Kraft- och plastmän

Ett behandlat inlägg.

---

 

En kraftman – fast i plast.

Idag har jag mött kraftfulla män. Trodde att det skulle bli svårt att vakna kvart i sex efter dessa dagar i mer eller mindre ständig dvala. Jag vaknade fem i halv sex. Av ryggen. Men jag stod ut, för jag visste ju att jag skulle få hjälp idag hos Björn. Ryggen var emellertid riktigt besvärlig i morse. Jag kunde inte alls böja mig över handfatet och tvätta mig, så jag fick inleda med att hasa ner på köksgolvet och ligga där en 20 minuter. Jag har liksom svårt att hinna med sånt när jag ska iväg och jobba, men hela förra veckan gick jag upp en kvart tidigare bara för att få ryggen i hyfsat skick.

När jag väl hade lyckats tvätta och klä mig hann jag till och med sleva i mig lite yoghurt och en mugg kaffe. Dagens nästa etapp var bilverkstan. Sommardäcken låg ju redan i bilen tack vare Johan, så jag behövde bara köra bil sju kilometer. Ryggen var motvilligare än nånsin, men man utvecklar vissa tekniker för att klara vardagsrörelserna.

Att öppna garageporten är en sån rörelse. Jag liksom niger och ser ut som om jag har ett kvastskaft nerstucket i jeansen, får i nyckeln relativt snabbt, förhoppningsvis, låser upp och vrider runt handtaget. Antagligen ser jag urlöjlig ut när jag häver upp porten. Jag vet att jag stönar så där sexanspelande som vissa tennisspelare gör när de servar.

Köra bil går ganska bra. De går till och med hyfsat att ta sig i och ur bilen. Jag har nämligen en ganska hög bil. På bilverkstan hade de dessutom bra stolar och jag kunde vänta medan de skiftade hjulen, det skulle bara ta och det tog bara en halvtimme.

Därför hann jag hem emellan. Och hur jag fick in däcken i kallförrådet vet jag inte. Jag lät ännu värre än när jag öppnar garageporten, jag knuffade, rullade, stånkade, nästan skrek. Runt omkring mig duttade vaktis och plockade upp skräp på marken. Nej, du ska inte tro att h*n för ett ögonblick erbjöd sig att hjälpa mig. Och jag bad inte om nån jävla hjälp heller. Kan själv. Envis som synden.

Nästan omgående blev det dags att åka in till ett av stans gamla sjukhus och träffa Björn, en livs levande naprapat. Jag har aldrig varit hos en naprapat förut. Men jisses, han var både stark och bra. Jag berättade min rygghistoria och han undersökte lite. Jag fick testa att göra vissa rörelser. Björn konstaterade att jag är rejält sned.

Sen fick jag klä av mig… Du-du-du-du-duuuuuu… (hör du strippmusiken?) Jag känner mig nämligen så otroligt snygg med min putmage, mina tromboflebitmärkta ben och ryggen som buktar. (<== ironi!!!) Men upp på britsen skulle jag och jag klarade mig nästan själv. Som jag skrev tidigare i inlägget utvecklar man vissa tekniker. På mage på britsen fortsatte Björn att undersöka, men också att behandla. Det gjorde… väldigt ont. Men efteråt gjorde det väldigt gott. En halvtimme går fort när man har roligt (nåja…), så jag har fått nya tider nästa vecka. Mottagningen har kvällsöppet, vilket är bra eftersom jag måste jobba, men en tid är på torsdag eftermiddag. Skärtorsdag. Jag har tidigare frågat chefen om ledigt då och inte fått nåt mer besked än att han måste kolla med de andra. Nu måste jag i alla fall till naprapaten. För det här var riktigt, riktigt bra.

Pronaxen och naproxen. Jag börjar med den vänstra och slutar med den högra.

Antiinflammatorisk medicin i tablettform tyckte Björn definitivt att jag skulle införskaffa. För ryggen är rejält inflammerad och musklerna runt om det onda är mycket påverkade. I sämst skick är rumpmusklerna, faktiskt. Och mina återkommande sträckningar beror självklart på att jag försöker kompensera och motverka det onda i ryggraden.

Eftersom jag ju knappast får en läkartid inom rimlig framtid (det är ju påsk och så) stannade jag vid apoteket på hemvägen för att köpa Naproxen 250 mg. Den är receptfri. Och jag har i mina gömmor hemma rester (efter en behandling av hälsporre) av dess kompis Pronaxen 500 mg. Så många rester att jag kan äta en kraftigare tablett två gånger om dan från och med idag och till och med söndag. Sen kör jag den mildare. Om ryggen därefter inte är bra, efter två veckors tablettmissbruk medicinering samt naprapatbesök, då blir det doktorn som gäller.

Och nej. Jag har det inte värst.  Jag har antagligen ett ryggskott, en inflammation, som går att behandla och som går över om ytterligare ett par veckor (det är tredje veckan nu). Det finns de som har ont jämt. De som aldrig får en frisk rygg. Såna som Klara, den arga. När jag tänker på henne inser jag hur otroligt stark hon är. Men också vad hon måste plågas. Varje dag och mycket mer än jag, dessutom livet ut. Jag är glad att Försäkringskassan äntligen har beslutat om att hon ska få sjukersättning.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gråmåndag

Gråmåndag känns som en adekvat beteckning på dagen. Det måtte ha regnat i natt, dessutom, för asfalten var blöt. Jag var trött och seg i morse, men jag kom upp – only just. Det värsta är att det blir en ännu tidigare uppstigning i morgon bitti, för då ska jag vara på bilverkstan klockan 7. Det är nämligen dags för Clark Kent* att få sommartofflorna på. Jag åker som sist till Märkesverkstan i stället för att låta såväl vanliga klåpare som före detta anställda klåpare vid Märkesverkstan gör jobbet till självkostnadspris. (Ja se betala för mig gör jag alltid – till och med gamla X har fått så mycket pengar att de borde ha vett hålla tyst.)

Jag fick sällskap i bilen i morse av Lucille. Vi gick nämligen ut från våra hem samtidigt och jag erbjöd lift. Alltid kul att prata med nån trevlig! Och jag sjunger ju inte längre i bilen om morgnarna, så… Nej, jag har tystnat. Det finns ingen glädje längre.

Det blev inte så mycket kväll för min del igår, men jag hann tvätta två maskiner. I kväll, när jag har burit ut däcken i bilen, ska jag köra en tredje. Jag fattar inte var all smutstvätt kommer ifrån, jag som inte ens är intresserad av kläder. Fast det klart. Jag måste ju ha kläder på mig när jag ska till jobbet.

Medan tvättmaskinen gjorde sitt såg jag sista delen på Brottet. Jag hade redan gissat innan att jag skulle bli förbannad på slutet. Allt jag kan säga är att det kunde ha varit värre, förstås, men det var inte bra. Så. Nu har jag inte avslöjat vad som hände, för det finns ju de som ännu inte har sett färdigt. Mitt totala omdöme om Brottet kommer i ett separat inlägg!

Runt klockan 22.45 kunde jag så krypa till kojs, för då var sista maskinen tvätt hängd. Men jag backade lite när jag klev in i sovrummet. Det såg verkligen ut som om jag skulle dela säng med Mumien…

Mumiesängkompis?

När jag sover ensam brukar jag bara rulla av överkastet på den tomma sängen. I själva rullen hamnar då prydnadskuddarna och Kiss & Bajs i gosedjursform som tronar på min bädd. Men igår såg det rätt läskigt ut…

Mina ärr efter egenvårdsbehandlingen i fredags kväll ser inte så bra ut. De är röda och lite inflammerade. Men jag tror på att min kropp har kraft nog att klara av detta. Jag har nämligen ytterligare små operationer som väntar. Jag kanske hade behövt sutur trots allt, för på åtminstone två ställen är det rätt stora… hål… Äh, sutur är för mesar!

Såg på Twitter i morse att WordPress är hackat. Det oroar mig en del eftersom mitt Twitterkonto ju blev hackat för ett tag sen. Samtidigt har jag nyligen sett över lösenorden, så det borde inte vara nåt problem. Men läskigt och framför allt irriterande är det när folk roar sig med att förstöra för andra.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer på jobbet, men nånting händer väl. Jag jobbar på som vanligt och hoppas på mirakel, men börjar nu vänja mig vid tanken att fokusera på institution 1, min favoritinstitution, för övrigt. Fast jag kan ju inte riktigt klara mig ekonomiskt på 25 procent. Institution 2- jobbet är lika bra att lägga på hyllan, för jag har fortfarande inte fått nåt konkret erbjudande att ta ställning till. Så ställningen jag intar är

Nej tack, nu vill jag kunna planera mitt liv lite mer långsiktigt än två månader i taget.

Händer det nånting hos dig idag som du måste ta ställning till???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Kramper, prestige och vad har man för ansvar, egentligen..?

Det är inte roligt att studsa upp mitt i natten med kramp i benet. I natt hände det mig två gånger. Det var främst högerbenet som tyckte att jag skulle upp och dansa. Särskilt lätt att dansa är det inte heller när vissa delar av foten är inflammerade. Men värst var det nog när höger vad OCH vänster lår krampade. Det går liksom inte att stampa hur som helst när Den Onde har satt tänderna i ena hälen. SÅ. Nu har jag beklagat mig färdigt. Tror jag. Jag får se om jag ringer doktorn idag eller inte…

Det är inte lätt, det här med krämpor och vård. De flesta av er har nog insett att jag går i väntans tider för en operation. Remissen torde ha varit på Sjukstugan i Backen i två månader nu. Vårdgarantin säger att man ska få en första bedömning inom 90 dagar, alltså tre månader. Tror jag vad jag vill på när det gäller den organisation som ansvarar för länsinvånarnas hälso- och sjukvård! Men lita på att jag – alternativt mitt dödsbo, dårå – river upp himmel och jord om väntetiden leder till alltför stora konsekvenser för min person! Då månde somliga jubla, men jag vet en eller två som faktiskt gillar mig. Ni andra kan ju ha fest.

Jag blir förbannad när jag på insändarplats i dagens lokalblaska läser hur en representant från ovan nämnda organisation svänger sig i en fråga som rör avtal med en privat klinik här i Uppsala. (Tyvärr ligger insändaren inte ute på nätet, så du får kolla papperstidningen!) Det är en doktor som har lämnat Det Sjunkande Skeppet Sjukstugan i Backen och startat eget. Doktorn är specialist inom sitt cancerområde. Men tro inte att forna arbetsgivaren remitterar patienter dit! Nej, i stället skeppas/flygs patienterna UTOMLANDS för behandling. Vem kan rimligtvis vinna på det??? Det torde ju kosta skjortan rent samhällsekonomiskt. Och hur orkar patienterna som ju faktiskt är svårt sjuka i cancer? Dessutom, hur kul är det att ligga på sjukhus utomlands, få jobbig behandling och inte kunna ha nån när och kär där som stöttar? Jag tycker att du ska läsa insändaren och uppröras av de floskler denna direktör skriver. Den som är svårt cancersjuk har nämligen inte just tid att vänta på nån jävla upphandling, som dessutom ska föregås av nån sorts utredning!!! Nej det här stinker prestige lång väg!!

Lite elakt kan jag emellertid inte låta bli att skratta när insändaren är undertecknad med fel titel. Korrekt titel ska vara hälso- och sjukvårdsdirektör, inte hälso- och sjukhusdirektör – befattningshavaren sysslar ju med lite mer än bara slutenvård… Men inte ens det har man uppenbarligen koll på…

Hur lyder titeln, egentligen? Ingen koll alls verkar man ha.

Nu ska jag coola ner mig och försöka sätta mig in i virtuella arbetsrum och kolla om ett alternativ som används lite här och var inom vår organisation kan var lämpligt att använda vid ”mina” institutioner…  Lunch blir det som vanligt på Thaistället och då ska jag även investera i ytterligare ingefärskarameller. Och i kväll går jag på föreläsning på Stadsbibblan!

Och ja just det… Kungen kommer till Gamla Uppsala idag. Bara så du vet…

Livet är kort.

Read Full Post »

Har lårkakan blivit en bulle???

Nej, jag hoppas verkligen inte på nån återkomst av Onda Lårkan. MEN… Igår kväll när jag klädde av mig för att hoppa i säng såg både Anna och jag att benet var rejält svullet – på låret, över knäet och upp till själva ”piskrappet”. Det var helt tydligt en bulle där. Så nu undrar jag om lårkakan har blivit en bulle?

Skämt åsido, jag blir såklart orolig! Jag har inte fått nån FÖRKLARING på Onda Lårkan. Det enda jag har fått veta är att det var tromboflebit och att det är ofarligt – men väldigt plågsamt. Det var väldigt olustigt att SAMMA kärlvägg blev inflammerad i somras som förra året. Bara det borde ju säga nånting… men vad??? Läkarna blev ju så himla fixerade vid mina dåliga värden och jag känner att jag inte fick några svar kring Onda Lårkan.

Så här såg Onda Lårkan ut i slutet av juli i år. Inte så snyggt piskrapp…

                                                                                                                                                       Doktor Anders sköterska ringde ju häromdan när jag stod i hissen. Tyckte att det var lite märkligt att hon inte frågade om jag stod/var på en plats så jag kunde prata fritt. Brukar man inte göra det när man ringer nån på mobilen för att diskutera personens sjukdom, provsvar, bestämma tid för provtagning etc? Hur som helst, om benet fortsätter att vara svullet lär jag väl få ringa mottagningen igen. Nästa gång jag pratar med dem tänker jag INTE ge mig utan jag vill ha några svar kring Onda Lårkan och tromboflebiten!

Read Full Post »

Typisch! Tofflan packt der Koffer…

Så har vi varit en tur ut till Förorten och träffat både Linn och Johan (och hört Fridas röst). Linn reser på fredag till Cypern och har börjat känna sig förkyld. Då får mamma och Tofflisen rycka in och leverera Esberitox till henne. (Kanske nåt medel för vännen FEM att inmundiga???)

Anna har hämtat kläder och returnerat ett paket med FEL kläder till en postorderfirma. Vi tog däremellan en fika med Johan – bullar respektive muffins samt mums-mums. Sen fick jag skitont i benet och blev tvungen att lägga mig på Annas säng. Låg och läste en stund, men smärtan ville inte släppa.

Smorde in benet, särskilt Onda Vecket,  när jag kom hem, men det ser betydligt rödare och mer inflammerat ut än i morse. Kvar på lårkan är det svarta piskrappet.

                                                                                                                                                          Gelen hjälper faktiskt mot smärtan, men jag fattar ju att jag inte kan hålla på att kladda med den hur länge som helst. Jag tror att maxtiden är två veckor och nu har det ju gått tre och en halv… Äh, lika bra att de får hugga av benet så slipper jag ha ont i det. Varken vila eller smörjande tycks ju hjälpa annat än ytterst tillfälligt. Så nu tänker jag skena upp och ner för Götgatan bara för att!

Vi har nu packat våra väskor på hjul. Jag har dessutom packat upp min och packat om. Några gånger. Tänker ta lilla ryggsäcken med, men vill bära så lite som möjligt i den. Får se hur många svängar till jag packar upp, om och ner…

Strax dags för mat som idag blir kalkonpastrami, mimosasallad, cole slaw, körsbärstomater, svarta oliver (med kärnor, förstås, allt annat är fusk!) samt var sin ostfralla. Till middagen serveras var sin starköl. Så! Nu ska jag gå och ”laga mat”! 😆 Den är ju inte särskilt trasig idag, så det går fort. Skönt.

Read Full Post »

Mord och mördande ont…

En mördande kväll… Jag åkte ut till Fästmön framåt seneftermiddagen och vi tog en sväng till ICA Solen för att inhandla middagsmat och nåt smaskens till det allra sista avsnittet av Morden i Midsomer med John Nettles i huvudrollen i afton på SvT 1. Till middag serverades makaroner och köttbullar, jag fick en kalkonbrännare i stället för de små runda, bruna. Anna och jag hade sparat en påse chilibågar och kidsen fick dela på två rör med Pringles. Lite lagom, inte för mycket, men liiite gottis till Morden.

Kvällens avsnitt var nog det bästa av de fyra som har visats i sommar. Det var spännande och hade lite spök-ingredienser.

Tyvärr hade jag svårt att njuta fullt ut, för lårkan är verkligen ond nu. Eländesskiten vill inte ge med sig och vad än doktorn säger så är jag orolig i denna stund. Du ser ju själv hur det ser ut.

Rödmarkeringen visar den inflammerade venen. Värst är det i en klump närmast knäet/knävecket, vid pilen. Området där är rejält rött och inflammerat. Svårt att se på bilden som är tagen utan blixt – annars blir lårkan bara kritvit.

                                                                                                                                                Så vad gör jag? Om det inte blir bättre kan jag ju inte vänta att doktor Anders ska komma tillbaka om en och en halv vecka. Till akuten vid Sjukstugan i Backen vill jag inte åka. Kanske tar bilen in i ett annat län i natt och uppsöker deras akut. För det gör riktigt ont nu igen, det spränger och bränner och jag är väldigt orolig.

För övrigt var inte knutan i nacken varken nån hjäran eller nån svullen lymfkörtel utan en hårsäcksinflammation, enligt doktorn. Men den är varken större eller mindre eller röd sen jag upptäckte den i lördags och jag kan knappt böja nacken varken framåt eller bakåt – det gör fruktansvärt ont. Kanske ska överväga amputation av huvet också – TÄNK vad somliga skulle njuta då.

Nu blir det strax tandborstning, sängen, lårksmörjning med stink-salva och lite läsning. Jag är aptrött idag… I morgon får jag nattgäster, för på torsdag går färden till Kolmården för vissa…

Read Full Post »

Friserad och nöjd!

Hemma igen från en dejt med Undergörerskan vad gäller mitt huvud. Och som vanligt är jag mycket nöjd, även om håret känns kort och jag gärna vill rufsa till det i min egen stil. (Förlåt, Mona, om du läser detta! 😉 )

Nyklippt och blåögd, med dubbelhakorna väl synliga, har jag fotat mig själv, mycket fjortisaktigt!  De svarta ringarna under ögonen kommer av lite sömnbrist på grund av värk i natt.

                                                                                                                                                    Svängde förbi Tokerian på vägen hem och fick glädjas åt en storvinst om 24 pix på lördagens Lotto! Eller ja, det blir ju då tolv pix eftersom mamma ska ha hälften. Men ändå. Bättre än inget!

Väl hemkommen hängde jag tvätt och messade till älsklingen. I samma veva fick jag ett skrivuppdrag som jag tog tag i genast och fick klart innan jag ringde Anna. Ville ju höra om jag får nattgäster eller inte. Tyvärr hade bokningen inte gått att genomföra än, men torsdag ser mer lovande ut vädermässigt så det lutar åt att Anna, Elias och Frida åker till Kolmården då.

Själv blir jag hemma och överväger nu att kontakta doktorn i morgon. Lårkan ÄR mycket bättre, men det är en kärlbit om cirka en tum (ungefär 2,5 centimeter) som fortfarande är röd, svullen, varm – inflammerad, helt enkelt. Den gör ONT och den sitter nära knävecket, vilket gör att den känns av för varje steg.

Har intagit lite kaffe och ett par knäckisar med kalkonsalami samt några vaniljkex, men jag SKA laga mat – tre kycklingchorizos ligger och väntar på mig i kylen. Till dem serverar jag bröd och räksallad.

Måste en tur till soprummet sen innan jag åker ut till Förorten och joinar klanen.

Read Full Post »