Ineffektivt, PostNord och IKEA!

Ett irriterat inlägg.

---

 

Den som inte har jobb och inget hellre vill göra än att jobba blir minst sagt irriterad när de som jobbar inte jobbar. Eller är väldigt och pinsamt ineffektiva. Här ska du få två exempel ur mitt händelserika liv:

Jag fyllde år i söndags. På söndagar delar PostNord inte ut några brev. Därför hade familjen Raffa, med Tant i spetsen, postat ett födelsedagskort till mig på förmiddagen, onsdagen före. Förhoppningen var att två dagar skulle vara tillräckligt med tid för kortet att komma fram, det vill säga senast i fredags. Idag, tisdag hade kortet singlat ner i min postbox. Tisdag. Sex dar… Ska det ta sex dar för ett brev med korrekt adress och porto att levereras från Falun till Uppsala??? Fy 17 så ineffektivt och dåligt, PostNord!!!

Två födelsedagskort, varav det till vänster tog sex (6) dar på sig att hitta från Falun till Uppsala.

Till Tant Raffa – och till Mia, vars försenade födelsedagshälsning också den kom idag – säger jag däremot TACK! (För jag blev ju väldigt glad, även om dagen inte prickades in.) Jag hoppas att Tant Raffa klagar riktigt ordentligt – om nu Kundservice svarar i den telefon vars nummer finns på webben. För övrigt, en väldigt dålig webbplats, där det är svårt att hitta och finns uselt med information. Jag har massor av förslag till förbättringar av PostNords webbplats med mera, men jag skulle aldrig vilja jobba på det företaget – inte ens om jag fick en exklusiv brevöppnare!!!

 

---

 

Sen var det det här med träbenen… Fästmön köpte fyra träben på IKEA förra måndagen till sin ”nya” fåtölj. Men utan att öppna de två förpackningarna insåg hon att det var ett felköp. Eftersom jag är på benen (de vanliga, inte träbenen!) erbjöd jag mig att åka ut till IKEA, lämna benen och få pengarna tillbaka.

Träben skulle återlämnas.

Jag parkerade i p-huset. Där var bra skyltat till Byten & Återköp och jag tog en särskild hiss dit upp på plan ett. Sen upphörde mina positiva intryck. Längs ena låååångsidan av en stor sal fanns många kassor. EN kassa var öppen. I den stod två unga tjejer. Den ena grejade oupphörligt med sitt hår och den andra pratade om lunch. Före mig på tur stod två tjejer, kanske något äldre än dem i kassan, med en stomme till ett köksskåp på en kärra. Inget hände, deras nummer blev inte framtryckt. De tittade på varandra, de tittade på tjejerna i kassan, de tittade på mig. Jag tittade på dem, jag tittade på tjejerna i kassan… och TILL SLUT var det väl så att Den Onda Toffelblicken träffade IKEA:s personal.

Den Onda Toffleblicken. OBS! Titta inte för länge!

I min enfald trodde jag att de båda tjejerna i kassan hade vaknat till liv och insett att de var där för kundernas skull. Men icke! Hårgrejsandet och lunchsnacket återupptogs. Till sist fick jag nog och stegade fram.

Har ni tid, eller? 

frågade jag surt.

Den ena unga tjejen gav den andra instruktioner om hur hon inte skulle ta emot kunder som inte väntade på att deras nummer hade tryckts fram!!! Den andra unga tjejen började hjälpa mig. Makalöst!

Jag la fram mitt ärende, det vill säga sa att jag ville byta två obrutna förpackningar träben.

Den Hjälpsamma:

Varför då? 

Jag:

Vadå varför då?

Den Hjälpsamma:

Ja, varför vill du byta dem? Passade de inte?

Jag:

Passade? Som du ser är förpackningarna obrutna. Jag vill byta dem, bara.

Den Hjälpsamma:

Har du kvitto?

Jag: 

Nej, jag tog med mig en cykel!

sa jag INTE utan halade fram kvittot.

Den Hjälpsamma började knappa in nånting. Hon frågade, i tur och ordning efter

1. mitt namn
2. mitt postnummer
3. mitt telefonnummer

Jag svarade men kunde inte låta bli att fråga

Varför vill du ha de här uppgifterna? Är det inte lättare att du ber mig om legitimation?

Den Hjälsamma flinade generat och svarade:

Nej, legitimation behövs inte.

Nåt svar på varför hon ville ha mitt namn, mitt postnummer och mitt telefonnummer fick jag aldrig. Tjugo minuter senare åkte jag därifrån med en hundralapp i näven.

Låt oss säga att jag inte var särskilt imponerad av IKEA:s personals effektivitet… Men det gav mig i alla fall ett ämne att blogga om och det tackar jag för. Jag hoppas att nån från IKEA läser det här inlägget och börjar prata service gentemot kunder med sin personal. Kanske håller nån liten… kurs… För vad hände egentligen med

kunden har alltid rätt – till god service?!

Nån som vet???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En arbetsdag

Ett trots allt ganska nöjt inlägg.

---

 

Idag hade jag en dejt med min Fästmö. Jag plockade upp henne där hon stod intill vägen och liftade just hade hoppat av bussen. Vårt mål var… IKEA. Jag trodde faktiskt att vi inte skulle vara ensamma där, men vi var nästan det. Där var inte alls många människor – förrän det var dags att betala…

Jag såg nog ut så här eftersom vi blev så uttittade.

IKEA i Uppsala är ganska nytt och väldigt stort. Jag har ännu inte lärt mig hitta. Men idag blev det en och annan genväg… Det var nämligen så att vi provade öronlapps-fåtöljer. I samband med detta blev vi uttittade av ett par. De försökte till och med fånga vår uppmärksamhet genom att kyssas. Som om vi skulle vara intresserade av ett annat lesbiskt par (än vi själva) som GLOR så att ögona nästan trillar ur ska’n… Jobbiga typer, tyckte vi.

Men vi glömde strax de kontaktsökande flatorna nästan helt när vi upptäckte vårt drömrum. Där stod fåtöljerna vi nyss provsuttit inklusive fotpallar på en stor, underbar matta. Det uppbyggda rummets väggar var klätt av bokhyllor och bokskåp. Läslamporna var tända. Det var bara… SÅ FINT…

Anna i vårt drömrum, ett hemmabibliotek.

Men dröm är inte verklighet och vi hade andra byggplaner än att bygga vårt eget bibliotek. Vi var så effektiva och rafsade åt oss det vi skulle – när vi äntligen hittade hylla 0 (IKEA har inte så bra ordning på siffrorna, tycker jag…). Clark Kent* blev fullastad när vi tuffade mot New Village. Där lastade jag av en del av inköpen, medan Anna släpptes lös på Tokerian – det är ju chipskväll i kväll för somliga.

Montering av IKEAmöbel…

Till sist for vi ut till Himlen. Stärkta av gott kaffe som äldsta bonusdottern fixat samt var sin cinnamon bun grep vi oss an Annas paket.  Vi blockerade dörren till Elias rum. Först samarbetade vi om en möbel. Vi blev inte osams, men det var ineffektivt. Anna påbörjade därför den andra. Jag sa ett visst fult ord flera gånger när jag höll på att montera en låda. Anna sa detsamma när hon skruvade, för det gjorde ont i händerna på henne. Men till sist blev vi färdiga och jag tror att Anna blev nöjd.

Trätrallat hos Anna, gjort av Linn.

Under tiden hade äldsta bonusdottern påbörjat balltralleriet**. Hon var så noggrann och städade av först och det gick riktigt undan. Först. Sen blev det väldigt varmt. Och som alla hantverkare gör avbröt hon arbetet efter ungefär en tredjedel.

Det var fullt av skräp och kartonger i Annas hall när jag åkte därifrån. Men Anna hade inte tid att gå till soprummet, för det skulle ju lagas mat. Själv har jag totalt glömt bort mat idag. Jag har ätit frukost, en glass och en bulle. Tror att jag har en choklad i köksskåpet. Får väl låtsas att det är middag.

I New Village var det för en gångs skull lugnare än i Himlen, där en del akoholpåstrukna samlats hos en granne till Anna. Här var det ganska tyst, bara mina hyresgäster pep. Det vill säga de yngsta. Men de fick några bitar ost av mig innan jag grep mig an mitt balltrallande.

Jag började i ena hörnet…

Jag tog fram sågen jag hade fått av pappa, men den kunde jag inte använda. Bästa redskapet blev i stället min sekatör! Den var finfin att klippa plast med på undersidan av trallplattorna! Sen klurade jag lite på hur jag skulle göra med stativet till markisen. Så satte jag igång. Det gick riktigt bra. I början – det gör det nästan alltid. Det är sista raderna som är svårast att lägga.

Bäst av allt var att jag kunde riva ut den überäckliga, gröna mattan! Delar av den var så vidrig, bland annat för att den trampats av fötter som aldrig mer får komma i närheten av mig eller mitt hem.

Balkongen med trall från ena hållet…

Trallen är laserad och förbehandlad. Man bör förbättra laseringen efter nåt år. Rengör gör man med såpa och vatten. Så såpa ska jag inhandla i morgon! Under vintertid bör trallen helst förvaras inomhus eller under nåt som håller vatten/snö borta. Jag har en gigantisk presenning som jag tänker svepa in hela ballen i, så det lär inte bli några problem med den saken. Plast vill jag INTE ha. Det ska vara trä. Jag älskar trä! Det har jag nog i generna från min morfar Snickaren.

… och från andra hållet.

Den innersta raden blev inte alls bra, men jag har kilat fast den med lösa bitar och hoppas att det funkar. Det blir ju inte så snyggt om man skulle skymta betonggolvet en decimeter, eller hur? Jag la till och med lösa bitar på kortsidan längst bort – trots att man egentligen inte ser den sidan när man sitter på balkongen.

Även om det inte blev perfekt är jag nöjd. Nu funderar jag på att skaffa en matta av nåt slag . Kanske. Golvet i sig är ju faktiskt väldigt fint att titta på som det är… Tycker jag, dårå, och är helt slut efter den här arbetsdagen. Men ändå glad att jag faktiskt balltrallade!

*Clark Kent = min lille bilman
**balltralleriet = lägga trätrall på balkongen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »