Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘inbillningssjuk’

Ett inlägg om nätverkande och betydelsen av referenser.


I förra veckan skrev jag om LinkedIn här på bloggen
. Jag har nyligen registrerat mig och försöker nu nätverka på nätet. Det närmaste delmålet för mig just nu är att få fler än 30 kontakter, för då får man ett användbart bonusverktyg på LinkedIn. Jag har 28 kontakter just nu.

Jag skickar ut flera kontaktförfrågningar varje dag. Försöker hitta folk jag känner eller har jobbat med. Det tar tid, men faktum är att jag hittar nya gamla bekanta varje dag. Men samtidigt har jag 25 kontaktförfrågningar som folk ännu inte har svarat på. Jag förstår inte riktigt vad det är så svårt att svara ja eller nej. Om man inte vill, så vill man inte. Eller läser folk inte sina mejl på sommaren? (Man får en signal via e-post om att man har fått en kontaktförfrågan.)

Spindelnät

Nätverk.


När man sen har fått kontakt med nån
kan man be den skriva en rekommendation om ens kompetenser. Och man kan naturligtvis själv skriva om andra! Jag ber inte alla mina kontakter om rekommendationer, men jag har bett nio (9). Jag har fått två (2). Inte heller här fattar jag varför folk inte orkar bemöda sig med att antingen skriva två rader om ens kompetens eller skriva och avböja att rekommendera. Ett par har till och med sagt att de inte vet hur man gör… Men hur svårt kan det vara när jag som nykomling på LinkedIn klarade av det en av de första dagarna jag var där??? 

Som vanligt känns det som om människor med jobb inte förstår hur viktigt det här kan vara för oss som är arbetssökande. Jag tycker att det är slött, på ren svenska. Det tar inte många minuter att skriva ett par rader. Det går ännu snabbare att säga

Nej, jag vill inte skriva nån rekommendation.

Själv har jag skrivit fyra (4) rekommendationer. Det ger mig förstås träning i att skriva såna, men det ger mig också tillfälle att tänka över vad jag tycker och tänker om de här människorna som yrkespersoner.

Peter och jag pratade om det här med referenser i måndags när vi sågs. Man ger aldrig dåliga referenser – då ger man inga alls. (Är det kanske så att många jag har bett om rekommendationer tycker att jag är dålig och värdelös? Fast… varför skulle de då vilja ha mig som kontakt?)

Ibland när jag sitter och letar bekantingar dyker det upp elaka tankar. Tänk om man nån gång fick skriva taskiga rekommendationer! I stället för att skriva den här typen…

Fredrik är en duktig organisatör. Han är serviceinriktad och målmedveten, en lysande projektledare som både är drivande och lyhörd för sina medarbetares synpunkter och kunskaper. Fredrik är inte rädd för att hugga i där det behövs och tvekar inte att arbeta med både högt och lågt. Hans sociala kompetens gör också att såväl överordnade som underordnade trivs att jobba tillsammans med honom.

… tänk att få skriva en sån här:

Märta är en riktig kompischef – så länge du tycker som hon gör. I själva verket är hon en orm som biter dig i ryggen om du inte ser upp. Märta är inte ett dugg lyhörd för andras åsikter. Hon snor vanligen dina idéer och sätter sitt eget namn på dem. Runt omkring sig samlar hon sina privata… ”vänner”, det vill säga unga män som hon finner attraktiva. Personer med gedigna CV:n göre sig icke besvär. Om du emellertid har lyckats hamna i Märtas jobbgäng gör du henne lycklig genom att ständigt le falskt och ömka henne när hon har huvudvärk. Märta är synnerligen inbillningssjuk. Social kompetens i form av medtaget fikabröd står högt i kurs hos Märta. 

Nu har jag fått lite utlopp! Och så fortsätter jag att skriva positiva rekommendationer – men bara till dem som förtjänar dem. Till andra avböjer jag, var så säker!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ja, det står rätt i rubriken. Den här söndagen rockar HÅRT! Inte fett, utan HÅRT! Jag har nämligen slösat på pengar och inhandlat mig en CD – med Volbeat. Starkt påverkad av den kära Kloppan har jag lyssnat lite på bandet då och då och fallet för det. Så kan det gå!


Den här inhandlade jag idag för endast 179 pix! (Det är visserligen mat för några dar, men…)

                                                                                                                                                 Fästmön är superrisig idag så det blev inget stadsbesök med Lilleman för att inhandla present till sjuårig flicka. Det åtog JAG mig att göra! Moahahahahahaaaaa… Du kan ju bara gissa vad det ligger i det fint inslagna paketet, kanske

  • ärtpistol
  • doktorsväska
  • Status Quos greatest hits

eller kanske…

  • en burk med sprayfärg?

Närå, var lugn! Även en Toffla har sina gränser och dessutom betalade Anna, så det blev ett paket med Ett Högst Ordinärt Innehåll och förhoppningsvis Mycket Lämpligt och Passande för en flicka som fyller sju. (Men säker kan man ju inte vara… Moaahahahaahaaaaaa…)


Kanske ett paket med lite ”förbättringsfärg” i???

                                                                                                                                                       Nån utflykt till farbror Bosse, som är pappa till Anna, blir det nog inte idag. Anna är som sagt rejält risig. Idag gäller att snygga till Elias så att jag kan transportera gossen i limousine till kalaset klockan 16. Efter kalasslutet skjutsar jag trion O till sin pappa, även han är lite ämlig…

Anna stannar kvar i Himlen i kväll. Det är nog skönast att bara få vara hemma och ta det lugnt när man inte mår bra. Kanske kommer hon in till mig i Stan senare i veckan.

Jag själv är hemma just nu och har skrivit fem inlägg, varav tre (med detta) till denna blogg och två till Skrivrummet. Ett inlägg har jag kvar att skriva och jag suger lite på idéerna. I morgon, måndag, publicerar jag de sista inläggen som gästbloggare. Det har varit SÅ ROLIGT och stimulerande och jag vill TACKA ALLA som följt mig inte bara här på egna bloggen utan också där! Det har varit häftigt att för en vecka ha nåt vettigt att göra, det har känts som att ha ett arbete, nästan… Men på tisdag är det slut, alltså…

Jag har lagt fram alla blanketter som jag ska fylla i och skicka in till a-kassan. Men i morgon måndag tänkte jag först ta en städdag och kanske bädda rent också och tvätta. På tisdag morgon blir det provtagning. Tänkte åka så tidigt det går, trots att Anna troligen är hemma från jobbet även då. Ser inte fram emot att leka nåldyna, precis, men inser att jag faktiskt vill veta vad som är fel på mig och få hjälp att må bättre. Så till alla som har kallat mig allt från psykisk sjuk till inbillningssjuk – TA ER I DALEN (och var glada att jag inte anmälde er för förtal)!  Inte för att det är finare att vara fysiskt sjuk, MEN det är inte snällt att kackla för mycket om andras mående när man inte har fakta. BAH!

Nu ska jag skriva nånting… alldeles alldeles… sist till Skrivrummet…

Read Full Post »