan idag…


Johan överraskade oss
med att frivilligt dra in dammsugaren i sitt rum. Vi såg ut som två fågelholkar, Anna och jag. Den händige unge mannen lagade också sin säng – med silvertejp. Jag tror att vi får försöka skramla till en ny säng till nästa födelsedag.

Mitt på dan plingade mormor på dörren. L fick stanna hemma så att han inte skulle ge oss sin förkylning. Annas snälla mamma hade krycka med sig och vi fick veta att det väntas bli operation inom tre månader. Det låter bra, för hon är ju så pigg och aktiv för övrigt, Annas snälla mamma. Inte precis den som sitter still inomhus och ugglar i ur och skur.

Presenter hade mormor med sig till Johan också – ett mjukt paket och nånting som prasslade. Nu har han både nya kläder och matpengar och busskort för en månad. Pengar till busskortet fick redan igår eftersom han skulle ner på stan med kompisarna för att fira. Det är inte så dumt att fylla år ibland.

När vi smaskat i oss hembakade kolakakor och chokladkakor och bullar (Annas snälla mammas) samt tårta mådde vi nog rätt gott. Kaffet hade jag kokat och det blev inte riktigt bra. Det var ju första gången jag bryggde i Annas avancerade bryggare.

Jobbdag i morgon för oss alla, så fram på eftermiddagen blev det dags för mig att åka hem till New Village. Men först blev det en tur till macken, Palmen och ICA Solen. ICA Solen har för övrigt utökade öppettider. Numera har affären öppet 8 – 20 – varje dag! Och dessutom är det så himla bra för det går att ladda busskort där. Suverän affär, helt enkelt!

Jag har tvättat en maskin med mest handdukar och jag har pratat med min väsande mamma. Jag tycker nog att hon låter bättre, men naturligtvis är hon inte helt frisk än. Det är svårt att avgöra i telefonen och hon har en tendens att låta lite värre än hon är. Den här gången var det nog en riktig släng av influensan. Två veckor i morgon.

För min del blir det en surfrunda nu och sen ska jag läsa en stund innan jag ser på Brottet. Och därpå är det läggdags för en som ska skutta upp tio över sex i morgon bitti.

Vad har du för dig så här på söndagskvällen???


*BAKO = någon i familjen tyckte nån gång att det räckte med att skriva BAKO i stället för BAJSKORV.


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag vaknade jag till en riktig Eländes eländig dag, kändes det som. Först sumpar jag en sovmorgon när jag äntligen kan ta en. För hur roligt är det att vakna halv sju en dag när man är ledig? Inte roligt alls.

Naturligtvis låg jag och ältade en massa saker i sängen, vilket säkerligen gjorde så att jag kände Eländet ännu påtagligare. Det var allt ifrån jobbsituationen till de 14 okorkade vinflaskorna från igår. Sen bestämde jag mig för att kliva upp. Nu funderar jag på om jag ska ta en tur till Stormarknaden oduschad eller nyduschad för att kolla om möjligen Coop har korkapparater. Varken själva Gränby centrum i sig eller Coop är några av mina favoritställen. En gång i tiden var emellertid Coop = Gränby centrum. Då var det en bra affär där man kunde handla allt från spik och möbler via mat till skor och kläder. Och cyklar. Nu har man gjort om affären till nån sorts finare delikatessplace. Eller i alla fall har man försökt. Nä, det var bättre förr! Coop, alltså.

Sur Toffla fyra mån

Både Coop och Tofflan var bättre förr. Men den senare var lika sur då som hon är nu.


Nä, jag orkade inte ligga kvar
och älta och ingen av mina Wordfeud- och Ordjaktenmotståndare var vakna, så jag klev upp. Fixade kaffe, slog på datorn och tog in tidningen. Kollade mejlen först och dagens idiotmejl hade följande lydelse:

Do you need an urgent loan? Behöver du ett brådskande lån?

Men alltså, varför är folk så intresserade av min ekonomi? Och varför är nån så dum att den tror att jag skulle svara på ett mejl som bara innehöll ovanstående två meningar?

I lokalblaskan var det ännu fler eländen att läsa om – vilken TUR att min prenumeration snart går ut och att jag verkligen har bestämt mig för att inte förlänga den efter typ 30 års abonnerande… Jag kastade en blick på tidningen och rubrikerna gjorde mig ännu mer eländig. De handlade om

  • näthat
  • influensan pressar vården
  • besparingar i vården
  • allt fler arbetslösa
  • olyckor på isen anmäls inte

Inte konstigt att man känner sig eländigare än eländigas… Jag började faktiskt bläddra i tidningen, men sen hamnade jag framför datorn, av nån anledning. Och här händer inte mycket heller. Mer än att jag fryser om fötterna. Och att besöksstatistiken för bloggen har sjunkit. Kanske har en och annan läst Nicolas Jacque­mots rekommendationer att man slutar snoka så mycket i sociala medier och i stället går vidare med sitt eget liv. Å andra sidan, så trist för den som tjänar pengar per besökare… För det handlar ju alltid om att vara närig, eller? (Nu är jag ironisk.)

Äsch, nu har klockan blivit nio och om jag ska slippa slåss om parkeringsplatser med alla storhandlare och alla systembolagsshoppare bör jag nog sätta fart. NU!


PS Sa jag att det snöar också och är minusgrader?

PS 2 Kaffet var gott, i alla fall…


Livet är kort.

Read Full Post »

Usch, vilken urtrist tråkmåns jag har blivit! Jag kan sitta och gnälla över att det inte händer nåt – och sen när det verkligen händer nåt tar jag mig inte för att delta.

  • I helgen var det till exempel strålande fina vinterdagar. Gick jag ut på promenad (gratis)? Nej.
  • I helgen var det också slöjd-antik-hälsomässa. Gick jag dit (gratis på presskortet)? Nej.
  • Igår och idag är det Distingsmarknad på Vaksala torg. Gick jag dit (gratis att titta). Nej.

En aktivitet som jag emellertid har börjat ägna mig mer åt är att gå. Det är faktiskt så att hälen är bättre. Vissa dar gör den fruktansvärt ont, men ofta gör den inte ont en hel dag. Bara en hel eftermiddag och kväll när jag har skuttat upp och ner för trappstegar och balanserat…

I morse när jag kom till jobbet mötte jag Vänlige S som promenerade från bussen. Vi tog sällskap eftersom vi båda skulle upp på femte våningen – och jag gick alla trapporna upp! På lunchen traskade jag med P och C nerför alla trapporna – och sedan uppför dem när vi kom tillbaka. Det är jag jättenöjd med! Mindre nöjd är jag med att Den Hjärtegoda L är krasslig. Jag skulle nämligen ha fått äran att bjuda L på lunch idag, men nu satte sjukdom stopp för det. Trist! Å andra sidan ska vi försöka få till en ny träff nästa vecka och då har jag nånting att se fram emot! I morgon ska jag för övrigt promenixa bort till Gallan med Johan för att luncha.

fötter med hundar på strumporna

Dessa har traskat upp och ner för trapporna -flera gånger! – idag! Jag är mycket nöjd.


I kväll gör vi en utflykt till Himlen, Fästmön 
och jag, med ett antal kassar med mat, främst. Johan, som ju jobbar på samma ställe som jag, samåker med oss. Jag träffade honom i morse och det var så roligt att höra honom säga att han trivs här! Tänk om han kunde få förlängt eller en liten tjänst eller så… Det är oroliga tider för oss båda just nu. Jag funderar på hur många procent jag skulle kunna klara mig på. Inte roligt när allt jag vill – och Johan, tror jag bestämt! – är att jobba heltid och kunna försörja oss själva.

Mamma har ju varit och är jätterisig. Jag har ringt varje dag sen i förra veckan. Men igår hade vi kommit överens om att hon bara skulle höra av sig om hon var sämre. Inget samtal kom, så jag hoppas att det vänder för henne nu. Hon måtte ha fått en rejäl influensa, stackarn! De är många som blir helt däckade av den, en av mina kollegor var skitsjuk och hemma en hel vecka. Nu är h*n tillbaka i tjänst, men hostan skräller mellan kontorsväggarna.

Vädret är av och till, idag har det varit mest regnliknande snö här och temperatur runt nollan. Grått och trist. Jag blir sömnig av vädret, men ilsken på mig själv för att jag inte utnyttjade de soliga dagarna i helgen till att få ljus och luft. Jag städade och tvättade i stället. Tråkmåns jag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »