Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Indien’

Nej då, det är söndag och jag har INTE glömt bort att byta fråga! Men först den gångna veckans. Tofflan undrade om du hade nåt att se fram emot senare i år.

Så här fördelade sig de 26 inkomna svaren:

34,62 procent (nio personer) svarade: Japp! En resa!

30,77 procent (åtta personer) svarde: Nej, ingenting.

15,38 procent (fyra personer) svarade: Ja, nånting annat som jag berättar om i en kommentar här nedan! 

11,54 procent (tre personer) svarade: Nej inte än, men jag kommer nog på nåt.

3,85 procent (en person) svarade: Jaa, jag ska bli frisk! 

3,85 procent (en person) svarade: Ja, jag ska flytta.

Ingen svarade: Jaa, ett nytt jobb! eller Ja, en ny bil.

(Och det där blir lite mer än 100 procent men det är Poll Daddy som har gjort uträkningen, inte jag!)

Gunilla kommenterade:

Ja, vi har ju en resa till Indien inbokad i april, det ser jag verkligen fram emot. Sen har vi den preliminära bloggresan i november, men det är inte spikat än, men nått blir det iaf 🙂

whitelady7 – eva kommenterade:

Japp, jag ser fram emot min semester! Den börjar ju tack och lov redan på söndag morgon, så det är ju inte så mycket längre fram i år, men ändå 🙂

Agneta kommenterade:

Jag har redan två Skånebesök inplanerade under året (så det är ju i och för sig resor också), men det jag ser fram emot är ju att pussa på lilleman – första turen blir till hans ettårsdag 4/2. Å vad jag längtar

Inqa kommenterade:

En weekend i Avesta hos Gunilla tillsammans med några andra trevliga tjejer, sommarens ledighet, bloggresan i november(samma som Gunilla skriver om), plus lite andra spontana saker som kan dyka upp. 🙂

Irene Sjöberg kommenterade:

Jag ser fram emot en vår och sommar med cykelturer. Jag har som önskan att få ett jobb och jag ser fram emot ett år med mindre smärta. Jag vill kunna ge och få kärlek. Jag vill se fram emot ett år då jag ägnar mig åt det som ger mig frid, porslinsmålning, akvarellmålning och att skriva. Jag ser fram emot en värld med mer förståelse och mindre krig. Jag ser fram emot ett år då alla kan vara den man är utan risk för psykisk och fyskisk misshandel. Jag passar på att önska dig och dina kära en god fortsättning. Och så önskar jag att du tillfrisknar och får ett gott år.


Stort TACK till dig
som klickade ett svar och särskilt till dig som lämnade en kommentar! Jag hoppas du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Förra veckan var det ju säsongspremiär för ett av de TV-program som jag har följt längst, Antikrundan. Och så klart jag inte missar det i kväll heller! Kvällens program var från Halmstad.

Bo Knutsson och Knut Knutson

Bosse och Knutte, med samma efternamn men inte gifta, för Bosse stavar Knutsson med två s, Knutte med ett. Men de är båda två experter i Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Anne Lundberg skorrade vidare,
men jag måste ändå säga att hon känns lite nedtonad, tack och lov. Men hon var tvungen att tramsa lite, förstås, om kärleksstaden Halmstad.

  • En kille som såg lite rolig ut med långt, lockigt skägg, kom med ett Marimekkotyg. Jag avskyr verkligen Marimekko, alldeles för färgglatt för en som föredrar tjockis-svart. Värderingen för tyget landade på mellan en tusenlapp och två.
  • En kalkstensburk som kostat 30 kronor värderades till cirka 5 000 kronor. Men så var den rätt häftig också!
  • Ett äldre par kom med en jättefin nattljusstake från 1750-talet. Paret äger faktiskt ett par stakar. Värderingen sattes till hela 100 000 kronor. Dessutom tog paret med ett (av två) silverfat som värderades till         125 000 kronor…
  • Ett otroligt vackert skrin i sköldpaddsskal daterades till 1600-talets slut när just sköldpadda var ett populärt material. Skrinet värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
  • Knutte, iförd hemsk kavaj, tog emot en rätt gravid tjej och ett bord. Tjejen hade betalat 8 000 för den väldigt stora och tunga möbeln. Bordet är troligen nytillverkat, även om skivan ursprungligen hade varit ett golv, ungefär hundra år gammalt.
  • Ett par kom med en GAN-tavla som de hade fått i lysningspresent. Tavlan var ganska gräslig, vilket också kvinnan tyckte. Denna akvarell värderades till cirka 100 000 till 125 000.
  • Ett stort fotoalbum med 150 bilder från Indien från 1860 – 1880-talet kom med en man. Bilderna visade sig vara väldigt sällsynta och av god kvalitet. Mannen hade gett 1 800 kronor för albumet. Idag värderades det till… minst 150 000 kronor.
  • En kvinna kom med ett otroligt vackert skrin i porfyr. Några små naggar i locket, men annars i bra skick. Skrinet värderades till 15 000 – 20 000 kronor.
  • En annan kvinna kom med en rysk medalj i 23 karats guld. Medaljen är troligen från 1900-talets början. Medaljen värderades till mellan 35 000 och 40 000 kronor.
  • En man kom med två underbart vackra ringar. Den ena, med rubiner och diamanter, värderades till 16 000 kronor. Den andra ringen, med diamanter, värderades till 150 000 – 200 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle.


Livet är kort.

Read Full Post »

Berit Hård is back! Unni Drougge låter sin antihjältinna härja vidare efter Bluffen i Förkunnaren, som jag just har läst.

Berit Hård is back!


Den här gången
har Berit Hård fått i uppdrag att följa en artist som predikar om kärlek – samtidigt som han bränner Koranen och gör en hel del andra märkliga saker. Berit ska skriva ett personporträtt på artisten och finner sig plötsligt vara i Indien på ett ashram. Det är första delen av bokens totalt fyra delar. I de andra delarna kommer plötsligt sossarna in på byrån där Berit jobbar och vill bli kunder – tillsammans med Lotuz af Love, den karismatiske artisten.

Jag skrattar högt när jag läser – så gott som varje kapitel lockar fram ett garv. Kapitlen, som hela tiden avslutas som cliffhangers, typ:

[…] Hon fick bråttom när hon såg munkens uppsyn. De där gallergrindarna – de kändes plötsligt hotfulla.[…]

Som sist är det mycket sex och mycket ätande, Berits favoritsysselssätningar. Det skrattade jag kanske inte så mycket åt. Däremot kan såna här rader få mig att vråla av skratt:

[…] Sekreteraren, som hette Jenny eller Malin (Berit förväxlade alltid de två namnen) svischade fram och tillbaka mellan köket och mötesrummet […]

Den här boken har genrebeteckningen deckare tryckt på omslaget. Jag skulle snarare vilja kalla den en pikareskroman. Jag tycker att den består av flera berättelser som är mer eller mindre lustiga. Ibland känns det nästan som om författaren inte riktigt orkar fortsätta på den påbörjade berättelsen utan i stället tar fatt i en annan, med delvis samma persongalleri. Det är ett under att Unni Drougge får ihop det hela i slutet…

Visst är det här roligt och visst sägs det många sanningar i boken, men jag har ändå svårt för det här röriga. Det gör att boken, trist nog, bara uppnår medelbetyg.


Livet är kort.

Read Full Post »

Jepp! Du har rätt! Jag har gjort en runda i omvärlden och hittat följande… ska vi säga… lite udda nyheter? Som vanligt är ingen nödd och tvungen att läsa och det blir inte heller nåt förhör på innehållet. Du som känner för det, häng med!

  • Oskuldskräm skapar debatt i Indien. Nu lanseras en ny kräm i Indien med namnet 18 Again. Nä, det handlar inte om att bli av med sina rynkor utan att kvinnor som använder krämen ska känna sig som oskulder igen. Enligt tillverkaren ska krämen nämligen göra det kvinnliga könsorganet trängre. Det här låter ju som rent nonsens för mig. Hur låter det för dig???
  • Singel-kurser även för HBTQ-singlar. Ja du läste rätt. Det är år 2012 och Medborgarskolan i Stockholm anordnar särskilda kurser för HBTQ-singlar. Så himla trist att alla fyra kurserna handlar om matlagning. Men vad är det här?! Seriöst, eller? Inte särskilt fantasifullt i alla fall…
  • Man svårt besatt av sopor. Men det här är ju tragiskt! En man som åker på sopbilar, ligger i containrar och filmar sopåkarnas arbete i Metropolen Byhålan har polisanmälts av kommunen. Jag hoppas verkligen att han får vård och inte straff!!!
  • Mårten blev jagad av en elefant. Jajamens! Du läser rätt! Mårten i Linköping jagades av en ilsken elefant – efter att han hade fotat bjässen. Elefanten hade rymt från en cirkus i närheten och kunde så småningom återföras dit utan att ha gjort större skada än att ha rivit upp en vägskylt.
  • Lagligt i Nordkorea. Joråsaatte… nu är det lagligt att äta pizza, hamburgare och pommes frites i Nordkorea. Dessutom får kvinnor tillåtelse att gå i platådojor och brallor. Gentil man, den där Kim Jong-Un…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Äh, jag slängde till den gamla klyschan

Ny dag, nya möjligheter 

lite i rubriken! Jag tycker i och för sig att dagarna allt mer innehåller möjligheter, men samtidigt är det lite tärande att må illa och ha ont och känna sig svag. Det tar liksom ner det goda humöret lite. (Understatement of the year..?) Men, men, jag gnäller av mig här och sen försöker jag visa upp en behärskad – och glad! – min utåt. För jag är ganska glad för övrigt. Det är till exempel fortfarande otroligt stimulerande att jobba här. Och roligt. Enda smolket i bägaren är att jag inte har lika mycket tid för familjen i Himlen. Det stör mig lite. Samtidigt kämpar jag för att få jobb och en försörjning och det måste gå före just nu. Men det är många dagar som jag längtar och saknar och känner mig väldigt ensam. Jag värmdes i alla fall av Fästmöns morgon-sms idag och bär med mig orden genom hela måndagen.

Min kollega B har kommit tillbaka från en resa i Indien och nu ser jag fram emot att få höra ”allt” på morgonfikat idag. Ett otroligt spännande resmål! Jag minns, från ett annat liv, en annan person som reste till Indien. Det enda vi fick höra om var alla billiga skräddarsydda kläder h*n hade köpt. Det får mig att nynna lite på en gammal rödstrumpelåt…

Ty sådan eeeeee kapitalismen…

Det klart att man vill shoppa lite när man är utomlands, men det bör väl ändå kanske vara upplevelserna som är de väsentliga, inte prylarna man kommer över hur billigt som helst..? Eller? Jag vet inte, jag är ingen van resenär, jag har ju inte varit utomlands sen 1996.

Taj Mahal, det är väl bara vackert? (Bilden är lånad från sajten Allposters.se. Där kan du hitta en massa fina affischer och bilder!)


Efter fikat har jag ett möte
med företagets presschef. Vi ska diskutera omvärldsbevakning och kanske lite medieträning också. Jag håller ju på att få till en utbildning i det senare och har fått ett förslag på program att ta ställning till.

Veckan i övrigt innebär bland annat en annan utbildning som jag har anordnat, i vår videokonferensutrustning. Vidare blir det ett och annat halvtidsseminarium som våra forskare ska hålla.på torsdag kväll ska jag klippa kalufsen. Härligt!

Read Full Post »

Igår var det Världsaidsdagen. Tro inte att jag inte ville skriva om den, för det ville jag. Men jag samlade mina tankar för att få till några vettiga ord om dagen. Jag vet inte om jag lyckas.

HIV och aids är fortfarande livsfarliga sjukdomar. Livslång, åtminstone. Men idag finns det bra bromsmediciner som gör att de flesta med sjudomen kan leva ganska bra liv – om än med högt dagligt intag av diverse läkemedel.


Det röda bandet symboliserar Världsaidsdagen den 1 december. 

                                                                                                                                                             Det är glädjande att läsa siffror från WHO om att allt färre dör i sjukdomar som har med aids att göra och att antalet HIV-smittade minskar. Samtidigt är det hemskt att läsa hur olika smitta slår i olika delar av världen.

I Asien finns 4,8 miljoner smittade. Nästan hälften finns i Indien. Antalet smittade ökar mycket i framför allt Östeuropa och Centralasien. Det handlar om 250 procent fler som smittas nu än för tio år sen. De flesta smittade finns i Ryssland och Ukraina.

Tittar man på hela världen har antalet dödsfall i sjukdomar relaterade till aids minskat med 22 procent de fem senaste åren. Det handlar mycket om att man framför allt i Afrika testar allt fler allt tidigare, men också att tillgången på kondomer har ökat i länder där man tidigare hade svårt att få tag i preventivmedel.

Jag var ung vuxen när HIV kom till Sverige och folk dog som flugor i aids. Jag är glad att det har hänt mycket sen dess – vad gäller utveckling av bromsmediciner, men också informationsinsatser för att förändra attityder. För vi ska inte glömma bort att det oftare är den som har sjukdomen som drabbas hårdast av infektioner och följdsjukdomar, medan den som inte har sjukdomen faktiskt inte smittas genom luften. Bara det, liksom. Att viruset dör när det kommer i kontakt med luft var inte helt känt på 1980-talet.

HIV /aids är en fruktansvärd sjukdom som oftast slår mot den som redan är svag. Låt oss även idag, dagen efter Världsaidsdagen, skänka en tanke eller två till dem som drabbats. Och kanske också skänka en slant för vidare forskning och hjälpinsatser för de behövande? Du har säkert en favoritorganisation du kan tänka dig att gå igenom för att skänka en slant till detta. Och har du inte pengar kanske du kan hjälpa på annat sätt. Som volontär?

Read Full Post »

Läser om läkare i Indien som gör om små flickor till små pojkar. Alltså barn mellan ett och fem år. Det handlar om kanske tusen flickor som opererats om till pojkar.

Men det här känns inte riktigt OK, tycker jag! Det kan ju näppeligen vara de små flickorna själva som vill detta! (När har man för övrigt lyssnat på vad små flickor vill?..) Vad vill en ettåring? Vad vet en ettåring om kön?

Det är sju läkare i staden Indore som utför ingreppen.  Läkarna själva hävdar att ingreppen görs på flickor vars inre organ inte stämmer överens med de yttre genitalierna. Syftet sägs vara att rädda barnen från psykiskt lidande när de blir äldre.

Detta LÅTER ju vällovligt. Men… varför är det inga små pojkar som har opererats om till flickor? Och handlar det inte om pengar, en operation kostar ungefär 20 000 kronor och det är förstås bara rika familjer som har råd att låta göra operationen..?

Tyvärr är det så att det i vissa delar av världen, bland annat i Indien, görs fosterdiagnostik i fel syfte. Ser föräldrarna att fostret blir en flicka aborteras fostret. Trots att detta är förbjudet i indisk lag. Flickor är dyra i Indien. De måste förses med hemgift när de gifts bort – trots att även hemgift är förbjudet. Det innebär att flickorna krävs på dyra saker av brudgummens föräldrar. Detta får ju i alla fall mig att misstänka att könskorrigeringarna är ett sätt att ”slippa” flickor…

Nu har emellertid det indiska läkarförbundet reagerat och hoppas att landets medicinska råd och hälsoministeriet ska se över det hela. Det handlar ju om barn som knappast själva kan uttrycka nån önskan om könskorrigering. Varför inte satsa på vuxna eller unga vuxna som vill byta kön i stället? Det låter rimligare för mig. Vad tycker du???

Read Full Post »

« Newer Posts - Older Posts »