Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inflammation’

HA! Du trodde allt att du skulle slippa få höra mer om Onda Lårkan. Ja det kanske du slipper. Problemet är bara att det onda nu har flyttat sig till knävecket och ett område nedanför. Inflammationen härjar fortfarande och gav sig ilsket tillkänna igår efter att vi varit en liten tur till Stormarknaden och spatserat. På kvällen hade jag megaont och låg mest och stönade i min fåtölj med benet i högläge. Behandlar nu med en häxblandning av gel och salva – det tycks funka bäst. Gelen smärtlindrar bäst och salvan gör att inflammationen läker bättre.


Det är svårt att få en bra bild, men vid ringen är det rött, inflammerat och spränger oskönt.

                                                                                                                                                         Nu sa ju doktorn att jag måste till en akut om det går ner i underbenet. Jag kan ju säga att min plan är att uppsöka en sådan – OM DET BEHÖVS – när vi nu från och med i morgon befinner oss i annat län. På så vis slipper jag söka hjälp hos den som nära nog tog mitt liv förra året. För övrigt bor vi väldigt nära ett sjukhus de kommande dagarna, vilket känns tryggt. Men jag känner mig själv rätt och jag kan med 99 procents säkerhet säga att jag INTE kommer att ta mig till nån akut där heller. Så det så! Men det är onekligen så att Onda Vecket börjar göra mig rätt lack…

Redan igår började jag packa lite inför vår semestertripp. Idag har jag packat lite till. Vad gäller packning är jag mycket lik min mor – vi tar alltid med oss alldeles för många kläder. Men nu tror jag att jag är klar och så mycket blev det inte. Kvar att packa är bara necessären, i princip.

Jag kör en maskin mörk tvätt, så kanske ligger det nåt i den som ska med. Jisses, det känns som om jag inte riktigt har koll…

I eftermiddag åker vi ut till Förorten för att Fästmön ska kolla om det är nåt hon behöver ha med sig. Sen vill hon förstås kolla post och krukväxter. Inte för att solen har stekt sönder de senare under dessa dagar, men ändå. Idag är det faktiskt lite sol… Och precis när jag dukat klart för kräftfesten i köket igår – då blev det balkongväder. Men vi satt inomhus, jag orkade inte släpa ut allt.

Annars ser väderprognosen rätt dyster ut för de kommande dagarna, så paraply är förstås nerpackat. Eller..? Vänta nu…

Read Full Post »

Besvikelser är nåt man aldrig slipper i sitt liv. Det spelar nog ingen roll hur gammal man är eller hur luttrad man är. Besvikelserna kommer, drabbar en och så suckar man och tycker att man själv är rätt blåst som lät sig bli besviken.

Igår kväll åkte vi hem till Nyby. Välkomstkommittén jublade i form av nån som kedjerökte hela kvällen och som var vänlig nog att dela med sig av sina avgaser genom mitt öppna balledörr*. Ja jag vet, jag har också rökt. Och det hände att jag stod utanför och rökte också. Men för det mesta rökte jag inne i min lägenhet eller på min balle**. Och rök STIGER, som bekant. Men om detta är ett sätt att barnsligt retas eller jävlas, så håll på då. Besviken blir jag inte för att man vill jävlas eller för att man är så blåst så man inte fattar att man irriterar andra, utan för att man håller på med såna dumheter som att röka, särskilt när det förekommit dödsfall i närmiljön på grund av just rökning.


Avgaser = nej tack! Behåll dem själv genom att inte utsätta din omgivning för dem.

                                                                                                                                                        Kvällen rundades av med en Wallander-film som var rätt OK. Den var läskig, men ändå underhållande. Eller avtrubbande eller bortmotande av ledsna tankar och besvikelser, kanske. Personligen var jag mycket besviken på en person som jag trodde var vuxnare, men som uppenbarligen inte riktigt förstått att om man beter sig som en tjurig barnrumpa, då blir det noll och intet av saker och ting.

Och lite besviken blev jag på de arbetsgivare som sa att de skulle läsa ansökningar från mig i veckan som gick men som inte har hört av sig. Det svider lite, fast jag börjar bli luttrad i dessa sammanhang. Ett nej-besked hade emellertid svidit mindre.

Och ännu lite mer besviken blir jag för att lårkinflammationen håller i sig och nu har krupit neråt igen. Just nu i knävecket. Går den ner i vaden är det risk för propp och då MÅSTE jag till sjukhus. BAJS!

Men MEST besviken blev jag nog när jag slet upp ett paket tvål som jag inhandlat i veckan för att ha i badrummet. Jag måste sluta köpa lyxtvålar och hade helt sonika köpt ett paket Palmolive-tvålTokerian. En tvål jag mindes från min barndom, en tvål som gav mig goda doftminnen och som var GRÖN. Då. Nu är tvåljäveln… TURKOS! OCH TURKOS ÄR JU INGEN FÄRG!!! Och jag köpte flerpack…


Flera paket TURKOS tvål… 😦 Inte konstigt att jag är besviken.

                                                                                                                                                           Nej, nu ska Fästmön och jag leta efter nåt kul att göra på semestern, typ nån resa eller så. Låt pengarna rulla, snart är det dags att dö. Typ…

                                                                                                                                                   *balledörr = balkongdörr
**balle = balkong

Read Full Post »

Lite fuskigt är det! Anna har mycket snyggare ben än jag. De är solbrända, fina, hårlösa. Dessutom hittade hon i sina gömmor idag ett par i princip oanvända vita Nike-skor. Dessa trampar hon nu omkring i inomhus för att ”gå in”. Här behövs ingen Sally, inte, här kan vi själva!


De nedre pilarna visar de vita skorna. Den övre pilen visar ett felparkerat fordon i Linns dörröppning.

                                                                                                                                              För ordningens skull en bild på Sally också.


Sally Santesson, här på rollerblades, bibliotekarie och skoingångare tillvardags.             

                                                                                                                                                 Själv har jag ondare i lårkan än tidigare idag. Dessutom tycks inflammationen ha gjort en U-sväng vid knäet. Nu verkar den vara på väg uppåt låret igen, dock inte i samma spår som tidigare. Den här bilden tog jag tidigare i kväll medan Anna lagade mat och jag låg och vilade med sudoku i ena handen och omtänksamma fru Hatt mobilledes i den andra.


Se så fruktansvärt onsnyggt ben! Och vilken U-sväng inflammationen har gjort!

                                                                                                                                               Ovanpå denna onda, fula LEM,det vill säga lårkan, inget annat, har jag en mens som inte är av denna världen! Tre par trosor och ett par shorts har fått gå i tvätten idag. Och jag är sugen på CHOKLAAAAAAAAAAAAAD! HEEELA TIDEN!

Nu ska jag surfa runt efter ett recept på ädeloströra till bakad potatis. Tänkte vi skulle äta nåt sånt nästa vecka när vi kan äta enbart vuxenmat.

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg innehåller en massa gnäll och självömkande och läsare som inte tål sånt gör bäst i att surfa vidare till en annan blogg och snoka!

Slutet på veckan. I morgon är det tre veckor sen lårkan började vara ondskefull. Nu har en inflammerad del på cirka 30 centimeter läkt, ser det ut som. Det är den långa delen som är brungul i färgen och som pilarna nedan pekar på. Men i stället har det samlats ett område till vänster om knäet som är inflammerat och rött och som gör väldigt ont. Det spränger och värker. Jag har jättsvårt för att stå rakt upp och ner och att hitta en bekväm sittställning där benet kommer i ”rätt” läge. Skönast är det att ligga, men det är jag rätt trött på… 😦


Vid ”ringen” gör det väldigt ont. Det bultar, bränner och spränger.

                                                                                                                                                              Har åkt hem till mig en stund nu för att ta en dusch och tvätta håret. Glömde ju alla mina väsentliga hårvårdsprodukter hemma igår. Egentligen är det bara jobbigt att släpa dem till Förorten, det blir enklare att fixa håret hemma. Kände också att jag behövde vara ensam en stund för jag tycks visst alltid hamna i blåsväder vid framför allt måltiderna. Jag tycker att det är jättejobbigt och orkar inte med skrik och bråk. Det påminner för mycket om det jag var med om som barn – och då ska alla veta att jag var TYST vid matbordet och ändå… Som jag minns måltiderna från förr var de få och sällan gemensamma. Vi åt middag tillsammans på helgerna, det är allt. Det är svårt att anpassa sig nu till måltider där vi kan vara upp till sex personer. Så felet ligger säkert hos mig.

Linn jobbar sin sista dag idag, men hon har fått förfrågan om hon kan tänka sig att jobba lite mer då och då. Det glädjer mig, för jag förstår att detta innebär att hon har gjort bra ifrån sig. Men nu ska hon nog kanske vara ledig ett tag innan hon åker på sin efterlängtade semesterresa. Den är hon väl värd!

Jag hoppas att Anna och jag kommer iväg på nåt nästa vecka också eller veckan därpå. Anna skulle behöva komma bort från vardagen och få njuta av sånt som hotellfrukost och att få slippa hushållsarbete några dar. Själv känner jag att jag är på väg in i en hård vägg igen. De enda jobbförslag jag får via olika rekryteringsbolag är säljarjobb, men nån säljartyp är jag INTE! Jag gillar ju inte ens säljare…

Vet inte om jag äter hemma framåt eftermiddagen. Jag har en kvartsbit ostpaj kvar. Eller också tar jag med den ut. Men jag känner att jag orkar inte med ett enda bråk till just nu. Inte idag. Jag blir bara ledsen. Drar mig undan. Lårkan bränner och jag mår illa. Knutan i nacken behandlar jag med alsolsprit, men det märks ingen som helst skillnad. Däremot känner jag mig inte lika stel i nacken idag som tidigare. Alltid något…

Nu ska jag bläddra igenom lokalblaskan och sen hoppa in i duschen. Önskar jag hade en liten Mini-Mona som kunde fixa håret efter tvätten, men jag får försöka göra det själv. Funderar på att ta in en pall i duschen, för jag vet inte om jag orkar stå de 20 minunter, eller vad det nu tar, jag ska duscha.

Read Full Post »

I natt hade jag nästan somnat när regnet kom. Sen låg jag och lyssnade, för jag tycker att det är så härligt att höra regnet smattra mot taket och veta att jag är inomhus och blir inte blöt…

Gårdagen var ganska seg. Jag var trött och hade ont, men nu tror jag – ta i trä – att inflammationen i lårkan är på väg att ge sig! Så här såg låret ut i morse:


Som du ser har stora delar av det inflammerade området antagit en gul färg. Det är ett gott tecken, har jag bestämt! Gult är visserligen fult, men det är ju samma som att det mesta som är nyttigt är äckligt, eller hur?

                                                                                                                                                             Igår blev det kycklingchorizo med bröd och en klick potatissallad till middag. Det gick fort och enkelt och var precis lagom. Just när jag höll på att micra bröden ringde mobilen. Det var min kompis Annoso (ja, stavningen är korrekt!) från Metropolen Byhålan. Fast hon satt i Pride Park i Stockholm och saknade mig… Jag blev rörd, förstås, och naturligtvis inte mindre ledsen för att jag inte kan vara där… Igår var det ju invigning och allting… I kväll är det veckans höjdpunkt, tycker jag, den årliga schlagerkvällen – och jag kan inte åka dit. Det är ett evenemang jag ”ALLTID” går på annars! Får försöka tänka att jag åtminstone slipper stöta på ett och annat knäpp-x som OCKSÅ ”ALLTID” går på schlagerkvällen.  Men det hjälper inte! Jag har ju ett och annat vettigt x också som går dit och som det är trevligt att träffa och dessutom… Schlagerkvällen… Det är som en bal på slottet för mig… SUCK!


Perelli var med och ylade förra året på schlagerkvällen. Här syns hon på storskärm, enda möjligheten att se nåt för folkmassorna… Då kan du som aldrig har varit på nån schlagerkväll på Pride kanske gissa att det är smockat med folk…

                                                                                                                                                             Jag avslutade kvällen igår med att glo på Orkestergraven på Kanal 9 och äta några bitar Marabou Polka. Det tröstade mig lite när jag tänkte på att jag missade invigningen…

I morse slog jag inte upp mina blå förrän prick klockan nio! Visst är det väl konstigt med tanke på att jag vaknade 4:44 igår?! Det är liksom ingen ordning med nånting. Tänk sen om jag får ett jobb och måste ha regelbundna sovtider… Hur ska det gå..? Huvudvärk hade jag också, men låret är ju bättre och DET är det viktigaste!

På tal om jobb skickade jag iväg en spontanansökan/intresseanmälan via e-post till ett företag som jag haft en hel del att göra med på mitt förra jobb. Två av killarna känner jag ganska väl – vi har träffats i många sammanhang, bland annat på en del konferense och seminarier. Tyvärr fick jag inget svar att mitt mejl kommit fram eller nåt – men jag gissar att även mindre företagare behöver semester ibland… Eller mindre och mindre… När jag tittar på deras hemsida inser jag hur det har växt…

Vidare fick jag faktiskt lön i tisdags! Den första sen januari 2009… Jag jobbar åt ett företag som kopplar ihop bloggare med andra företag och skriver en del inlägg här på bloggen som ger lite monitär utdelning. Och jag är faktiskt anställd, betalar skatt och så. Så min enorma nettolön i tisdags slutade på… 280 kronor! Men det är bättre än inget! Mitt arvode var lågt först, men har stigit allt eftersom jag utfört mina uppdrag. Och hittills har det blivit hela TRE (3) uppdrag. Tyvärr misstänker jag att det är nåt jag måste sluta med om jag ska gå på a-kassa, för då är reglerna STELBENTA. Spelar ingen roll att jag anger att jag har tjänat si och så – man får inte ha nåt ”lösaktigt” jobb utan det ska vara exakt bestämt i procent. LARV!

Nu ska jag gå och glo om det står nåt vettigt i dagens lokalblaska och sen är det minst sagt dags för frukost. För endel är det ju snart lunch… Fästmön och Elias skulle ner på stan idag och inhandla present, för pojken ska på kalas i morgon hos en klasskompis. Verkar vara en hyfsad dag för stadsbesök – det regnar inte längre men är inte stekhett heller. Bara grå himmel. I morgon ska Anna och jag åka och inhandla den sista presenten till Elias själv som ju fyller år på lördag!

Read Full Post »

I morse vaknade jag klockan 4:44. Det var ungefär en timme innan jag började skriva det här inlägget. Displayen på klockradion lyste röd mot mig. Ilsket röd. Typ lika rött som ”piskrappet” över mitt lår har varit. Det har nu mörknat i färgen, vilken oroar mig liiite. Och så har det blivit längre. Fem centimeter längre sen igår. Om jag inte mätte tokigt då.


Första delen. Tog en bild från sängen, det är svårt att fota sig själv…

                                                                                                                                                          Och så andra delen:


Det inflammerade”rappet” går fram till 33 centimeter idag, vid den röda markeringen. På bilden ser det inte så ilsket ut, men det är ljuset som spelar en spratt.

                                                                                                                                                          Jag kanske ska bli orolig nu. Eller? Men i stället känner jag mig rätt luttrad. Detta med lårkan ingår liksom i mitt mindre roliga liv just nu. Tror det var lårkan som väckte mig, jag kom väl åt nåt ömt ställe. Men sen låg jag och tänkte på framtiden och oron ilade i mig som tusen myror. Så jag gick upp, tog min magmedicin, satte på kaffe, startade datorn och tog in lokalblaskan. Varför ligga och vända och vrida sig i sängen till ingen nytta?

På tal om nytta har jag noterat den nya damminvasionen i hemmet dessa dagar jag har hasat runt här. Jag orkar inte städa igen. Men snart gör jag det för dammråttor och skit får mig att må ÄNNU sämre. Fast dagens projekt blir nog att ta sig över till Tokerian (bäst att se upp så ingen dänger en varukorg på mitt onda ben…) och att duscha. Äventyrligare än så blir det inte. Jo, jag kanske ska byta kökshanddukar… Min ursprungliga tanke var att landa i Förorten hos familjen idag, men det blir nog mer troligt bortåt fredag. Jag har för ont. Jag blir bara en börda för Fästmön.

Huset är tyst så här dags. Tystare än den vakna tystnaden somliga visar mig. Men jag bryr mig inte. Jag står för mina åsikter. Det måste ha varit vissa sanningar som träffade mitt i prick. Mitt syfte var egentligen inte att vara ”plain mean” utan att skriva av mig vad jag tyckte och kände. Fast det var lite dumt att dra med somliga som inte hade med saken att göra. Det blev väl en sorts skydd, en gardering, mot vad som KANSKE hade sagts av den vältaliga källan.

Äh, jag bryr mig inte. Snart är jag borta och då blir denna orkan till ett knappt hörbart andetag. Bloggen, däremot, den är mer beständig än jag. Den drabbas inte av inflammationer och sår, hat och tystnad. Eller jo. Hat och tystnad kan den ju drabbas av, men det gör inte ont i den.

Det ser ut att bli en rätt solig dag idag… Och kaffet är klart…

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev seg. Jag hade ganska ont i lårkan och hade både svårt att sitta still och att vila. Var knappt utanför dörren igår – jo, jag gick till soprummet och på vägen upp vittjade jag postboxen. Sen var jag inne och segade resten av dan. Kan man ha ett tristare liv, typ?

På kvällen glodde jag på ett CSI New York-avsnittKanal 5 efter att jag hade pratat med Fästmön igen, men jag hade svårt att koncentrera mig. Tog sen fram fotbadet och körde igång såväl massage som bubblor. Tänkte att det kanske skulle få igång cirkulationen så att benet skulle kännas bättre. Det gjorde det inte, men fötterna njöt. Smorde sen in fötterna med min vanliga fotcrème från CCS.

Natten blev mindre bra. Jag slumrade/sov en till två timmar och vaknade sen. Antagligen för att jag kom emot ett ömt ställe. Vaknade runt klockan åtta i morse för då tycker tydligen vissa småbarnsföräldrar att det är OK att släppa ut sina telningar. Strax därpå började sommarjobbarna gå loss på ogräs och buskar vid tennisbanan på baksidan med en mega-trimmer. Då gav jag liksom upp. Jag hade satt larmet på mobilen till nio eftersom jag ska åka till Grannbyn och hämta Slaktar-Pojken och hans dator idag mellan elva och tolv nån gång, så jag skulle ju strax upp.

Lårkan, ja… Svullnaden känns mindre, men inflammationen har ju spridit sig neråt benet. Tog ett måttband och mätte och fick hela korven till en längd av 28 centimeter – det framgår lite dåligt av bilden, men…


Kanske på väg att ge med sig nu? Bara det inte fortsätter att sprida sig neråt benet…

                                                                                                                                                                 Som igår är det ondast vid början respektive vid slutet. Där känns det också som om det är knutor. Jag hoppas min doktor hör av sig idag, för jag skulle vilja diskutera åkomman i sig, vad den kommer av och om det inte finns nån smärtlindring – varken salvan eller gelen har ju lindrat smärtan, direkt.

Idag ska jag som sagt hämta Johan och skjutsa hem honom. Det innebär att jag får träffa Anna, Frida och Elias också hemma hos dem. Mysigt! Ska också ta med en kasse med kläder till Anna från hennes lådor här. Linn jobbar på sitt andra sommarjobb den här veckan och nästa. Jag tror minsann jag ska gå till henne och höra om inte hon kan bli min bank. 😉 På tal om bank så mejlade jag INTE Personliga Göran igår, tänkte att jag försöker ta tag i doktorn och onda lårkan i första hand. Men men, kanske slänger jag iväg några rader idag.

Åker nog på att tanka när jag är ute och kör också. Bensinmätaren tickar stadigt neråt – det blir tredje tankningen den här perioden. Tycker att jag nyss har betalat en räkning på tre tankningar, men det var FÖRRA perioden. Suck…

Dagen är grå och rätt trist. Det ser ut som om vi kan vänta regn och luften är klibbig som om det vore åska på gång. Detta trots att jag tyckte att jag såg en sol i lokalblaskans väderrapport… Tycker synd om Anna som har fått det här semestervädret…

Read Full Post »

”Lårkan slår i skyn sin drill…” Nääää, det gör den INTE! Inte jag heller. Jag SVÄR över den. Jag är inte nån tålmodig sjukling på nåt vis. Jag vill bara vara… frisk. Idag när jag fotade lårkan gick inflammationen inte att se på EN bild, så jag tog två.


Översta delen av inflammationen. Den startade längst till höger och har dragit sig åt vänster. Jag har mest ont i början, längst till höger. Där är det som en liten knuta också.

                                                                                                                                                      Inflammationen har gått från högt uppe på låret ner till knävecket nu. Idag gör det ondast i början och i slutet. I början känner jag en liten knuta. I slutet, det vill säga närmare knävecket, gör det så ont att jag har svårt att smörja in kletet.


Här var det aj aj ont! Ondast neråt knävecket.

                                                                                                                                                        Färgen har mörknat något där upptill och förhoppningsvis tyder det på att inflammationen håller på att läka ut. Men jag överväger i alla fall att slänga iväg ett mejl till min doktor Anders som kommer tillbaka från semestern idag. Jag är nämligen inte så säker på att hans kollega visste riktigt vad han sa och gjorde i fredags…

Sen fick jag ett tips från en vän igår som gick ut på att jag skulle testa en viss sorts superduperlappar från Japan. Men se det vågar jag INTE, misstänker starkt att dessa lappar skulle fungera som direkt vodoo alternativt ge hallucinationer och det räcker med den smärta jag har! 😉

Trist att vara ensam är det, men det är mitt eget val. Jag måste bli bättre i lårkan innan jag kan och vill göra nåt som kräver mer än fem steg. För sen gör det rejält ont. Och det känns inte riktigt rätt att vara ett hinder för Anna och barnen när och om DE vill göra nåt som kräver nån sorts rörelse. Så jag bidar min tid här hemma ett par dar och hoppas att inflammationen går tillbaka. Fick i alla fall träffa hela bandet igår och fick en gosig, gosig kram av Elias – det värmde!


Den här donnan får jag drömma om ett par nätter nu. Bilden togs igår efter buffén på Odinsborg.

                                                                                                                                                             Idag inleds Pride-veckan. Och på nåt sätt är det väl tur i oturen att jag sålde biljetterna. Jag är ju ganska orörlig här där jag sitter, menar jag… Men eventuellt, eventuellt blir det ett besök in på lördag för att titta på paraden. Mycket hänger på vädret, emellertid. Elias fyller åtta år den dan och han ska firas på morgonen först och främst. Om vädret sen tillåter och födelsedagsbarnet och förhoppningsvis äldre syster/systrar vill, åker vi sen in till Stockholm tillsammans med pappa O. Men som sagt, det bygger på att det inte spöregnar och att jag kan gå, förstås…

Fram till lördag får jag nöja mig med att läsa i media som nu är full av HBTQ-artiklar och annat. En lite fånig flirt med Pride, kan jag tycka, men ändå, det är väl kul och bra att HBTQ-ämnen uppmärksammas åtminstone EN period om året… Jag ska ”bläddra” igen de artiklar som finns och återkommer eventuellt med ett inlägg om detta! En del artiklar är säkert väldigt bra, men jag har också sett en del trams, ärligt talat…

Nu ska jag nog försöka knåpa ihop ett mejl till doktor Anders och ett nytt mejl till Personlige Göran, min bankman, som jag också vill träffa. Båda herrarna återvänder från sin semester idag och vad passar väl bättre då än att Tofflisen stör friden? 😈

Read Full Post »

« Newer Posts