Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘idoler’

Tio duktighetspoäng till den som vet vem som har skrivit låten i rubriken! Det är lite så att jag går och småsjunger den för mig själv. Dels för att egga på den faktiska Amaryllisen på köksbordet, dels för att peppa mig själv att få lite fart och ork. Men jag kan säga att det mest är en av oss som har kraft – den på köksbordet! Jisses vilken vacker blomma! Två klockor har slagit ut nu och tre är på gång.

Amaryllisen den 2 jan 2013

Amaryllisen har kraft!


Jag har försökt få fart på
förra säsongens Amaryllisar som jag har lyckats få att överleva. Men tyvärr, inget händer. Det beror säkert på att de blommade så mycket och så vackert då… Den ena fick jag av Fästmön och den var planterad i en glasvas, jättevackert! Den andra fick jag av Mammakusinen B och den blommade och blommade och blommade långt in på våren… (Är det nån som inte har fattat att jag älskar blommor..?)

I morse På förmiddagen fick jag mejl från jobbet, från personalavdelningen, tror jag. Det verkar som om min förlängning har gått igenom och jag har nu jobb till och med mars månad ut. Men nåt knas var det, för jag låg visst kvar i nåt system hos min förra avdelning. Denna byråkrati… Glad är jag i alla fall att ha ett jobb ett tag till. Och extra roligt ska det bli att få träffa en familjemedlem som ska vara på samma arbetsplats ett tag! Härligt att det ordnade sig! Nu börjar jag längta tillbaka till jobbet… Ska bara försöka hämta lite fler krafter så kommer jag igen! Fredagen den 11 januari är det jobbstart för min del!

Jag ska ringa min mamma och gratta på namnsdagen. Hoppas att kortet med innehåll har kommit fram! Mamma heter Svea i förstanamn, men hon kallas inte för det. Svea, det var min mormor, det! (Själv heter jag Jeannette i förstanamn, men jag är verkligen inte nån sån!)

Dagens stora händelse är att jag ska gå och få håret klippt hos bästa frisören i stan, M på Salong Frizz. Så, nu har jag avslöjat mitt tillhåll när det gäller huvet! Jag har tid klockan 17 och tänkte ta bussen ner. Efteråt blir det middag nånstans på stan med Anna.

I kväll är det lite bra på TV. Dels börjar ett nytt brittisk kriminaldrama i tre delar på SvT2, Blechley circle, dels är det andra långfilmslånga avsnittet av Fjällbackamorden på SvT1. Blechley circle handlar om fyra kvinnor som hjälper polisen att lösa brott. I det här fallet handlar det om seriemord. Fjällbackamorden har som undertitel Vänner för livet. Jag tycker att den första filmen har fått överdriven negativ kritik. Så jäkla dålig var den inte tycker jag. Då är Mari Jungstedts tyskatillsvenskadubbade filmer tusen gånger värre, riktigt pinsamma! Men som så ofta tycker jag också att böckerna är bättre än filmerna – det är sällan jag tycker tvärtom! Jag har ställt DVD:n på inspelning av både Blechley circle och Fjällbackamorden, men jag tror nog att vi är tillbaka i tid.

Det är också den andra delen av ABBA-dokumentären i kväll. Den går samtidigt som Blechley circle, men också i repris i natt, så även den spelas in. Trots att jag tyckte att den var ganska dålig. Kvällens avsnitt, det andra av två, har undertiteln Vägen till Waterloo. Vi har också tittat lite på Eighties på SvT – ja, vi sitter uppe lite för länge om nätterna – och det är roligt att se idolerna från sin egen ungdom. Åren 1980 – 81 bodde jag ju i England och såg många av dem både på TV och IRL på klubbar. Kul!

I morgon ska jag försöka köra ut oss till Förorten för ett sjukbesök samt för att Anna ska få lämna av lite grejor hemma. Kanske blir det ett besök hos Annas snälla mamma i morgon eller på fredag, det beror lite på vad som passar och hur det är med min ork. Den senare är ju inte precis konstant utan kan dimpa rejält rätt som det är. JA JAG ÄR JÄVLIGT OTÅLIG OCH VILL BLI PIGG NU!!!

Vad händer hos dig idag??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »

Inspirerad av blogginlägg signerade Rickard Engfors och Max Colliander måste även jag få kluddra ner några rader om det senaste i raden talangprogram på TV – True Talent.

Alltså jag har en inbyggd skepticism mot såna här program där man tar in ett antal ”vanliga” människor, ställer dem framför TV-kameran och gör dem till idoler. För ett tag. Sen kommer ingen ihåg dem och många går det riktigt dåligt för i livet.

Det kan handla om helt galna dokusåpor där största bedrifterna går ut på att nåt av följande, ibland i kombination:

  1. att vara så konstig som möjligt
  2. att supa så mycket som möjligt
  3. att kn***a så mycket som möjligt

eller talangprogram som visar

  1. folk som absolut inte har nån självinsikt om sina tillkortakommanden
  2. en jury bestående så kallade proffs som gör allt för att förnedra den som inte är tillräckligt snygg. Ibland händer det att man också slår ner på talangen ifråga, vanligen på ett mycket grymt sätt.)

Jorå, jag har gett program som Robinson, BarenBig Brother, Idol, Ullared, Ensam bonde söker mamma och allt vad skiten de heter, en chans. Jag har följt vart och ett av dem – eller åtminstone ärligt försökt – under en säsong. Ibland har jag inte pallat mer än ett avsnitt. För det finns så mycket skräp där ute som visas på TV att jag hellre stänger av och läser en bok. Eller skriver bitska blogginlägg.

Igår kväll satt jag med ena ögat fäst på min blogg, det andra på True Talent på TV:n. Det jag omedelbart gillade med  programmet är att man inte är utseendefixerad. Inte heller är talangerna tonåringar eller i yngre 20-årsåldern. Det handlar om att hitta bra röster. Talangerna coachas av Jessica Andersson, Danny Saucedo och Tommy Körberg. Två av dessa tre tycker jag verkar vara ödmjuka artister, medan den tredje har ett lite för stort ego för att jag ska uppskatta personen ifråga. (Det blir lite jobbigt att höra artisten ifråga nämna sig själv minst en gång i kvarten.) Men i alla fall. Talangerna coachas av dessa tre.

Det nya i det här programmet är också att vanliga människor utgör jury. Det finns tre jurygrupper, indelade i ålder. Ingen av grupperna ser framträdandet först utan hör bara rösten. Under framträdandet röstar jurygrupperna och enligt hemsidan gäller följande:

[…] Bara de som lyckas få hela juryn med sig går vidare i tävlingen. […]

Och då vänds också scenen så att jurygrupperna ser sångaren. Men frågan är om ALLA i en jurygrupp måste trycka grönt eller om det är ett visst antal. Jag har nämligen svårt att tro att så många människor har samma musiksmak…

Troligen lär jag inte följa True Talent, för min skepticism finns där fortfarande. Men jag gillar helt klart detta koncept bättre än alla andra talangtävlingar – det är inte utseende- eller åldersfixerat och juryerna består av vanliga musikälskare (får man väl tro, dårå!..). Så… jag kanske ser nåt mer avsnitt. Eller två… 😳

Jag ger True Talent ett högt betyg, fyra tofflor av fem möjliga!

Read Full Post »